Landbonde (på finska Lampuoti) kallades förr i tiden en person som arrenderade ett hemman under en viss tid. I motsats till en torpare som vanligtvis brukade endast en del av ett hemman så arrenderade och brukade landbonden hela hemmanet. Varken torparen eller landbonden betalade någon skatt till kronan utan det var hemmansägaren som gjorde det.
Förr i tiden, till exempel när en bonde dog ung och nog hade åtminstone en son men denne inte var myndig och kunde inte överta hemmanet, så utarrenderades hemmanet på så lång tid att sonen blev myndig och kunde ta över. Den som då tillfälligt arrenderade hemmanet kallades för landbonde och då uppgjordes ett Landbokontrakt som fastställde villkoren för arrendet. På 1600-talet var det så gott som förbjudet att dela eller klyva hemman eftersom Kronan ansåg att deras möjligheter att betala skatt minskade med för små hemman. Det finns i dag relativt lite uppgifter om landbönder, desto mera uppgifter finns ju om torpare, parcellägare, backstugusittare och inhysingar.
Här nedan finns ett exempel på ett gammalt Landbokontrakt från Dagsmark, från år 1840:
Landbo Contrackt
Såvida ingen i församlingen infann sig enligt efter kungörelse att åtaga sig till Landbonde eller arrendera Båsk 1/16 mantal skattehemman och avgiva sytning till den omyndiga sonen Josef Josefsson Båsk, så antager förmyndaren Johan Henriksson Båsk den omyndigas moder Bondeänkan Britta Christina Andersdotter Båsk till landbonde på bemälte Båsk 1/16 mantal skattehemman uti fyra års tid, räknat från Mickelsmässtiden detta år 1840 till samma tid år 1844.
- Ålägger Landbonden att hålla alla byggnader vid något väl hållna och hägna ägorna, samt vid arrendetidens slut till mig återlämna hemmanet i samma stånd som det emot togs.
- Får Landbonden alla på hemmanet befintliga grödor, som är spannmål, hö, halm – agnar, vilket Landbonden skall på lika sätt avlämna hemmanet vid avträdandet, varemot hon bör till Höga Kronan betala alla från hemmansdelen utgående utskylder, även som betalas Kapptagare och övriga utgifter, samt ansvara för den sytning förra värdinnan Maria Mickelsdotter därifrån tillkommer, samt på behörigt sätt uppfostra den omyndiga med kläder och föda under arrendetiden men skulle sytningsägaren dö inom nämnda tid så skall Landbonden årligen betala en tunna korn såsom arrende för den omyndigas räkning.
- Timmer till nödiga reparationer, samt till vedbrand fyra tre alns famnar ved årligen men ej till avsalu vidare än vad som finns på ängsmarken.
Detta kontrakt hava vi till större vishet i nedan skrivna, därföre i tillkallade vittnens närvaro bekräftad av Dagsmark by den 10 november 1840.
Johan Henriksson Båsk (bomärke) förmyndare
Med föregående finner jag mig nöjd, dag som ovan
Britta Christina Andersdotter Båsk (bomärke)
Kontraktet är bevittnat av 2 drängar, som jag tyder till Johan Henrik Björk och Gustav Schröder. För att säkerställa att Landbonden skulle uppfylla de 3 villkoren i kontraktet så gav två personer borgen åt förmyndaren Johan Henriksson Båsk. Borgen är skrivet på baksidan av kontraktet och lyder ungefär så här:
På andra sidan stående Landbokontrakt till att uppfylla all fullgörande, vad som föreskrivits så går vi undertecknade en för bägge och bägge för en full proprieborgen.
Tid och ort som på andra sidan.
Johan Eriksson Lillkull (bomärke) bonde Henrik Mickelsson Strömberg (bomärke) torpare
Också detta bevittnades som på andra sidan.