Nu skall jag berätta en saga som är sann
och ifall jag narras, så är det bara lite grann.
Den handlar om ett byxpar, mörkblå till färgen,
premiäranvändning år 2005 på Bötombergen.
I början var de såna som jag tog på
om jag på nåt ärende eller till byss skulle gå.
Men med åren användandet sakteligen dalade
och mitt intresse så småningom svalnade.
Till slut blev de vardags, de passade ju bra
har flera djupa fickor där saker man kan ha.
Nycklar och pengbörs, en näsduk eller karameller
eller en plastpåse för upphittade kantareller.
En dag i förra veckan så en olycka hände,
byxorna gick sönder, voj arma elände!
Ovanför knäet mitt bleka lår titta ut.
Blev det att avstå från trotjänarna till slut?
Första tanken var att nu skall jag dom kasta
men andra tanken sa att jag skall inte förhasta.
Det verkar ju vara inne att klä sig lite trasigt
även om det modet i mitt tycke är ganska knasigt.
Men åsikter kan ju ändras, så en kniv jag tog
och på andra benet ett långt hål jag drog.
Visst är det bra att vara fiffig och lite händig
så nu går jag omkring och känner mig väldigt trendig!
