Berättat av Rurik Nylund i juli 1984 och nedtecknat av Olof Granroth.
Huvudpersonen här är ”Bös-Viktor” men som på riktigt hette Carl Viktor Haaranoja (1858-1944). Han bodde i Dagsmark men var född i Bötom och var son till Mattias Haaranoja (1833-1913) och Kajsa Lisa (f. Holm i Lappfjärd 1833-1901). ”Bös-Viktor” var bror bland annat till Matilda, gift Nordman och som var bosatt på Kolängen.
Viktor var bra på att sjunga, han blev därför anlitad vid många tillställningar.
Under den här tiden en bit in på 1900-talet förekom många religiösa frikyrkomöten i byn och Bös-Viktor blev anlitad som medhjälpare. Så en dag ordnades ett bönemöte i Dagsmark i en gammal obebodd stuga. Predikanten höll sitt möte, men för att riktigt övertyga församlingen skulle det ingå ett synligt bevis. Eftersom folket hade samlats i den gamla obebodda stugan där skorstenen var nedriven, var det meningen att vid ett givet tillfälle i predikan skulle en duva komma nedfarande från himlen.
För att ordna detta placerades Bös-Viktor på vinden med en duva. När predikanten i sin predikan kom till det ställe där duvan skulle segla ned från himlen, var det meningen att Viktor skulle släppa ner duvan genom hålet i taket. Men det kom ingen duva nedfarande, och då hördes en röst från vinden att ”katton ha jiti opp duvon” så högt att den församlade menigheten hörde detta.
De förstod att det var ett spektakel på gång och de lämnade gården.
