Nedtecknat av Lasse Backlund i mars 2019, med hjälp Asmo Rintamäki. Flera personer har lånat ut fotografier.
Det här gamla huset som i tiderna tillhörde ”Lill Skräddarin”, alltså Josef Eriksson Storkull eller Klemets (1842-1921) stod före storskiftet mellan den gamla småskolan och Klemets gård. I storskiftet blev huset flyttat till den här tomten på Byåsvägen, troligtvis efter år 1909. Det var då som skräddaren köpte tomten Stenbacka på ca 7000 m² av bröderna Erik Anders Rosengren och Johan Viktor Viklund.
Lill Skräddarins gård.
”Lill Skräddarin” Josef Klemets var gift med Anna Kajsa (f. Skrivars i Uttermossa 1843-1907). Josef for till Amerika 1872 men han återvände efter några år. De fick flera barn, bland annat:
–Anna Sofia (1865-1946), som gifte sig med ”Hanås” Axel Hannus från Härkmeri och blev mor bland annat till Frans Lillsjö (Lövdahl) och Hulda Lindell.
–arbetaren Josef Henrik (1870-1966), som år 1892 gifte sig med Maria Vilhelmina och som blev far till ”Lilltmås Emel” alltså Emil Klemets och Amanda, gift Enlund i Lappfjärd.
-skräddaren Viktor Söderqvist (1883-1954), som gifte sig med Amanda Söderholm (1888-1959) och som blev far till Valter, Ellen, Yngve och Elvi Söderqvist.
-skräddaren Johannes Klemets (1889-1944), som år 1914 gifte sig med Selma Agnäs och efter hennes död år 1917 gifte om sig med Matilda Björklund från Lappfjärd. Johannes blev far till Valter, Bruno, Agda, Erik, Åke, Nils, Frida, Stig och Per Klemets. Då huset flyttades till Byåsen blev Johannes och hans första hustru Selma (1887-1917) ägare men efter Selmas död såldes gården.
-bonden Erik Johan Ekberg (1874-1951), som kallades ”Rebeck Erk-Jåhan”. Han gifte sig med Fia och fick dottern Signe, gift med Leander Nyholm.
Broback Fransas och dottern Hildur tar över
”Lill Skräddarin” dog år 1921 och huset på Stenbacka nr 1:22 övertogs i augusti 1921 av Frans (1890-1936) och Matilda (1892-1939) Andersson. Frans var bror till handlanden Erik Anders Rosengård på Brobackan. Frans hade vistats i Amerika mellan åren 1909 och 1913 och han bodde då i Norwood. Då han återvände från Amerika gjorde han flera lägenhetsaffärer i Dagsmark tillsammans med sin bror Erik Anders. Frans dog redan 1936 och Matilda 1939, så dottern Hildur blev föräldralös som 18-åring. Frans och Matilda fick 3 barn men endast dottern Hildur som var född 1921 levde till vuxen ålder och hon tog då över huset. År 1943 gifte hon sig med Eskil Storkull och följande år föddes äldsta sonen Ralf. År 1946 föddes dottern Rita men hon dog efter några månader. I slutet av 40-talet flyttade Eskil och Hildur till Sverige, där sonen Leif är född år 1950. Efter några år flyttade Eskil med sin familj tillbaka till Dagsmark, till brodern Emil Storkulls gård, som stod tom eftersom Emil befann sig i Amerika. År 1953 föddes i Dagsmark det yngsta barnet, dottern Christina. Åren 1953 -1954 byggde Eskil ett affärshus i byns centrum och runt 1960 ett bostadshus på Bygränden. År 1961 flyttade Eskil, som då bytte släktnamn till Ahlmark, med sin familj till Ärla utanför Eskilstuna, där han hade köpt ett hemman. Efter denna flytt livnärde han sig som jordbrukare och han återvände inte till Dagsmark.
Erik Anders Rosengårds äldsta dotter från första giftet, Signe (1910-1984) bodde i Hildurs hem en kort tid ca 1947 -1948 tillsammans med sin man ”Pala” Birger Granlund, men de flyttade sedan till Sverige.
Konsul Holm tar över
Den 31.12.1948 sålde Eskil och Hildur Storkull gården åt konsulinnan Cely Holm för 500 000 mark. I början på 1949 flyttade familjen Holm in i gården på Stenbacka. Familjen bestod då av beskattningsrådet och konsul Lars Johan Holm, född i Vichtis 1884, död 11.2.1949 i Dagsmark, konsulinnan Cely Fanny Mercedes, född Wikander 1887 i Vasa och barnen Edith Carita född 1911 i Vasa och Leif Wilhelm, född 1918, också i Vasa. De flyttade från Ulvila där familjen bott sedan konsul Holm blev direktör på Porin Tulitikkutehdas OY. Lars Holm var före tiden i Björneborg chef för Muuramen Tuolitehdas i närheten av Jyväskylä, där han också ligger begravd. Han kunde 8 språk flytande och så var han Spaniens konsul. Sonen Leif som var jurist, var skild från sin hustru som bodde utomlands men sonen Karl Ilmari bodde med pappan i Dagsmark. Leif gifte sig sedan med Karin Ahlberg från Lappfjärd och de bodde där på Nyskiftan och fick flera barn.
Otto och Siri Hannus, Veli och Kaisu Hatanpää., Yrjö och Sylvia Lehtimäki.
I maj 1950 sålde Cely Holm gården åt Otto och Siri Hannus från Härkmeri för 400 000 mark. Otto Hannus var hemmanshandlare och redan 21.9.1950 hade han sålt gården vidare för 425 000 mark. Köpare var Veli Hatanpää och Kaisu f. Alenius, båda födda i Juupajoki norr om Tammerfors, men vid köpetillfället bodde de i grannkommunen Orivesi.
Den 27 augusti 1951 dog änkan Cely Holm, men enligt mantalslistan från 1951 så är Leif Holm fortfarande skriven i gården men också Veli och Kaisu Hatanpää är skrivna där. Leif var känd som en trevlig man och han hade till och med en liten minkfarm bakom uthuset.
År 1952 i mars sålde Veli och Kaisu Hatanpää gården åt slaktaren Yrjö och Sylvia Lehtimäki. Yrjö Lehtimäki var född 1916 i Jämijärvi och han gifte sig år 1939 med Sylvia Maria Uusitalo (f. 1915 i Storå).
Familjen Rintamäki tar över
År 1954, den 1 mars sålde slaktaren Yrjö Lehtimäki gården för 515 000 mark åt rörmokaren Artturi Sakari Rintamäki (1922-1956). Sakari var född i Viljakkala men bodde på flera ställen i Tammerforstrakten. År 1947 gifte han sig med Esteri (f. Salomäki 1924-1990) och de fick fyra söner. De hade i oktober samma år sålt sin gård med tomt på 4 ar i Siuro by i Nokia och de flyttade då till Dagsmark. Den första vintern bodde de i huset tillsammans med säljaren Yrjö Lehtimäki.
Sakari Rintamäki var född i Viljakkala, som ligger i nuvarande Ylöjärvi medan Esteri var född i Ikalis, men före de flyttade till Dagsmark så bodde de i Siuro by i Nokia. 1947 föddes dottern Pirjo Maria men hon dog inom några månader, efter det fick de fyra söner. Artturi Sakari som kallades Saku hade arbetat i fem år som rörmokare på Huber i Tammerfors. Han var också ombud för flera försäkringsbolag och otaliga är de gårdar i Nokiatrakten där han installerat åskledare. Han var tekniskt lagd och intresserad av tekniska nymodigheter. Under en rörmokarstrejk i Tammerfors beslöt han att flytta därifrån. I en tidning såg han en annons om en ”maatila” som var till salu i Dagsmark by och han besökte Dagsmark för att granska huset. Han beslöt att köpa stället och flytta dit för att där kunna arbeta som rörmokare.
Sakari hade deltagit i fortsättningskriget och blivit sårad två gånger och han blev inte riktigt återställd. Första gången sårades han år 1942 i Poventsa och andra gången i juli 1944 i Ihantala. Två gånger belönades han med Mannerheims Frihetsmedalj för sina insatser i kriget. Sakari hörde till den kontingent som mitt under militärtiden blev skickad till fronten och det betydde att han efter kriget måste fortsätta sin militärtjänstgöring. Han blev då kommenderad till vakttjänstgöring uppe i den lapska armen i Kilpisjärvi.
Den 1 maj 1955 bildade han i Dagmark firman ”Rintamäen Putkipaja”. Förutom folkskolan i Viljakkala hade han gått en kurs i rörmokeri och efter det arbetat 5 år som rörmokare, så branschen var bekant.
Troligtvis var det dåligt med arbete som rörmokare i Dagsmark, för på våren 1955 sökte Sakari också arbete i Sverige. Hans medhjälpare Alpo Heikinniemi sökte också arbete i Sverige som ”putkimiehen apulainen” men något arbete fick de inte.
Ett av de första jobben han fick göra var att installera vatten och centralvärme hos Selim Bergkulla i Lappfjärd. Troligen blev det också andra jobb för Sakari, före katastrofen slog till.
Redan den första vintern 1956 drabbades familjen av motgångar då huset blev illa skadat vid en brand den 5 mars. Branden fick sin början runt skorstenen och byborna försökte släcka den med snö, som östes in genom fönstret i norra gaveln. Huset fick så svåra skador att familjen inte kunde bo kvar. De fick då en möjlighet att flytta till Ohlgrens gård i Palon och där bodde de tills huset var reparerat och beboeligt till hösten samma år.
Den här eldsvådan tog så hårt på Sakari, så att han två dagar efter branden dog av ansträngningarna den 7 mars 1956. Det här var ju en stor tragedi för Esteri och de 4 pojkarna, som nu stod ensamma i den främmande och okända byn. De här tragedierna skulle säkert ha fått mycket publicitet men de råkade hända under storstrejken i mars 1956, då inga tidningar utkom. Byggnaden var försäkrad mot brand men inte till det fulla värdet. Dagsmarkborna engagerade sig och det gjordes insamlingar till förmån för Esteri och pojkarna. Också i grannbyarna gjordes insamlingar, för att stöda den drabbade familjen. Den brandskadade byggnaden reparerades och familjen kunde flytta tillbaka. Äldsta sonen Asko flyttade efter pappans död till Esteris föräldrar i Ikalis och han har bott där sedan dess.
Dagsmarkborna ställde upp med talkoinsatser för att reparera det brandskadade huset. Åtminstone Torsten Huhtala var en av de drivande krafterna bakom reparationsarbetet. Esteri kunde också sälja en stor del av Sakaris rörmokarverktyg åt Elis Nygren.
Efter Sakaris död övertogs hälften av gården och Stenbacka tomt av Esteri och andra hälften av de de fyra sönerna.
Trots att familjen var helfinsk, så sattes barnen i den svenska folkskolan som låg några hundra meter från hemmet. Esteri försörjde familjen genom diverse arbeten, som städare på skolan, Nelsonas och på ungdomslokalen. Hon sydde också kläder åt andra och gjorde andra diverse arbeten. Då plantskolan startade på Mellanå på 60-talet fick Esteri arbete där och hon stannade där tills hon gick i pension på 1980-talet.
År 1965, den 7 juli köpte Esteri Rintamäki för 2 300 mark ett område på ca ett hektar av Anna Lisa Lindell. Detta område, som hade namnet Liselund 10:2 hade Anna Lisa erhållit vid arvskiftet efter föräldrarna. Esteri som från tidigare inte ägde några åkrar eller ängar behövde detta område för höbärgning.
År 1979, den 7 april sålde Esteri Rintamäki området Liselund för 20 000 mark åt Oy E. Lindell Ab. Lindell behövde detta område för att kunna bygga ut sina fabriksbyggnader.
År 1979, den 18 juni köpte Esteri Rintamäki de fyra sönernas arvedel av gården, så att hon blev ensam ägare.
År 1982, den 15 november sålde Esteri Rintamäki lägenheten Stenbacka och den gamla gården åt sin yngsta son. Esteri flyttade från huset i slutet på 1980-talet och hon dog sedan år 1990. Efter det har ingen bott i huset, som numera är i dåligt skick.
Foton.
