Sammanställt av Lasse Backlund i februari 2019, med hjälp av Sixten Lund. Rita Rosenbacks och Inga-Lills utredningar har varit till stor hjälp.
De gamla torparna.
I gångna tider fanns det flera torp på Byåsen ovanför Sebasbackan. Redan i början av 1800-talet fanns det till exempel ett torp på detta område på Byåsen, som den tiden hörde till Storkull hemman och kallades för Skomakas. Mellan åren 1820 – 1829 var skomakaren Johan Petter Fröberg (1763-1829) torpare på Skomakas. Hans far var sockenskomakaren Olof Fröberg, född i Sverige men som via Vasa kom till Lappfjärd.
Följande torpare var Johan Petters son Henrik Fröberg (1799-1867), som tillsammans med hustrun Greta Guss var torpare här mellan åren 1830 – 1867.
Följande torpare var ”Skomakas Kaal”, alltså Karl Gustav Fröberg (1832-1894), som tillsammans med hustrun Maja Lena Andersdotter Lång var torpare mellan åren 1868 – 1904. Hans torp skulle ha legat mellan Lid-Alver Björklunds gård och Antas-Ottos gård, på den västra sidan av Skomakastå.
År 1904 ser det ut som om torpet skulle ha delats mellan Karl Gustavs döttrar Adelina Fröberg och Vilhemina Fröberg, eftersom de båda var torpare här fram till 1914, då dessa torp upphörde. Adelina och Vilhelmina hade också en broder Karl Fröberg (f.1866) men han for till Amerika 1886.
Adelina Fröberg (1872-1928) fick en dotter Selma (1895-1979), som senare gifte sig med Uuno Huhtala. År 1904 gifte Adelina sig med Juho Santaniemi (1881-1927) från Honkajoki och de fick då barnen Gunnar (f. 1907) och Bertel (f. 1917) som stupade i vinterkriget 1940.
Skomakas-Mina.
Adelinas syster Vilhelmina, som kallades ”Skomakas Mina” var född 1870 och hon bodde i en mycket enkel stuga just här på Byåsvägen 18. Stugan eller kojan hade endast ett rum och en liten farstu, golvet var av stampad jord och så fanns där en säng och ett bord. Det fanns ingen riktig eldstad i stugan utan bara en uppradad stenhop, som det gick att elda i. Genom att sätta ett galler ovanpå stenarna kunde Mina koka lite mat. Det fanns ingen skorsten från eldstaden utan röken sökte sig ut genom springorna i taket. Några sängkläder hade inte Mina heller, utan hon använde halm som hon bäddade ner sig i. Hon var överlag dåligt klädd men levde ändå till nästan 80-års ålder, eftersom hon dog i mars 1949. I juni 1949 sålde vårdnämnden i Lappfjärds kommun hennes tillhörigheter på auktion. I mantalsskrivningen år 1948 hade hon uppgett att hon hade yrket ”åldring”. Bjarne Grans skrev i en dokumentation om Minas liv så här: ”..ingen skulle tro detta i dag som inte har sett detta elände”.
Vilhelmina var både ogift och barnlös. men hon tog hand om det lilla barnet Hulda Häggblom från granngården, vars mor dog i barnsäng då Hulda föddes.
”Jot Hulda”.
Hulda Häggblom som föddes år 1901 var dotter till Viktor Färm el Häggblom, som bodde i den gamla gården, som stod där Mildrid bor i dag. Bonden Viktor Häggblom var son till ”Måg-Joss” och han var gift med ”Lill Kårk Mina”, alltså Vilhelmina Karl Gustafsdotter Lång (1858-1901). Vilhelmina var född i den gård som tidigare stod där Ingmar bor idag. Hon var syster till ”Lill Kårk Josip” han som flyttade gamla gården upp till Åbackan, där Forslins och Pala Gunnar sedan bodde.
Hulda Häggblom gifte sig sedan med ”Jot” Hemming Lund (f. 1907) och de bodde i en liten grå stuga i Storfors och möjligtvis också på andra ställen. De fick 4 barn, som alla levde till vuxen ålder. På gamla dar flyttade änkan Hulda till Nystad, där hon köpte ”Tupa-Unos” enkla stuga och där bodde hon tills hon dog 1981. Stugan i Nystad finns fortfarande kvar men torpet på Byåsvägen revs efter Minas död i slutet på 40-talet.