Sammanställt av Lasse Backlund 2014, med hjälp av Torsten och Kaino. Uppdaterats i november 2017.
Gårdens historia.
På denna tomt på Storåvägen 35 hade det tidigare stått ett gammalt hus, som revs ca 1959 då det nya huset skulle byggas. I det gamla huset bodde Erland och Alvina Rosenback, medan Erlands far Erik Josefsson Rosenback (Fröberg, 1851 – 1930) och farmor Maria Sofia (1846 – 1939) bodde 200 meter västerut på samma sida av vägen.
Eriks farfar var sockenskomakaren Johan Petter Fröberg, som var född i Vasa men som sedan flyttade till Lappfjärd. Eriks mor var från Storå och hette Lena Greta och det är nog efter henne som släkten under en lång tid kallades ”Lena”.
Erik vistades i Amerika i flera år på 1800-talet men år 1890 köpte han hälften av Kvarnen i Verkforsen av bonden ”Kårk Viktor” Eklund. Under åren 1894-1903 är han registrerad som torpare på Lång hemman, någonstans på A-sidon. År 1904 köpte han den andra halvan av Kvarnen i Verkforsen av ”Ådd Ivar” Westerback. År 1907 sålde ”Lena Erik” hela Verkfors Kvarn och Såg åt Erik Anders Broberg, som innehade den någon tid. Vill du läsa mera om kvarnen, klicka HÄR!
”Lena Erik” och Maria Sofia med sonen Erland, som då var 17 år emigrerade direkt efter försäljningen av kvarnen till Norwood i Amerika men med ett 5-årspass, så de återvände allihopa 1912. Erik Rosenback var en handelsman som köpte upp olika produkter av bönderna i Dagsmark, som han sedan sålde till borgarna och köpmännen i Kristinestad. Det kunde vara smör, ost och kräftor och Erik var så pass försiktig att bära riktiga pengar på sig så han gjorde egna speciella mynt, som ortens banker sedan löste in.
Erland var 22 år gammal då familjen återvände och då träffade han sin blivande hustru Alvina Kankaanpää och de gifte sig 13 juli 1914. Alvina var dotter till Robert Kankaanpää från Timo i Korsbäck och hon hade flera syskon som alla blev någorlunda gamla.
Redan i maj 1914 hade Erland arrenderat ett område på ett halvt hektar av Erik Anders Rosengård, som han kallade Fröberg. Detta område köpte han år 1920 för 500 mark av Rosengård. I maj 1925 köpte han ytterligare ett halvt hektar av Rosengård och detta område kallade han Grönberg.
Nere t.v. Alvina (1889-1982) som gifte sig med Erland Rosenback, följande Johannes (1891-1970) som gifte sig med Hilma Elvira Ojanperä från Storå och som tog namnet Hällback, Maria Vilhelmina (1893-1989) som gifte sig med Sigfrid Storlåhls från Måston eller Lillsund, följande Alma (1895-1984) som gifte sig med Emil Nyberg och längst ut Amanda (1897-1985) som gifte sig med Evert Gröndahl.
Stående fr.v. Viktor (1899-1981) som först varit gift med Helmi Tuominiemi men som sedan gifte sig med Selma Nyberg och som tog namnet Berglind, följande är Jenny (1901-1976) som var ogift, följande Leander (1904-1972) som gifte sig med Selma Hammarberg, sedan Arthur (1905-1985) som gifte sig med Helmi Lydia Jansson från Storå och längst t.h. Mathilda (1908-1984) som gifte sig med Emil Lillsjö.
Anselm Lund tar över
Då Erland och Alvina gifte sig, bosatte de sig i det hus som tidigare stod på Storåvägen 35 och Erland arbetade som murare. År 1928 flyttade Erland med sin familj till föräldrarnas hus längre ner mot byn och det gamla huset såldes åt slaktaren ”Haga” Anselm Lund (1903-1967). Anselm var oäkta son till Karolina Lång (1876-1952) som år 1904 gifte sig med Emil Lund (1884-1937) . År 1925 gifte sig Anselm med Julia Kokko och fick med henne sönerna Arne (f.1923) och Alvar (1925-1995). Julia dog år 1945 och följande år gifte Anselm om sig med Adele (f. Rönngård eller Ekström år 1915) och år 1950 flyttade de till Nykarleby. De fick en dotter Anna-Lisa år 1949, som är gift med Leif Erik Olsson (f.1944) och de hör till Länna församling i Norrköping. Anselm dog i Avesta i Sverige 9 augusti 1967.
Torsten och Kaino Rosenback tar över år 1959
Torsten Rosenback var son till Erland (1890-1943) och Alvina (f. Kankaanpää i Korsbäck ”där Timo” 1889, d. 1982). Kaino är född i Bötom, dotter till Urpo och Ellen Santamäki. Kaino är kusin med Helvi Klemets och hennes bröder Kauko, Keijo och Pertti Santamäki.
Kaino och Torsten gifte sig midsommaren 1950 och for samma sommar till Sverige och de bodde där till 1956 då de flyttade tillbaka till Dagsmark med sina två söner. De första åren efter flytten tillbaka till Dagsmark bodde de i Agnäs Henriks gård, som stod på Dagsmarkvägen 381. År 1958 flyttade familjen till Dagsmark Ungdomsförenings hus, till den lägenhet i övre våningen där Dagsmark Telefoncentral var inrymd. Där skötte Kaino och Torsten om familjecentralen under några år. År 1959 köpte de tillbaka Torstens gamla födelsehem av Anselm och Adele Lund. De byggde ett nytt hus och år 1961 flyttade de dit, till Storåvägen 35. Centralen flyttade sedan till Sparbankens hus och Kaino fortsatte att arbeta där ända fram till början på 70-talet då hon fick flyttning till Lappfjärds telefoncentral, som då ännu fungerade manuellt. Automatisering där var på kommande 1978 men Kaino började före det, den 1 mars 1977 arbeta som kanslist på stadens lantbruksbyrå i Lappfjärd, därifrån hon avgick med pension år 1991. Därefter fortsatte hon som lärare på Kristinestads Medborgarinstitut under åren 1986 – 2006.
Torsten fick på 50-talet arbete som rörmokare, först i Björneborg och sedan i Kristinestad på Vesijohtoliike Teline. Där slutade han då de började sköta telefoncentralen i Dagsmark. I början på 60-talet blev Torsten privatföretagare som rörmokare med firmanamnet ”Lappfjärds Vatten och Värme” och gjorde installationer och reparationer i närområdet men också i grannkommunerna. Han hade 1 – 2 anställda när det var något större projekt eller när det var högsäsong. År 1977 flyttade han över till stadens Tekniska verk som rörmontör tills han avgick med pension år 1987.
Övrigt.
Dagsmark Elandelslag bildades i början på 1930-talet och Erland fungerade som deras bokförare och kassör fram till sin död 1943. Detta elandelslag anskaffade också en elektrisk motor som användes för tröskverken i Dagsmark och det var Erland som skötte denna vid tröskningarna.
År 1943 då Erland dog bildade bönehusföreningen i Dagsmark en minnes- och hyllningsfond och år 1944 inköptes de första hyllningskorten och kuverten. År 1952 beslöts att pengar från försäljningen av hyllningskorten får användas till underhåll och reparationer av bönehuset. Med hjälp av medel ur denna fond har många reparationer gjorts på bönehuset.