Posten i Dagsmark.

Sammanställt av Lasse Backlund i november 2019, med hjälp av Gunvor Hammarberg.

Sedan urminnes tider har det varit viktigt att brev och annan post har kunnat förmedlas mellan olika orter, främst mellan kronan i Stockholm och de olika ämbetsmännen runt om i riket. Snabba ryttare anlitades som postkurirer och det inrättades så kallade posthemman, som skulle se till att utvilade hästar fanns tillgängliga för postkurirerna, som skulle föra breven till mottagarna. Eftersom det ofta var värdepost som skulle föras till mottagarna, så var de här postkurirerna ofta utsatta för rånare och det räknades som ett av de farligaste yrkena. Posthemmanen längs med postvägarna var befriade från skatter och andra pålagor, eftersom de skötte om hästarna och såg till att det fanns ryttare.

År 1638 införde den nya generalguvernören, greve Per Brahe samma postväsende i den östra rikshalvan, som de hade haft i det svenska riket sedan 1636. Postvägar eller kanske det bara var stigar skulle byggas till de mest strategiska orterna i Finland. ”Stora postvägen” gick från Åbo över den åländska skärgården till Stockholm. Den första landvägen för posttransport byggdes från Åbo via Helsingfors till Viborg. Den viktigaste postvägen var den så kallade ”Strandvägen” som gick från Åbo mot Österbotten, runt Bottenviken och ner till Stockholm på den svenska sidan. Den här Strandvägen gick precis som namnet säger längs stranden, också genom Sideby till Lappfjärd och vidare till Närpes. Vintertid och åtminstone under menförestider var denna strandväg den enda postvägen till Stockholm.

De orter som befann sig längs Strandvägen utvecklades snabbt till viktiga center för transporter i Finland. Posthemman måste finnas på 2-3 mils avstånd från varandra och dessa skulle se till att posten fördes vidare till nästa posthemman. Lappfjärds socken som hade grundats år 1607, då den lösgjordes från Närpes kunde dra nytta av denna postväg och gick en blomstrande framtid till mötes.

Eftersom resten av Finland var glest befolkat, så fanns det bara dessa två postvägar längs kusterna ända fram till efter Stora ofredens slut 1721 då postvägar anlades också i inlandet.

Det här systemet med postvägar och postförare fortsatte i Finland också under den ryska tiden efter år 1809. Under senare delen av 1800-talet började det inrättas postkontor och i Lappfjärd kyrkby inrättades den första postexpeditionen i socknen år 1890. Kontoret förestods av folkskolläraren Josef Nessler och fanns på södra folkskolan bredvid kyrkan. Sedan flyttade postkontoret till Storhannus gård, sedan till Fenniahuset, sedan över vägen till det hus där Sydbottens Kraft hade sitt kontor, för att slutligen flytta till det affärshus som byggdes där Hoxellfolks gård hade stått.

Det första postkontoret i Dagsmark.

Den 14 juli 1894 meddelade postverket att 8 nya poststationer har öppnat i Finland och den ena öppnades i Dagsmark 1 juni 1894. Den skulle underlyda postexpeditionen i Lappfjärd och det var folkskolläraren J. J. Wadström som skötte stationen eller posthaltpunkt som det också hette.

Den 6.7.1898 beslöt poststyrelsen att posthaltpunkten i Dagsmark skall indras och i stället skulle det inrättas en självständig poststation. Kristinestads Tidning skrev den 4 januari 1899 att den nyinrättade poststationen i Dagsmark kan ta emot och expediera all slags post och att folkskolläraren J. J. Wadström är den som skall sköta den.

Den 17 februari 1900 skrev Kristinestads Tidning att poststationen i Dagsmark numera också är postsparbankskontor, där pengar kan sättas in. Där är det också möjligt att köpa sparmärken. I Perus öppnades i juli 1904 en postanstalt och till föreståndare antogs färgaren Porander.

Posten hos Klemets Alvina.

Folkskollärare Wadström skötte om postkontoret ända till år 1919, när han avgick som lärare och flyttade till Lappfjärd. Posten flyttade då till ”Bränninas”, alltså till Klemets Erik Anders´ gård, som fanns i skolans närhet. Där var det ”Glas Kajsas” dotter Alvina Klemets som skötte om kontoret ända fram till 1935.

Posten i Storkulls gård.

År 1935 flyttade kontoret till Storkulls affärshus, som det året hade övertagits av makarna Erik och Selma Andersson. De var handlande i Storkulls gård fram till 1945 då de hyrde ut affären som en filial åt Lappfjärds Andelshandel. Andelshandeln fortsatte att sköta postkontoret ända till 1948, då makarna Andersson sålde affärshuset på auktion och det ropades då in av handlanden Nils Nelson. Nelson hade i några år bedrivit handel i Noréns gård på Sebasbackan men då han gav det högsta budet så flyttade han rörelsen till Storkulls affärshus 1948. I samma veva flyttade andelshandeln sin filial till Noréns hus.

Rosengårds tar över postkontoret.

År 1948 flyttade postkontoret till Erik Anders Rosengårds hem på Brobackan. Erik Anders skötte om kontoret mot ett arvode ända till sin död år 1950 och till sin hjälp hade han dottern Gunvor (f. 1933) som bara var 15-16 år gammal.

Posten flyttar till Nelsonas.

I december 1950 flyttade postkontoret tillbaka till f.d. Storkulls affärshus, som hade övertagits av Nils Nelson. Handlande Nelson var ansvarig föreståndare och trots sina unga år skötte Gunvor Rosengård om verksamheten på postkontoret, som var inrymt i det östra hörnet av byggnaden och hade en egen ingång i södra gaveln. På grund av sin unga ålder var det högst motvilligt som hon åtog sig sysslan men brodern Valter uppmanade henne att ta emot uppdraget. Så helt utan yrkesutbildning eller några kunskaper i finska språket så började Gunvor arbeta på posten i Dagsmark.

Från början var det endast postförsändelser och försäljning av frimärken som hörde till arbetet men då barnbidragen och folkpensionerna infördes så blev det Gunvors uppgift att betala ut dessa. Detta var en ansvarsfull syssla, som krävde noggrannhet. Det var långt senare som också bankerna kunde börja utbetala dessa bidrag och pensioner.

Julen 1954 gifte sig Gunvor med Karl Hammarberg från Norrviken och från 1 oktober 1957 övertog Gunvor ansvaret för posten i Dagsmark då hon blev utsedd till postföreståndare.

Postutdelningen.

Ända från det första postkontorets tid så var det mottagarna som skulle hämta posten själva på folkskolan. På 1910- och 20-talet hämtade ”Ulla” Edvard Ånäs alla de Syd-Österbotten som skulle till Dagsmark. Två gånger i veckan gick han till fots till Kristinestad och han fick 20 mark per månad i lön för detta. Väl hemma lät han hustrun Maj dela ut tidningen, som efter henne döptes till ”Majas blaa”. Som jämförelse kan nämnas att en årsprenumeration på Syd-Österbotten år 1918 kostade 8 mark.

På 1950-talet fick Dagsmarkborna på vardagarna hämta sin dagliga post på kontoret, där Gunvor hade satt in den i öppna fack. På söndagarna sattes tidningsbuntarna i farstun innanför ytterdörren och de som inte då hämtade sina tidningar, fick dem insatta i facken och kunde då hämta ut dem på måndagen.

Från 1 april 1967 började posten sköta om att tidningarna och breven kördes ut till byborna i Dagsmark. Det här var ju en stor förbättring och det betydde ju samtidigt att en postutdelare skulle anställas. Ritva Rosenback anställdes och med sin Mobylette moped körde hon varje vardag ut posten till prenumeranterna. Postlådorna som var tillverkade av galvaniserad plåt, var utplacerade på ställningar i olika stora grupper. De som bodde avsides med långa avstånd till några grannar kunde få postlådan placerad i sin egen grind men i de flesta fall var lådorna utplacerade i grupper på strategiska ställen. Då Ritva i början av 1980-talet blev sjuk, så fortsatte Siv Lindfors som vikarie. Siv delade ut posten till 1982 då Maj-Britt Mäkiranta anställdes som utdelare på Dagsmarkområdet. Inger Westerback brukade hoppa in som semestervikarie och Pauli Mäenranta skötte om utdelningen på lördagarna. I mitten av 90-talet sammanslogs Dagsmark och Korsbäck utdelningsområden och det började då skötas av Rita Nygård. Maj-Britt flyttade då till Kristinestadskontoret och började dela ut posten i Pjelax-Ståbacka-Böle området.

Redan på 1940-talet hämtade Korsbäckborna och Norrvikborna posten från kontoret i Dagsmark och hämtningen delades veckovis mellan gårdarna. Från år 1959 började handlanden Jörgen Lindqvist hämta all post från Dagsmark och han lämnade Norrvikarnas post i Hammarbergs kiosk i Stolidbackan och resten tog han med till sin egen affär. Korsbäckborna fick hämta posten i affären fram till 1.9 1968 då posten började delas ut i folks egna postlådor. Hedvig Lind eller Nordström var den första utdelaren men då hon flyttade till Sverige 1969 så fortsatte hennes bror Ulf Lindh. I början av 70-talet var det Anneli Kankaanpää som skötte om utdelningen fram till januari 1975 då Rita Nygård tog över. Korsbäckbornas post samlades i utdelningsområde nr 5500. På 90-talet utökades ju Ritas område med delar av Perus och hela Dagsmark och Korsbäck. Rita gick i pension år 2004 och Beneta Nordlund tog då över hennes arbete.

De Dagsmarkbor som bodde i centrum nära postkontoret fick ända fram till 1980 hämta sin post i Nelsons affär men efter det blev det utdelning till egna lådor också för dem. Gårdsgrupperna Lillsjö och Storliden hörde till Dagsmark utdelningsområde, som hade utdelningsnummer 6399.

All post till och från postkontoret skickades med postbuss eller med den vanliga turbussen. Paket, brev och kort som adresserats till Lappfjärd eller Kristinestad kunde skickas med postbussen då den kl. 12.30 var på väg till Kristinestad. Övrig post som skickades från Dagsmark sorterade Gunvor i olika buntar och de skickades i postsäckar med postbussen då den återvände till Tammerfors vid 15-tiden på eftermiddagen.

Kontoret flyttar till Andelsbankens hus.

Postkontoret fanns kvar i Nelsons affärshus ända till 30 september 1968 då det flyttade till den lediga lokalen i Andelsbankens hus alldeles i närheten. Det huset var byggt 1965 och det lediga utrymmet hade under några år använts som mötesrum. Efter flytten kunde söndagstidningarna hämtas i en låda som fanns utanför postkontoret. I god tid före tidningsbuntarna anlände på morgonen samlades de äldre männen i byn för att diskutera viktiga händelser. En som nästan alltid var med var ”Lid Otto” Björklund och han var alltid försedd med en liten kniv, med vilken han öppnade tidningsbuntarna. En annan som ofta var med var ”Mattas Lennart” Grans, som till och med brukade sköta om utdelningen bland de som stod runt lådan och väntade på sin tidning.

Postnumror tas i bruk.

År 1968 meddelade posten att de kommer att ta i bruk ett postnummersystem, inom de närmaste åren, och det blev en stor förbättring i posthanteringen då postnumren togs i bruk år 1971. Före det hade all post adresserats endast med postkontorets namn, vilket betydde ett stort arbete vid postsorteringen. Då gällde det verkligen att veta var i Finland alla byar och kommuner fanns. Den första postnummerkatalogen utkom 1971 och postnumren togs först i bruk endast på prov. Det var först från 1973 som det blev obligatoriskt att använda det femsiffriga postnumret. Den sista postnummerkatalogen utkom år 1998 och efter det kan numren sökas på postens hemsida. Alla dagsmarkbor och korsbäckbor har hela tiden haft postnumret 64320.

I november 1987 blev Gunvor långtids sjukskriven och från januari 1990 gick hon i förtidspension. Tjänsten övertogs av Eivor Gröndahl som hade erfarenhet av postarbete i Lappfjärd.

Posten flyttar till Center-Huset.

I början av april 1988 flyttades postkontoret till det nya affärshuset som Lasse Backlund byggde i närheten och med Eivor som föreståndare.

I mars 1989 genomfördes en större förändring i postutdelningen, då alla gårdar försågs med både vägnamn och nummer. Bakom reformen låg polisen, posten, kommunen och Väg o Vatten. Det här underlättade sorteringen och utdelningen, då till exempel en gård som låg 320 m från vägens början fick nummer 32 eller 31, beroende på vilken sida av vägen som gården låg.

År 1990 började tidningarna i Dagsmark delas ut också på söndagsmorgnarna till postlådorna, eftersom det hade funnits ett visst missnöje med den gemensamma lådan.

År 1990 beslöt Postbanken att de kommer att avsluta verksamheten på alla små postkontor i landet. Som en följd av detta beslöt Posten som blivit ett affärsverk att antalet kontor kommer att minskas. Den tidigare politikern Pekka Vennamo, som blivit chef på posten året innan drev igenom en stor förändring i antalet postkontor i landet. Under hans ledning beslöt posten att stänga de flesta kontoren på landsbygden och i stället inrätta så kallade postombud. I vanliga fall var det någon affär eller annan servicepunkt i byarna, som posten anlitade som ombud.

Den här postslakten väckte bestörtning på många orter, också i Dagsmark som fanns med på slaktlistan. Byborna ansåg att servicen skulle bli sämre i och med reformen och politikerna gjorde vad de kunde för att förhindra indragningen av kontoret. Redan den 28 augusti 1990 ordnades det i Dagsmark ett större protestmöte på ungdomslokalen. Över 100 bybor deltog och i panelen satt ordföranden Kurt Backlund, postföreståndaren Eivor Gröndahl och lokalpolitikern Nils Fritzén. Mötet tillsatte en arbetsgrupp som skulle göra en namninsamling och en protest, där det också hänvisades till företagen Raisio, Estrella, Lindell och Mellanå. Men ingenting hjälpte, eftersom beslutet redan var fattat.

Posten stänger kontoret i Dagsmark.

Det första postkontoret som stängdes i kommunen var Ömossa, där Matti Sevons affär blev postombud från februari 1991. Sedan i mars 1991 följde Tjöck, där Leif Söderlunds K-affär blev ombud, och postföreståndaren Beneta Nordlund blev postutdelare i stället. Sedan följde Härkmeri där Mikael Hoxells K-Köp blev ombud och i Dagsmark den 23 mars 1991 när köpman Paul Hautaviita på K-Center tog över postens verksamhet. Den tidigare kommunen Sideby miste också sitt postkontor i samma veva. Kontoret i Sideby stängdes 10 maj 1991 och Kent Taipale på Sideby Handlin tog över som postombud. Tidigare postföreståndaren Birgitta Rosengård flyttade därmed till postkontoret i Skaftung. Postkontoren i Skaftung, Lappfjärd och Kristinestad blev kvar men gick samma öde till mötes några år senare.

Att postkontoren i Kristinestad och i Lappfjärd skulle få bli kvar var ju väntat men att också Skaftung skulle få behålla sitt kontor kom som en överraskning i oktober 1990. Det här berodde på att föreståndaren Ragnhild Höijer fick flera skaftungbor att göra tidsbundna depositioner i postbanken. Hon visste genast att några namninsamlingar inte skulle hjälpa utan att det krävdes pengar. På sin lediga tid sprang hon i gårdarna och lyckades så pass bra att posten retirerade. Skaftung lyckades alltså behålla kontoret, men sommaren 1996 stängdes det också.

På de senare åren har antalet postombud minskat, i de flesta fall i samband med att själva postombudet avslutat verksamheten. Numera finns postombud endast i Lappfjärd och i Kristinestad.

En stor förbättring för postutdelarna skedde i början av 1990-talet, då det nya systemet med vägnamn och gårdsnummer togs i bruk också på landsbygden.

Om du vill läsa en dikt som den mångåriga föreståndaren Gunvor skrev då kontoret stängde, så skall du klicka HÄR!

Om du vill läsa om Wilhelm Roos, som var född i Kristinestad men som vuxen utvecklade den moderna posten i Sverige, så skall du klicka HÄR!

Du vet väl om att du på din dator kan läsa alla gamla tidningar i det digitala biblioteket. Testa genom att klicka HÄR, så få du se hur Sydin såg ut 9 februari 1918. I det digitala biblioteket finns det miljontals tidningar fram till 1930.

Foton.