Uppgjort av Lasse Backlund år 2014. Kompletterat i oktober 2016 och flera gånger därefter. Flera fotografier är från andelshandelns arkiv och är utlånade av Kjell Rosenback.
Grundandet av Lappfjärd andelshandel.
I början på 1900-talet tog Pellervosällskapet initiativ till bildande av handelsbodar på andelsgrund, alltså där kunderna också är delägare. (Vill du läsa mera om Pellervo, klicka HÄR!) Tidigare hade det funnits endast privata handelsmän med butiker runt om i kommunen. Lantmannagillet i Lappfjärd tog därför initiativ till grundandet av en andelshandel också här. År 1907 valdes en styrelse med uppgift att värva medlemmar, men arbetet gick trögt i början.
De äldre bönderna var rädda för att andelslaget kunde medföra förluster för medlemmarna. De hade i färskt minne de stora förluster som bönderna lidit genom fartygsbyggen och sjöfartsföretag och som blivit avskräckande exempel på ekonomiska sammanslutningar för bönder. Rederiet med bonden Johan Ebb som huvudredare hade ju förorsakat sådana förluster att flera bönder måste gå från hus och hem i sviterna efter konkursen i början av 1880-talet. I samma veva var det också många andra mindre fartygsföretag som gjorde konkurs. De yngre bönderna såg inga risker med andelslaget utan valde 10 personer att värva medlemmar. Den drivande kraften bakom det här projektet var bonden Viktor Rosenstedt från Perus, han blev vald till ordförande i andelslaget där medlemmarna hette Selim Porander, Henrik Bergkulla, Axel Klåvus, Alfred Ulfves och Johan Björmans.
Den 7 juli 1907 hade styrelsen fått ihop de erforderliga 250 medlemmarna och så uppgjordes stadgar och så lediganslog de tjänsten som föreståndare.
Projektet avancerade snabbt och redan den 4 augusti inköptes Lampikoskis hemman söder om Lappfjärds å på Ulfves hemman för 8 500 mark med byggnader, åkrar och skogsmark. För att finansiera detta såldes direkt en del av skogen för 4 600 mark men kvar blev lokal för butiken och bostad åt personalen och magasin för varorna.
18 augusti 1907 öppnade affären med föreståndaren Alarik Hannelius. Början blev ekonomiskt svår eftersom fel varor köpts in och det ekonomiska resultaten blev dåligt. Hannelius avgick redan i augusti 1908 och efterträddes då av Erik Anders Båsk från Dagsmark. Denne var kvar ända till december 1911, då han slutade och han byggde sedan ett affärshus i Perus, där han bedrev handel till 1927.
En som ändå inte gav upp var styrelseordföranden Viktor Rosenstedt, bland så här skrev han i årsberättelsen för år 1909: ”…ty en andelshandel i Lappfjärd måste gå, huru svårt det än skulle synas”. Signaturen ”Lappfjärding” skrev i en artikel i Samarbetet om problemen i början, vill du läsa artikeln så klicka HÄR!
Första årets försäljning blev 19 897 mk men redan 1917 var försäljningen uppe i 91 539 mk.
Efter en tid beslöts att det skall byggas en ny affärsbyggnad och ritningar för denna uppgjordes av byggmästaren Otto Ivars. Den nya butiksbyggnaden stod klar 17 december 1922 och blev att kosta 166 316 mark. Det året var omsättningen redan uppe i 738 291 mark. Det gamla affärshuset, som stod bakom det nya bjöds ut för rivning redan i februari 1923.
Bokstäverna ”m.b.t” efter firmanamnet betyder ingalunda ”med börsen tom”, som någon humorist trodde det var. Bokstäverna står för ”med begränsad tillskottsplikt”, vilket betyder att medlemmarna förutom medlemsinsatsen på olika vis kunde vara skyldiga att vid behov betala ett visst tillägg. År 1955 gjorde Lappfjärd Andelshandel en stadgeändring som tog bort denna tillskottsplikt och på samma gång försvann också de 3 bokstäverna.
Viktor Rosenstedt var ordförande fram till 1939, alltså i hela 32 år. Han ville då lämna över ansvaret åt yngre, trots att flera medlemmar ville att han skulle fortsätta. Han blev rikligen avtackad av Andelshandeln för långvarigt och troget arbete. År 1926 fick han Centrallagets förtjänstmärke. Styrelsemedlemmen Selim Porander var till stor hjälp, han satt som medlem i hela 34 år.
År 1947 anställdes Hilding Sandbacka från Närpes som föreståndare vid Lappfjärds Andelshandel. Han var född 1911 och hade sedan 1930 arbetat på olika handelslag i Närpes. Efter Lappfjärds Andelshandels fusion med Sydösterbottens Handelslag år 1968 blev han det nya La-Syds verkställande direktör. Han avgick från sin tjänst år 1970 av hälsoskäl.
År 1951 totalrenoverades huvudaffären i Lappfjärd och öppnade 14 december 1951, saneringen hade kostat 522 000 mark men försäljningen då var redan över 50 miljoner mark.
På flygfotot från 1952 så syns Lappfjärd Tork- och Sorteringsandelslags torkria nära landsvägen. Torkrian byggdes på 1940-talet av en grupp unga bönder som ville satsa på spannmålsodling. I en stort uppslagen artikel i Vasabladet år 1948, så skriver redaktören att byggnaden på utsidan ser ut som vilken lagerbyggnad som helst men att maskinerna där inne fyller besökaren med extas. Dessvärre gick det så, att bönderna mer och mer började satsa på rotfruktsodling, först morötter och sedan på potatis. Från och med september 1948 hyrde Lappfjärd Andelshandel denna byggnad och år1960 sålde Torkandelslaget torkrian med alla maskiner och inventarier åt Lappfjärd Andelshandel för en relativt billig penning. Köpebrevet undertecknades på Torkandelslagets vägnar av Eskil Ingvesgård och Gunnar Södergård. I början av år 1977 sålde La-Syd lagerbyggnaden åt Nils Berglund för 1 500 mk. Den skulle rivas före i maj 1977, vilket också skedde och han använde stockarna till ett egnahemshusbygge i Dagsmark.
I december 1969 höll förvaltningsrådet och direktionen för Handelslaget La-Syd en stämma där det bestämdes att en ny butik skall byggas i Lappfjärd, möjligtvis under år 1971. I september 1970 avgick direktör Hilding Sandbacka av hälsoskäl, som hade lett företaget sedan 1947. I hans ställe valdes Selim Wikberg, som var född i Närpes år 1924 men som nu bodde i Malax. Vid denna tid var Arne Lindén avdelningschef för lantbrukshandeln, som t.ex. år 1970 visade en märkbar försäljningsökning. Ett stort utbud av potatis medförde dock ett prisfall, som verkade negativt för handelslaget.
Lantbruks- och järnsidan flyttade i oktober 1985 in i livsmedelshallen och kvar i den gamla delen blev endast lagret. På samma gång avslutades försäljningen av textiler. Hallchefen Bror Grahn trodde att det skall finnas fördelar med att ha all försäljning under samma tak. I mars 1989 bildade lappfjärdsborna Lars och Bror Ingves, tillsammans med Asko Kallioniemi och Jaakko Mäkelä två nya företag, som öppnade affär i det gamla ur bruk tagna affärshuset. De tre förstnämnda bilade Lappfjärds Byggtjänst och alla tillsammans bildade Lappfjärds VVS-tjänst.
I september – oktober 1989 gjordes en större renovering inomhus i Lappfjärd då hallbutiken byggdes om till en marketaffär. Föreståndaren Bror Grahn och VD Ingmar Stenbacka var överens om att renoveringen var lyckad och att den skulle locka mera kunder. Vid denna tid var marketen i Lappfjärd Westbotnias enda enhet i Kristinestad.
Produkthallen vid riksvägen.
I juni 1969 beslöt SOK att det skall byggas en hall för behandling av potatis och andra rotfrukter i Lappfjärd. Kostnaden kommer att bli 220 000 mk, hallen blir 15 x 32 m och där kommer att finnas lagringsutrymme för 300 000 kg potatis. Tomten på ungefär 2 ha arrenderades den 11 september 1969 ut av Lappfjärds kommun. Den 14 december 1972, alltså just före kommunsammanslagningen beslöt kommunalfullmäktige att Handelslaget La-Syd kommer att få rätt att lösa in sin arrendetomt för 12 624 mark. Köpebrevet med staden Kristinestad skrevs den 20 juni 1973.
Grönsakshandeln hade under en längre tid varit olönsam för Westbotnia, mest på grund av SOK prispolitik som gjorde att Westbotnia inte kunde betala fullt pris åt sina leverantörer. I januari 1989 ryktades det att Westbotnia kommer att lägga ner grönsakshandeln men då dyker affärsmannen Egil Gullström från Närpes upp som en räddande ängel. Han ägde från tidigare karosserifabriken Närko och Gullströms Grönsaker och i januari bildade han tillsammans med Westbotnia ett nytt bolag, som fick namnet Botnia Grönsaker. Det nya bolaget övertog sedan all grönsakshandel, utrymmen och maskiner av Westbotnia. Egil Gullströms förtrogne Gösta Lapveteläinen utsågs till chef för det nya bolaget.
Vid denna tid blev den 450 kvm stora Produkthallen på den 1 ha stora tomten till salu och köpare blev Nyno Ab, med Börje Norrgård som ägare. På samma tomt stod också en plåthall som ingick i köpet och den hyrdes direkt ut som lager åt wellpappföretaget Uni-Pak i Tjöck. I november 1989 meddelade fastighetsbolaget Nyno Ab att de tänker starta ett potatisskaleri i den gamla Produkthallen.
Flera filialer öppnades.
Norra filialen.
Flera filialer öppnades runtom i Lappfjärd bl.a. Norra filialen på Bötomvägen öppnade 1920 i en liten lokal som de hyrde av Viktor Holm. I november 1936 köpte andelshandeln ett område på Björmans skattehemman av bondedottern Alvina Engblom. I köpet ingick ett större sädesmagasin, några liderbyggnader och en boningsbyggnad. Boningsbyggnaden renoverades och byggdes om till affär och år 1939 öppnades filialen och den användes fram till 1957, då en helt ny byggnad togs i bruk i Idbäcks vägskälet.
I april 1956 köpte Lappfjärd Andelshandel ett tomtområde i Bötomkorsningen av läraren Håkan Teir, som hade flyttat till Gamlakarleby. Håkan var gift med Svea Långvik och han var bror bland annat till Harald Teir och Grels Teir. Håkan hade förvärvat området av sin far, läraren på norra folkskolan Frans Teir, som i sin tur hade köpte det av Axel Lillträsk. Då Lappfjärd Andelshandel köpte området var det utarrenderat åt sytningsmannen Axel Stenman, som dock inte ville ge arrenderätten ifrån sig. Efter en rättstvist och förlikning fick andelshandeln efter en tid tillgång till området på 0,2 ha, som hade namnet ”Per vid vägen”. På området fanns inga byggnader och Olof Lillsunde fick i uppdrag att uppgöra ritningar.
Central Café.
I mars 1938 köpte Lappfjärds Andelshandel det så kallade Ingveska huset av sparbanken. Mellan åren 1938 till 1941 hade andelshandeln ett café, som kallades Central café i denna gård på norra sidan, den som senare började kallas Uddströms gård. Efter kriget flyttade Lappfjärds Sparbank till detta hus, som de hade förvärvat några år innan.
Södra filialen.
Mellan åren 1929 till 1943 hade Lappfjärds andelshandel också en Södra filial, eller mejerifilial som den också kallades. Den började i utrymmen som andelshandeln hyrde av affärsmannen Axel Lillträsk. År 1933 köpte de en egen lokal på Klockarsbackan eller Dahlbackan, men den drogs in under kriget, eftersom det var brist på alla varor. Affärshuset som stod nära Perusvägen såldes 1948 åt lantmätaren Gunnar Gröndahl från Dagsmark. År 1959 flyttade Gunnar med familjen till Närpes och gården såldes. Efter en tid såldes den åt Alvar Westerlund och huset står fortfarande kvar.
Lålby filialen.
I början på 1930-talet byggde änklingen Karl Storlåhls (1864-1933) en sytningsstuga åt sig och sin dotter Hilma. Som medhjälpare hade han mågen Otto Björses men så gick det så illa att då huset fick taket på år 1933, så dog Karl. Efter 3 år såldes det halvfärdiga huset åt Lappfjärd Andelshandel som byggde om det till butiksfilial. Filialen verkade här till år 1958, då den flyttade till en nybyggd affärsbyggnad på andra sidan landsvägen. Följande att bo i huset var Karls sonson Kenneth Storlåhls (f.1937) och han sålde den sedan åt Thorvald och Margit Hohenthal, som både bodde här men också använde de huset som fritidsbostad. Efter deras död sålde sonen Kim huset på 1980-talet åt Åke och Rigmor Löfgren från Lålby, som byggde om det till sytninsstuga. Det blev slutligen deras dotter som övertog huset och hon bor där med sin familj.
År 1958, den 10 maj köpte Lappfjärd Andelshandel en 1 400 kvm stor tomt av Sigfrid Grannas och de uppförde där en ny affärsbyggnad. Denna ”Låhlby filial” stängdes i juni 1978 på grund av olönsamhet och La-Syd beslöt att sälja både affären och tomten. Före detta butiksföreståndaren Dagmar Mangs köpte så gott som genast affären, tomten och butiksinredningen för 40 000 mark och hon öppnade redan i augusti samma år. Hon renoverade affären och skötte den nästan ensam i 7 år tills hon stängde den i oktober 1985. Dagmar var född Rosendahl i Sideby år 1920 och 1957 hade hon gift sig med Torsten Mangs.
Posten, som hade ett postkontor där stängde också i samma veva åt 1985.
Centralbutiken.
I augusti 1959 köpte Lappfjärds andelshandel ett tomtområde bredvid Fenniagården av Österbottens kött. På tomten fanns då en gammal byggnad, där bland annat Erik Stens hade haft en affär. Andelshandeln anlitade Thure Nygren som byggare av en ny affär på samma ställe och i november 1960 kunde Centralbutiken öppnas.
Perus filialen.
Även i Perus öppnades en filial år 1924 mittemot Viktor Rosenstedts hemgård. Det här var Viktor och Emma Ragnäs hemgård, som de sålde till Andelshandeln. De flyttade själva till Starrängen men den gården flyttades i något skede tillbaka till Erik Kvis område bakom filialen. Viktor och Emmas döttrar Helmi och Miili bodde sedan i huset till slutet på 1900-talet.
Då den nya filialen var färdig så bjöd handelslaget ut den gamla butiken innehållande 2 rum och dess inredning i tidningen Syd-Österbotten. På tomten fanns också en större magasinbyggnad och allt skulle säljas 16 november 1936.
Före fusionen år 1985 beslöt Handelslaget La-Syd att filialbyggnaden i Perus skall stängas till årsskiftet 1985-86. Eftersom föreståndaren sade upp sig i förtid beslöt det nya Westbotnia att filialen skall stängas redan i slutet av augusti. På samma gång stängde också postkontoret som var inrymt i samma byggnad. Det hade betjänat 106 hushåll, som efter stängningen började betjänas i Lappfjärd. Byggnaden såldes åt en privatperson för 30 000 mark och köparna byggde om den till bostad, där de fortfarande bor.
Dagsmark filial.
Under några årtionden hade Lappfjärd andelshandel också en filial i Dagsmark och vill du läsa historiken om den filialen så skall du klicka HÄR!
Andelslaget höll stämmor varje vår och höst, och i tidningen Syd-Österbotten infördes ofta nog referat av dessa. Vill du läsa vad som skrevs, så klicka t.ex. på: höststämma 1935!, vårstämma 1960.
Lappfjärd andelshandel fusioneras med Sydösterbottens Handelslag och La-Syd bildas.
År 1968 fusionerades Lappfjärd Andelshandel med Sydösterbottens Handelslag i Kristinestad. Det sista styrelsemötet hölls den 11 mars 1969 och sekreterare Bertel Ekman skrev så här i protokollet: ”Då Lappfjärds andelshandels verksamhet nu kan betecknas som avslutad framförde styrelsens ordförande Lennart Björses styrelsens tack till föreståndare Hilding Sandbacka och övriga anställda för deras arbete under det tilländalupna verksamhetsåret och det goda resultatet, som därunder uppnåtts. Dessutom uttalade han förhoppningen, att det nya företaget La-Syd skulle kunna föra Lappfjärds andelshandels traditioner vidare, då det gäller att på andelsrörelsens grund tillvarata sina medlemmars intressen och betjäna dem på bästa möjliga sätt.” Närvarande på det sista mötet var Lennart Björses, K. E. Holm, Eskil Ingvesgård, Uno Klockars, Ragnar Backlund, Yrjö Sillanpää, Edvin Engman och Bertel Ekman. I början på 1985 blev det ännu en fusion då La-Syd fusionerades med Västra Närpes Handelslag, Närpes Handelslag, Övermark Andelshandel, Yttermark Andelshandel och Pörtom Andelhandel. Det nya regionhandelslaget fick namnet Westbotnia och styrdes av ett förvaltningsråd på 18 medlemmar. La-Syd fick utnämna 5 medlemmar och där valdes Nils Hanses, Göran Uppstu, Helmer Bergvik, Sven Isuls och Antti Pihlaja.
Vill du läsa mera om Tjöck Handelslag, som sedan blev Sydösterbottens Handelslag och som tillsammans med Lappfjärd Andelshandel bildade La-Syd, så skall du klicka HÄR!
La-Syd fusioneras med handelslagen i Närpes och Westbotnia bildas.
I början på 1985 blev det ännu en fusion då La-Syd fusionerades med Västra Närpes Handelslag, Närpes Handelslag, Övermark Andelshandel, Yttermark Andelshandel och Pörtom Andelhandel. Det nya regionhandelslaget fick namnet Westbotnia och styrdes av ett förvaltningsråd på 18 medlemmar. La-Syd fick utnämna 5 medlemmar och där valdes Nils Hanses, Göran Uppstu, Helmer Bergvik, Sven Isuls och Antti Pihlaja. I samband med fusionen blev det också klart att filialerna i Härkmeri och Perus kommer att dras in. Hilkka Högnäsbacka hade arbetat 9 år i Perus och var uppgiven efter beskedet.
Planerad fusion med Waasko i Vasa.
Det nya handelslaget Westbotnias lönsamhet var dålig från första början och flera förlustbringande enheter stängdes för att förbättra lönsamheten. I februari 1988 ingrep Centrallaget SOK och tjänstemän därifrån besökte Närpes för att diskutera läget. De föreslog att Westbotnia skulle fusioneras med handelslaget Waasko i Vasa, som hade betydligt större verksamhet och vars ekonomi skulle ligga på stabilare grund. Westbotnias VD Rainer Hollfast och Thore Gull som var ordförande i förvaltningsrådet besökte efter det Waasko i Vasa och där diskuterade de fördelarna med en fusion. Något förslag eller beslut om fusion gjordes dock inte då. Men i april presenterade dock Håkan Smeds, som var styrelseordförande i Waasko ett fusionsavtal, som tydligen hade uppgjorts av SOK. Medlemmarna i Westbotnia togs på säng av det överraskande avtalet. Flera styrelsemedlemmar godkände nog avtalet med inte alla och det beslöts att det skall underställas en medlemsomröstning på en stämma.
Före den utlysta stämman den 6 juni 1988, så presenterade affärstidningen Talouselämä de ekonomiska siffrorna för Waasko i Vasa. Tidningen kunde visa att Waasko hade varit förlustbringande i flera år och att endast ekonomiskt stöd från centrallaget SOK hade räddat det från konkurs. Den utlysta stämman skulle hållas i Närpesgården, som dessvärre visade sig vara för lite, varför den snabbt flyttades över till skolcentret. 460 medlemmar deltog i stämman och vid omröstning röstade mer än 400 för att fusionsavtalet med Waasko skulle förkastas. Detta ledde till att styrelsen och förvaltningsrådet avgick, men de satt kvar tills nya väljs på en kommande stämma.
På följande stämma valdes ett nytt förvaltningsråd, som sedan valde en ny styrelse. Från Lappfjärd valdes Stig Porander i stället för Sven Isuls, som hade varit positivt inställd till en fusion med Waasko. Till ny VD valdes Ingmar Stenbacka, som från tidigare var väl insatt i Westbotnias affärer. Han arbetade då som ekonomichef på ett karosseriföretag i Närpes och hade fram till 1983 arbetat på Lindells i Dagsmark. Efter utnämningen medgav han att uppgiften som VD kommer att bli svår, något som han också sedan fick erfara.
Westbotnia fortsätter med Ingmar Stenbacka som VD.
I september 1988 stängde Westbotnia de Piccolo kiosker som de hade drivit i Närpes och i Kristinestad. De hade båda visat dålig lönsamhet, berättade den nya platschefen Rainer Söderback i Kristinestad. Över lag visade handelslaget dåliga siffror och i november 1988 sades 20 personer upp på grund av den dåliga ekonomin.
Handelslaget Westbotnia fick lite längre levnadstid är Waasko i Vasa, som var den tilltänkta fusionspartnern. Sommaren 1990 var Waaskos saga all, då det fusionerades med Keskipohjanmaan Osuuskauppa i Karleby.