Befolkningsmängderna ur Syd-Österbotten 9.1.1926:
I Lappfjärds församling hade det under år 1925 fötts 106, varav oäkta 13 stycken. Därtill fanns det 5 dödfödda barn. Under samma år hade 135 personer avlidit, av dessa 3 i Amerika. Den äldsta avlidna mannen var 85 år och den äldsta kvinnan 88 år. 75 personer hade flyttat in och 78 hade flyttat bort från församlingen. 41 par hade gift sig under året. I Lappfjärd bodde det 7 620 personer, lite mera män än kvinnor. Hur många av dessa som bodde utomlands framkommer inte.
I Sideby föddes det år 1925 86 barn medan 50 personer hade avlidit. I församlingen fanns det 3 723 men av dem var hela 850 bosatta utrikes.
I Kristinestad föddes det 56 barn medan 45 personer hade avlidit. Den äldsta avlidna mannen var 92 år och den äldsta kvinnan 88 år. 101 personer hade flyttat bort men exakt samma antal hade flyttat in. 20 par hade ingått äktenskap. Vid årsskiftet fanns det 3 473 personer i stadsförsamlingen.
I Kristinestads landsförsamling, alltså i Tjöck föddes det 33 barn under år 1925 och 19 personer hade avlidit. Den äldsta avlidna mannen var 88 år, liksom den äldsta kvinnan. 4 par hade gift sig. I landsförsamlingen fanns det vid årsskiftet 5 personer mera än året innan, totalt 1 624.
Syd-Österbotten 3.2.1926:
Kommunaltaxeringen vidtog i Lappfjärd måndagen den 1 februari. Som taxeringsgrund har man utom den fastställda normen för olika jord beslutet, att varje husbonde skall taxeras till 3 000 marks inkomst, samt 100 mark för varje ha odlad jord. Varje arbetsför gosse skall beskattas för 1 000 marks inkomst och varje flicka till 500 mk inom familjerna. Sytningshjon med hel sytning taxeras till 1 000 mark och med en halv sytning till 500 mark.
Syd-Österbotten 24.3.1926:
LAPFFJÄRDS FOLKHÖGSKOLAS LÄRARE OCH ELEVER hade fest på Dagsmark ungdomshem söndagen den 21 mars. Programmet upptog föredrag av föreståndare Joh. Nyquist om Brage och folkdräkterna. Magister E. Karlsson talade om Gustav IV Adolf och maktställningen under hans tid. Sex av skolans elever Bertel Åback, Ester Björkman, Artur Hermans, Gunnar Nybond, Elin Lillkull och Berta Rosendahl, uppträdde med deklamationsnummer. Dessutom spelades teaterstycket ”När drängen blev måg”. Folkdanser, ringlekar och dans gjorde sitt till att trevnaden var allmän och festligheten lyckad. Ungdomsföreningen upplät lokalen gratis och uttalas därför skolans innerliga tack.
Wasa-Posten 1.4.1926:
60 år fyllde i går nämndemannen Viktor Eklund. Han har i sin hembygd Dagsmark gjort sig känd som en rättskaffens odalman och ivrat för folkbildning samt framsteg på olika områden i sin hemkommun. Vi önska den aktade mannen ännu många, lyckliga och ljusa år.
Syd-Österbotten 17.4.1926:
Landshövdingen har beviljat Dagsmarks ungdomsförening tillstånd att för befrämjande av ungdomsföreningens sångkörs strävanden under juni—augusti månader innev. år i Lappfjärd föranstalta ett offentligt lotteri med 6,000 lotter å 1 mark.
Syd-Österbotten 12.5.1926, troligen skrivet av lärare Byman:
Brev från Korsbäck.
När man från Dagsmark kommer över den natursköna, skogsbeklädda Bergåsen, där Korsbäck tar vid, öppnar sig en rätt tilltalande anblick. Josef Nygårds präktiga gård med hans om möda och arbete vittnande välskötta åkerfält. Bortom de vidsträckta fälten ser man en skymt av vida vatten: Lillsjö och Storsjöträsk, vilka genomflytas av Korsbäckån, som för närvarande sväller över sina bräddar.
Vårfloden, som i år här såsom annorstädes är ovanligt, mäktig har lagt under sig ansenliga delar strandmark, och de små ängsladorna ter sig som på vattnet flytande pråmar. Det skall inte dröja många dagar mera, innan träskisen, som redan märkbart krympt ihop, ger sig i väg eller smälter. Då börjar stockflötningen på allvar här, och det blir liv och rörelse på åstränderna och i den annars stilla nejden. Redan dessa dagar har flottningskarlar, bärande de långa kexstängerna, synts i färd med förberedelser för flötningen. På tal om träsket passar jag på att inflika den nog så viktiga anmärkningen, att planer redan länge varit gång att torrlägga detsamma, varigenom inte mindre än c:a 700 tunnland vunnes för odlingen. Torrläggningen är dock självfallet ett kostsamt och med många vanskligheter förenat företag, som kräver sin tid. Träsket kommer emellertid redan inkommande sommar att av lantmätare skiftas, vilket jag ville beteckna såsom ett avsevärt steg framåt mot det egentliga målet, alltså torrläggning. Under vårvintern har byamännen här ofta sammankommit för att dryfta en del ortens näringsliv berörande frågor. Sålunda har man bl. a. rådplägat om behövligheten av en pärthyvel, och har beslut fattats om anskaffandet av en sådan. När en gång pärthyveln kommer i gång här och förser oss med billiga pärtor, är det att hoppas att skolhusets nu rätt bristfälliga pärttak blir ihågkommet.
En för befolkningens ekonomiska förkovran synnerligen viktig fråga är den om inrättandet av ett andelsmejeri i Dagsmark, vilken fråga även diskuterats på vår ort, varifrån man utlovat anslutning till företaget i fråga. Det behöver ju inte särskilt påpekas, vilken oerhört stor betydelse inrättandet av ett mejeri kommer att få för kreatursskötselns uppgivande. Det är att hoppas att företaget, i vars spets bl. a. står en så energisk, insiktsfull och betrodd man som direktör Viktor Nylund, skall krönas med framgång. Enligt vad undertecknad har sig bekant skulle företagets snara realiserande vara absolut säkerställt, om 200 kor fås antecknade.
Beträffande de kulturella strävandena på vår ort vill jag denna gång blott omnämna, att biblioteksföreningen Myran, som fått ett understöd av Svenska Folkskolans Vänner, under den gångna vinterns förlopp målmedvetet verkat for sin sak: allmänt lånebibliotek. De till förmån för biblioteket under terminen förfärdigade handarbetena bortauktioneras någon dag denna månad. Då gäller det för envar att passa på tillfället att köpa ett och annat vackert och nyttigt, sådant som endast flitiga flickhänder kan åstadkomma. Nu och då har under den gångna vintern vår ort ihågkommits av kända lekmannapredikanter, vilkas bibelutläggningar på skollokalen samlat talrika åhörarskaror. Folkskolan, som har reducerad lärokurs och i år haft 21 elever, öppnade den 3 maj dörren för de minsta disciplarna småskolans elever, 10 till antalet. Efter vinterns vila stundar för våra goda ortsbor snart arbetets mödosamma, ansträngande dagar, jag syftar närmast på karlfolket ty kvinnfolket här är, sanningen att säga, både vinter och sommar eller året om överlupet med allehanda göromål: det skall spinnas och vävas, det skall sömmas och lappas, det skall tillredas mat, det skall arbetas i ”nötse”, det skall arbetas på åker och äng. Men aldrig hörs en tillstymmelse till knöt och klagan. Man är allt från farfars och mormors dagar så van med det där myckna och mångahanda. Och arbete är en lust och skänker tillfredsställelse.
Syd-Österbotten 7.7.1926:
Vid sammanträde i måndags i och för skiftning av Dagsmark storsjo träsk, beslöts enhälligt att låta skiftningen bero någon tid, och i stället fortast möjligt förverkliga en av gammalt ifrågasatt åtgärd att torrlägga träsket, varför behöriga papper även tidigare anskaffats. För ansökande av statsbidrag för ändamålet och i övrigt förverkliga beslutet tillsattes en kommitté med direktör Viktor Nylund som ordförande och bönderna Josef Henrik Liljedal, Erland Hammarberg, Erland Lind och Josef Backlund som ledamöter.
Österbottniska Posten 6.8.1926:
Den evangeliska folkhögskolan i Södra Österbotten kommer instundande höst att öppnas och torde densamma åtminstone till en början att bliva vandrande. Skolan förlägges i höst till Dagsmark i Lappfjärd. Till föreståndare för skolan har antagits folkskolläraren J. E. Sjöblad.
Syd-Österbotten 4.9.1926:
65 år fyller i dag bankdirektör J. J. Wadström i Lappfjärd. Herr Wadström har allt sedan han kom till nämnda kommun för omkring 40 år sedan på ett verksamt sätt deltagit i dess kommunala liv. För närvarande är han även kommunalfullmäktiges ordförande och sekreterare. Då han för något år sedan lämnade sin lärartjänst vid Dagsmark folkskola, blev han varmt hyllad av nämnda bysamhälle och f.d. elever, som förärade honom bl. a. en guldklocka. Vi sänder honom vår lyckönskan.
Klockarfar berättar i Syd-Österbotten 18.9.1926: För femtio år sedan i september anhöll en bonde från Lappfjärd socken hos länsstyrelsen om tillstånd att hos sig innehava sjuttio (säger 70) kannor brännvin, för att enligt ortens sed, fira sin dotters bröllop den 5, 6, 7 och 8 därpå följande oktober.
Vasabladet 9.10.1926:
På hösten 1926 inträffade i Lappfjärds flera mord, som det skrevs mycket om. Det som det skrevs mest om var mordet på spritsmugglaren Teppo Karhu och vars kropp sedan hittades nedsänkt med stenar i Lappfjärds å nära Flottbron. Det andra var mordet på skomakaren Aho från Tammerfors som hittades mördad i Härkmeri.
Under de senaste dagarna har en tredje mordaffär upprört sinnena i Lappfjärd. Denna gång gäller det ett barnamord i Dagsmark, för vars utredning bistånd åter påkallats av detektiver från Vasa. För en tid sedan framfödde en ogift flicka i Dagsmark by ett flickebarn. En kvinna, enligt uppgift moder till den man som skulle vara barnets fader var henne behjälplig och åtog sig dessutom att helt och hållet övertaga barnets skötsel tills modern skulle bliva frisk. Då den unga modern senare skulle avhämta sitt barn, möttes hon av förklaringen att detta hade »försvunnit ». Och barnet står ingenstädes att finna. Den mystiska affären, bakom vilken man på goda grunder spårar ett brott, är som bäst under utredning.
Syd-Österbotten skrev 13.10.1926 om: mordet i Dagsmark är att nämna, att det avdagatagna barnet påträffats. Liket hittades i ett dike, icke långt ifrån den gård, i vilken den olyckliga unga kvinnan, som berövats sitt barn, hade tjänat. Kronolänsmannen har anhållit om obduktion av barnets lik. Senare framkom det att den unga kvinnan agerat helt på egen hand utan hjälp av någon främmande kvinna. Det framkom också att den unga flickan inte alls var från Dagsmark, för hon var från Måston och tjänade endast som piga i Dagsmark.
Kaskö Tidning 9.10.1926:
Den ”evangeliska folkhögskolans” placering i Lappfjärd.
Ett hugg i ryggen mot Lappfjärds folkhögskola.
Finlands svenska folkhögskollärare, samlade till möte i Pargas, har med oro förnummit, att en läroanstalt, som kallar sig ”evangelisk folkhögskola”, med detta läsårs början kommer att begynna sin verksamhet i Lappfjärds socken, i Dagsmark by, blott 9 km. från Lappfjärds svenska folkhögskola. Frånsett att inrättandet av en ny folkhögskola till de 15, som redan är verksamma i de svenska bygderna och vilka som känt kämpar med ekonomiska svårigheter och elevbrist, knappast kan anses fylla ett svenskt kulturbehov, utgör den nya skolans placering just i Dagsmark ett verkligt hugg i ryggen mot Lappfjärds folkhögskola, som nu i 19 års tid under svåra förhållanden utfört en betydande kulturgärning.
Lappfjärds folkhögskola har på grund av sitt snävt tillmätta skoldistrikt haft särskilt svårt att fylla sina skolsalar med det minimum av elever, som fordras för erhållandet av statsunderstöd, och när nu den evangeliska skolan begär sin andel av ungdomen i denna bygd, har Lappfjärds folkhögskola ställts inför det obönhörliga kravet att för alltid stänga sina portar. Ifall Lutherska Evangeliföreningen med denna skola avsett grundandet av en verklig folkhögskola har Finlands svenska folkhögskollärare svårt att förstå, varför denna uppgift inte skulle kunna fyllas av den redan existerande folkhögskolan, men om den evangeliska skolan grundats för att främst befordra Evangeliföreningens särsträvanden, måste namnet ”folkhögskola” i detta fall betecknas som en falsk skylt. Finlands svenska folkhögskollärare har velat bringa dessa allvarliga farhågor till allmänhetens kännedom i förvissningen om att de svenska folkhögskolorna i detta land dock har skapats under så stora uppoffringar och alltjämt ha en så betydande uppgift att fylla, att tillspillogivandet nu av en av dessa faktiskt utgör ett brott. En skola, som tjänar den evangeliska rörelsens intressen må gärna skapas, blott den inte får karaktären av osund konkurrens, som är oförenlig med verklig folkhögskolanda.
Folkhögskollärarmötet i Pargas.
Syd-Österbotten 23.10.1926:
Ungdomsföreningsarbetet, som något försummades under den brådaste tiden, har nu tagit raskare fart. Under september månad avlade föreningen två gästbesök. Tjöck gästades den i 1 september. Festen som inte var så talrikt besökt, på grund av rådande regnväder präglades av den bästa fest- och kamratanda i deras rymliga och hemtrevliga lokal, och får framföras ett hjärtligt tack för det vänliga bemötandet. Hoppas på snart återseende i Dagsmark ungdomshem. Det andra gästbesöket företogs till Kalaks och Tjärlaks U. F. i Närpes den 18 sept. Det rådande fina vädret bidrog till att festen här var ganska talrikt besökt. För den uppskattning som här röntes framförs ett tack. Den 10 okt. hade vi gästbesök av Ömossa u. f. Genom regnväder var festen inte så talrikt besökt som önskligt varit. På programmet, som var rikligt, må särskilt omnämnas det anslående och med intresse åhörda talet av föreningens ordf. G. Videskog. Till allmän förtrytelse avlossade några slynglar på hemvägen de omtalade revolverskotten. De är nog förut så välkända för dylikt, varför betvivlas må om skotten var avsedda för gästerna.
Efter festen tackade Ömossaborna för att de fick komma till Dagsmark men de skrev så här om ordningen:
Ordningen på ungdomshemmet i Dagsmark var ganska god, men tillåter mig i all vänlighet en öppen fråga: Månne revolverskotten efter festens slut hörde till de nog så livliga applåder, varmed vi avtackades, eller var det som avskedssalut vid vårt avtag från ungdomshemmet? Om de respektive revolverhjältarna innehade skjutlov och i så fall, om det är lovligt att skjuta när och var som helst? Så undrar reportern från Ömossa.
Syd-Österbotten 3.11.1926:
Evangeliska folkhögskolans invigning i Dagsmark.
Festligheten begynte kl. 11 på förmiddagen med gudstjänst av prosten J. I. Bäck i Dagsmark bönehus. Härefter upplästes hälsningar, bl. a. en hälsning från föreståndaren för Kristliga folkhögskolan i Sverige. Sedan framfördes ett tack till dagsmarkborna för deras uppoffringar till bönehusets reparation. Härpå följde ett tal av skolans rektor J. Sjöblad, vilket främst riktades till styrelsemedlemmar och elever. Vidare upptogs på programmet solosång, som utfördes synnerligen vackert av fröken Daga Kjellberg. Härpå följde ett föredrag av hr Sjöblad, om förarbetena för skolans grundande, varpå han verkställde upprop av eleverna, som synas vara samlade från alla delar av Svensk-Finland. Antalet anmälda elever var då 31. Förmodligen komma ännu flera elever att anmäla sig. Vidare följde deklamation av fröken Jansson från Kimito. Av representanter från södra Kimito, från Vörå, från Terjärvi och från Kristinestad framfördes hälsningar. Lärarkollegiet, styrelsemedlemmarna samt eleverna blev fotograferade i bönehusets festsal, som var smakfullt dekorerad. Bönehuset ter sig för övrigt hemtrevligt och inbjudande. Efter det att ytterligare ett tal hållits, avslutades högtidligheten med bön av rektor J. Sjöblad.
Syd-Österbotten 13.11.1926:
30-års festen som Dagsmark ungdomsförening firade i söndags, var talrikt besökt av såväl ungdom som äldre personer, oaktat det dåliga vädret. Festen inleddes med sången ”Jag älskar min hembygd” unisont, ordf. hälsade så festbesökarna välkomna. Festtalet höll rektor J. Nyquist, som med värme och övertygelse framhöll ungdomsföreningarnas fosterländska uppgift. Följde så två föredrag av konsulenter från Österbottens Svenska Lantbrukssällskap, som för tillfället på föredragsturné var i Dagsmark.
Efter en kaffepaus sjöng herr Otto Storfors solo till pianoackompanjemang. Historiken över föreningens 30-åriga verksamhet upplästes av lärare Henrik Rosenback som även skrivit den. Med en skämtsam monolog uppträdde Selim Blomkvist, varefter det togs en kortare kafferast. Sångkören ledd av kantor O. Storfors lockade därefter publiken till festsalen. Efter körsången framsade Svenska andelsförbundets sekreterare herr August Rosendahl några trevliga deklamationsbitar. Frans Agnäs berättade en munter bygdemålsberättelse. Teaterstycket ”Svartsjuka och kärlek” utfördes till allmän belåtenhet.
Den stämningsfulla festen slutade med en svängom för ungdomen.
Syd-Österbotten skrev den 1.12.1926 att Svenska Österbottens Distriktsjukhus i Roparnäs i Vasa invigdes i slutet av november 1926 och det hade från början 140 platser. Bygget hade övervakats av byggmästare Otto Ivars från Lappfjärd. Till översköterska hade valts Aina Wadström från Dagsmark, dotter till folkskolläraren J. J. Wadström.
Syd-Österbotten 13.11.1926:
Brev från Canada B. C.
Till Fjärran for en fågel
Och sjöng på vingårdskvist.
Han sjöng som om han sörjde
Som om han allting mist;
Det var mitt hjärtas melodi
Med drömda skiftningar uti,
Från Nordens skog —..
Huru fäster man sig ej vid de trakter, där man som barn lekt och vuxit upp. Man kan aldrig beskriva sin hembygd och den hemlängtan man känner, när man är så långt borta som ända in i Canadas urskogar. Där vaknar många tankar, som man ej vet utav, medan man är där hemma. Ja, en längtan till allt, som kanhända synes ringa, medan man är där hemma. Allt tänker man på med de ömmaste känslor. Äro ej vi människor underliga? Vid sådana tillfällen tänka vi endast på det goda i det vi förlorat och det sämsta i det vi ha. Ni ungdomar, som nu läsa detta, bli ni där ni är, ert hemland är fattigt, men ändock det bästa för alla som äro födda där. Nå nog kan man ju göra litet pengar här, om man är arbetsam och sparsam och låter spritflaskan stå orörd, men trevnaden är också något. Och sedan om man får vara frisk. Här bjudes på många frestelser, som man ej haft en aning om, förrän man rest hit. Här har jag språkat med personer, som varit här i många år. De längtar hem, men de säger att de aldrig får pengar nog att fara hem med. Stackars dessa män! Dömda att aldrig få se sitt kära hemland. Jag vet, att de längtar till sitt gamla hem och de kära där. O, hur emigranten längtar hem till de kära och de ställen där han som barn har lekt. Det riktigt svider i bröstet, när man tänker på sin hembygd och hemmet, som man lämnat. Jag hörde en, som sjöng och spelade ganska väl. Han sjöng ofta ”Emigrantens hemlängtan”. O, hur jag grät! Jag gick ut för mig själv. Och som författaren av sången säg jag upp till stjärnorna och undrade, om jag någonsin skulle ”bli glad igen”. Och vinden avundas man, då den susar en förbi: ”den varit där min hembygd är” …
Nej, jag törs ej skriva mer för denna gång. Skall väl skriva mer en annan gång, om mitt brev inte hamnar i papperskorgen. Får så sluta med vänliga hälsningar till redaktionen, samt läsekretsen.
J. Gröndahl. Englewood 17.10.1926.
Wasa-Posten 7.12.1926:
Drunkningsolycka. Den 30 november drunknade backstugusittaresonen Frans Wiljam Renfors i Dagsmark, Storsjöträsk. Föräldrarna voro borta, då främmande personer kommo till gossens hem och sände honom i ett ärende över träsket med denna sorgliga påföljd. Då föräldrarna senare kommo hem, saknade de gossen och fingo slutligen reda på, att han begivit sig över träsket, men ej återkommit. Till sist konstaterades, att barnet gått ned på den svaga isen. Gossen var mellan 11 och 12 år.
Syd-Österbotten 24.12.1926:
En glädjefull jul och ett gott nytt år tillönskas alla släktingar, vänner och bekanta i vår hembygd från Dagsmarkbor i Vancouver B. C.
Josef Granholm, Erland Norén, Hannes Gröndahl, Arthur Gröndahl.