Nedtecknat av Helga Englund från Palon år 1936:
Förr i världen hade barnen bara ett namn, på senare tid började man ge dem två. En tid var det vanligt att båda namnet skulle börja på samma bokstav.
När barnen skulle vaggas till sömns, sjöng man förr vaggvisor.
Så här kunde man sjunga:
Bi ba bilton ba,
Stora pengar som ett fat
Hinner jag så vinner jag
Får jag, så slår jag
Ett stor hål i byanas ryggjin..
eller:
När äpplet blir moget, så är det så rött.
När gossarna börjar fria, så är det så sött.
Men när de blir gifta, så vänder de om,
Kör ut sina hustrur men själv ta de rum.
eller:
Själv koka de kålen, själva diskar de fat,
och säger att hustrun, hon är så lat.
Somt går i kaffe och somt går i snus,
somt går i brännvin och ständigt i rus.
När barnen lekte, så skulle det ibland räknas. Då räknade man följande:
Essin, dessin, durin då,
väiven lossna, kolme då,
synden är vårt tipperi,
pastorn låtta vintern si, puff, ut!
eller:
Esiken, tesiken, loikon toikun,
simeri maka, koka kaka,
Tilda maritta, syra bytta,
Jukka, pokka, otta, pois!
eller:
Eppeli, peppeli, piron,paron,
kråkan satt på tallekvist.
Hon sa ett, hon sa två
ute skall du vara nu, ut!
eller: