Nekrolog efter Josef Lillkulls död i Syd-Österbotten 6.6.1917:
Den 30 maj avled i Dagsmark bonden Josef Lillkull i en ålder 66 år. Den avlidne var en bemärkt och aktad allmogeman, som, utom, att han i yngre är ofta var anlitad i kommunala värv, tillhandagick allmänheten med varjehanda förrättningar såsom bouppteckningar arvskiften och dylikt. Då ortens folkskola, som inrättades 1878, började sin banbrytande verksamhet, var Josef Lillkull, vilken var en ivrig förkämpe för skolans tillkomst, under en lång följd av år, ordförande i skolans direktion och tillkom det honom att med tålamod och ihärdighet, försvara skolan, vars verksamhet under de första åren ingalunda var allmänt erkänt. Den avlidne, som var varmt religiös samt en framstegs- och bildningsvän som få, sörjes närmast, av maka tre barn. Frid över den redlige och vänsälle odalmannens minne!
Nekrolog efter Josef Lillkulls död i Sändebudet 1.9.2017:
Den 30 maj detta är afled i Dagsmark by i Lappfjärd bonden Josef Lillkull i en ålder af 66 år. Den aflidne var en märkesman på orten. I yngre år var han ofta anlitad i kommunala värv. Men oaktadt trägna jordiska sysselsättningar, var han städse angelägen om det enda nödvändiga, sin själs frälsning. Redan i unga är kände han sig dragen till Herren. Lutherska evangeliföreningens verksamhet var därför honom mycket kärvorden. Då nämnda förenings predikanter och kolportörer under en lång följd av år besökte orten, kunde de alltid påräkna vänlighet och gästfrihet hos den aflidne,som så mycket hellre kunde visa denna kärlekstjänst, som han därvid hade stöd af en god och troende maka.
Sommartid, då filialfesterna firades i bygderna försummade icke Lillkull att besöka dylika tillfällen äfven utom hemsocknen. Han hade ett lefvande behov av att höra det ord, som visst är och lära kan.
Tanken att i Dagsmark uppföra ett bönehus hade i den aflidne en ihärdig förkämpe och hade han äfven glädjen att se denna önskan uppfylld, då bönehuset på orten för två år sedan invigdes till sin bestämmelse, och var Lillkull till ingången af detta år ordförande i bönehusets lokalstyrelse.
Under de två senare åren led Lillkull af ohälsa och detta var för honom en erinring om, att hans jordiska lif snart skulle lykta, och såsom en trött pilgrim åstundade han äfven att få skiljas hädan. Till den himmelske Fadren vädjade han under sitt lif i så väl motgång som medgång. I förvissning om blodsnådens renande kraft från synder och orenhet var döden för honom en vinning. Full och rik är nådelönen vid Guds och Lammets tron. Vile han i frid till glad uppståndelsemorgon!
