Eva Grönlund från Vasa och som har rötterna i Dagsmark har nedtecknat det här rättsfallet som handlar om bondeänkan Anna Christina Gröndahls häst som försvann år 1808 och som kom tillbaka till Dagsmark 1810. Den här artikeln publicerades i augusti 2024.
Anders försvann men hästen återvände
Anna Christina Gröndahl (1765-1852) flyttade med maken Anders Gröndahl (1752-1808) från Åland till Båsk hemman Dagsmark år 1792. Anders deltog i skjutsning av soldater norrut med häst är 1809. Han försvann spårlöst under en sådan resa. Hans häst ska dock ha återkommit hem ensam till Dagsmark. Läs mera om fallet HÄR!
En annan försvunnen häst
En annan av Gröndahls hästar stals våren 1808 då svenska armén red bort från byn och behövde hästar.
På något vis blev Johan Elpe från Pjelax sedan ägare till hästen. Den 4 oktober år 1810 var Elpe på Mickelsmässmarknaden i Kristinestad. Där bytte han häst med Johan Lall från Solf. Lall kom sedan i sin tur att byta bort hästen med soldaten Israel Bengs från Vasa.
Soldaten Israel Bengs planerade år 1810 att resa till Tavastland och han skulle ta vägen genom Lappfjärds socken. Han gav sig i väg på sin resa. Då han kom till Dagsmark stannade hästen och tog vägen till ängen vid Gröndahls gård, som om han skulle ha känt igen sig där.
Anna Christina Gröndahl kom ut och berättade för den främmande mannen att hästen var samma häst, som hon hade ägt och som hade stulits från henne år 1808. Därför behöll hon hästen som sin.
Eftersom soldaten Bengs blev utan häst lät han kalla änkan Gröndahl till rådsturätten i Kristinestad för att hon skulle bevisa att hästen var den samma häst som blivit stulen av henne. Ärendet behandlades i rådsturätten i Kristinestad 16 januari 1811.
Två vittnen kallades in.
Inhyses mannen Eric Stark (f. 1764 från Närpes, friskytt, inhyses på Båsk, gift med Greta Pehrsdotter Wira f. 1764 i Lappfjärd), vittnade om att han genast kände igen änkan Gröndahls häst när soldaten Bengs kom körande med den.
Bondesonen Henric Larsson Lillkull (f. 3.10.1776) vittnade att den häst som det var fråga om, rätteligen har tillhört änkan Gröndahl och den hade blivit stulen från henne. Han visste dock inte när det hade skett. Han hade hört berättas att hästen kom bort då den svenska armén retirerade och den behövde hästar.
Kommissarien Åberg förmodade och ansåg änkan Gröndahl, som åberopat äganderätten till hästen, således var berättigad, att behålla den.