Sammanställt av Lasse Backlund i mars 2019. Flera fotografier är lånade av Ingmar Rosengård.
Gårdens historia
Viktor var son till gamla bonden på ”Andersas” Anders Henrik Klemets (1818-1884) och Maria Helena (1818-1906).
Viktor Rönnqvist hade ärvt detta hemman av sina föräldrar. Hans mor i sin tur hade förvärvat denna hemmansdel av sin bror Erik Klemets, som kallades ”Klemes Erk”. Eriks hemman hade funnits på nuvarande Majbo tomt men på grund av missbruk hade Erik hamnat under förmynderskap år 1859. Halva hemmanet såldes då åt systern Maria Helena och hennes man Anders Klemets (1818-1884). Efter Anders´ död övertog sonen Viktor hemmanet och år 1884 fick han fastebrev på detta hemman omfattande 1/24 mantal av Klemets hemman.
År 1887 gifte sig Viktor med Rora, som på riktigt hette Aurora Rosenback och var dotter till bonden, gästgivaren och häradsnämndemannen Johan ”Sebbin” Rosenback eller Finne (1817-1883), som bodde på Sebasbackan. Auroras mor var Sebbins andra hustru Mathilda Waxlax (f. i Mustasaari 1838-1927). Viktor kallades i folkmun för ”Rooraas Viktor”.
Mellan åren 1889 till 1901 fick Viktor Rönnqvist och Aurora fem barn, som alla dog i unga år. I mars 1904 invaldes Viktor i kommunens brandstodsbolag eftersom den tidigare ledamoten Josef Lillkull hade emigrerat till Syd-Afrika.
Viktor Rönnqvist säljer hemmanet åt Viktor Långqvist.
I storskiftet 1900-1912 fick Viktor Rönnqvist sitt hemman Rönnkvist 1:7 på 30 hektar väl samlat i ett skifte runt hemgården, medan skogen fanns på Byåsen, Svartmossen, Bymossen och Stormyron. Han var bonde på hemmanet fram till 8 maj1936 då han sålde hela hemmanet på 1/24 mtl för 75 000 mark ”Lillkårk” Viktor Långkvist. Viktor, som var änkling var född år 1880 och hade varit gift två gånger och hade sonen Gunnar.
I köpet ingick hela hemmanet, till och med en häst och en slåmaskin men inte ett 1 hektar stort område nära Kvään-Josip Guss, mellan Emil Nybergs rå och ett utfallsdike. På det här området byggde Viktor och Aurora en sytningsstuga, där de bodde så länge de levde. Efter Viktors död så övertogs den tomten och huset av Ethel och Veli Kangas, som efter en tid byggde en ny gård på samma tomt.
Viktor Långqvist säljer hemmanet åt olika köpare
Direkt efter köpet började Viktor Långqvist sälja ut hemmanet i delar åt olika köpare. Köparna skulle förutom köpeskillingen, årligen ge sytning åt förra ägaren Viktor och Aurora Rönnqvist.
År 1936, den 8 maj sålde Långqvist 2 tunnland mark i den västra rån åt Viktor och Aurora Rönnqvist för 5 000 mark. Rönnqvist bröt ut området, som fick namnet Rönn 1:74.
År 1936, den 29 juni sålde Långqvist ett markområde väster om hemskiftet åt Valter och Jenny Lindell för 29 000 mark. Området på 2 ha fick namnet Ärosmossen 1:73 och används idag som odlingsmark.
År 1936, den 29 juni sålde Långqvist ett markområde väster om hemskiftet åt Arthur och Hulda Lindell för 29 000 mark. Området på 2 ha fick namnet Alros 1:74. alltså det område där deras dotter Gunhild och hennes man Helmer 10 år senare byggde sitt hem. Av detta Alros lägenhet sålde Artur Lindell i april 1945 ett litet område åt skomakaren Artur Lövholm, dit han hade flyttat en gård från Nystad.
År 1936, den 23 juli sålde Långqvist byggnaderna och hemskiftet åt Niilo och Alma Hakala för 45 000 mark. I köpet ingick skogarna på Dragåsen och Risåsen. Den 3 november sålde Hakala skogen på Dragåsen åt Nikolai Ojanperä och Aarne Mannila från Storå..
Den 12 november samma år sålde Långqvist skogen på Bymossen åt Hakala för 9 000 mark. Niilo vad född 1904 i Lappfjärd och år 1923 hade han gift sig med Alma Matintytär Koskenkorva, född 1896. Den här tiden fanns det starka svenska krafter som motsatte sig hemmansförsäljningar åt finnar. Tidningen Syd-Österbotten fick nys om detta och skrev så här nedlåtande om affären:
Svensk jord i finska händer.
I Dagsmark har avslutats ett hemmansköp som väckt allmän förtrytelse bland ortsbefolkningen. Rönnkvist lägenhet som i hundratals år ägts och brukats av svenskar har nyligen övergått i finskt ägo. Hemmanet har enligt bybornas utsago senaste vår inköpts i spekulationssyfte, och ser det även nu ut som om kärleken till Mammon genom framom allt annat. Vi skulle inte säga något ifall svenska spekulanter inte hade funnits men lär det inte ha varit brist på sådana.
År 1936, den 20 augusti sålde Långqvist ängar och skog närmare Bymossen för 4 000 mark åt bröderna Gunnar och Eskil Guss. Området var på 7,5 ha och fick namnet Stormyr.
Hakala säljer gården åt Rajamäki.
Under kriget år 1942 köpte Heikki och Martta Rajamäki hemmanet av familjen Hakala. Familjen bestod av:
-fadern ”Heikki” eller Henrik Hjalmar (f.1897 i Merikarvia) och modern Martta (f.1903 i Kajana), samt barnen Reino (f.1928), Pekka (f.1935), Pirkko (f.1937), Sointu Karin (f.1937), alla födda i Rovaniemi, Terttu (f.1939 i Merikarvia) och Väinö (f. 1942 i Dagsmark).
Enligt mantalslängden 1948 så bodde också karelarfamiljen Muikku i Rajamäkis gård. Fadern var arbetaren Antti Muikku från Pielisjärvi och modern hette Anne Maria (f. Haakana i Jaakkima) och så hade de fem barn födda åren 1936 – 1945.
Rajamäki säljer gården åt Onni Heiniö.
I september 1954 köpte Onni Heiniö Rönnkvist hemman av Rajamäkis men Onni och Tyyne bodde inte alls där utan de hyrde ut gården åt Algot och Margit Rosengård, som hade bott i gården på hyra sedan 1950.
Heiniö säljer gården åt Paavo Enberg.
År 1955, den 23 juni sålde Onni och Tyyne Heiniö den den gamla gården och ett jordområde på ca 1,1 ha för 380 000 mark åt minderåriga Antti Enberg (f.1938) med godkännande av förmyndaren Paavo Enberg. Enbergs familj hade i 2-3 års tid bott i Skomakas-Viktor Rosenlunds gård på Sunnantillvägen. Familjen Rosengård hade året innan flyttat till Åbackvägen 14 i byns centrum då Enbergs flyttade till gården år 1955.
Vill du läsa mera om familjen Enberg, så skall du klicka HÄR!
Enberg säljer gården åt Ernst och Greta Lindell.
Familjen Enberg flyttade till Lerviken i Kristinestad år 1963 och efter det har ingen bott i gården. År 1964, den 11 januari sålde Antti Enberg den obebodda gården och tomten på 1,1 ha för 3 000 mark åt chauffören Ernst Lindell och hans hustru Greta.
Själva gården revs i mitten på 1960-talet och av stockarna hyvlades byggnadsvirke till Hans och Gunlis Lindells gård på Dagsmarkvägen 316.
Foton.
