Artikel i tidskriften Balder 15 maj 1908, renskriven av Lasse Backlund i januari 2021:
Såsom centralstyrelsen meddelat så kommer förbundets årsmöte denna gång att försiggå i Kristinestad, den gamla handelsstaden i det sydligaste Österbotten, ja Österbottens sydligaste stad. I mångt och mycket bär staden prägeln av ålderdomlighet. Så märks det redan på långt håll, när man från sjösidan nalkas staden, den åldriga, numera obrukbara kyrkans till förfall lutande torn. Även de smala gatorna med sina ännu smalare gränder och tvärgator tyder även på ålderdom. Men staden kan också uppvisa prov på nyare strävanden. Så har den två i sitt slag olika parker, av vilka den på östra sidan nog förtjänar ett omnämnande. Märkas bör också den långa bro, som skiljer Norrfjärden från den egentliga hamnen. I denna stad skall nykteristerna i sommar samlas för att besluta i sina gemensamma angelägenheter. Men inte endast nykterhetsfolket har i år valt Kristinestad till mötesort. Dagarna före nykterhetsmötet, så pågår där en av de två sångfester, som i det svenska Finland under instundande sommar kommer att gå av stapeln. I Kristinestad samlas också den österbottniska ungdomen såväl allmoge som den akademiska för att fira sin sommarfest.
Då det kan intressera nykterhetsfolket, hur det står till med nykterhetsförhållandena på den blivande mötesorten, må några ord sägas därom. I Kristinestad finnas det 2 brännvinsdestilleringsverk, 3 ölbryggerier, 2 brännvinsbutiker, 1 butik för utländska brända och destillerade rusdrycker, 3 ölstugor, en för varje bryggeri, 3 utminuteringsställen, likaså ett för varje bryggeri, två vinbutiker, som har rätt att sälja även öl, varav dock endast den ena kunnat begagna sig. Vidare finnas ett stadshotell med alla utskänkningsrättigheter, en stadskällare, ett gästgiveri samt ett utvärdshus, som kallas Kvarnen, vilka alla gjort och gör sitt bästa att alkoholisera traktens befolkning. Dock, listan är inte slut ännu. Segelföreningen har på sin paviljong på Högholmen värdshusrättigheter, likaså sällskapsklubben under sina möten på Rådhuset. Förresten tycks det vara lätt att erhålla tillfälliga rättigheter, ty när helst på rådhuset då någon fest firas, ser man också stadshotellets betjäning därstädes servera starka drycker och ruljansen går inte endast in på småtimmarna, utan ofta ända till ljusan dag.
Ett missförhållande, som särskilt har varit utmärkande för Kristinestad är att åtminstone ända till senaste tid vinbutikerna samt hotellet och gästgiveriet varit öppna för rusdryckstrafik även under marknadsdagarna. Och att omsättningen inte varit liten, det kan man vara säker på. På gästgiveriet var brännvinsbordet dukat i skilt rum, där glas stod vid glas. Att marknadslivet var därefter är klart. Dråp och slagsmål har därför inte varit ovanliga och enligt polisens utsago fanns inte rum för alla dem, som hade bort tas i förvar. Hösten 1906 inlämnade en deputation till guvernören i Vasa besvär över dessa missförhållanden, varför även guvernören förordnade att rusdrycker inte skulle få säljas under marknadsdagarna, och inte heller under allhelgonaveckan. Över detta förordnande besvärade sig krogpartiet, som stadsfullmäktige understödde. Hur slutet har blivit, det är oss obekant. Att en så fasansfull alkoholtrafik, åt vilken såväl män som kvinnor, hög och låg, skattade, skulle väcka upp en kraftig nykterhetsrörelse, är inte underligt. Det är också i denna stad som nykterhetsföreningen ”Senapskornet” har verkat, vars minnesskrift just i år med anledning av föreningens 10-åriga tillvaro utkommit.
Kommunikationerna med Kristinestad är inte de allra bästa. Om vi hade väntat en tre år till, hade vi kunnat fara med bantåg ända fram, ty som bäst pågår arbetet på anläggandet av järnväg till orten, men nu kommer man med bantåg inte närmare än på omkring 10 mils avstånd från staden. Det blir därför bäst att resa antingen över Björneborg eller över Vasa, från vilka orter går ångbåtar då och då. En angenäm färd är det också att resa hela vägen fast ända från Helsingfors med ångaren ”Ebba Munck”. Dock, trots resans besvärligheter, som ju dock inte under högsommartid borde bli alltför svåra, måste vi samlas mangrant i Österbottens sydligaste stad, ty de som förra gången var med om mötet i Kristinestad, talar ofta ännu om, hur lyckat detta möte var. Alltså, till Kristinestad i sommar ”man ur huset”!
