Hopplockat av Lasse Backlund i september 2019. Kassaboken lånades från ungdomslokalen i Korsbäck.
Ägarna till de 80 lotter fanns i Dagsmark Storsjöträsk bildade i tiderna ett intressebolag med bokförda räkenskaper och protokollförda möten. Eftersom de flesta lotter var delade, så fanns det inemot 150 delägare eller intressenter i bolaget. Styrelse valdes på årsstämmorna och där beslöts också om kommande investeringar och skötsel av bolaget.
Bolagets inkomster.
Bolaget fick inkomster från två olika håll. Eftersom bolaget själv ägde en lott, så kunde de arrendera eller auktionera ut höväxten på denna åt delägarna men också åt utomstående. Den andra inkomsten kom av den flottningsavgift som virkesköpare måste erlägga för att få flotta virket genom träsket via en kanal som bolaget underhöll.
Delägarna bestod alltid virket och arbetet då dammluckorna skulle förnyas och en liten inkomst kunde fås då det gamla virket såldes på auktion.
Bolagets utgifter.
Förvaltningen av bolaget medförde kostnader, såsom annonsering, kungörelser och kassörens arvode. Så gott som varje år kostade skötseln av dammluckorna och kanalen, vissa år mera och vissa år mindre.
Relativt mycket pengar fanns det i kassan hela tiden och också deponerade på Wasa Aktiebank. Utestående fordringar fanns det hela tiden, främst då obetalde inrop från höauktionen men några större kreditförluster förekom inte.
Plock ur böckerna.
År 1900 betalade Impivaara 50 för flottningen genom kanalen och höauktionen inbringade 82 mark och försäljningen av gamla dammluckor gav 15 mark. Stora arbeten gjordes på kanalen och Viktor Lillkull fick 64 mark för 21 famnar med sten och A. Båsk fick 5 mark för sprängning. Rep, järn och spikar kostade ungefär 20 mark och anlitande av en jurist kostade 3 mark.
År 1901 beslöts det på stämman att efterskänka arrendet från halva bolagslotten från året innan, eftersom det höga vattenståndet hade förstört grödan. Från flottningen fick bolaget 75 mark. På utgiftssidan finns 14 mark för sprängningsmaterial.
År 1902 beslöts det igen att efterskänka fjolårets arrende för bolagslotten på grund av det höga vattenståndet.
År 1903 fick bolaget hela 155 mark i flottningsavgifter och 50 mark i arrende. Behållningen detta år var bra eftersom det hade köpts spik av Josef Storkull för 1 mark och 10 kungörelser i kyrkan kostade totalt 1 mark, alltså 10 penni per gång.
År 1904 fick bolaget räntor från banken nästan 40 mark, för flottningen 219 och i arrende 51 mark. Åt en lantmätare hade bolaget betalat 16 mark, åt Alfred Carlström 1,35 mark för spikar.
År 1905 sålde bolaget ”det gamla bolags krutet” för 25 mark, i arrende kom det 53 mark, Axel Lillträsk betalade 150 mark och J. V. Norrgård betalade 100 mark för att få flotta stockar.
År 1906 annonserades det för första gången i Syd-Österbotten då stämma skulle hållas.
År 1907 betalade Axel Lillträsk 100 mark för flottningen och 51 mark erhölls av arrendet. 12 stockar hade inköpts för 27 mark och 26 råstenar för 36 mark. På banken fanns det 538 mark. År 1907 annonserades det för första gången i tidningen Syd-Österbotten då stämma skulle hållas.
År 1911 kom det in endast 10 mark i flottningsavgifter men 70 mark i arrende för bolagslotten. För en lada betalade bolaget 28 mark och i ersättning för en bro 5 mark.
År 1912 betalade Axel Lillträsk 85 mark för en dammreparation, i arrende fick bolaget 73 mark. För flottning av props fick bolaget ¼ penni för varje kubikmeter men då mängden var stor så blev summan 11 mark, i andra flottningsavgifter fick bolaget 150 mark. Erik Korsbäck hade byggt 2 broar, den ena kostade 4,50 och den andra 3,30 mk.
År 1913 fick bolaget 152 mark av Axel Lillträsk för träd som har fällts runt träsket. ”För demning vid dammen” fick bolaget hela 320 mark, och för flottningen av olika alster närmare 100 mark och 50 mark i arrende. Nu annonserades det för första gången på finska i Suupohjan Kaiku. Virke hade sågats på Nylunds såg för 5,95 mark.
År 1914 har pengarna flyttats från Vasa Aktiebank till Lantmannabanken och på kontot fanns det 962 mark och då räntesatsen var 5 %, så fick bolaget nästan 50 mark i ränta varje år. Erland Grankull betalade 150 mark för att få flotta virke genom kanalen och Tötterman från Kristinestad betalade 203 mark, därtill fick bolaget 51 mark i arrende för bolagslotten. Varor hade köpts in av Erik Anders Rosengård, som nyligen hade öppnat egen affär, Maria Storkull hade sålt spikar och åt ”Ärland Lindqvist” hade utbetalats pengar i olika omgångar.
År 1915 krävdes det in pengar av 5 intressenter som inte hade levererat någon stock till dammreparationen. ”Roras-Viktor” Rönnkvist och ”Skaftung-Karolin” Häggblom och 3 till från Lappfjärd skulle betala 2,50 mark vardera. ”Häggas-Kajs” som inte hade gjort något dagsverke skulle betala 2 mark för det. I arrende för lotten fick bolaget denna gång 80 mark och F:ma Tötterman hade betalat 10 mark. Åt en Josef Mickelsson Storkull hade betalast 75 penni för att han hade reparerat planket vid dammen. Vid årets lut finns det nu 1 419 mark på banken.
År 1916 har räntan fallit till 4 % vilket betyder att bolaget får endast 50 mark i ränta trots att kapitalet är 1 419 mark. I arrende fick bolaget 60 mk men inga flottningsinkomster. Lantmätare Oskar Malmberg hade uppgjort en karta som kostade bolaget 131 mk.
År 1917 upptogs flottningen igen då Grankull betalade 40 mk och en Sandberg 61 mk. Berg hade betalat 61 mk för höväxten på bolagslotten. Det här året betalades det ut stora pengar åt delägarna och det måste vara någon förrättning eftersom en lantbruksingenjör Jaskari skall ha 261 mk. Minsta summan åt en delägare är 6 mk och den högsta summan 112 mk och dessa utbetalningar ledde till att det finns endast 600 mk på kontot vid årets slut.
År 1918 har arrendet för bolagslotten plötsligt stigit till 620 mk och ett ”arrende för Kettsviken” är 6 mk. 10 mk har utbetalats för bortrensning av gräs i kanalen och 5 mk har betalts för ett rum som använts som sammanträdesrum. Jaskari skall igen ha betalt, denna gång 574 mk.
År 1919 fick bolaget 510 mk i arrende och 13 mk i flötningsavgift. På Lantmannabanken fanns det 1 256 mk.
År 1920 betalades 610 mk för arrendet av bolagslotten och 50 mk för propsflötning. Från Lappfjärds Andelshandel hade bolaget köpt dynamit för nästan 350 mk.
År 1921 fick bolaget 550 mk i arrende för bolagslotten och 6 för Kettsviken, för stockflötning fick bolaget 35 mk. Karl Henrik Liljeblad fick 90 mk för halm som skulle användas till ladutaken. Till vägnämnden hade bolaget betalat 965 mk, men det nämns inte för vad.
År 1922 fick bolaget 100 mk i flottningsavgifter och 896 mk i arrende för bolagslotten. 5 gånger hade bolaget annonserat i Syd-Österbotten och det kostade mellan 30 och 78 mark. På utgiftssidan fanns 2 poster till, nämligen 200 mk åt Liljedahl och hela 980 mk åt Emil Backlund enligt räkning. Kassaboken ger inte svar på vad denna räkning innehöll men dessa poster ledde till att det fanns endast 19 mk i kassan vid årets slut.
År 1923 redde ekonomin upp sig eftersom Silva Oy betalade 2 000 mk i flottningsavgifter och bolagslotten auktionerades ut för 430 mk. Erik Ekberg hade fakturerat 50 mk, annons i Syd-Österbotten 64 mk, Viktor Sten för halm 10 mk, Josef Hallonqvist 30 mk och Josef Nygård 230 mk som rättegångsarvode. Behållningen vid årets slut var 2 000 mk.
År 1924 betalade Grankull 200 i flottningsavgift och för bolagslotten betalades 220 mk. Detta år annonserades det flitigt i Syd-Österbotten för annonserna kostade över 200 mk och Josef Henrik Liljedahl hade fakturerat 438 mk för arbete och telefon.
År 1925 betalade Grankull 1 000 mk för flottningen och för lotten fick bolaget 255 mk. Dammluckorna har förnyats och de intressenter som inte gav virke till dammluckorna betalade tillsammans 200 mk till bolaget. De gamla luckorna såldes och inbringade 170 mk. På utgiftssidan finns annonsräkningar, hyra till Dagsmark ungdomsförening och Georg Rosenback skulle ha 100 mk för att renskriva något protokoll. Åt E. Dahlström betalades 400 mk för en skiftesansökan och åt Johan Lillkull hade betalats 905 för bolagets andel i Lillbron i Dagsmark.
År 1926 var det helt normala inkomster, totalt 876 mk. 965 betalades åt Johan Lillkull i Dagsmark skifteslag för broandelar i Lillbron i Dagsmark och Korsbäck bron och detta fick revisorerna Lillgäls och Ådjers att reagera, för de tyckte att det borde vara Dagsmark skifteslag som skulle står för underhållet av broarna. Viktor Björklund ville ha 291 för att han har varit godeman vid någon förrättning.
År 1927 var inkomsterna endast 337 mk och utgifterna var betydligt större. Detta år gjordes en delbetalning på 500 mk för andelen i Dagsmark Lillbro. Ingenjör Sourander ville ha 520 mk och så var det lite spik och en dammlucka.
År 1928 betalade Grankull hela 1 200 mk i flottningsavgifter och bolagslotten gav lite inkomster. På utgiftssidan finns en summa om 848 mk åt Viktor Nylund ”för uttorkning av Storsjö träsk.” Revisorerna Lillgäls och Ådjers från Lappfjärd påpekade igen att nu har bolaget betalat 1 465 mk för underhåll av Lillbron och de krävde att pengarna skall återbetalas till bolaget.
År 1929 betalade Grankull 1 500 i flottning genom kanalen och J. Ylikoski och Grankull hade betalat 200 mk var för att få lagra virke vid dammen. Raumo Wood (eller Raumo Vodd enligt kassören) hade betalat 37,50 mk för flottningen. Detta år betalades den resterade avgiften på 405 mk till Dagsmark skifteslag, plus den normala avgiften på 905 mk. För andelen i Korsbäck bro betalade bolaget 150 mk. Bolaget har en större torrläggning på kommande och för landshövdingens utslag betalades 519 mk. I slutet av året hade bolaget 1 051 mk på Unionbankens konto och 833 mk i kassan, därtill fanns det 2 155 i obetalda arrenden.
År 1930 fick bolaget 5 75 mk i olika arrenden men inga flottningsavgifter. Torrläggningen har påbörjats och kostade 343 mk och för olika arbeten betalades lite över 300 mk.
År 1931 var inkomsterna över 1 000 mk. Igen betalades det 905 för underhållet av Lillbron i Dagsmark och stora pengar betalades ut åt olika personer. De största summorna fick Evert Liljedahl 390 mk, Hemming Nyholm 390 mk, Viktor Nylund 105 mk, Erland Korsbäck 112 mk, Johan Lillkull och K. H. Björklund tillsammans 1 320 mk, Erland Lindqvist 280 mk, Viktor Sten 187 mk och Erland Lind 243 mk.
År 1932 betalade en Lauhaluoma 400 i höarrende och 11 delägare hade betalat mindre summor för samma sak. Några större utgifter fanns inte detta år.
År 1933 betalade staten 2 718 mk i undersökningskostnader, höauktionen inbringade 730 mk och en stenauktion inbringade 54 mk. På utgiftssidan finns Lennart Linds 238 mk för stenkörning, 894 mk hade betalats för en karta och en delobok, 135 betalades för kanalrensningen. Vid årets slut fanns det 318 mk obetalt efter stenauktionen.
År 1934 fick bolaget 430 i arrende för den gemensamma lotten och Grankull betalade lite för flottningen i kanalen. Några större utgifter fanns inte detta år.
År 1935 betalades normala avgifter för flottning och höarrendet. För reparation och flyttning av bolagets lador betalades 467 mk och nu betalades det första gången kommunalskatt 50 mk.
År 1936 var det igen normala inkomster men nu hade det betalats 604 mk för förfärdigande av två broar. 54 mk betalades i kommunalskatt.
År 1937 var det relativt små inkomster. Gräsauktionen på lotten inbringade 213 mk men annonsen för denna auktion kostade 66 mk. För två broar hade bolaget betalat totalt 660 mk, för iståndsättande av vägen till bolagslotten 180 mk och för utbredning av dikesvallen 60 mk.
År 1938 var det inga större inkomster och inga större utgifter heller.
År 1939 betalades 467 mk till staten för torrläggningen, för underhåll av Korsbäckvägen 64 mk, ”Stor och Lillsjö uppränsning” 218 mk och kassörens lön 100 mk.
År 1940 fanns det inga större utgifter. För torrläggningskostnader hade bolaget betalat 233 mk.
År 1941 var det sista året i kassaboken och det fanns nästan inga inkomster eller utgifter.