Eva Grönlund, som har rötterna i Dagsmark har sammanställt protokoll från domböckerna mellan åren 1810 – 1854 där släktingarna Kullman figurerar.
År 1810
Inhyses Anders Kullman ifrån Dagsmark fordrade av inhyses Matts Ericsson Kullman från samma by 8 Riksdaler Riksgäld för en fårskinnspäls som Anders Kullman pantsatt hos bonden Henric Båsk, men som Matts Kullman utan Anders tillstånd tagit från Båsks.
Vittnet, sjömannen Eric Backström berättade:
Henric Båsk hade åt Anders Kullman pantsatt en fårskinnspäls för pengar som Anders Kullman lånat av Henrik Båsks mindre vetande son Johan Henricsson utan att Henrik Båsk ha vetat hur stort belopp. Efter någon tid hade Matts Kullman infunnit sig hos Båsks och till fullo betalt vittnets son Johan för den penningsumma han hade lånat. Och då hade Båsk lämnat tillbaka pälsen. Matts Kullman sålde sedan pälsen för 2 Rd riksgäld.
Av vittnen skattades pälsen till 3 Rd. Parterna ansågs ömsom ha tappat och ömsom vunnit och summan kvitterades.
År 1810
Inhyses Anders Kullman från Dagsmark by hade utfört arbete hos sytningsänkan Lisa Rönnback från Bötom by föregående år om sommaren. Anders Kullman hade inte fått någon lön. Därför anhöll han nu om ersättning för sitt arbete 1 Riksdaler Riksgälds; dessutom anhöll han om rättegångsutgifter. Lisa Rönnback sade att Kullman endast hade arbetat i fyra dagar hos Rönnback. Hon ansåg att Kullman var ålderstigen och kraftlös och uträttat ganska ringa till hennes förmån. Därför ansåg hon att han inte var berättigad till någon dagspenning.
Rönnback ålades i rätten att till Kullman utbetala för de fyra dagars arbete 12 skillingar Riksgälds samt att dessutom ersätta Kullmans rättegångskostnad efter beprövande med 50 kopek Silver
År 1814
Bonden Gustaf Lassfolk från Pjelax By och Närpes Socken, anförde mot inhyseskarlen Matts Kullman från Dagsmark att Kullman vid sista resan innevarande höst till Stockholms stad hade varit skeppare på det fartyg, där Lassfolk var intressent och där Kullman fört ut åtskilliga egna varor utan att ha betalat frakt för dem. Frakten borde stiga till 24 Rd 8. Rr 44. G Sr, enligt följande räkning:
Fyra noskreatur
Tio stycken får
Tjugofyra ungdjur
Femton
Två stycken hudar
Målet uppsköts till 1815.
År 1817
Torparen Matts Kullman lämnade till rätten en avhandling med följande innehåll.
Jag Anders Lång som av fri vilja och moget eftertänkande med min kära hustrus Caisa Pettersdotters ja och samtycke upplåter och försäljer såsom jag och i kraft av detta köpebrev uppdrager på nittionio års tid till Matts Kullman i denne by en torparjord av vårt ägande Lång 5/12 dels mantals skattehemman No 4. i Dagsmark by av Vasa Län och Lappfjärds socken, med följande ägor och lägenheter nämligen:
- Till åkermark två tunnland Såttmåssan kallad (i Kväänåen mot Palon), på nedre ändan mellan skogsskifte på nedre ändan
- Till äng Holmmyr änget samt bostad på lägligt ställe för en betingad och överenskommen köpesumma av Sexton riksdaler i Specie mynt. Och som jag riktigt undfått förenämnde betingade köpeskilling den första penningen med den sista, vilken och härmed blir kvitterad, så avhänder jag mig och de mina förenämnde torplägenhet och det samma tillägnas Matts Kullman, dess hustru och barn på föreskriven tid ägande Kullman att tillträda ägorna nu genast samt efter välbehag disponera.
Lappfjärd den 12 juni 1816.
Anders Lång Caisa Pehrsdotter
(14.7.1799) (8.2.1783)
Med föregående förklararar jag mig fullkomligen nöjd, datum som ovan
Matts E Kullman
skrivit och vittnar:
Bomärke.
Henric Johansson Klåfvus Eric E Morberg.
Bomärke.
- den 12 Martii.
År 1821
Matts Kullman fälldes för brännvinsminutering till 9 rubel 60 kopek.
År 1829
Den 5 december 1828 hade Matts Kullman eller Sorvari huggit skog i Zakarin mettä skogsskift. Johan Pettersson, som trott sig äga rätten till skogen hade gått för att förbjuda Kullman att fortsätta hugget. Ordväxling uppstod dem emellan och Kullman hade utbrustit i svordom och hotat att slå Johan Pettersson och rest yxa emot honom.
Målet lämnade beroende till hösttinget då vittnen inte hade kommit till tinget.
År 1829
Pliktade Matts Kullman (f.1783) för brännvinsminutering och fylleri. Och sabbatsbrott i Kristinestad.
År 1848 § 194.
Stämning:
På begäran av Bondesonen Eric Henric Henricsson Storkull, ifrån Dagsmark by, var torparänkan Maria Kullman, ifrån samma by, kallad och stämd till tinget i Lappfjärds sockens tingslag 1 september i Kristinestad laga häradshöstting.
Svaromål skulle avges på Storkulls påstående, angående upphävandet av den avhandling daterad den 17 september 1829, då Storkulls far Henric Ericsson Storkull hade sålt all mark till torparen Matts Kullman som underlöd Storkulls hemman kallad Söderstranden och Björkmossen bestående av åker och äng. Kullman som på laga grund sitter i förvaltning av sagde mark måtte lagligen förpliktas avträda marken till Storkull.
Kristinestad den 12 augusti 1848.
Lappfjärds socken, på domare ämbetets vägnar, Carl Fredr; Hedman
Parterna inställde sig personligen, Erik Henrik Henriksson Storkull biträddes i rättegången av kronolänsmannen, expeditionsfogden Gustaf Starcke och Maria Kullman av herr borgmästaren Hasselblatt.
Starcke anförde att Maria Kullmans avlidne man Matts Kullmans köpebrev av den 17 september 1829, av innehavaren av Storkull skatte hemman i Dagsmark by, bönderna Henrik och Eric Ericssöner Storkull för en utfäst köpesumma av 200 riksdaler Svenska Riksgälds Sedlar, köpt vissa ägor som lydde under berörde hemman i de så kallade Söderstranden och Björkmossan.
Svaranden Maria Kullman hade ägorna ännu i förvaltning, men fullmäktigen Starcke yrkade nu på att Maria Kullman skulle avträda ägorna till Storkull. Storkull var villig att gottgöra Maria Kullman för de odlingskostnader hon hunnit lägga ner på tvistemarken.
Här medel upplåter och avstår vi undertecknade vårt nu innehavande Storkull hemmanet i Dagsmark by av Lappfjärds sockens till Torparen Matts Kullman att den med som tillhör vårt innehavande hemman i den såkallade Söderstranden samt Bjökmossen emot en betingad köpesumma stor 200. Rdr RGs., hvilken summa är riktigt betald och av oss bekommit och att den till honom ägor äger han rättighet att behålla i evärdeliga tider barn efter barn, men i händelse våra barn och efter-kommande arvingar skulle vilja frånta denne mark från honom skall de först betala köpesumman tillbaka och sedan 24 skilling för de kappland, som han uppodlar till åker, vilket härmedelst med våra namn och bomärken i tillkallade vittnens närvaro till större säkerhet bestyrkt, 17 september 1837.
Lappfjärds sockens höstting den 14. September 1848.
Matts Kullman Henric och Eric Ericsson Storkull
Köpare Säljare och skatte Bönder
Vittnen Eric Hammarberg, Henric Storfilppula
av Gustaf Myll.”
Beslöts:
Som Härads Rätten anser bemälde Henric Ericsson hörande uti ifrågavarande tvist ej vara av nöden så förkastas svarandens därom gjorda påstående;
Svarande fullmäktigen förbehöll betänketid till eftermiddagen, huruvida dess huvudman skulle anföra besvär över Härads Rättens beslut eller icke.