Veckobladet 11.1.1893:
Vid klockare- och orgelnistvalet i Lappfjärd den 18 december i fjol erhöll klockaren och orgelnisten i Nagu, Karl Blomberg, 142 röster, klockaren i Taipalsaari, I. Mäkinen 7 röster och klockaren och orgelnisten i Reso, A. Ahlfors, 1 röst.
I slutet av förra året avled i Lappfjärd en i vida kretsar känd kvinna, nämligen Anna Kajsa Äbb eller mera känd under namnet ”Äbb-mor”. Många lidandes plågor har hon lindrat under sin långa levnad genom massage eller ”gnuggning”, något som hon kunde med otrolig skicklighet. Så t.ex. var hon en gång kallad ända till Åland av en privat person, om vi inte minns fel så var det konsul Sittkoff i Mariehamn, för att bota ett svårt lidande. Hennes bortgång är så mycket mera att beklaga, som hon inte överlevdes av någon, som ens närmelsevis skulle ha tillägnat sig hennes skicklighet. Frid över hennes minne! (Om du vill läsa vad tidningen Helsingfors skrev om Äbb-mor , så klicka HÄR och rulla sedan ner till 12.10.1882!)
Julen har avlöpt lugnt och fredligt, utan störande uppträden. Brännvinet har inte på långt när flödat som förut. Uti rätt många hem har man ansett sig kunna fira julen helt och hållet utan dylik vara. Småningom vinner nykterheten även här sina anhängare.
Veckobladet 25.1.1893:
Röveri på landsväg. Då en från Sideby hemmavarande lanthandlande söndagen den 8 januari 1893 återvände till sitt hem från Wasa, anfölls han vidpass kl. 1 på dagen på gränsen mellan Kristinestads och Närpes socknar, där vägen tar av till Lappfjärd, av två personer, som kastade honom ut ur släden samt frånrövade honom en börs innehållande 225 mark. En plånbok med ett par tusen mark lyckades han oförmärkt kasta ur släden. Han försökte fasthålla den ena rövaren till dess hans reskamrater skulle hinna fram, men denne klöv hans hand med en stor slidkniv. Då i detsamma en släde med två män och en kvinna kom körande från Kristinestadssidan, flydde rövarna längs den till Lappfjärd ledande vägen. Då intet vapen fanns, vågade man inte förfölja dem.
Veckobladet skrev 15.3.1893 att vid kyrkostämman i Lappfjärd hade det beslutits att kyrkan och klockstapeln skall försäkras mot eldskada i ”Fennia” för tillsammans 30 000 mark.
Veckobladet 22.3.1893:
Från Lappfjärd, Kristinestad och Närpes har under januari och februari hö släpats i mängd till församlingarna Pörtom, Korsnäs, Petalaks och Malaks, eftersom dessa har drabbats av ängsmaskens härjningar. Höpriset har varierat mellan 40 – 60 penni för 10 kilo.
Wasa Tidning 14.4.1893:
Nytt folkskolhus i Lappfjärd. Vid Lappfjärds folkskola tänker man under våren och sommaren uppföra en nybyggnad, som skall innehålla tambur, bönsal, gymnastik- och slöjdsal, ett klassrum samt bibliotek. Den prydliga byggnaden, vars ritning har uppgjorts av herr A. Lassel härstädes, blir 81 fot lång och 36 fot bred. Nybyggnadens uppförande kommer att utges på entreprenad åt den minst fordrande och den skall vara färdig till ingången av instundande oktober. Det gamla folkskolhuset i Lappfjärd består av ett läsrum och två rum och kök för läraren.
Veckobladet skrev 6.9.1893: Till lantdagsman för Närpes domsaga valdes den 29 augusti agronomen Johan Starcke från Lappfjärd med 19 röster. Närmast i röstetal var förre lantdagsmannen Erik Mattlar med 12 och bonden Josef Krooka med 4.
Suomen Virallinen Lehti 12.6.1893. Testamenten har uppgjorts sedan urminnes tider och vanligtvis förvaras de väl och dyker upp vid bouppteckningen. Men de kan också publiceras i de officiella tidningen efter dödsfallet, såsom detta exempel från Kristinestad :
Såsom min yttersta vilja förordnar jag genom detta testamente om den egendom, som vid min död finns i mitt bo, på följande sätt:
Gårdstomten N:o 118 i denna stads 2:dra kvarter med därtill hörande ängsskiften, min lösa egendom, bestående av ett ängsskifte i ”Kovan”, möbler, husgeråd och kläder, av vad namn det vara må, försäljes på auktion och, sedan alla kostnader för begravning, bouppteckning och om möjligen någon skuld finns, samt för övrigt någon annan förekommande utgift, blivit fullt betäckta, tillfaller behållningen denna stads fattiggård.
Hos Fröken Amanda Stenberg har jag att fordra 7,000 mark, varav 6,500 mk är intecknade i byggnaderna på villan ”Fredriksberg” eller Qvarnbacken, samt 500 mk med en skuldsedel. Dessa 7,000 mark fördelas sålunda:
-Min svägerska, Sjökaptensänkan Wilhelmina Gylander erhåller 500 mark.
-Min brorson Sjökapten Henrik Gylander och hans hustru 500 mark.
-Deras barn, Eva och Henrik, tillsammans 500 mark.
-Fröken Signe Gylander 1 000 mark.
-Fröken Celina Holmudd 600 mark.
-Fröken Anna Holmudd 500 mark
-f. d. Postförvaltaren Oppmans 2 barn, tillsammans 500 mark
-Enkefru Maria Viitanen 500 mark
-Fröken Anna Strandheim 300 mark
-Fröken Ida Strandheim 500 mark
-Fröken Sofia Enberg 500 mark
-Gossen Lorentz Axelin 500 mark
-Arbetskarlsänkan Maria Hellström 300 mark
-Jungfru Maria Holmgren 300 mark
Härvid fästes dock det villkor, att om dessa sjutusen (7,000) mark av någon anledning inte fullt utgå, måste testamentstagarna envar i jämnt förhållande dela den möjliga bristen.
De mig tillhörige, i denna stads sparbank insatta medel, som vid min död ännu innestå och som till beloppet ej nu kan bestämmas, tillfaller oavkortade min svägerska Styrmansänkan Carolina Nylander, men om hon före mig med döden avgår, skall ifrågavarande medel jämväl tillfalla fattiggården.
Detta testamente, som jag uti tillkallade vittnens närvaro underskriver och med mitt sigills undersättande bekräftar, är avfattat i två exemplar, varav ett förvaras hos mig och det andra hos Direktör I. M. Lundberg, som jag jämväl anmodar att verkställa dessa mina anordnanden och varföre han såsom ersättning äger att gottgöra sig med fem (5) procent av hela boets brutto.
Christinestad, den 1 September 1891.
Elisabeth Åkervall. (sigill)
Att fru Elisabeth Åkervall för oss, såsom tillkallade och på en gång närvarande vittnen förklarat förestående, för oss till innehållet obekanta, avhandling, utgöra hennes yttersta vilja och testamente samt att hon vid fullkomligt redig sinnesförfattning frivilligt och egenhändigt tecknat sitt namn därunder, sådant får vi härmedelst under edsförpliktelse intyga.
Kristinestad, som ovan.
K.J. Snickars och Pehr Brusén.
Wasa Tidning 22.9.1893:
Den finska senaten ville år 1893 veta vilka sjöar, som hade fällts eller torkat ut. Senaten gav guvernörerna i länen i uppdrag att göra upp förteckningar och från Vasa län skickades en lång lista och där fanns också Dagsmark Storsjöträsk med:
Storsjö träsk, beläget i Lappfjärdsockens Dagsmark by, i vidd utgörande 333 hektar, varav 320 hektar äng och 15 hektar skogs- och till äng otjänlig mark. Delegarne är 102 till antalet, dels hemmansegare, dels torpare, de flesta från Lappfjärd, några även från Storå socken. Skifteslotterna, vars antal ursprungligen var 80, alla av lika storlek, utgöra inte beståndsdelar av hemmanen, utan föryttras såsom lösegendom. Några utskylder och onera från skifteslotterna utgöras inte. (utskylder och onera betyder ungefär skatter och andra avgifter. Detta gillades inte av de styrande i Finland eller i den egna kommunen, eftersom de inte fick några skatter av detta värdefulla område).
Vasabladet 4.10.1893, artikel inskickad av signaturen ”Erland”:
Kommunala förhållanden i Lappfjärd. För ett par årtionden sedan, då den ruinerande 30-åriga storskiftningen pågick och avverkningen från skogarna ansågs som viktiga inkomstkällor för allmogen, var jordbruket mycket försummat och kommunens gemensamma tillhörigheter inte i bästa skick. Före järnvägen drogs till Vasa var även varutransporterna mellan Kristinestad och Tammerfors och Vasa mycket tidsödande, något som försummade jordbruket.
Varutransporterna mellan dessa städer var dock föga inkomstbringande, enligt det svar en forkarl från Lappfjärd gav åt en grannsockenbo. Denne hade med anledning av forkarlens täta användning av brännvinspluntan frågat om förtjänsten räckte till en sådan traktering. Lappfjärdsbon svarade: ”Itt jär e naon förtjenst, men når man nu har sällskape så!”
Nu har förhållande ändrat väsentligt. Bonden ligger inte längre på långa resor, utan sköter sin jord och därigenom har mycket förbättrats. Genom denna omsväng i jordbruket har också bonden kunnat bära de höga avgifter, som varit en följd av kostsamma allmänna arbeten som avlöst varandra.
Kyrkoherdebolet och åbyggnaderna har blivit satta i tidsenligt skick genom tusentals dagsverken och lika många markor. Väl höres en och annan klandra dess dyrhet, ty här hade man blivit van att lägga ”lapp på lapp” och komma ifrån ett arbete så billigt som möjligt, för att efter några få år återkomma till samma arbete och samma utgift, utan att ha till ögonmål att få bostället ”frånsynt”, vilket dock för par år sedan skett. Den nya begravningsplatsen har likaså krävt mycket gemensamt arbete. Ingen anser dock numera att den blivit dyrare än att utvidga den gamla på Birgitta belägna begravningsplatsen, som på grund av hälsoskäl är mycket olämplig.
Den så kallade Tjöckvägen slukade 8,000 mk och bron över Lappfjärd å ställde sig vad dyrhet vidkommer såsom ”tapprast bland dem alla”, utan att uppvisa motsvarande soliditet. De två senare arbetena har varit gemensamma för hela vägbyggnadslaget. Då Lappfjärd kyrkoby nu uppför en ny, präktig folkskolebyggnad, som antagligen kommer att kräva omkring 12,000 mk är det inte små utgifter som kommunens, och i synnerhet kyrkobyns, skattskyldige fått vidkännas. Den nya folkskolebyggnaden blir en prydnad för byn om den också varit föremål för processer och besvär samt ännu utgör en galenskap för det konservativa partiet bland allmogen och ”androm” en galenskap. Största förtjänsten av denna skolas tillkomst, även om många andra kommunala frågors avgörande i en sund riktning, tillkommer agronomen Joh, Starcke.
Årets gröda. Höavkastningen i Lappfjärd kommun har överallt varit god, skriver vår korrespondent. Rågskörden har även utfallit väl både vad mängden som i synnerhet godheten vidkommer. Kornet ger medelgod- och havren något under medelgod skörd. Potäterna, som skadats av frosten, ger merendels klen skörd, varför de antagligen kommer att stå högt i pris.
Wasa Tidning 17.10.1893:
I flera tidningar varnas det allmänt om riskerna med att emigrera till Amerika. Tiderna där är hårda och åker man dit nästan utan pengar, så kan det medföra stora svårigheter att klara sig. Flera exempel på återvändande emigranter publicerades regelbundet i tidningarna, t.ex. så här:
Med Astrea återvände i torsdags 44 emigranter. Emigranterna var både svenska och finska talande, samtliga klagade över de ytterst dåliga tiderna i Amerika. Finnarna hade för det mesta arbetat i Michigans gruvor, de svenska talande finnarna åter i Wisconsins skogar. De flesta emigranter, bland vilka endast få var kvinnor, hörde hemma i Österbotten, de svenske mest från Lappfjärd.
Finnarna i Amerika. Av tolv finnar, som senaste juni månad arbetade i West Rutlands marmorgruvor i Vermont, var till sitt tidigare yrke: en arkitekt, en student, en fotograf, en handlande, en kontorist, en gjutare, en smed, en industriskolelev, en sjöman, en hemmansägare, en torpare och endast en var en vanlig arbetare.
Veckobladet 29.11.1893. En skribent från Närpes införde en lång artikel om alla drunknade i Sydösterbotten under året, där följande del ingick:
Den 19 maj 1893 drunknade en skomakare i Lappfjärdsån. Han var hemma från Lappfjärd kyrkoby och skulle sagda dag i ekstock se efter sina fiskebragder i ån. Hur han fallit ur ekan vet ingen. Först andra dag Pingst lyckades man hitta honom. Den olyckliga mannen var nästan alldeles blå i ansiktet, när man fick upp honom på land. Många trodde därför att han hade fått slag, då han föll ur båten i vattnet. Han var vid sin död 34 år gammal och lämnade efter sig hustru och barn.