Folkmängderna i Sydösterbotten:
I Lappfjärds församling föddes under år 1897 totalt 166 barn jämfört med 158 året innan. 132 personer hade avlidit och det var några fler än året innan. 41 par hade gift sig det senaste året och det är betydligt fler än året innan. 90 personer flyttade till församlingen och 67 hade flyttat bort. De här ökningarna ledde till att församlingen ökade med 57 personer till 6 240 personer.
I stadsförsamlingen i Kristinestad föddes det 48 barn medan det samma år dog 50 personer. Den äldsta avlidna var en kvinna på 89 år. 19 par hade gift under år 1897. 149 personer hade flyttat till staden och 73 flyttade bort. Detta gjorde att församlingen ökade med 67 personer till 2 769. Enligt mantalslängden detta år uppgick Kristinestads befolkning till 2 386 personer, varav män 1017 och kvinnor 1 359. Av dessa 2 386 personer var det 1 792 som försörjde sig själva, 203 hade hos andra lagstadd tjänst och resten, alltså 371 personer hörde till den lösa befolkningen. Av alla invånare skulle 483 män och 750 kvinnor betala mantalspenningar, medan de övriga av en eller annan orsak var befriade.
I landsförsamlingen i Tjöck föddes det 25 barn och 23 personer hade avlidit. Befolkningen minskade med 2 personer till 1 447.
Kristinestads Tidning skrev 12.1.1898 att Henrik, Johan Henriksson Ingves från Lappfjärd har utsetts till fångvårdare och fångförare i Lappfjärd och i Sideby.
Kristinestads Tidnings korrespondent i Dagsmark, folkskolläraren Wadström skrev den 19.1.1898 så här:
Bland de åtgärder, som under senaste år vidtagits inom kommunen och som betecknar ett framåtskridande, må nämnas beslutet att anskaffa tidsenliga brandredskap till de skilda byarna. För länge sedan har kommunens medlemmar sammanslutit sig till en särskild brandstods förening för att ersätta förluster vid inträffade eldsvådor, men tillstymmelse till egentlig brandredskap har på långa tider inte funnits. Då medlemmarna i Lappfjärd by för ett par år sedan anskaffade några större brandsprutor och ett större brandsegel till var och en, var det alldeles på sin plats, då man på kommunalstämman senaste september månad beslöt att dylika brandredskap med det snaraste skall anskaffas också till övriga byar. Endast Mörtmark by, där inte ännu någon person anslutit sig till brandstodsföreningen, är fortfarande utan brandredskap. Därför måste det beklagas att medlemmarna i Mörtmark befinner sig i en sådan fatalistisk säkerhet, att de i detta avseende helt och hållit uraktlåter, vad en god omtanke bjuder som en tvingande nödvändighet. Att vid inträffande eldsvåda ensam bära risken för där vid lidna förluster är mer än oklokt, då man mot en ringa årlig premie kan säkerställa sig därför.
Ett annat klokt beslut, som gjorts under det gångna året, är att vart och ett av de i kommunens folkskolor placerade fem allmänna lånebiblioteken tillförsäkrats ett årligt bidrag av 40 mark för fem år framåt. Beloppet i fråga, utgörande 200 mark årligen, är visserligen anspråkslöst, men därigenom kan man dock räkna med att biblioteken årligen ökas med några nya böcker och äldre böcker kan bindas in på nytt. Då biblioteken en gång blivit ihågkomna, torde man kunna hoppas att det nu beviljade bidraget i en snar framtid kunde väsentligen höjas. För åtnjutande av ifråga varande bidrag, skall de för biblioteken utsedda bestyrelserna, inte blott efter samråd med en erfaren person göra inköp av lämpliga böcker. De skall också vid varje kalenderårs utgång avge en redovisning hur de under redogörelseåret för biblioteken anslagna penningmedlen blivit använda. Förutom denna redovisning bör åtföljas av en av varje bestyrelse avgiven noggrann berättelse över lånebibliotekets verksamhet. Denna berättelse borde bland annat innehålla uppgift av under året gjorda boklån, det antal volymer, biblioteket vid berättelsers avgivande innehåller, samt övriga upplysningar, som är nödvändiga för att kunna bedöma, hur biblioteket motsvarar sitt ändamål och fortsättningsvis kan vara förtjänt av understöd.
Såsom ett kärt önskemål med avseende på nämnda bibliotek återstår, att deras antal inom kommunen i en snar framtid kunde fördubblas och att allmänheten rätt flitigt måtte begagna sig av dessa.
Det ärende, som under det gångna året i Lappfjärd väckt ett mer än vanligt intresse från allmänhetens sida och föranlett många rätt ampra meningsutbyten, är frågan om inrättande av lägre folkskolor. I detta ärende motses nu utslag såväl av guvernörsämbetet som av domkapitlet, dit frågan blivit dragen i besvärsväg. Dessa skolor, som oberoende av besvärstiden vidtog med sin verksamhet den 1 november 1897, tillsvidare med 4 lärare, har under den första verksamhetsperioden varit besökta av sammanlagt 120 elever och således ett så stort antal, som man knappast hade kunde vänta. Då alla dessa lärare och lärarinnor under detta läsår kommer att ambulera på tre skilda stationer torde dessa skolor under året komma att besökas av inemot 400 barn. Att skolorna, som länge låtit vänta på sig, är av behovet påkallade och att bli till stor nytta för den uppväxande ungdomen är uppenbart.
Skogsavverkningen, som på många håll tagit ökad fart under det senaste året, har även här i Lappfjärd pågått med iver. En och annan iakttar väl varsamhet vid skogsförsäljning, så att endast grövre stammar avverkas, men sådana saknas inte som gör sig skyldiga till skogsskövling. Senaste höst köpte en person en större lägenhet i Lappfjärds by. När personen ifråga hade innehaft lägenheten någon vecka, fann han det lämpligt att sälja den vidare. Men före det så sålde han all skog som fanns på hemmanet och allt skulle huggas under en längre tid. Det behövs en mansålder innan en sådan skog repar sig efter en sådan masshuggning.
Kristinestads Tidning skrev i november 1897 om en snöstorm av sällan skådat slag som drabbade Sydösterbotten. Det var helt omöjligt att ta sig fram i den famnhöga snön och den bitande stormen hade slitit flera bryggor och till och med kastat 2 pråmar fulla med virke långt upp land. Allt var lamslaget, då ingen kunde ta sig fram och inte ens tidningar kunde delas ut. Folk undrade hur det är möjligt att en sådan vargavinter hade kunnat komma så tidigt på året. Stormen fällde stora mängder med skog, något som förorsakade stora förluster.
Den 21 januari 1898, alltså två månader efteråt skriver samma tidning om den märkvärdiga årstiden: En så blid vinter som denna torde ej ha rått sedan 1853 i vårt land. Marken är bar på de flesta ställen. Här i Kristinestad plockades ”palmer” redan för en vecka sedan. Havet svallar fritt här utanför ända till Alesundet. På södra fjärden har vi öppet intill slussen men också i övrigt är isen där mycket svag. I går inträffade en allvarlig inplumsning på fjärden ett stycke från postkontoret. Också i Kaskö har man öppet vatten ett gott stycke innanför båken. Det värsta med denna dåliga vinter var att det var helt omöjligt att få ut det stormskadade virket ur skogarna. Till exempel i Sideby fällde stormen den 15 och 16 november 1897 hela kyrkoherdebolets skogar och dessa har nu huggits och guvernören gav tillstånd att sälja virket, om pengarna skulle deponeras i boställsbyggnadskassan.
I mitten av mars 1898 klagas det igen på snön, som nu finns i sådana mängder att det är nära på omöjligt att köra ut virke från skogarna. Tidningen skriver helt riktigt ”för mycket och för lite skämmer allt”.
Kristinestads Tidning skrev 5.2.1898 att en stor mängd lantbruksprodukter hade skeppats ut via hamnen i Kristinestad. Den största mängden utgjordes av trävaror, såsom plankor, sparrar och bräder. Övriga stora produkter var tjära, som exporterades mer än 500 000 liter, havre 690 000 kg och smör 20 000 kg. Kåda exporterade också, helt ofattbara 69 000 kg, så man kan fråga sig varifrån en sådan mängd kunde komma.
Den största importvaran var salt, över 2 miljoner kg, råg lite mer än 1 miljon kg, vetemjöl 500 000 kg, petroleum 273 000 kg, järn 222 000 kg, socker 114 000 kg, kaffe 87 000 kg och färger 69 000 kg.
Hamnen hade besökts av 107 fartyg och av dessa var 27 segelfartyg och resten ångbåtar. De största handlarna var Alfred Carlström och E. Alf. Tötterman.
Kristinestads Tidning 12.3.1898:
Jordbruksstatistik. Vid av kommunalnämnden i Lappfjärd uppgjord statistisk tabell över utsäde och skörd inom Lappfjärd kommun för år 1897 har på 43 mantal eller 477 hemmans- 177 torp- och 582 inhyses och andra rökar, utsätts 1,641 hektoliter råg, 1,566 hektoliter korn och 1,833 hektoliter havre samt 4,820 hektoliter potäter. Skörden har bestått av 9,846 hektoliter råg, 7,830 hektoliter korn. 9.165 hektoliter havre och 38,624 hektoliter potäter. Därjämte har inbärgats 7.025 kilogram lin och 1.153,400 kilogram odlat hö.
Vid kommunalstämman i Lappfjärd, den 28 februari, godkändes innevarande års uppbådslängd utan anmärkning och valdes till förstärkningsledamöter i uppbådsnämnden jämte kommunalnämndens ordförande K. H. Björses, bönderna Viktor Lillkull från Dagsmark och Frans Viktor Teir. Att såsom byarnas ombud övervara årets mantalsskrivning utsågs ledamöterna i kommunalnämnden. Såsom ombud att närvara vid graderingen av landsvägarna i avseende på dessas underhåll vintertid valdes nämndemannen Viktor Båsk från Dagsmark, bonden Frans Viktor Teir från Härkmeri, kyrkovärden Henrik Klockars och bonden Karl Hinders från Lappfjärd samt bonden Viktor Norrback från Mörtmark. Det av en kommitté uppgjorda förslaget till stadgar för en husbondeförening godkändes utan anmärkning och utsågs stämmans ordförande att göra ansökan om fastställelse av sagda stadgar. Stämman hade inget att anmärka på lanthandlaren Robert Mattilas ansökan om tillstånd att försälja giftiga ämnen av mindre farlig beskaffenhet.
Kristinestads Tidning 16.3.1898:
Hastigt dödsfall. Natten mot senaste lördag avled utan föregående sjukdom bondehustrun Maria Sofia Eriksdotter Storkull från Dagsmark. Då den avlidna inte syntes till på lördagsmorgonen, började man ana oråd och bröt sig in i hennes stuga, där man fann henne död i sängen.
Kristinestads Tidning 23.3.1898:
Första skidtävlingen. Enligt tidningen så skulle den första skidtävlingen någonsin i våra trakter ha hållits på Stadsfjärden senaste helg. Pojkarna kunde tävla i två klasser och det märktes att skidåkning var någonting nytt och ovant för barnen, som formligen sprang fram på skidorna.
De yngre pojkarna startade vid badhuset och skulle skida runt ”Stora stenen mitt i fjärden” och tillbaka, vilket gjorde ungefär 2 km. De äldre pojkarna skulle skida 3 km och starta från samma ställe ”runt Stora stenen, Bogrundet och norra delen av Högholmen”.
Allmänt önskades av åskådarna att tävlingar också kunde ordnas för äldre åkare.
Kristinestads Tidning 23.3.1898:
Prästerskapet i Lappfjärd i aktivitet.
Vid kyrkostämman i Lappfjärd senaste söndag förekom en liten episod, som i sin mån bidrar till att belysa prästerskapets trångbröstenhet i församlingen.
Senaste höst beslöts det på en kommunalstämma i Lappfjärd att i fortsättningen skall kyrkliga kungörelser annonseras i Kristinestads Tidning. Men då kyrkostämman fick se detta beslutsförslag, beslöt de, påverkade av prästerna, att kungörelser från predikstolen skulle vara tillräcklig. Flera röster ”från de närvarande odalmännens sida höjdes till kommunalstämmans tidsenliga förslag”.
Till exempel bonden Karl Henrik Nissander framhöll på kyrkostämman välmotiverat behövligheten av att annonsera. ”Kristinestads Tidning läses i nästan hvarje gård. Däremot är man icke alltid i tillfälle att i kyrkan åhöra kungörelserna”, sade han.
Sedan beslutet fattats på stämman, hördes en röst ur minoriteten: ”Må vi då fortsätta att sofva, såsom man gör i finnmarken!” Ett bittert piller i sanning för dem som kallar sig ”församlingens lärare”. I förbigående nämner vi att prästerskapet i Lappfjärd är finsksinnat eller fennomanskt.
Kristinestads Tidning 13.4.1898:
I Kristinestad fanns det 3 ölbryggerier, som producerade drycker inte bara för den lokala marknaden. Dryckerna såldes i omnejden i stora mängder. Under det första kvartalet 1898 tillverkade Norra bryggeriet 43 200 liter öl och de använde till den mängden 15 600 kg malt. Toivo bryggeriet, som ibland kallas södra bryggeriet tillverkade under samma tid 23 800 liter och Turha bryggeriet på östra sidan tillverkade 18 200 liter.
Under den tid Finland var en del av det ryska riket, så utdelades det under den ryska påskhögtiden utmärkelser och titlar. Detta år fick handlanden Alfred Carlström i Kristinestad titeln kommerseråd.
Kristinestads Tidning skrev 4.5.1898 att Lappfjärds å avkastade sitt istäcke den första maj. Också Tjöck å blev isfri och det brukar betyda att Stadsfjärden kommer att vara isfri och farbar inom en vecka. I samband med islossningen i Tjöck å, så hände det att en större mängd pappersved som tillhörde en bonde i Östermark följde med isen och nu är det ett stort arbete att bärga denna ved.
Kristinestads Tidning skrev 7.5.1898 att under olika nöjestillställningar i staden under år 1897 har uppburits ”fattig- och arbetshusavgifter” totalt 32 mark och 64 penni. Dessa avgifter har uppburits under 13 teaterföreställningar, en konsert, 2 lotterier och ett karusellnöje. Avgifter har också uppburits från två brännvinsförsäljningar, av spritdrycksutminuteringsbolaget, av tre restauranger och tre ölutskänkningsställen.
I samma nummer skrev tidningen att det under april månad 1898 hade förekommit 51 sjukdomsfall i staden, bland annat påssjuka 14 fall, lunginflammation 12, lungkatarr 8, tyfus 5, magkatarr 5, halsfluss 3 och barnsängsfeber ett fall.
Kristinestads Tidning 11.6.1898, artikel av J.J. Wadström:
Länsträdgårdsmästaren hr A. W. Henriksson, som de senaste dagarna tillhandagått några personer på orten med råd vid trädgårdsanläggning, höll senaste söndag, på därom gjord anhållan, på härvarande folkskola föredrag om trädgårdsodling. Föredragaren gav först en historik över trädgårdsodlingens utveckling under olika tider, varefter framhölls dess uppfostrande betydelse, som ock den ekonomiska fördel den medför. Kulturens svallvågor, som sent omsider även nått våra nordiska bygder, ställer nya fordringar på livet och har bland annat även yttrade talaren – medfört ökat intresse för försköning och plantering vid hemmets omgivning. Trädgårdsodlingen betecknades som en säker gradmätare på en människas själsadel och tillika som en föreningslänk mellan de olika folkklasserna, därigenom att envar, även den fattigaste daglönaren, kunde öka trevnaden i och invid hemmet genom en enkel, men välvårdad plantering.
Ett hem med en kall och ödslig omgivning vittnar föga till ägarens fördel. En väl vårdad plantering bereder omväxling, fördriver råhet och mildrar ett hårt och trotsigt sinne. Föredragaren övergick därefter till en detaljerad och mycket lärorik och populär beskrivning över den olika jordmån, som olika växter behöver, även som redogjorde angående för hushållet nyttiga växter som av envar genom odling kunde åstadkommas, varigenom åter en naturlig och behövlig omväxling i den annars ofta nog enformiga matordningen kunde fås. Föredragaren riktade en kraftig maning till de äldre, att inte i ovan nämnt avseende sky en ringa uppoffring för att hos den uppväxande ungdomen inplanta kärlek till den underbara naturen, till hemmet och fosterlandet. För den klara framställningen och det i övrigt intressanta föredraget, som med spänt intresse åhördes av den i skolsalen till trängsel församlade publiken, får vi härmed till föredragaren uttala ett uppriktigt tack.
Kristinestads Tidning 29.6.1898:
Fennomanin i sin prydno.
En affärsman i Wasa, handlanden K. W. Auer har uppvaktat sina kunder i Dagsmark med finska brev, vars innehåll mottagarna självfallet ej kan förstå. Då orten är genuint svensk, tillråder vi handlande Auer att i fortsättningen visa större tillmötesgående mot sina svenska talande kunder och betjäna dem på sitt modersmål. Men kan detta inte ske av förkärlek till det finska, är det bäst att härefter inte göra några affärer på orten.
Kristinestads Tidnings började den här tiden år 1898, liksom flera andra tidningar i Finland att skriva oroväckande artiklar om Rysslands hållning till det fria furstendömet Finland. Novoye Vremya som var en av de största tidningarna i Ryssland, skrev regelbundet hätska artiklar där de krävde att Finland måtte införlivas med det ryska riket. Den nya tsaren Nikolai II som tillträdde 1894 var lätt manipulerad och instämde i kraven. Oron spred sig i Finland, vilket ledde till att emigrationen till Amerika ökade. Detta trots att Amerika just då var invecklat i ett krig med Spanien och risken var stor att åtminstone de finska männen kunde tas ut i kriget mot spanjorerna. I juni avgick eller kanske han tvingades att avgå, den finska ministerstatssekreteraren von Daehn och detta sågs som ett tecken på att större saker var i görningen.
Kristinestads Tidning 6.7.1898:
Poststyrelsen har beslutat att föreslå för den Kejserliga senaten att en poststation måtte inrättas i Dagsmark, i stället för den posthaltpunkt som nu finns där. Denna kommer i så fall at indras.
Kristinestads Tidning 13.7.1898:
I vissa frågor hade Lappfjärds kommun gemensam stämma med grannkommunerna Sideby och landsförsamlingen i Tjöck. Den 10 juli sammanträdde stämman och beslöt att åbroarna i Dagsmark, Lappfjärd och Tjöck som ofta kräver dyra reparationer, kunde byggas av mera hållbart material, såsom järn.
Folkskolläraren J. J. Wadström som var ordförande för stämman ålades att på vägbyggnadslagets vägnar göra en anhållan om biträde av sakkunnig person för uppgörande av ritningar och kostnadsförslag till byggande av de här broarna.
Vid stämman enades man också om att de väglotter, som vi senast verkställda vägbyte blivit tillskiftade, skall tillträdas i höst. Väglotterna skall ju utmärkas med pålar och förslaget var att dessa skulle tillverkas av sten. Stämman ansåg dock att dessa var för dyra och därför beslöt de att varje väglottsinnehavare självs skall anskaffa lämpliga pålar.
Kristinestads Tidning skrev 20.7.1898 att det går rykten att stabschefen för St. Petersburgs militärdistrikt, generallöjtnant Bobrikoff skulle vara utnämnd till generalguvernör i Finland. Han torde utnämnas direkt.
Kristinestads Tidning skrev 20.7.1898 också att till den finländska militären hade inkallats totalt 1 833 man och av dessa placerades 174 i Vasa. Det fanns i Finland 8 skarpskyttebataljoner och ett dragonregemente i Villmanstrand. Det var alltså en mycket liten del av de stora årskullarna, som faktiskt blev inkallade. Tjänstetiden var 2 eller 3 år och militären var alltså finländsk, ingen ”ryssmilitär”.
Kristinestads Tidning gav den 23.7.1898 utrymme för den största nyheten i Finland sedan landet blev en del av det ryska riket. Finland hade ju sedan år 1809 varit ett fritt land utan skyldigheter men med många rättigheter gentemot moderlandet. Men nu skulle det bli ändringar i förhållandet, för den 19 juli hade den ryska kejsaren skrivit under ett manifest, som skulle sammankalla de finska ständerna till en urtima, alltså en extra lantdag. Detta hade aldrig hänt tidigare och ärendet som skulle behandlas på lantdagen var den finska militärens förenande med den ryska. Ärendet var så pass brådskande att lantdagen skulle sammankallas till januari 1899 och oron var verkligt stor i landet.
Kristinestads Tidning 6.8.1898:
Eldsvåda. Senaste onsdag uppbrann i Dagsmark by en bonden Josef Johansson Rosenback tillhörig ängslada, jämte inneliggande omkring sju skrindar hö, som samma dag inbärgats i ladan. Branden torde vara förorsakad av ovarsam tobaksrökning. Händelsen manar vederbörande att för framtiden iaktta större försiktighet och att inte i tid och otid anlita den, beklagligt nog, så kärvordna pipsnuggan. I samma nummer stod det att Lantmätaren S. Nilsson, som blivit förordnad att verkställa storskifteskomplettering på orten, torde först på höstvintern komma att hålla sitt första sammanträde.
Kristinestads Tidning skrev i så gott som varje nummer 1898 om det regniga vädret denna sommar. Svåra översvämningar har inträffat som har lagt lågt liggande marker under vatten för långa tider. Inte ens axen sticker upp, berättas det och vattenståndet är nu högre än om vårarna. Trots att vi nu är inne i augusti så har höbärgningen inte ännu kommit igång på grund av de dagliga skyfallen. Potatisen håller på att ruttna i åkrarna och man befarar nu ett värre katastrofår.
En tidning i Vasa skrev en lustig historia om en herre från Vasa som skulle på andjakt till Kvevlax. Till sin hjälp tog han en bonde som med sin ekstock rodde ut på den vattenfyllda åkern. Herrn från Vasa tyckte då att de borde ta skydd i vassen och pekade vartåt bonden skulle ro. ”Det där är ingen vass” svarade bonden, ”det där är min havreåker”! Lite längre bort såg herrn från Vasa några käppar i en rad som stack upp ur vattnet och han frågade då om det är fiskare som har märkt ut var näten finns. ”Nej nej”, svarade bonden ”det är ju gärdesgården min”.
Kristinestads Tidning 24.8.1898, inskickat av signaturen V. L.:
Höbärgningen, som av det myckna regnet har försenats är till det närmaste slutförd i Dagsmark och man kan nog säga att största delen av det har blivit skämt. Det skulle vara till stor nytta för oss lantmän, om vi mera allmänt än nu sker skulle förse oss med så kallade höskräcklor. Sålunda skulle höet lättare bärgas även under våta somrar.
Rågskörden är även den nästan slutförd och tycks lova gott på ställen, där seden inte legat nedpressad av regnet. På flera ställen blir rågen dock av dålig kvalitet. Kornet och i synnerhet havren ser vacker ut och skall lämna bra avkastning, om blott gynnsam väderlek börjar råda så att den hinner mogna. För potatisen ser det illa ut. Blasten är förstörd och sjukdomen börjar redan angripa själva frukten. På tidigt ”satta” land uppträdde sjukdomen först.
Kristinestads Tidning skrev i så gott som varje nummer om det oroväckande hot som utnämningen av Bobrikov till generalguvernör i Finland medför. Denne har redan under sin tid som militär i Ryssland krävt att Finlands rätt att ha en egen militär måste begränsas och att den måste samordnas med den ryska. Bestörtningen är stor i Finland och detta sätter säkert extra fart på emigrationen till Amerika.
Kristinestads Tidning 21.9.1898, inlaga av folkskolläraren J. J. Wadström, som skrev under signatur Jo, Ja:
En beklaglig osed i Dagsmark.
Det finns tyvärr ofta fall att beklaga, då inte endast god sed åsidosätts, utan även dess motsats betraktas som föga ont. Trots att man vanligen anser att en kränkning av andras äganderätt är någonting avskyvärt, i synnerhet om en sådan kränkning av äganderätten vid domstol får sin rätt benämning stöld eller snatteri, så saknar inte tillfällen då man utan dåligt samvete förgriper sig på annans egendom.
Som en beklaglig osed måste man beteckna det ovanliga bruket på landsbygden att om höstarna våldgästa en annans odlingar för att stjäla rovor, kålrötter och morötter. Dessa bedrifter utförs vanligen av ungdomar i slyngelåren. Man måste beklaga att detta ofta sker med föräldrarnas vetskap. Dessa låter bli att bestraffa ”sina myndlingar för slika mindre hedersvärda företag”. Också de som blir våldgästade borde med nödig energi motarbeta ofoget och inte vara slappa.
Mycket skulle vinnas om varje hemmansägare, torpare och inhysingar varje år skulle så ett mindre område med rovor och andra oemotståndliga frukter. Utsädet för en mindre åkertäppa med rovor eller andra matnyttiga växter kan ju köpas för några penni. En sådan uppoffring är ingalunda stor, om man med det skulle slippa detta ofog. Dessutom skulle ju odlingen av rotfrukter vara nyttigt också ekonomiskt.
Det har önskats att folkskolan och dess lärare, skulle göra vad som är möjligt för trädgårdsodlingens befrämjande. Det verkar dock föga uppmuntrande när en person efter stor möda får en trädgårdsanläggning med nyttiga växter till stånd, så kan dessa i ett ögonblick förstöras av oärliga rotfruktsjägare.
Det är föga tröstande att då få höra uppmaningen att fortsätta arbetet, ”för det blir nog bättre i sinom tid”. Det heter ju att kon dör medan gräset växer och man kan därför inte kräva att enskilda odlare skall trotsa motigheterna.
Inom varje byalag borde det bestämmas att alla planterar rovor och andra rotfrukter varje år. Jag tror att en dylik överenskommelse skulle vara mycket god, om den kunde förverkligas.
Kristinestads Tidnings beklagade i det följande numret att artikeln om oseden, nog skulle ha gällt hela landsområdet, inte bara Dagsmark by.
Kristinestads Tidning skrev ibland om den censur som pressöverstyrelsen nyligen har bestämt om. Det har hela tiden funnits pressombud, alltså personer som har granskat vad tidningarna skriver om, men efter Bobrikovs utnämnande och kallelsen till den urtima lantdagen i januari 1899 har det kommit nya direktiv. Tidningarna förbjöds helt enkelt att skriva något negativt om den nya generalguvernören eller den nya värnpliktslagen som är på kommande. Det här förbudet märks genast i tidningarna och informationen blir efter detta väldigt ensidig. Vid granskning av tidningarna från denna tid får läsaren lätt den uppfattningen att de stora förändringarna i förhållandet till Ryssland har pressens och folkets godkännande.
Kristinestads Tidning 1.10.1898.
Då den extra, urtima lantdagen skall sammankallas i januari 1899, så skall det väljas ledamöter till den. Ledamöterna skall väljas av därtill utsedda elektorer och kommunalstämman i Lappfjärd utsåg 3 elektorer, bland annat Josef Lillkull från Dagsmark. De andra var en Björses och Nissander från Lappfjärd.
Kristinestads Tidning 8.10.1898.
Brobyggnaderna. Senaste tisdag höll ingenjören Salamnius sammanträde på gästgiveriet i Lappfjärd. Detta med anledning av Lappfjärds sockens ansökan att erhålla ritningar och kostnadsförslag till ombyggnad av Lappfjärd, Dagsmark och Tjöck åbroar av sten eller annat hållbart material.
Då uppgörandet av flera alternativa förslag för dessa broars byggande av trä, sten eller järn ansågs vara förenat med drygt arbete, så enades de flesta om att de ville ha kostnadsförslag för byggande av Dagsmark och Tjöck broar av sten och bron i Lappfjärds av järn. På grund av detta kommer det att göras undersökningar på dessa broar under denna och inkommande vecka.
(Lasses kommentar: eftersom Storbron i Dagsmark redan år 1855 byggts av sten, så måste det här vara fråga om Lillbron)
Kristinestads Tidning 29.10.1898:
Vid kommunalstämman den 24 oktober i Lappfjärd företogs till slutligt avgörande det tidigare bordlagda ärendet angående kommunens deltagande i sinnesjukhus som skulle omfatta flera kommuner. Stämman beslöt, att kommunen är villig att delta i en sådan anstalt med ända upp till sex sjukhusplatser under förutsättning att anstalten byggs i Kristinestad eller i dess närhet, och att fattigvårdsinspektören subventionerar företaget och som sista villkor att sjukhuset skulle få minst 30 platser.
Dagen innan den kommunala stämman hade den nybildade Husbondeföreningen i Lappfjärd dryftat ärendet. På föreningens möte kom de fram till att dårvårdsanstalten måste placeras i Kristinestad och att Lappfjärd skulle få 6 platser.
Kristinestads Tidning skrev 5.11.1898, att det ymniga regnet har åstadkommit ett kollossalt högt vattenstånd i åar och backar i omnejden. Natten mot i går bortfördes av strömmen Klemets bro i Dagsmark och Perus bro i Lappfjärd.