Ellen Grönroos som föddes år 1906 i Klemetsändan var Erland Grönroos´ första barn som han fick med sin första hustru Adelina, Andersdotter Klemets. När Ellen var 2 år dog hennes mor och redan följande år gifte pappa Erland om sig med Selma Amanda, Eriksdotter Klemets från Erikas som trots samma släktnamn inte var nära släkt med Erlands första hustru.
Lilla Ellen hamnade nu att flytta och började bo hos farmor Anna Kajsa och farfar Josef Lång, som då bodde i lillstugan hos Axel Forslin på Åbackan.
Det var alltså på Åbackan som Ellen växte upp och hon fick tidigt göra rätt för sig med tungt arbete. Hon arbetade också en tid på Sigrids cafe. Efter att hennes farfar och farmor dog så hyrde hon åren 1929-1930 ut ett av de två rummen i lillstugan åt två bröder som hette Pullola från Storå, som just då höll på att bygga kapten Nelsons gård på Åbackan. (Vill du se hur kapten Nelsons vackra gård ser ut, så klicka HÄR)
Hon fattade tycke för den ena brodern som hette Yrjö Pullola och på sommaren 1930 gifte de sig. Yrjö var timmerman och var också med och byggde den nya folkhögskolan i Lappfjärd.
Till hösten 1930 föddes deras första dotter Eila. Det här äktenskapen gillades inte av alla i släkten i Dagsmark, alltså att Ellen gifte sig med en finne från Storå. Så de flyttade till Storå och bodde där några år men där var det likadant, alla gillade inte att Yrjö hade gift sig med en svensk flicka. Efter några år i Storå flyttade Ellen och Yrjö med sina barn till Lappfjärd, där de bodde nära kyrkan.
Ellen och Yrjö fick tillsammans 11 barn under åren 1930-1948 och i något skede så flyttade de till Kristinestad. Yrjö arbetade som snickare i Storå och bodde där inne i veckorna och Ellen som skötte hem och barn arbetade på ett fiskrökeri i staden. De bodde på hyra på flera olika ställen runtom i staden och år 1949 blev Ellen änka då Yrjö dog. Yrjö hade blivit skadad i vinterkriget och blev inte riktigt frisk vilket gjorde att han dog i sviterna därav många år efteråt.
Ellen var känd som en stark kvinna med hård vilja och hon bestämde det mesta där hemma. Yrjö hade varit mera stillsam och lugn då Ellen var raka motsatsen.
Ett bra exempel på hennes temperament är då hon tillsammans med ett par av barnen sökte upp fattigvårdsnämndens ordförande, handlanden John Spolander i hans hem i Norrstan. De hade tidigare fått lov att ta kvistar från stadens skogar då avverkningar utfördes men kvistarna ville inte räcka till så hon ville få lov att börja ta topparna också. Spolander råkade befinna i stallet där han höll på att mocka under hästarna då Ellen kom in. Hon framförde begäran om att få börja ta också topparna från hyggesplatserna men då svarade Spolander att hädanefter får de inte ta någonting ur stadens skogar, inga toppar och inga kvistar heller.
Utan ett ord gick Ellen fram till Spolander och med knuten näve slog hon till honom på käften, så att han flög baklänges och landade i hästdyngan. Och utan ett ord så tog Ellen barnen och gick i väg. Efter den dagen plockade de kvistar, toppar och bättre ved ur stadens skogar utan att någon vågade förbjuda dem.
I början på 50-talet så hade de 6 äldsta barnen flyttat till Sverige och de stannade alla där utom Aarno som efter ett par år återvände till Kristinestad år 1951. En kväll när han redan flyttat hem tillbaka så fick han höra av Ellen att hon och alla de övriga 5 barnen skulle flytta till Sverige. Aarno frågade att när då, varpå Ellen svarade: -I morgon! Det här var också typiskt Ellen, att besluten gjordes snabbt. En av döttrarna hade någon tid innan brutit benet och hade fortfarande gipset på men det hindrade inte resan, för Ellen hackade och klippte bort det med en fårsax, så att det skulle bli enklare att resa.
Följande dag tog Ellen Pullola barnen med på postbussen till Åbo och så flyttade de till Dalarna i Sverige. Något bagage hade de inte med, mest på grund av de inte ägde nästan någonting. Där bytte hon sedan namn och återtog flicknamnet Grönroos, eftersom svenskarna hade svårt med namnet Pullola. Efter några år i Faluntrakten i Dalarna flyttade hon ner till Landskrona i Skåne där hon dog år 1988 och hon ligger begravd där.
