14.2.1894 Veckobladet, artiklarna skrivna av J.J. Wadström:
Runebergsdagen i måndags firades i Dagsmark, Härkmeri och Lappfjärd kyrkobys folkskolor härstädes festligt, varvid utom sång och deklamation, föredrag hölls om Runebergs fosterländska betydelse. Skolorna hade hela dagen ledighet.
Liv och rörelse är rådande vid härvarande Storfors såg, som numera är i verksamhet hela dygnet om, varigenom mången erhåller en väl behövlig och stadigvarande förtjänst. Sågen drivs med vatten men har de föregående åren varit förbunden med en åtta hästkrafters ångmaskin. Dock lär nuvarande ägaren av sågen, H. A. Backman, vara sinnad att försälja denna ångmaskin med åtföljande inmurad panna, såsom varande på stället obehövlig, emedan riklig tillgång på vatten finnes.
Ett inte litet dråpligt krig pågår för närvarande inom kommunen angående vårdande av hundar och kattor till följd av munkorgslagen. Ortens kronolänsman har hos guvernören i länet anhållit om kommunens förpliktande att vid vite åläggas, att anställa åtminstone en person i varje byalag, som dagligen skulle efterspana och avliva lösa hundar och kattor. Kommunen anser dock ansökningen i fråga av flera skäl opåkallad, åtminstone för närvarande. Dessa polisbiträden skulle, i fall ansökning bifalles, förorsaka kommunen en utgift av trehundra mark för varje månad eller tretusen sexhundra mark för året. I sanning för kommunen dyra prissar och missor!
Klockgjutaren Erik Carlsson i Lappfjärd, som gjutit kyrkklockor till många församlingar i landet, är för närvarande ivrigt sysselsatt med arbeten hörande till sitt yrke och ämnar inom kort väsentligen utvidga sin verkstad.
Wasa Tidning 19.4.1894.
Om ungdomsförhållandena i Lappfjärd skriver till oss en kvinnlig korrespondent, som tecknar sig ”—net”.
Endast i få av Österbottens kommuner torde ungdomen uppträda så oförsvarligt som här. Emellan de manliga ungdomarna råder beständigt kiv och split. Till exempel en natt bröt sig några unga män in på ett ställe där deras ovänner var församlade, och ho vet vad som kunnat hända om inte de senare hade tagit på flykten genom fönstret. En annan gång bröt sig på natten en yngling in genom fönstret till sin kamrat, med vilken han var i gräl och började slå honom med ett järngrimskaft.
I påskhelgen blev 19 fönster sönderslagna av ungdomen, förutom fönster i fähus och stall belägna i närheten av landsvägen. Då flickorna är borta brukar ynglingarna tränga in i deras rum, där de sedan ställer till med alla möjliga pojkaktiga upptåg. Om poliserna, som borde hålla uppsikt över ungdomen, har den vant sig att säga: ”Nog har vi ju polisen, men de håller sig helst på avstånd”. Men flickorna är inte heller så synnerligt framom pojkarna. De flesta röker och den som vill anses för en ”duktig flicka”, som det heter, bör alltid ha att bjuda ”storpojkarna en snaps” då de hälsar på.
Fattiggubben spårlöst försvunnen.
Från Lappfjärd skrivs till oss, att fattiggubben vid kyrkan natten mot den femtonde april försvunnit i obekanta öden. Endast hålen efter sparbössan finnas kvar i väggen, såsom en gravskrift över den försvunna myntsamlaren.
16.5.1894 Veckobladet:
Våren har här i Lappfjärd som överallt i vårt land börjat ovanligt tidigt. Mången lantman har redan slutat sin vårsådd, och där detta ej ännu skett, pågår den som bäst, överallt under gynnsam väderlek.
”Klubbekrig” mot hundar och kattor pågår som bäst på vår ort, det är den fruktade vattusträcken, som förorsakar denna förföljelse. Prissarnas och missarnas antal, i synnerhet de kringstrykandes, har även avtagit, trots att detta även medfört den olägenheten, att råttornas och mössens antal ökat och att de börjat göra svårt intrång i våra boningar, särdeles där matvaror och säd förvaras.
Emigrationen från Lappfjärd har i år avtagit. Blott få äro de, som ämnar sig till Amerika. Från där boende socknebor kommer även underrättelser om nöd och arbetsbrist. Anförvanter och vänner, de som har utvägar därtill, sänder även till sina släktingar respenningar till hemlandet, där den som vill arbeta nog slår sig ut och kan göra besparingar lika väl som i Amerika.
”Pappersved”, 600 famnar, har i början av månaden nedflötats genom vår ort.
Ny uppfinning eller kanske snarare en förbättring av en gammal har gjorts här. Den avser tillverkning av takpärtor, men med samma hyvel kan även åstadkommas grövre och finare spjälor, vartill även sämre virke än till pärtorna kan användas så att detta inte är till spillo givet. Uppfinningen har gjorts av en person från vår by.
14.7.1894 Helsingfors Aftonblad.
Postverket har meddelat att 8 nya poststationer har öppnats i Finland den 1 juni 1894. En av dessa är den i Dagsmark och den lyder tillsvidare under postexpeditionen i Lappfjärd.
Vasabladet annonserade 30.08.1894 att Vasa Läns lantbrukssällskaps ambulerande trädgårdsmästare Henriksson kommer att vistas i många olika byar under hösten. Den 14 – 15 september kommer han att besöka folkskolan i Dagsmark och bönderna Viktor och Johan Lillkull.
7.10.1894 Wasa Tidning:
Olyckshändelse. Bondesonen Frans Josefsson Ånäs, från Härkmeri by i Lappfjärd socken, hade den 3 september 1894 på eftermiddagen på Änäs hemmans rigård hade kastat en skakelkrok (skakelkrok är en sorts krok med vilken man fäster skalmarna vid hästen) mot halsen på åttaåriga inhysesmanssonen Emil Konstantinsson Käykkä eller Ånäs med den påföljd att den unge Emil Ånäs som därmed fallit omkull mot en kastmaskin en timme därefter avled. Anhållan om obduktion av liket och rättslig undersökning om orsaken till dödsfallet har hos länsstyrelsen gjorts.
21.11.1894 Veckobladet:
Vid senast hållna ordinarie kommunalstämma i Lappfjärd företogs att bestämma kommunens utgifts- och inkomststat under det kommande året. Enligt kommunalnämdens till stämman ingivna förslag borde, till bestridande av förekommande utgifter, 2 000 mark uttaxeras och uppbäras efter skattöre samt härförutom av hemmans- och lägenhetsinnehavare 300 mark för det nu verkställda nya väg- och brobytet ävensom för avlönande av gästgivare och fångförare omkring 16 mark per mantal. Av fattigvårdsstyrelsens uppgjorda förslag till inkomster och utgifter inhämtades, att nämnda styrelse under det kommande året hade att påräkna en inkomst av 1 419 mark, personella fattigmedel inberäknade. Utgifterna var beräknade till 5 490 mark, av vilken summa alltså 4 071 mark borde för fattigvården från kommunen uttaxeras. Såväl kommunalnämndens som fattigvårdsstyrelsens förenämnda förslag blev av stämman godkända.
Vid samma stämma anställdes val till de befattningar för nästkommande treårsperiod, som vid årets utgång blivit lediga, och här valdes till ordförande vid kommunalstämman folkskolläraren J. J. Wadström, till ordförande i fattigvårdsstyrelsen pastor D. A. Hannelius och till ordf. i kommunalnämnden bonden Karl Björses. Dessutom valdes ett större antal personer, som skall tjänstgöra som ledamöter i kommunalnämnden, fattigvårdsstyrelsen, direktionen för kommunens brandstodsförening samt såsom förstärkningsledamöter i taxeringsnämnden ävensom såsom tillsyningsmän för hälso- och sjukvårdens befrämjande och övervakande.
Sågar och andra till näringen hörande inrättningar finnas nu rätt många inom kommunen. Utom Storfors såg, där ansenliga mängder stockar årligen blivit sågade ävensom den därtill närbelägna Pärus såg, uppföres op Ragnarsvik sågplats en såg av en affärsman i Kristinestad, så att inom kort finnas det tre tidsenliga såginrättningar på en kilometers område. Man måtte befara, huruvida inte konkurrensen skall bli för tryckande, i synnerhet då skogarna i nejden under de senaste åren blivit illa åtgångna.
Eldsvådor har under hösten inträffat ett par gånger. Nu senast nedbrann en bonden Bränn tillhörig ribyggnad. Beklagligtvis saknas sprutor och annan nödig brandredskap vid dylika tillfällen. Ett lagbud, genom vilket kommunerna skulle förpliktigas att anskaffa behövliga brandredskap, vore sannerligen inte ur vägen.
Allmänt klagas, att för den skörd som jordbruket lämnat betalas för litet, varför penningbrist är allmänt rådande till dess möjligen andra förvärvskällor yppar sig. Under senaste tiden har man alltmera börjat ägna sin uppmärksamhet åt en mera vinstgivande ladugårdsskötsel och därmed förenad sundare mjölkhushållning. Dock kan man lätt iaktta att allmänheten på flera ställen, famlar i ovisshet om rätta sättet att uppnå ett försvarligt resultat. Så t.ex. har en del hemmansägare för egen del anskaffat handseparatorer, något som flera har ångrat, för att dylika är för dyra för de ladugårdar på 6 – 10 kor, vilket är det vanligaste. På ett hemman med några tiotal kor torde en handseparator försvara sin plats, förutsatt att en förnuftig och tidsenlig smörtillverkning följer på skumningen. Emellertid torde det sist nämnda inte på långt när vara fallet, åtminstone kan den produkt, som alstras, inte vara lämplig för den Engelska smörmarknaden, trots att en och annan dristat sig dit avyttra sin vara. Förenämnda omständigheter tyder dock på, att man numera börjat rikta sin blick på den hittils försummade ladugårdsskötseln. Detta framgår även därav, att det på orten varande ångmejeriet, som tidtals fört ett tynande liv, alltmera vinner allmänhetens förtroende.
Två ståtliga älgar visade sig för någon tid sedan på Dagsmart bys ägor, där de betade i allsköns maklighet.
22.11.1894 Wasa Tidning:
Överfall på allmän landsväg. Redan för någon tid sedan visste ett rykte berätta, att två handlande, som befann sig på resa från Wasa till Björneborg, blivit överfallna på allmänna landsvägen i Lappfjärd. I brev till sitt hem i Wasa, som anlände i går från Björneborg, bekräftar den ene resenären ryktet om överfallet. De två resandena hade hunnit ungefär tre verst (verst är ett ryskt längdmått, 1 066 meter) från Lappfjärd gästgiveri, då några karlar rusade fram och slog med ett vedträ den ene resanden i huvudet så våldsamt, att han nästan förlorade medvetandet. Den slagnes kamrat beredde sig då att skjuta på våldsverkarna, som emellertid fann för gott att försvinna i skogen. Dylika överfall lär vara långt ifrån ovanliga uti ifrågavarande trakt, enligt vad man berättat för de nu antastade resenärerna.