Sammanställt av Lasse Backlund 2015, med hjälp av Paul Englund och Birgit Norrvik. Helga Englunds anteckningar och kartor från år 1936 har varit till stor hjälp. Uppdatering gjord i mars 2017. Om du vill läsa om den donation som Emil Storkull gjorde fyra dagar före han avled, så skall du klicka HÄR!
Den här gården till höger på bilden uppfördes år 1909 av Erik Anders Englund (1880-1948) och hans föräldrar Josef ”Koll Josip” Storkull (1842-1916) och Anna Greta ”Koll Anagret” Henriksdotter (f. Båsk 1844- 1936). Erik Anders Englund var bror till sågägaren Viktor Nylund (1873-1936), handlanden Josef Henrik Storkull (1875-1931), handlanden Erland Norén (1877-1965) och byggmästaren Emil Storkull (1887-1912).
Bonden Erik Anders Englund var den som övertog det gamla hemmanet Storkull, som hade gått i samma släkt sedan 1700-talet. I samband med storskiftet 1900-1912 så blev Storkulls hemman flyttat till Palon, så gården som tidigare hade stått på Storkulls hemman där Mylläris gård står i dag, nära sportplanen och Lillbron, plockades ner och byggdes upp på nytt enligt nya ritningar.
Ritningar till den nya huvudbyggnaden och lillstugan gjordes upp av bygg-mästaren Emil Storkull, som var yngre bror till Erik Anders.
Historia.
Storkulls hemman nr 6 fanns före första storskiftet år 1770 i byin nedanför nuvarande skolbyggnad, på det område där så gott som all bebyggelse fanns den tiden.
Den första kända bonden på Storkulls kronohemman på ½ mantal var bonden Mickel Josefsson, som satte namnet Stoorkul eller Krok på hemmanet. Mickel Josefsson var son till Josef Jöransson, hans farfar hette Jöran Mattsson och farfarsfars hette Matts och han var född i början på 1600-talet.
Kanske fanns det någon kulle på Sebbasbacken som släkten tog namnet efter. Följande ägare efter Mickel var hans son Henrik Storkull och brorsonen Erik Mattsson mellan åren 1724-1750. Erik var född i slutet på 1600-talet och han var gift med Margareta Andersdotter och de fick dottern Maria, f. ca 1710 och 2 barn till. Eriks dotter Maria tog över hemmanet år 1750 och hon var sedan 1730 gift med Matts Mårtensson. Matts Mårtensson var bonde till omkring 1760 då han dog. Änkan Maria fortsatte som bonde till år 1770, då deras son Matts Mattsson Storkull (1739-1801) tog över. Han blev den femte bonden på hemmanet Storkull.
Matts Mattsson Storkull d.ä. (1739-1801) den femte bonden åren 1770-1801.
Han fick dock bara halva hemmanet på ¼ mantal, för hans bror Erik tog över den andra halvan. Alla dessa var bönder på Sebbasbacken nedanför skolbyggnaden. Storkull hemmanet som tidigare var ett kronohemman, inlöst av Matts Mattsson år 1771 till ett skattehemman. År 1771 utökades hemmanet med ytterligare 1/12 mantal och då räknades mantalen till 7/12.
För denna ökning av mantalen skulle det givetvis betalas skatt ”2 Riksdahles 10 skillingar 6 runstycken (=Svenska Banco) ”och efter det fick Matts ett kvitto som lyder sår här:
”Betyg att åbon Matts Mattsson uthi Länets Lantmäterie insatt behörig skattelösen för Storkull hemman Nr 6 i Dagsmark by och Lappfierds sockn tillökta 1/12 mantal.
Vasa den 20 januari 1778.
Carl Stihlman, landshövding”
Det var i början på Matts Mattssons tid som bonde som det första storskiftet ägde rum. Storskiftet var säkert helt nödvändigt, för innan det så bestod Storkulls hemman av inte mindre än 36 skiften. I och med storskiftet minskade antalet skiften till 23, vilket i och för sig också är för mycket. Helga Englund har gjort upp en förteckning på de 36 skiften:
–Smedholmen, hela byns gemensamma äng, alltså Kias holmen
–Landgierden eller Langjäälon, i Klemetsändan
–Ärosgierdet, området runt Grönroos Erlands, nu Mattas-Lennartas i Klemetsändan
–Storsveden äng, på andra sidan ån, mittemot Lindells
–Storåkern, åkermark nära Kias-viken. Denna åker blev förstörd av översvämning 1763 och togs inte med i storskiftet 1770.
–Lillåkern, åker nedanför skolbyggnaderna
–Vallgierden, åker emellan Lillåkern och landsvägen
–Nygierdet, åker på okänt ställe
–Söderåkern, både åker o äng, på Sånan väster om Nylundas sågen
–Kilgierdet, åker på gamla boplatsen, nedanför skolan mot ån
–Bastugierdet, åker nära Klemets E. A:s gård (där Kiosken ? stod)
–Umbiaita, äng som var gemensam med byn, nedanför skräddare J. Klemets mot ån
–Brogierdet, åker bakom uthusen där Krook
–Lillsveden, åker bakom Krook
–Gäddängsåkern, åker bakom Krook, norr om vägen
–Leirbackan, både åker o äng
–Söderstranden, äng
–Långkilan, äng
–Tomtgropen, utsynt till boplats, ägs tillsammans med 2 andra
–Änikoski, äng
–Ytterstängarne, äng
–Tallholmen, äng
–Forsängen, äng
–Gropängen, äng
–Lillsjöängen, tillsammans med en annan bonde
–Lillsjön, äng tillsammans med en annan bonde
–Aspnäset,äng
–Laduängen, äng, tillsammans med 2 andra bönder
–Brännäng, äng
–Börkmåsan, äng gemensam med hela byn
–Hvitåsbäcken, äng
–Kaldmåsan eller Östanmåsan, äng i Lappfjärd
–Spangmåsan, äng
–Skitviken, gemensam med hela byn
–Hålgräddan, äng tillsammans med 4 andra bönder
–Storpalon, äng tillsammans med 3 andra bönder
Före storskiftet år 1770 var hemmanets totala åkerareal ungefär 2,5 hektar och ängar 27 hektar. Skogen var ju då ännu oskiftad. Dessutom var Matts Mattsson delägare i två kvarnar i Lillsjö och i Klemetskvarnen ägde han en tolftedel.
Matts Mattsson d.ä. var gift med Anna Karin Larsdotter Klemets (1741-1800) och de fick flera barn men de mest kända är Maria (1764-1825) som gifte sig med skomakaren och torparen Johan Petter Fröberg, efter dem så finns det många ättlingar ”Skomakas” och den andra kända är Matts som blev följande ägare till Storkulls hemman.
Johan Petter Fröberg, som var gift med Maria Storkull blev ingen hemmansägare utan de fick i slutet av 1700-talet ett torp av Marias bror Matts Mattson d.y. Detta torp beskrivs som ”hälften av Tomtmyran (nedre delen) samt all mark i hagen vid Landsvägen väster om Fröbergs tomt. För detta skulle då Johan Petter Fröberg göra ½ dagsverke i veckan, med gårdens kost. Så sent som år 1910 inlöste bonden Erik Anders Englund torpet av dåvarande ägaren Vilhelmina Karlsdotter Fröberg för ett pris av 125 mark i guld.
Matts Mattsson Storkull d.y. (1766-1848) den sjätte bonden åren 1801-1822.
Han var född år 1766, gifte sig med Margareta (f. 1765) , eller Greta som hon kallades och de fick flera barn men endast dottern Helena (f. 1798) och sonen Josef (f. 1807) levde till vuxen ålder. Hemmanet som Matts Mattsson ägde var 7/48 mantal stort och bestod nu av 6 tunnland åker och 39 tunnland äng, alltså ungefär 22 hektar. Men sedan när skogen delades år 1793 så fick han uppodlingsbara marker över 50 hektar på Suttmåsan, Byåsen, Tomtgropen, Böhlsmåsan, Spangmåssan, Söderåkern, Lerbackan, Söderstranden, Långkilan, Fors o Gropäng. Därtill fick han 2 riktiga skogsskiften, det ena på Byåsen på 130 hektar och det andra på Dragåsen över 30 hektar. Det var med andra ord ett mycket stort hemman med arealer över 230 hektar!
Matts Mattsson tyckte nu att det började bli trångt mellan gårdarna på Sebbasbacken eller på Storkullen, så i början på 1800-talet så beslöt han att flytta gården till Brobackan, där han från tidigare hade stora marker bredvid Kvarnåvägen vid Storgropen. Där på Brobacken lät Matts utsyna en ny boplats åt sig, på det stora obrukade område, som inte blev delat i storskiftet 1770.
Tillsammans med sonen Josef Mattsson (1807-1874) uppförde Matts Mattsson en ny gård, som låg lite bakom nuvarande Mylläris gula gård i korsningen till Lillsjö.
Det var inte enda gården som byggdes på Brobackan just då, för Kårk gården stod i timra år 1808 och en bonde på Lillkull hemman hade synat ut en plats i den så kallade Midsommarsläton, alltså ”där Westeras”. Den här tiden fanns ju ingen Storbro utan vägen gick längs Kotå över en bro upp till Krook-gården på andra sidan. Från bron gick sedan Korsbäckvägen och Lillsjövägen rakt fram och 150 meter från bron, på vänstra sidan vägen byggdes så Storkulls gård mittemot vägskälet Kvarnå-Lillbron.
Fähuset var byggt av kullerstenar och vissa var väldigt stora. Stenväggarna var närmare 1 meter breda men endast 1 meter höga, för ovanpå stenarna så timrades det med stockar.
Från början hade alla byggnader tak gjorda av näver. Dessa tak var radade av stora näverstycken och ovanpå nävret satte man trodor som var radade så tätt som möjligt med barkytan nedåt. De här trodorna tyngdes sedan ner med större trodor och med stenar. Boningshuset, lillstugan och en del uthus fick sedermera pärttak, medan fårhuset och vedlidret fick nya tak av bräder.
För att komma in på gården så kördes det genom en port mellan stallet och lillstugan. Från början fanns det dörrar i porten som kunde stängas till natten men på senare tid togs dessa bort. Några trädgårdsland fanns inte på detta ställe.
Mitt på väggen mellan backkammaren och bordsändskammaren fanns det stora matbordet. Några stolar fanns inte vid matbordet utan där fanns en bänk, eller långstol som det då hette. Ett likadant bord med långstol fanns också i framstugan.
I framstugan fanns det ingen eldstad, så därför användes den till att förvara kläder och andra saker i. Alla väggar i framstugan var fullhängda med kläder och sängkläder. Och mycket kläder fanns det där Storkullas, för den ”stoflecko” som ville vara något, skulle vara rustad med till exempel ett 30-tal kjolar. Av Lappfjärdsdräkten fanns det omkring 50 olika mönster och färgsammansättningar.
Man sov inte i framstugan utan endast i stugan och i bordsändskammaren.
Förr var det brukligt att den äldsta sonen i familjen ärvde hela hemmanet efter sina föräldrar. De yngre sönerna kunde få ett torp att bruka och bebygga men detta hörde under hemmanet. Om det fanns några döttrar så brukade de få en liten utlösen, som inte alls låg i proportion till vad den äldsta brodern fick. Till och med vid arv, så var det så att flickorna ärvde hälften mindre än pojkarna.
Så var det också för Matts som ogärna ville dela hemmanet mellan barnen, utan åt dottern Helena och hennes man Johan Stenberg, som var av lotssläkt från Sideby gav han år 1818 endast ett torp på Byåsen. I torpkontraktet så står det att ”timmer fick tagas ur skogen till behov, åker i Sotmåsan, till Potatoes land åkerstycket mot bonden Erik Storkulls badstuga, benämnt Kilgärdsstycket. Denna torplegenhet som vår måg och dotter nu bekommer i stället för deras andel i vårt egande Storkull hemman, äger de bebruka och disponera i deras öfriga livstid”. Märk väl att det var meningen att torpet skulle ges tillbaka till hemmanet efter torparnas död.
Efter några år kom dock Matts Mattsson på andra tankar och han delade år 1822 hemmanet åt båda barnen, på det viset att mågen Johan Stenberg och dottern Helena fick 1/3 och sonen Josef fick 2/3 av det. Torpet föll då tillbaka till hemmanet. Helena Storkull och hennes man Johan fick flera barn och vill läsa mera om dem, så klicka här och gå sedan till tabell 22.
Det torp som Helena och Johan Storkull hade haft under en kort tid, gavs år 1822 åt förra soldaten Johan Rosenlund på livstid men med vissa villkor, bland annat att det efter Johans död skulle falla tillbaka till hemmanet. Men det gick inte så och därför stämde Storkulls dåvarande bonde Josef Mattsson år 1868 Rosenlunds arvingar till tinget för att vräka dem från torpet. Tinget dömde torparvingarna att lämna torpet tillbaka.
Josef Mattsson Storkull (1807-1874), den sjunde bonden 1822-1874.
Han tog över 2/3 av Storkulls hemman år 1822 och höll det ända till år 1874. Det var inget litet hemman det var frågan om, säkerligen mer än 150 hektar skog och mark.
Josef Mattsson var gift 2 gånger. Första gången med Anna Jossandt från Lappfjärd (1811-1833) och med henne fick han bara sonen Erik Henrik (1832-1907). Sedan gifte han sig en andra gång med Greta Småträsk från Vikbäcken (1814-1861) och med henne fick Josef 9 barn. Flera av de här barnen dog unga, utom döttrarna Anna Kajsa som gifte sig till Lappfjärd och Karolina som gifte sig till Korsbäck. Och så fick de 2 söner, den äldre fick namnet Josef (f.1842) och hette följaktligen Josef Josefsson.
Den yngre sonen som hette Johan (1855-1918) fick endast ett torp som låg bakom Antas Ottoas på Byåsen, med en boningsstuga bestående av en farstu och bakkammare, jämte 5 kappland odlad mark. När han gifte sig med Anna Kajsa Dåhli från Lappfjärd, så flyttade han dit och blev bonde där. Det här torpet hade tidigare tillhört torparen Matts Mattsson Båsk. Torparen Johan Storkull for emellertid till Amerika år 1877 och då sålde han eller överlät torpet tillbaka till hemmanet.
Torpet på Byåsen övertogs sedan skomakaren Karl Malakiasson Lindell som blev den sista torparen på Storkulls hemman. Torpet blev nu litet större för han fick ”en åkergerda i Lillmåsan 36 famnar lång och 26 famnar bred vid Båsk kotåget”. Några dagsverken behövde han inte göra utan han ”skall fullgöra till oss allt skomakare arbete årligen, med gårdens kost och material, när vi honom på kallar”.
Denna torpplats övertogs senare av Karls dotter ”Kias Kalleas Mari” alltså Maria Lindell.
Så år 1874 då Josef Mattsson dog så delades hemmanet jämt mellan Erik Henrik (f. 1832) från det första äktenskapet och Josef (1842-1916) från det andra. Om du vill läsa mera om Erik Henrik, som bytte namn till Sundholm, så klicka här.
Josef Josefsson Storkull (1842-1916), den åttonde bonden 1874-1909.
Han tog över fädernegården år 1874 och han var bonde fram till 1909. Josef som kallades för ”Koll Josip” gifte sig år 1870 med Anna Greta Båsk (1844-1936) som blev kallad för ”Koll Anagret”. Anna Greta var dotter till kyrkobyggaren Johan Henrik Båsk och hans hustru Brita Maria, som då bodde nära Kiaskroken.
Koll Josip och Koll Anagret var alltså bönder på Brobackan och det var säkert han som plockade ner boningshuset för att sätta en ny stenfot under. De fick totalt 9 barn, varav 4 dog som unga men 5 levde till vuxen ålder:
–Johan Viktor (1873-1936) som senare tog namnet Nylund. Han var bonde, sågägare och direktör på Ab Pärusfors, som han grundade 1918. Vill du läsa mera om Nylundas Viktor, så klicka här!
–Josef Henrik (1875-1931) som kallades för Koll-Handlarin. Vill du läsa mera om handlaren J.H. Storkull, så skall du klicka här. Vill du läsa om hans affär, så klicka här!
–Erland (1877-1965) som senare tog namnet Norén, affärsman med egen butik i byin, men som år 1923 emigrerade till Canada och han kom inte tillbaka. Vill du läsa mera om Noréns affär, så klicka här!
–Erik Anders (1880-1948) som delade hemmanet tillsammans med sin yngre bror Emil. År 1910 tog han namnet Englund, blev bonde som tog över hemgården och hemmanet Englund 6:4.
–Otto Emil (1887-1912) som åren 1906-1909 gick i Vasa industriskola och blev byggmästare. Han var med och byggde folkskolan i Dagsmark tillsammans med storebror Viktor Nylund. Under studietiden år 1908 gjorde han ritningar till Englunds nya gård, före den flyttades upp till Palon. Emil delade hemmanet med sin bror Erik Anders och den delen fick nr Rönnlund 6:13. Emil insjuknade i lungsot och han vistades största delen av år 1910 på sanatoriet i Nummela. Han blev tillfälligt frisk och stark men snart började hans hälsa vackla igen. Emil sålde sin del av Storkull hemmanet åt brodern Erik Anders före han dog i lungsot, ogift och barnlös.
Före storskiftet 1900-1912 så hade ”Koll-Josip” åkrar på många ställen runtom Dagsmark, till exempel:
–Storgropen, som låg på nordöstra sidan om Kvarnåvägen.
–Sottmåsan, som fanns uppe i Palon dit de blev utflyttade och där släkten fortfarande bor.
–Kilgärdan, som fanns på det ställe där mejeriet byggdes.
–Soldatstycket, som låg på Erik Anders Klemets skifte, öster om avloppsdiket som leder från ungdomslokalen.
–NedanföKull, på västra sidan om nuvarande skolans mark.
–Golberg, som låg rätt ovanför Grönroos Erlandas och Roras-Viktor Rönnkvistas.
–Brännor, som låg ovanför Josipas Hindrikas, sträckte sig upp till skogen.
–UtföJosipasHindrikas, som låg på Erland Norrgårds skifte.
–Gådäng, som låg på Artur Mitts skifte.
–Lillgådäng, som var det skifte som låg nedanför Gådäng.
–Lerbackan, som var på Långkvistas skifte bredvid Rosengrens skifte.
–Bymåsan, som var bredvid Otto Hietaojas gård nära Bergåsen.
Därtill fanns det ängar på minst lika många ställen:
–Storskifte, som sträckte sig från Åbackvägen och upp till skogen på Agnäs Frans skifte.
–Lillskifte, som var på Johannes Hällbacks skifte.
–Tjötton, som var på Alfred Storkulls skifte, mellan Åbackvägen ner till ån.
–Langkilan, som låg bredvid Tjötton.
–Milanånan, som var där Henrik Klemets skifte på holmen, alltså Mellanå.
-JotAxelaslindor, som var uppe på Skräddarmåsan på Åbackan.
–Skräddarmåsan, som hade kommit i utbyte från Bötom skifteslag från Joonasas belägna ägor, på ”Koll-Viktoras” och Nylund Viktoras skifte.
–Brännängen, som låg vid Karl Brännkulls gård.
–Spangmåsan, som låg på andra sidan om Långfors gård i Klemetsändan.
–Börkmåsan, som ligger mellan Träsket och Starrängen
–Alahagan, som låg mellan Viktor Björklunds väg och Josef Strömbergs väg.
-Skomakasjäälon, som låg mellan Brännor och Golberg.
–Brännhagan, som låg just bredvid Brännor.
Erik Anders Englund (1880-1948) den nionde bonden åren 1909-1948.
Erik Anders (1880-1948) använde kusinen Erik Anders Båsks (1886-1954) pass då han år 1903 reste till Amerika under den värsta förryskningsperioden. Länsmannen i Lappfjärd hjälpte till med förfalskningen av passet. I kyrkboken 1903 rapporteras han som ”förfallolöst utebliven”. I Göteborg fick han ett nytt pass med namnet Erik A. Josefsson och med fartyget Saxonia kom han till Boston 17.9.1903. Han arbetade på en fårfarm i Utah men sedan arbetade han i en guldgruva i Denver i Colorado. Han återvände ca 1907 och han bytte sedan namn till Englund.
I samband med det andra storskiftet i Dagsmark, så tog Erik Anders över hemmanet efter sin far ”Koll Josip”. De hade stora åkrar på Sottmåsan och de blev då utflyttade till Palon, där släkten fortfarande bor. Gården och uthusen på Brobackan plockades ner och allt byggdes upp på nytt, men efter nya ritningar som Erik Anders´ bror Emil Storkull hade gjort upp året innan.
Den nya boplatsen var igenväxt med träd och buskar men där byggdes boningshuset och uthusen år 1909 och lillstugan år 1915. Fotografier och ritningar finns i början på denna historik.
I storskiftet tilldelades Josef Josefsson Storkull Englund hemmanet 6:4 totalt 14,5 hektar och Rönnlund hemmanet 6:13 totalt 15,8 hektar, allt tillsammans 30 hektar. Åkrarna började täckdikas redan på 20-talet och Helga skrev att år 1934 så var 7,6 hektar täckdikade och till exempel år 1934 så täckdikades 1,6 hektar med tegelrör.
Efter 20 år på det nya stället så revs de gamla uthusen, som hade blivit både dåliga och opassliga. Åren 1928-29 så tillverkades cementtegel och år 1930 byggdes så det nya fähuset av 18 000 stenar. Det var ett projekt och det krävdes flera murare, bland annat Karl Hemberg, ”Holmbergas” Sigurd Löfgren, ”Lena” Erland Rosenback, Emil och Hemming Nyholm, ”Klemes” Valter Långfors, ”Stål” Frans Nyberg och Selin Mangård som var från Perus. Takstolarna sattes upp av Erik Anders själv tillsammans med ”Ruffa” Josef Granholm från Nystad.
Den nya bonden på Storkull hemman Erik Anders Storkull (1880-1948) bytte år 1910 namn till Englund och gifte sig med Amanda Sofia Korsbäck från Korsbäck (1888-1974). Manda var dotter till Karl Josefsson Korsbäck (1850-1917) och Vilhelmina Lillkull (1849-1927) som bodde i Stenlunds gård i Korsbäck. Manda var syster bland annat till: Karl Henrik Liljeblad, till Adelina som var gift med Henrik Lindroos i Kvarnå, till Viktor Sten, till Johannes Stenlund och till Ida som gifte sig med Viktor Bergqvist.
Erik Anders och Manda fick 8 barn:
–Gerda Johanna (1911-1938) ogift och barnlös
–Inga Irene (1913-2002) ogift och barnlös
–Estrid Alice (1915-1993) ogift och barnlös
–Ellen Elvina (1917-1985) gift Bengtsson, bosatt i Sverige, barnlösa
–Helga Helena (1919-1978) ogift och barnlös
–Anna Amanda (1919-2007) gift med ”Bod-Birger” Björklund (1915-1993) född i Lappfjärd. Barnlösa.
–Birgit (f. 1928) gift med Egil Norrvik (f. 1928) bosatta i Palon, 4 barn.
–Paul Erik (f. 1930) gift med Margareta Hemberg (f. 1936) Margareta är dotter till bonden Karl och Hulda Hemberg från Palon. Paul tog över hemmanet efter faderns död. 2 barn. Vill du läsa mera om Hembergs gård och släkt, skall du klicka HÄR!
Erik Anders var en aktiv bonde som utvecklade hemmanet och var tidig med att ta i bruk moderna maskiner i jordbruket. Han var en drivande kraft då Andelsmejeriet byggdes i Dagsmark år 1929. Under åren 1915-1925 hade han viktiga positioner i Dagsmark Lantmanngille och han var med i Dagsmark Andelskassa. Han var inte politiskt aktiv men han satt en tid på 40-talet som ledamot i hälsovårdsnämnen. År 1921 var han ekonom vid folkskolan och år 1924 var han skoldirektionens ordförande.
Englund ägde en halv lott av Dagsmark Storsjö Träsk och Helga Englund har skrivit om hur det gick till att bärga gräset där. Vill du läsa om detta och mycket annat som Helga skrivit, så klicka här.
År 1948 avled Erik Anders Englund och det året tog den enda sonen Paul över hela hemmanet och han blev alltså den tionde bonden på Storkulls hemman. Lite motvilligt gjorde han det, för han var ju endast 17 år och i den åldern kanske han hellre skulle han gjort sådant som de andra ungdomarna höll på med.
År 1969 revs den gamla gården och en ny och modern byggdes på samma ställe. Under byggnadstiden bodde familjen i ”nötskamarin” i uthuset.
År 1962 gifte sig Paul med Margareta Hemberg, som är dotter till Karl och Hulda Hemberg och de fick 2 barn och år 1992 tog sonen över hemmanet, som alltså är den 11 bonden på hemmanet. Nu är följande generation på gång, som en vacker dag kommer att ta över det anrika hemmanet, som varit i samma släkts ägo i över 300 år.
Foton.
