Uppgjort av Lasse Backlund år 2016, med hjälp av Inga-Lill Sandström från Vasa.
Här på den över 100 år gamla storskifteskartan så ser vi att Stoas torp fanns i skogsbrynet i Lillsjö, bakom Bergåsen. Tomten där torpet stod ägs i dag av familjen Dahlroos men skogarna runt tomten ägs av familjen Norrvik. Hela detta område kallas för ”Kionas” efter torparen Malakias som bodde här på 1800-talet. Vägen från Korsbäckvägen ner till Kionas kallas för ”Ivaras väg” men de andra vägarna som är utritade på denna karta byggdes aldrig.
Torpets historia.
Det här soldattorpet Stoas i Lillsjö på Bergåssidan grundades år 1800, den 17 februari av soldat nr. 10 Erik Henriksson Stå, f. Lillvik år 1777. Han var gift med Anna Mattsdotter Båsk (f.1774) och de fick åtminstone dottern Maja Eriksdotter Lillsjö (1806-1867).
Denna Maja gifte sig med Erik Andersson Båsk eller Gröndahl (1807-1853) som var son till Anders Gröndahl från Åland och Anna Stina som var född i Sverige men som flyttade till Dagsmark. Anders blev ju sedan mördad på Kroksmossen i Närpes år 1808.
Maja och Erik fick flera barn, bland annat Maja Lena (1835-1921) som gifte sig med Reinhold Finne och bodde på det ställe där Lid-Alveras står i dag. Maja och Erik fick också dottern Anna Greta (1840-1920) som första gången år 1860 gifte sig med Malakias Ingves el Båsk (f. i Skaftung 1836, död i Lillsjö 1868). Malakias var son till Josef Johansson Korsbäck (f.1793) och Maja Lena (f.Småträsk i Starrängen). Josef och Maja Lena gifte sig år 1819 och de 10 första åren var de torpare i Korsbäck. År 1829 flyttade de med 2 barn till Skaftung by, där de efter en tid blev bönder på Ingves hemman. År 1840 flyttade de tillbaka från Skaftung och de hade nu 6 barn med sig och de blev då torpare på Klemets hemman i Dagsmark. På grund av den här 11-åriga perioden i Skaftung, så kallades släkten därefter ”Skaftong”.
Malakias var alltså född i Skaftung och flyttade som 4-åring till Dagsmark, då hans far Josef Johansson Korsbäck blev torpare på Klemets hemman. I unga år kallades han ”Skaftong Kia” men senare blev det bara ”Kia” och området på Stoas torp i Lillsjö kallas fortfarande för ”Kionas” efter denna Malakias.
För övrigt hade Malakias en storasyster Anna Kajsa, som var född år 1824 i Korsbäck. Då hon var 5 år gammal flyttade hon med föräldrarna till Skaftung och hon gifte sig 1844 med Johan Gustaf Häggblom, som var född 1818 i Hvittisbofjärd. De flyttade sedan till Dagsmark och blev torpare på Klemets och de fick bland annat dottern Henrika, som levde ensam under enkla förhållanden på Sunnantillvägen. De fick också sonen Josef, som kallades ”Skaftong Josip” (1852-1906), som var gift med Karolina (1850-1938) och de bodde under långa tider på ”Skaftong” på Lillsjölidvägen.
Anna Greta och Malakias fick 4 barn:
1. Josef Henrik (1861-1863).
2. Anna Kajsa (f. 1863) som år 1889 gifte sig med Nils Erik Nordlander (f.1865). Han var född i Fors i Jämtland och hade enligt uppgift kommit till Lappfjärdstrakten på något arbete i slutet av 1880-talet. Medan de bodde i Lillsjö fick de 2 döttrar, Alma född 1890 och Frida född 1891. År 1892 flyttade hela familjen till Nils Eriks hemtrakter i Sverige och har där många ättlingar.
3. Josef Henrik, född i Lillsjö 1866 och som sedan blev bagare och kallades för ”Lillsjö-Bagarin”. (vill du läsa mera om Lillsjö-Bagarin, klicka här).
4. Josef Viktor (1868-1879).
Anna Greta gifte sig andra gången år 1876 med Johan Prunnila (född 1843 i Honkajoki, död 1923 i Lillsjö). Anna Greta och Johan fick bland annat barnen:
-Johan Henrik Lillsjö, född 1878 i Lillsjö, for till Amerika och kallade sig för Henry Lillsjö.
-Anders Prunnila (1879-1931) som gifte sig med Ellida ”Utteras-Lida” Lillkull och de fick sedan sonen Hemming som tog namnet Lindgård. (vill du läsa mera om Utteras-fleckor, så klicka HÄR!)
-Maria Vilhelmina ”Kionas-Mina” Prunnila (1886-1965) som gifte sig med torparen Ivar Söderholm (1888-1946) och de fick många barn, bland annat Runar (1911-1933) som var gift med Märta Skogman, Arne (1916-1982) som var gift med Jenny Viklund och Hjördis (1920-2003) som var gift med Elis Westerlund.
(vill du läsa mera om Kionas-Mina, så klicka här)
Stoas torp delas i två lika stora delar
År 1911, den 23 april sålde Johan och Anna Greta Prunnila markerna torpet i två lika stora delar. I köpet ingick inga byggnader eller bostadstomter.
År 1917 skrev Anna Greta Prunnila ett testamente där hon bestämde att hennes andel av byggnaderna skall tillfalla sonen från första giftet, nämligen Josef Lillsjö, som kallades ”Lillsjö bagarin”. Hennes andel av markerna runt byggnaderna däremot skall tillfalla sonen Henry Lillsjö, som vistades i Amerika.
Av den ena bildades år 1922 fastigheten Söderholm, ägare Johans dotter Vilhelmina och hennes man Ivar Söderholm. Tillsammans med Häggas torp och lägenheten Söderholm sålde de Stoas torp åt bonden Egil Norrvik år 1960.
År 1938 sålde Ivar och Mina Söderholm ett skogsskifte i Kvarnå åt bonden Karl Forslund. Samtidigt sålde också änkan Ellida Prunnila och hennes son Hemming sin andel åt samma Karl Forslund. Karl slog ihop dessa delar på närmare 4 ha under namnet Forshaga 9:33, som ligger nordost om Lillsjövägen i Kvarnå.
År 1957 då Karl och Maria Forslund sålde sitt hemman åt sonen Sigvald, så gav de skogsskiftet Forshaga 9:33 åt dottern Elvi Hammarberg från Langåsen.
År 1960 sålde Ivar och Mina lägenheten Söderholm och deras ägande Häggas torp åt bonden Egil Norrvik. I dag ägs Forshaga av familjen Norrvik.
Den andra delen av torpet övertogs 1922 av Anders och Ellida Prunnila och de bildade lägenheten Kärr 9:20.
År 1931, den 24 juni avled Anders Prunnila och lägenheten Kärr övertogs då av änkan Ellida och de två barnen Anna och Hemming.
År 1939, den 21 september såldes Ellida sin halva lägenhet och hennes dotter Anna sålde sin ägande fjärdedel åt Annas bror Hemming för totalt 5 000 mark. Hemming hade några veckor tidigare gift sig med Julia Lindroos från Kvarnå.
År 1940 i september övertogs lägenheten Kärr av bonden Selim Sigfrid Dahlroos, som stupade 1941. Fastigheten Kärr, med numret 9:36:som numera består av skog övertogs då av fadern Josef Dahlroos och lägenheten är fortfarande i den släktens ägo.