Artikel i tidningen Syd-Österbotten 8.12.1917:
Med anledning av de i denna landsdel förövade socialistiska tilltagen hade ett opinionsmöte för ett stort antal landskommuner sammankallats härstädes. I hundranden hade bönder och jordfolk även infunnit sig. Mötet skulle begynna kl. 1 men på grund av tågförsening, kunde det vidtaga inemot kl.3.
Redan före mötet hade rödgardisterna uttalat hotelser och hoppades de möjligen få mötet dymedels inhiberat. Då dylikt icke hade åsyftad verkan, tillgreps andra åtgärder. Från Östermark ankom mer än ett halft hundrade lantbor, som dock saknade länsmanspass. De frihetsröda lät då alla dessa sitta inspärrade i tåget och förhindrade dem sålunda att deltaga i mötet. Från mötesledningens sida vidtogs intet härtill, emedan man föresatt sig att icke giva anledning till minsta övervåld.
Till först spelade ett hornkapell Björneborgarnas marsch. Mötet inleddes sedan av magister Lindström med ett tal på svenska, vari han påminde om de blodsdåd och våldsamheter, som på otaliga orter i vårt land begåtts i socialdemokratiska partiets namn, samt framhöll mötets ändamål: att uttala protest mot medborgarförtrycket. Även berörde talaren förhållandena speciellt i staden, hurusom polisinrättningen godtyckligt blivit inkräktad och fortfarande är i de rödas våld, samt att rödgardisterna av staden fordrat en penningsumma för fördelning sig emellan.
På finska talade rektor Seppä, som erinrade om klubbekriget då Sydösterbottens folk reste sig mot våldet. Talaren inpräglade med kraftiga ord vikten av gemensamt uppträdande för hemfred och frihet mot de ansvariga huliganerna. Efter talen höjdes hurra- och brarop. En del rödgardister skränade med alas-rop, till och med mitt under Seppäs tal.
Bestegs talarstolen så av lärare Teir från Lappfjärd, vilken höll ett kraftigt, välformat tal. Till estraden hade nu anlänt rödgardisternas chef, skräddaren Aarnio jämte hantlangare och sökte hindra talaren, vilket dock icke blev av. Aarnio vände sig då till några strax invid stående ryska soldater och försökte sitt bästa att inverka på dem, vilket dock ej lyckades.
Då herr Teir slutat, trängde sig Aarnio upp i talarstolen, varvid folkmassan kraftigt gav sitt ogillande till känna. Trots det hotade denne att stå kvar till morgon om det skulle gälla. Då larmet icke avtog steg en vaktsoldat fram och tecknade tystnad. Då oväsendet dock fortfor framträdde lärare Jalas och manade till stillhet, varvid mängden lugnade ned sig. Härefter begynte Aarnio efter en stunds betänkande utslunga lögnbeskyllningar samt utösa ovett över de borgerliga.
Då Aarnio slutat och uttömt sin galla, trängde rödgardisten Eklund upp i talarstolen och fortsatte i samma anda.
Då detta icke syntes taga någon ände började musiken spela. Detta förtröt synbarligen rödgardisterna, ty en viss Aho jämte kamrater vände sig till soldater, som de fingo övertalade att ingripa och avbryta musiken.
Då mötets fredliga fortgång stördes och det icke syntes kunna fortsättas på torget, drog sig allmänheten åt rådhuset till, där från trappan upplästes två klämmar, vilka enhälligt godkändes. Klämmarna var av följande lydelse:
1)Medborgare i Sydösterbotten uttala sitt skarpaste ogillande av de terroristiska dåd, som i socialdemokratiska partiets namn igångsatts under en tid, då folkets alla krafter borde anspännas för mötandet av den hotande nödtiden och för vinnande av självständighet i vårt land och framhålla sin avsikt vara att som en man understöda alla de styrelseåtgärder, vilka åsyfta återinförandet av fred och ordning samt göra slut på det socialdemokratiska partiets förrädiska samarbete med en för oss främmande soldatesk.
2)På grund härav anser medborgarmötet nödigt att alla kommuner i Sydösterbotten sammansluta sig för upprätthållandet av fred och ordning i sin landsdel och att för detta ändamål omedelbart tillsättes en av kommunerna utsedd gemensam kommitté.
Den förstnämnda av dessa klämmar beslöts skriftligen befordra till landshövdingens kännedom. Skrivelsen undertecknades sedermera av det följande diskussionsmötets ordförande och sekreterare, samt en man från varje kommun som var representerade.
Rödgardisterna fortsatte med sina skränande brandtal på torget. Det är att märka att till mötet voro kallade alla de som icke godkänna terroristdåden utan fordra lagens hållande i helgd. Icke förty uppträdde just härvid våldsmän och störde ett fredligt möte. På mötesdeltagarna, som uppgingo till över tusen, gav rödgardisternas uppträdande ett mer än tydligt bevis på folkfrihetsförtrycket. Lantborna fingo verkligen se hur oroselementen bär sig åt. Och utan tvivel var detta en kraftig sporre att verka för sammanslutning och energisk aktion mot anarko-socialisterna.
Överläggningsmöte vidtog efteråt kl. 4 på rådhuset och voro de kringliggande kommunerna ganska talrikt företrädda. Att leda förhandlingarna valdes magister E. Wichmann samt till sekreterare djurläkare L. Laurell, varefter skreds till diskussion om nödvändigheten av en särskild centralkommitté kommunerna emellan. Enhälligt beslöts att tillsätta en sådan och valdes till medlemmar:
Kristinestad: Aminoff och Seppä, suppleant Slotte
Landsförsamlingen: Hinds och Mangs, suppleant Butts
Lappfjärd: Emil Knus och Laurell, suppleant K. Knus
Sideby: Grankull och hanses, suppleant Vestervik
Närpes: Nix och Jeppson, suppleant Karlsson
Övermark: Ehrs och Rosenlöf, suppleant Franzén
Kaskö: Ollonqvist och Koivisto, suppleant Nordback
Bötom: Hakala och Prosi, suppleant Grönlund
Storå: Talvitie och Linnala, suppleant Hautala
Östermark: Savonen och Kangas, suppleant Heikkilä
Kauhajoki: Joukamo och Ritola, suppleant Kokko
Jurva: Koivisto och Hahto, suppleant Peltokoski
Att sammankalla kommittén valdes borgmästare Aminoff.
Vid mötet behandlades även särskilda frågor angående den allmänna ordningens upprätthållande. Grundande av skyddskårer i varje kommun ansågs alldeles nödvändigt och uppmanades den valda kommittén att skrida till snabb och effektiv verksamhet i berört avseende. Envar bör veta sin plikt.