Sammanställt av Lasse Backlund i november 2019. Flera av Minas barnbarn har varit till stor hjälp. Eva Grönlund har hjälpt till med uppgifter från de gamla böckerna i Honkajoki.
Den här stugan som stod nära Storåvägen byggdes i början av 1900-talet av ”Strand Äland”, alltså Erland Storkull och hans första hustru Selma (f. Ahlberg 1880-1906). Han byggde stugan av flottningsvirke som hade sjunkit men som han hade fiskat upp längs Lappfjärds å. Här föddes bland annat tvillingarna Hemming och Artur Lövholm år 1905 och de andra barnen Elin, Impi och Arvo.
Följande att bo här var Erlands son Hemming Lövholm, som år 1929 hade gift sig med Martta Hautakangas från Storå. Martta fick sitt första barn Rakel i Storå år 1929 medan andra dottern Kerttu är född i Palon år 1931. Ungefär 1932 flyttade Hemming och Martta med de två döttrarna till en gård som de hade byggt i Nystad, på gränsen till Lappfjärd.
Högst troligt så stod stugan tom i flera år eller så bodde där någon från familjen Luoma, eftersom stugan stod på deras mark. Under en kort tid efter kriget skulle evakuerade karelare ha bott i stugan, bland annat Antti och Aino Jerkku med barnen Raili och Unto. Den lilla tomten på 200 m2 bröts ut från den större lägenheten år 1955 och kanske det var då som ”Sanderas Mina” eller Vilhelmina Viiala flyttade hit.
”Sanderas Minas” långa väg från Honkajoki till Palon.
Mina föddes som Vilhelmina Pukkiluoma år 1882 i Honkajoki eller i Hongonjoki som kommunen hette tidigare. Hon var dotter till Martha Eliaantytär Pukkiluoma och hade ingen känd far. Mina hade flera syskon men endast 3 som levde till vuxen ålder.
Enligt mantalsböckerna så har Mina arbetat som piga på flera gårdar i Honkajoki efter att hon fyllde 16 år. Enligt alla tillgängliga utredningar så var Mina aldrig gift men första barnet fick hon som 22-åring år 1904. År 1910 finns Miina Pukkiluoma skriven i Anttila by i Honkajoki med 2 söner och en dotter.
I samma by fanns också skriven en Alexander Mäkelä och han hörde till ”kreikan usko” vilket tyder på att han var av utländsk härkomst, troligen från Ryssland. Han finns antecknad ännu år 1910 och han har ”oma asunto” och hörde till den grekisk-ortodoxa församlingen.
Efter 1910 är Alexander inte längre skriven i denna gård. Däremot är Vilhelmina Viiala skriven i samma gård år 1915 och då har hon 3 söner och 3 döttrar.
Det är helt naturligt att Alexander, som nu använde släktnamnet Viiala inte längre var skriven i Honkajoki eftersom han den 6 augusti 1911 hade köpt ett område på ca 5 ha i Dagsmark. Området som ligger i Lillsjö bakom Bergåsen köpte han av affärsmannen Axel Lillträsk och det hade tidigare hört till ”Pelas Viktor” Lillkulls stora hemman. I köpet ingick också ett litet fårhus och den mejeribyggnad som Pelas Viktor hade byggt. Alexander flyttade mejeribyggnaden upp till Bergåsen för att bli hans hem.
Det kan ju låta märkligt att denna Alexander Viiala från Honkajoki flyttade just till Dagsmark. Högst troligt så var det Heikki Hemberg som tipsade honom om möjligheterna att köpa ett område i Lillsjö. Heikki som var gift med Ulrika bodde själv i närheten på Lillsjölidvägen och Heikki var ju också från Honkajoki. De kände säkert varandra från tidigare, vilket också bekräftas av att köpebrevet mellan Lillträsk och Alexander Viiala var bevittnat av just Heikki Hemberg. Ulrika och Heikki Hemberg hade ju tidigare köpt ett litet hemman i närheten av samme Axel Lillträsk.
Området Viiala på ca 5 ha är vackert beläget vid Lillån och det går att köra till området längs den så kallade avstjälpningsplatsvägen i början på Bergåsen.
I mars 1916 flyttade också Vilhelmina Viiala till Dagsmark, tillsammans med 6 barn som alla är skrivna som hennes barn. Efter flytten till Dagsmark fick hon sedan barnen Sylvi, f. 1917 och Uno, f. 1920.
Det finns tillsvidare väldigt få uppgifter om Alexander Viiala. Han var född 1878 och möjligtvis var han far till flera av Vilhelminas barn. Efter år 1920 finns han inte antecknad, så antingen hade han dött eller flyttat bort. År 1918 under inbördeskriget var ryska medborgare inte önskvärda, så möjligtvis flyttade han tillbaka till Ryssland då. Efter Alexanders död eller försvinnande fick Vilhelmina ännu dottern Saima år 1924.
År 1926, den 21 maj så såldes området Viiala på exekutiv auktion och det ropades in av den tidigare ägaren ”Axel Lillträsk Agentur”. Den 9.7.1926 sålde Axel Lillträsk området Viiala åt ”Kalaxin”, alltså Josef Mattfolk.
Mina flyttade då med flera barn till en stuga uppe i Nystad på gränsen till Lappfjärd, där hon bodde till mitten av 1930-talet, då hon flyttade tillbaka upp till Kalax bakom Bergåsen. År 1934 hade bonden Emil Backlund köpt hemmanet Viiala och i köpet ingick den gamla mejeribyggnaden. Ännu efter kriget är Mina enligt mantalslängden 1946 bosatt på Viiala området i Lillsjö. Ungefär 1946 flyttade hon till en liten stuga som stod på ”Saandplassin” på samfälld mark på Sunnantillvägen, där Lappfjärds Potatis har sin fabrik i dag. Stugan stod lite norrut från Utteras fleckoras stuga. Under krigsåren hade Vilhelminas dotter Sylvi bott i stugan med sin son Åke, eftersom de var evakuerade från södra Finland
Möjligtvis bodde Sanderas Mina ännu på något ställe i Dagsmark men på 1950-talet flyttade hon till den lilla stugan på Storåvägen 42. Hon var alltid hjälpsam och glad och försörjde sig med allehanda sysslor. I början på år 1967 flyttade hon till dottern Saima Böling i Skrattnäs där hon sedan dog 16 juli 1967 och hon är begraven på Nya begravningsplatsen i Kristinestad. Efter hennes död revs hennes stuga vid Storåvägen och i dag syns det inte var stugan hade stått.
Sanderas Minas barn:
Vilhelmina Viiala fick 9 barn och enligt kyrkböckerna i Honkajoki och i Kristinestad så skulle hon ha varit ogift.
1) Johannes (1904-1986). Gift 1924 med Fanni Maria (1899-1986) och han fick med henne barnen Aatos Johannes (f.1924, flyttade till Lillkyro år 1949) och Aake Alice (f. 1926, flyttade till Vasa år 1946). År 1927 for Johannes till Canada, där han sedan dog 1986.
2) Iivari (född 1906, flyttade till Vörå 1936)
3) Selma (född 1908, flyttade till Närpes 1935 och sedan till Åland, där hon dog år 1984) gift med Gustaf Jansson, barnlösa.
4) Aili Maria (född 1910, flyttade till Pojo år 1931 och sedan på 1960-talet till Ekenäs, där hon dog år 1988). I Pojo bodde Aili på Sällvik gård, där hon arbetade som piga, gift med Eon Qvarnström och fick barnen Charles och Ilse.
5) Alina (född 1913, flyttade till Pojo 1933, sedan till Helsingfors). Gift Wikström och fick barnen Stig och Veronika. Det var ju Stig och hans fru Anja som i början av 80-talet använde Sigridas och Storås Selims gård på Sunnantillvägen som sommarbostad.
6) Einar Hemming (född 1915, flyttade till Korsholm 1971)
7) Sylvi Julia (född 1917, flyttade till Helsingfors år 1938), läs mera nedan.
8) Uno William (född 1920, flyttade till Muhos år 1951), läs mera nedan.
9) Saima Linnea (född 1924, flyttade till Kristinestad 1947, död där 1977), läs mera nedan.
Mera om Minas barn.
Dottern Sylvi Julia tillfälligt på Sunnantillvägen.
Sanderas Minas sjunde barn Sylvi Julia var född år 1917 i Dagsmark. Sylvi hade i juni 1938 flyttat ensam från Nystad till Helsingfors. Där träffade hon Frans Jokela (1917-1946) från Perus, som då råkade vara i militären i marinen. Hon blev gravid och fick år 1940 sonen Åke. Problemet var att Frans samtidigt hade gjort Anni Holmberg (f.1920) gravid och han gifte sig med henne år 1940. Frans kunde inte betala något underhåll åt Sylvi och Åke men de fick en ko som ett engångsunderhåll.
Då fortsättningskriget började år 1941 så blev Sylvi och Åke evakuerade till Dagsmark, där de kunde bo i en liten stuga på Sunnantillvägen. Sylvi arbetade som piga hos Backlundas men flyttade år 1946 till Pojo, där hennes storasyster Aili bodde sedan 1931. Sylvi fick arbete som hushållerska på ett litet hemman och där träffade hon Erik Österlund, som hon gifte sig med 1947. Med Erik fick hon sedan barnen Klas 1950, Marita 1952 och Mona år 1954.
Sylvi dog år 2004 på Åland. Åkes far Frans Jokela dog år 1946 i ett knivslagsmål i Perus. Före han dog hade han hunnit få barnen Rolf 1941, Birgit 1943, Carita 1945 och Margot år 1946. Änkan Anni gifte om sig år 1971 med Ture Pärus.
Sonen Uno flyttade till Muhos.
Sanderas Minas åttonde barn Uno William var född år 1920 i Dagsmark och under militärtiden drogs Finland in i fortsättningskriget och Uno hamnade ut till fronten som förbindelseofficer i IR13. I krigets slutskede flyttades han som gruppchef till IR61 men han klarade sig utan några större skador i de hårda slutstriderna.
Efter kriget började han arbeta på olika kraftverksbyggen runt om i landet. Han skulle bland annat ha varit med och byggt upp kraftverket Jäniskoski i Petsamo, som de tyska trupperna sprängde 1944. Under en lång tid var han också med och byggde kraftverket i Pyhäkoski i Ule älv, lite öster om kommunen Muhos.
I Muhos träffade han en änka som hade 7 barn efter hennes första man som stupade på den sista krigsdagen i fortsättningskriget. År 1951 gifte sig Uuno med denna änka och han fick med henne tre barn. Han blev då jordbrukare på hustruns lilla hemman i Muhos, där han också dog i mars 1990.
Dottern Saima flyttade till Kristinestad.
Sanderas Minas nionde barn Saima fick år 1944 dottern Irmeli (1944-2017 i Teuva). Saima gifte sig år 1947 med Alf Rurik Böling (1922-1983), alltså samma år som hon flyttade till Skrattnäs. År 1947 fick hon dottern Iris, som gifte sig med Ilmari Hietikko och bor i Klemetsändan i Dagsmark. År 1949 föddes dottern Siv, 1951 Gurli Ingeborg, 1953 Carita Marianne och år 1962 föddes Sonja Desiré.