Under långa tider var medlemmar av släkten Estlander kyrkoherdar i Lappfjärd. En del av släktingarna flyttade till Helsingfors och år 1929 beslöt dessa att de skulle donera en tavla föreställande Rudolf Estlander till Lappfjärd församling, för att uppbevaras i kyrkan. Den finns nu på en synlig plats i kyrkans sakristia. Till gåvan hörde ett gåvobrev, som löd så här:
Till Lappfjärd församling
får undertecknade härmedels förära medföljande porträtt i olja av
Rudolf Josef Estlander, kyrkoherde i Lappfjärd åren 1786—1807.
Det är oss välbekant, att församlingens medlemmar ännu i dag bevarar minnet av de präster med namnet Estlander, som son efter far under ett århundrade skett själasörjarens kall i Lappfjärd socken, medan vi på vår sida, trots att vi är bosatta på annan ort alltjämt känna styrkan av de traditioner, som vår släkt fört med sig från Österbotten. Med vår gåva avser vi att lämna ett, om ock ringa bevis på intresse för den bygd, där våra förfäder så länge levat och verkat. Det vore oss kärt om porträttet av Rudolf Josef Estlander, vilket är utfört efter i släkten bevarade miniatyravbildningar, fick plats i kyrkan i Lappfjärd, denna kyrka, som är byggd medan hans son Jakob Jonas var kyrkoherde därstädes. Vi hoppas att porträttet i sin mån skall bidra till att vidmakthålla det för oss dyrbara minnet av våra förfäder i Lappfjärd.
Helsingfors, den 28 februari 1929.
Ernst Estlander. Hedvig Estlander. B. Estlander, Georg Estlander, Eric Estlander, H. G. Estlander. Carl Estlander, Robert Estlander.
Tidningen Syd-Österbotten skrev ett längre referat om donationen den 22.3.1929 efter att kyrkofullmäktige i Lappfjärd hade sammanträtt. T.f. kyrkoherden Axel Palmgren tackade då för de 2 donationer som församlingen hade fått. Församlingen hade också fått en tavla av Lauréns sterbhus, föreställande prosten Georg Laurén, som hade varit kyrkoherde i Lappfjärd under åren 1908-1928.
Det andra han tackade för var ju donationen av den tavla som Estlanders släktingar i Helsingfors hade skickat, föreställande Rudolf Josef Estlander, som var kyrkoherde under åren 1786-1807. Bland annat talade han så här:
Likaså har jag glädjen meddela att mig tillställts ett porträtt av Rudolf Estlander och ett gåvobrev (vilket kan läsas här ovan). Ärade kyrkofullmäktige: Då den sista gudstjänsten firades i Lappfjärd moderskyrkoförsamlings, Birgitta benämnda, gamla kyrka var det säkerligen med en känsla av både sorg och glädje församlingen förenade sig med dåvarande kapellanen i att bjuda farväl åt den gamla helgedomen, i vilken, i bortåt 200 år, generation efter generation trätt fram inför den högstes ansikte med såväl, sin glädje som sin sorg. Säkerligen var det med bedrövelse mången bjöd farväl åt det enkelt prydda altaret, vid vilket de i ungdomens år givit sitt konfirmationslöfte och sedermera sökt styrka genom det heliga sakramentet och vid vilket månget minne var fastlänkat.
Men om där var sorg, var där ock glädje över att nu få begynna fira sin gudstjänst i den nya helgedomen, vilken den egna generation uppbyggt, Gud till pris och ära. Hade den gamla kyrkan varit låg, ja kanske fallfärdig, där den var belägen i sin grop, omgiven av fädrens grifter, reste sig den nya kyrkan majestätiskt på sin höjd. Man hoppades väl även att den ”sky av vittnen” som omgivit en i det gamla kärvordna, åt Herren helgade rummet nu skulle överflytta i den nya kyrkan på samma sätt som de skatter man hade. Då de gamla klockorna fått sin plats invid den nya kyrkan skulle, så hoppades man säkerligen, deras kallande toner nå vidare omkring manande såväl gammal som ung att söka sig väg till livets källa.
Icke är det min mening i denna stund att försöka analysera det liv, som generationer sedan den dagen genomlevat, men det är min avsikt att i sammanhang med de i dag överlämnade gåvorna föra tankarna tillbaka i tiden och då särskilt till den släkt, som i mer än ett avseende visat sin uppoffrande kärlek till denna församling.
Då år 1752 till kyrkoherde i Lappfjärd utnämndes Jakobus Estlander fanns väl nog ingen som kunde ana att två av dennes söner Rudolf Josef och Isak Erik, ävensom sonsonen Jakob Jonas komme att i en oavbruten följd tjänstgöra såsom ordinarie kyrkoherdar här. Olika kan uppfattningen om dessa enskilda medlemmar av släkten Estlander vara. Men säkert är att än i dag kunna vi med sanning säga: Namnet Estlander är så införlivat med historien om denna socken och församling att det aldrig kan därifrån skiljas.
Genom den gåva församlingen nu fått mottaga och enkannerligen genom gåvobrevet ser vi, att de nu levande generationerna av vår gamla kyrkoherdesläkt allt fortfarande minns denna församling och icke blyges för det arv de fört med sig härifrån till sina nuvarande verksamhetsområden, rättskipningens, bildningens, d. v. s. skolans och vetenskapens, de fria näringarnas och icke att förglömma, statens och kommunens. Ärade kyrkofullmäktige!
Då vi står i beråd att för församlingen mottaga de gåvor, varom jag i dag meddelat, hoppas jag det sker under medvetandet av det ansvar vi ikläda oss såväl i omvårdnad av vår tidigare egendom, som ock om den nu överlämnade samt om det andliga livet i församlingen. Låtom oss bedja till Gud att ordning och tukt aldrig skall minskas, utan tvärtom ökas bland oss och låtom oss hoppas att kyrkobruken, gudstjänsten, sakramenten, skriftskolan och läsförhören skola väcka den gudsfruktan, som fordras för en levnadsvandel.
Kyrkofullmäktige beslöto att genom skrivelser till givarna frambära sitt vördsamma tack.
