Publicerade i Syd-Österbotten 17.10.1908. Renskrivna och moderniserade i februari 2021.
Den 11 februari 1808 upplästes i rådstugan i Kristinestad på landshövdingeämbetets vägnar brev om »ett ifrån ryska sidan befarat anfall». Med anledning av detta beslöt det närvarande borgerskapet, »att stadens innevånare genom trumslag genast skola härom underrättas.»
Den 10 mars 1808 upplästes för borgerskapet »Kongl. Majestäts Nådiga anmaning till Finlands inbyggare att gå emot fienden och försvara sig”. Vid samma tillfälle infordrade myndigheterna uppgifter angående fartygens antal i stadens hamn. Vidare ville man veta, om borgerskapet hade gevär och krut, samt slutligen om det fanns »spannmål och salt till öfverflöd».
Den 21 mars 1808. Staden gästades av överbefälhavaren för den svenska armén, generalen greve Mauritz Klingspor. Greven uppvaktades av borgmästaren Matteus, som får befallning bl. a. att låta transportera upplagssaltet från »östra sidan» till staden. Samma dag utdelade Klingspor åt Kristinestads borgerskap av svenska kronans förråd, som inte kunde bortsläpas, en stor mängd säd.
Redan samma månad, i mars 1808, föll Kristinestad i fiendens händer. I staden och i dess närmaste omnejd förlades cirka 1,000 ryssar under greve Orlof-Denisoffs befäl. All samfärdsel med Sverige förbjöds och alla fartyg togs på våren i beslag för fraktande av livsförnödenheter till de kejserliga trupperna.
Den 2 april 1808 anländer »till magistraten från konungens respektive befallningshavande:
1:o Hans Excellence m. m. högvälborne Herr Greve Bouxhöfdens Proclamation angående vissa omständigheters iakttagande.
2:o Ordres, att ingen av landets innevånare fåt bära bössor och andra vapenslag.
3:o angående befrielse från bevillnings utgörande».
Den 5 april 1808 omnämns i magistratens brevbok att staden måste ha 8 så kallade »posthästar» i beredskap för de ryska kurirerna. I sammanhang härmed meddelas, att stadsborna ofta tvingades att skjutsa fientliga officerare och stafetter flera håll i ett sträck. Detta skedde då häst inte fanns tillhanda vid närmaste gästgiverier.
Den 13 april 1808 föredrogs i magistraten en skrivelse från landshövdingeämbetet, enligt vilken borgerskapet ålades att genast ställa i ordning »säkra förvaringsrum för det hö, som för Kejserliga arméns räkning kommer att levereras. Dessutom förständigas borgarene att »för här i staden varande ryska trupper anskaffa 20 tunnor korngryn och desamma till proviantkommissarien mot kvitto och kontant betalning aflemna». Desslikes bör för ryska arméns räkning i Kristinestad hopbringas 400 skålpund bröd.
Samma dag frågade ryssarna efter de fartyg som befinner sig i staden. Dessa konstaterades vara:
-fregatten ”Enigheten”, 101 läster, ägare: Anders och Nils Holmström.
-briggen ”Johannes”. 56 läster, ägare: Joh. Nagell.
-skutan ”Victoria”, 46 läster, ägare: Aron Bergström.
-jakten ”Trofast”, 39 läster, ägare: Eric Holmström.
-jakten ”Victoria”, 31 läster, ägare: enkan Björkman
-jakten ”Currier”, 29 läster, ägare: E.M. och G.P. Parman.
-Dessutom lag infrusen en liten Tjöck-galeas.
Den 20 april 1808 meddelade staden borgmästare, att Kejserlige ryske generalmajoren Aderkas vid dess framresa genom staden befallt, det omedelbart de vid inloppet till hamnen belägna två båkarna, nämligen den så kallade Härkmeri- och den större båk, som staden själv äger, har blivit uppbrända eller på annat sätt förstörda. Generalen hade därvid försäkrat, ”att lika goda om icke bättre båkar skola uppsättas i dessas ställe utan minsta kostnad för staden framdeles.»
Stadens tillstädes komna handlande förklarade sig icke blott vilja genast nedtaga båkarna utan även besörja därom, att allt virke jämte bräder och spik från båklandet skulle föras undan till tjänligt ställe.
Den 23 april 1808 förövades av några ryska soldater »jämte deras värdfolk» två Kristinestadsbor särskilda inbrottsstölder, varvid en ko och två får bortstals. Ryssarna blev den gången av kommendanten i staden, major Jakob Nikolaj Koschelow befordrade till strängt straff, medan de båda Kristinestad tjuvarna dömdes av rådsturätten.
Den 18 maj 1808 beklagar man sig över, att den i staden omedelbart efter anfallet förlagda ryska garnisonen inte alls fäst sig vid hur magistraten fördelat inkvarteringen, utan att ryssarna hade tagit sig kvarter själva och ingått uti de kvarter och hus, som för dem fallit lägligast utan att ordning och skick kunnat iakttagas.
Den 22 maj 1808 avlade alla manspersoner över 15 år ålder trohetsed till Rysslands kejsare. På denna avtvingade ed litade de ryska inkräktarna dock inte mycket, ty några dagar senare befallde greve Buxhöwden alla de i staden bosatta hantverkarna och tjänarna samt alla bönder att utelämna sina vapen. Det gick nog för sig att befalla, men det lyckades inte lika lätt att ta av alla.
Den 6 juni 1808 utfärdades en befallning att master, segel och rigg skulle tas bort från alla fartyg och större båtar.
Den 13 juni 1808 upplästes för borgerskapet åtskilliga cirkulär från landshövdingeämbetet som vittnande om stor nervositet som till exempel ”om utfäst belöning för dem, som kunna upptäcka banemännen till de i Lappo skogen mördade ryska soldaterna” och ”angående följderna, ifall Finlands innevånare attackera och hindra de kejserliga trupperna”.
I början av juli 1808 meddelades det åt ryssarna att en svensk flotta nalkades Kristinestad från Kaskö sidan. Denna underrättelse framkallade en fullständig panik hos den ryska garnisonen. Den avtågade hals över huvud från staden. Så stor var brådskan, att man inte ens gav sig tid att, såsom den ursprungliga avsikten varit antända de under kyrkan och rådhuset för ändamålet anbragta förråden av halm och tjärtunnor. Orlof-Denisoff drog sig med sina trupper tillbaka ända till Ikalis. Den i fråga varande ”svenska flottan” bestod dock endast av en enda rekognoscerande liten örlogsbrigg, som följdes åt av några fiskarbåtar.
Efter att den ryska generalen hade erhållit förstärkning kom dock han snart tillbaka och satte sig på nytt i besittning av staden. Om denna tilldragelse insände ryssarna sedan till Åbo tidning en ståtlig berättelse. Där hette det att svenskarna, 2,000 man starka, hade framfor staden gjort förhuggningar och där uppställt ett antal kanoner. Den 13 juli angreps denna fiende och fördrevs från befästningarna och fyrahundra svenskar nedgjordes. Ryssarna tog 7 kanoner och 2 fanor. Spillrorna av den slagna svenska »hären» sökte rädda sig tillbaka på skeppen. Mot denna skildring finns endast det att anmärka, att den med sanna förhållandet har intet att skaffa. Såsom synes kände vederbörande redan då till konsten att färglägga sina vapenbragder. Hela detta ”stora fältslag” reducerade sig till en obetydlig skärmytsling med en hop Närpesbönder, som under befäl av en sergeant gjort försök att ett par mil norr om Kristinestad göra motstånd mot ryssarna. De skingrades av kosackerna och deras 4 nickor blev segrarens byte.
Också borgarna i Kristinestads hade från början planerat att bjuda de återvändande ryssarna spetsen. De hade fört sina kvinnor, barn och åldringar i säkerhet till utskären och därefter, beväpnade med liar, spjut och allehanda tillfälligtvis överkomna vapen ryckt ut för att invänta fiendens ankomst. Men när de lämnades utan understöd av det svenska krigsfolket, insåg de snart att det skulle vara fåfängt, ja, vansinnigt att enbart med egna krafter söka göra motstånd mot en övad armékår. De lade därför åter bort sina vapen samt förhöll sig fredligt. Detta räddade också staden från förstörelse. Likväl måste också de utstå vedervärdigheter av allehanda slag. Orlof-Denisoff krävde av dem allt vad de någonsin hade att ge till de ryska truppernas underhåll. Ersättning ficks sällan för de levererade livsförnödenheterna. Han behandlade stadsborna på ett slaviskt och oanständigt och kränkande sätt, och lät till exempel sälja enskild egendom för egen vinnings skull.
Rådmannen Erik Magnus Parman, som var borgare i Kristinestad, blev under det han i Lappfjärd gjorde kunskapartjänst, gripen av kosackerna samt piskad. Han skulle utan tvivel blivit hudflängd till döds, om inte Lappfjärds prostens döttrar genom sina förböner i sista stunden lyckats beveka den ryska generalen att ge befallning om pryglandets avbrytande.
Den 11 augusti 1808 utrymde ryssarna staden, ansatta av kapten Gyllenbögel, som med 1,000 man den 30 juli hade landstigit vid Kaskö. Den 13 augusti skriver magistraten till landshövdingen härom följande: ”Sedan igenom en del av Kongl. svenska arméns hitkomst den 11 dennes den här i staden förlagda kejserliga ryska truppen icke allenast genast evacuerat staden utan och tillika med de i Lappfjärd by förlagde särskilde trupper fortsatt deras reträtt till Åbo och Björneborgs län, varigenom staden och landet häromkring således från all rysk invasion, Gudi ärad, numera blivit lyckligen befriad, så har magistraten bort sådant herr landshövdingen härmedelst ödmjukast vid handen giva”.
Den 19 augusti 1808 anlände ett brev från konungens befallningshavande:
-1:o om båkarnas uppställande.
-2:o om handlandenas åläggande att anskaffa bröd åt svenska armén.
-8.0 om uppställande av 4 man till lantvärnet.
Den 28 augusti 1808 på kvällen landsteg generalmajor von Vegesack med 2,500 man vid Kristinestad och besegrade följande dag ryssarna i Lappfjärd.
Ända till den 9 september 1808 var staden nu i svenskarnas händer. Det var då som Vegesack lämnade Lappfjärd och skyndade norrut för att förena sig med den mot norra Finland retirerande svenska huvudarmén. Kristinestad besattes då igen av ryska trupper.
Den 20 september 1808 uppmanar den ryska greven Buxhövden i ett brev från Gamla Karleby att magistraten i Kristinestad skall undersöka och värdera de skador, som stadens innevånare hade lidit genom de ryska truppernas marscher och under deras vistelse på orten. I början av oktober verkställdes denna undersökning och resulterade i följande.
1. Rådmannen och handlanden Erik Magnus Parman, hade flytt undan ryssarna. Orlof-Denisoff hade därför avtvungit Parman huset både kontanter och åtskillig annan lösegendom, alltsamman representerande i värde 1598 Rdr 18 sk. 8 rst. riksgäldssedlar.
2. Handelsmansänkan Maria Catharina Björkman fick på Orlof-Denisoffs befallning sin lösegendom den 8 juli 1808 på öppen auktion försåld till den mestbjudande. Hon hade den 12 juli flytt. Totalt steg hennes förluster till 980 rdr 8 sk. 4 rst.
3. Handlanden Anders Björkman med hustru och tvenne söner 1792 rdr 10 sk. 8 rst.
Det skulle bli för långt att uppräkna alla Kristinestadsbor, som genom ryssarnas framfart hade blivit lidande. Totalt anmälde 79 personer inför magistraten att de hade lidit skada. Kort härefter slocknade krigets flamma i vårt land. Kristinestads borgerskap fick dock ännu länge vidkännas bördan av rysk inkvartering. Ryssarnas uppträdande präglades dock numera av större humanitet gentemot stadsborna. I synnerhet erhåller det Rjasanska regementet som under tiden september 1808 — augusti 1809 var förlagt till staden och dess omnejd ett gott vitsord för ordning och disciplin.