Nedtecknat av Lasse Backlund i januari 2020:
I januari 1988 ringde Olle från Korsholm och ville komma på besök till Dagsmark. Olle var köpman i hyrd lokal i Vasa och nu tänkte han satsa på en egen butik, som han skulle bygga i en by i Korsholm. Eftersom jag själv var K-köpman i Dagsmark, så kände vi varandra från tidigare och det var helt naturligt att han ville komma och se vilken typ av affär, som vi höll på att bygga just då.
Vi kom överens i telefon att han skulle på besök tisdagen den 19 januari på förmiddagen. Han meddelade då att han inte kommer ensam, utan han tar också sin bokförare eller var det revisor med sig. På utsatt dag dök herrarna Olle och bokföraren upp i en ljus paketbil. Jag bjöd först på kaffe hemma hos oss och vi diskuterade byggandet av affären i Dagsmark och efter det gick vi till byggplatsen som låg i närheten.
Efter en grundlig genomgång, så var herrarna nöjda, tackade för sig och åkte iväg. Men de åkte inte raka vägen hem utan de stannade i Lappfjärd där de tog en titt på Björkskogs relativt nybyggda K-affär. De gick runt i affären och tittade på både fastigheten och inventarierna och utan att köpa någonting for de iväg.
Sedan åkte de iväg till Handelslaget Westbotnias hallbutik som låg i närheten. Där gjorde de samma sak, de gick omkring och tittade på affären och bokföraren hälsade i förbifarten på en bekant, som arbetade i affären just då. Inte heller där gjordes några inköp och detta noterades också av personalen.
Efter dessa besök åkte de hem igen för att planera vidare hur deras nya affär skulle se ut.
Efter några dagar råkade de läsa i Vasabladet att det hade varit inbrott i Westbotnias affär i Lappfjärd en natt. Tjuvarna hade brutit sig in i affären och lyckats tömma kassaskåpet och kassamaskinerna som innehöll 30 000 mark. En stor summa var det, för de pengarna kunde man den tiden få köpa en bra begagnad bil. Männen skämtade med varandra med att kanske de var misstänkta för detta brott.
Och sannerligen, efter närmare två veckor dök polisen upp med blåljusen på hemma hos bokföraren. Under tiden som gått sedan inbrottet hade polisen hållit de båda männen under uppsikt och till och med frågat av grannarna om de hade märkt något speciellt.
Polisbilen förde bokföraren till centralkriminalen i Vasa, där han delgavs misstanken om brott. En i personalen på Westbotnia kunde namnge personen, som hade varit in och spionerat dagen före inbrottet. Förhören kunde ske först om ett par timmar, då polisen från Kristinestad hunnit köra upp till Vasa. Ganska snabbt kunde förhörsledaren och vittnena konstatera att bokföraren och hans kompanjon Olle var helt oskyldiga till brottet.
Både Olle och bokföraren blev frigivna och de fick skjuts hem igen av polisen från Kristinestad. De riktiga tjuvarna hade tur, eftersom polisen endast undersökte Olles och bokförarens förehavanden under två veckors tid. De torde fortfarande vara på fri fot.
Åtminstone för bokföraren var denna härva en traumatisk händelse och den 10 februari 1988 publicerade han en artikel i Vasabladet, som han kallade ”En saga ur verkligheten”. Du kan läsa hans artikel här nedan:
