Sammanställt av Lasse Backlund år 2014. Kompletterat i oktober 2016.
I slutet längst ner finns utförliga ritningar över byggnaden.
Om du klickar HÄR, så kommer du till den historik som Otto Björses skrev som handlar om mejerierna i Kristinestadsnejden.
Mejeriets historia.
I långa tider har det producerats mjölk i så gott som varje bondgård. Mjölken användes av gårdens folk och av en del tillverkades smör och ost. Allt detta gjordes i hemmen för hand med primitiva metoder. När produktionen småningom ökade, blev det nödvändigt att grunda mejerier som kunde ta hand om större mängd mjölk.
Sådana små gårdsmejerier fanns det flera i Dagsmark i början på 1900-talet. Till exempel storbonden Viktor Lillkull som bodde mittemot bönehuset hade ett stort gårdsmejeri. Men det producerades hela tiden mera och mera mjölk och de små gårdsmejerierna klarade inte av att ta emot allt som bjöds ut. I november 1897 kom mejerikonsulent Rosenberg till Dagsmark för att hos Viktor Lillkull diskutera stadgar för ett andelsmejeri för hela byn. Planerna rann dock ut i sanden.
Eftersom det i grannbyarna fanns samma problem med vad man skulle göra med mjölken så fördes långtgående diskussioner om att bilda ett gemensamt mejeri för Lappfjärds, Sideby och Tjöck kommuner. Alla var överens om behovet och nyttan av ett stormejeri men det var till slut placeringen av det kommande mejeriet som fick hela projektet att stranda. Lappfjärdsborna skulle absolut ha mejeriet i Lappfjärd medan man i Dagsmark kunde tänka sig att bygga det i Perus. I Dagsmark tyckte bönderna att detta var naturligt så att transportsträckorna inte skulle bli så långa. Den tiden körde ju bönderna själva mjölken med häst till mejeriet.
Förhandlingarna ledde inte till önskat resultat vilket ledde till att flera byar beslöt att bilda och bygga egna andelsmejerier.
Syd-Österbotten den 26.1.1929 publicerade detta upprop för att få dagsmarkborna på fötter då beslut skall fattas om byggande:
ETT VIKTIGT MÖTE I DAGSMARK
hålles i ungdomslokalen i måndag den 28 dennes kl. 1 p. d. Det gäller att behandla den länge man och man emellan diskuterade frågan om anläggande av ett mejeri. Många har redan tecknat andelar. Nu gäller det att på allvar göra slag i saken.
Kontanta pengar behöves nu för en bonde mer än förr. Överallt har man mejerier och är även nöjd och glad däröver. På de senaste åren har sådana tillkommit i Tjöck och Sideby, Heden samt Pjelax. Dessa mejerier går bra och bysborna ångrar sig över att man inte tidigare inrättat dem. Då det gäller att erhålla en jämn penningeinkomst så är det nog bäst att göra allvar med mejerifrågan, där det finnes förutsättning för ett sådant.
Dagsmark med Korsbäck bör nog kunna leverera nödig mjölkmängd för ett mindre mejeri. Ett sådant bör därför startas med moderna maskiner, så att man inte behöver köpa maskinuppsättning två gånger. Mötet eller stämman i måndag är som synes av största vikt, varför alla bönder och värdinnor bör ta sig ledigt en stund och infinna sig till ungdomshemmet kl. 1-tiden. ty det fordras enighet, varför dagsmarkbor annars av gammalt är välkända, om dylika företag skall kunna åstadkommas. Alla med alltså!
På mötet beslöts att år 1929 skall bygget påbörjas. Handlanden J. H. Storkull sålde en del av sitt Grönvall hemman som tomt för det kommande mejeriet, det fick namnet Kilgärdet 4:63 och beviljades lagfart år 1930. Och det blev ett stort och durabelt bygge av cementstenar, med stora produktionsutrymmen i bottenplanet och 3 bostadslägenheter i övre våningen.Så här skrev tidningen Syd-Österbotten efter mötet den 2.2.1929:
MEJERI BYGGES I DAGSMARK.
Senaste måndag hölls stämma med intressenter för blivande Dagsmark Mejeriandelslag. Stämman öppnades av bonden Erik Englund, som anmodade de närvarande att utse ordförande och valdes härtill E. Englund samt till sekreterare Viktor Björklund. Av de förut tecknade 60 medlemmarna voro cirka 50 närvarande, vilka med livligt intresse omfattade frågans betydelse. Skreds så till val av styrelse, i vilken invaldes Frans Agnäs, E. A. Klemets, Erland Krook, A. Forslin och Erik Englund. Härefter upptogs frågan om platsen för mejeriet och enades man om att i närheten av Storkulls butik var den lämpligaste platsen. Styrelsen fick i uppdrag att genast börja med anskaffande av byggnadsmaterial samt befullmäktigades att upptaga nödigt lån och så fort som möjligt göra beställning å nödigt maskineri för att mejeriet skall komma i gång inkommande höst. Enhälligt uttalades åsikten, att de bästa maskiner borde inköpas, om än dessa ställa sig något dyrare, och att i övrigt icke prisfrågan får vara avgörande.
På förslag av den invalda styrelsen invaldes tre medlemmar som förstärkt styrelse, nämligen Erland Norrgård, Viktor Nylund och Johannes Stenlund, vilkas mandat utgår så snart mejeriet anses färdigbyggt. Byggnaden kommer att uppföras av cementtegel vilka tillverkas på platsen. Till sist genomgicks Pellervos mönsterstadgar, som med några mindre förändringar antogos och fick styrelsen i uppdrag att söka fastställelse å desamma.
Andelsmejeriet infördes i handelsregistret den 20 augusti år 1929, enligt den officiella tidningen:
Nr 63,885. Dagsmark Andelsmejeri m. b. t.
Lappfjärd socken. 24/7, 20/8 .1929.
Varje medlem deltager i andelslaget med en insats av 200 mark för varje honom tillhörig ko.
Huru mycket härav vid anmälningstiden är inbetalt: 20 mark per insats.
Tillskottspliktens belopp: 500 mark per andel.
Mejerirörelse i Lappfjärd socken.
Styrelse: Erik Englund, ordförande, E. A. Klemets, viceordförande, Erland Krook, Frans Agnäs och Axel Forslin, ordinarie medlemmar.
Disponent: J. W. Björklund. Andelslagets firma tecknas av styrelsens ordförande eller viceordförande tillsammans med disponenten.
Styrelsen får ej utan stämmas bifall upptaga penninglån, överstigande 20,000 mark.
Den 19.10.1929 skrev tidningen ”Lantmän och andelsfolk” så här om mejeriet:
Dagsmark Andelsmejeri har även under sommaren uppförts av cementtegel. I övre våningen har rymliga bostäder för personalen samt ett större rum, som är avsett för styrelsens och stämmans sammanträden. För närvarande inmonteras maskinerna: en Baltic kullagerseparator 2,000 ltr timavverkning, 3,000 ltr regenerativ pastör samt 800 Itr kärna av Silkesborgs fabrikat. En viktig omständighet är, att mejeriet erhåller rikligt med gott vatten genom självtryck. Ett synnerligen stort intresse å orten egnas mejeriet. Utsikt till en lönande mejeridrift finnes.
Den 13.11.1929 skrev Syd-Österbotten så här om det nybyggda mejeriet:
Andelsmejeriet i Dagsmark. Under sommaren har detta mejeri byggts och står för närvarande färdigt. Maskinerna inmonteras som bäst. Maskinerna har levererats av Ab Viktor Forselius i Åbo. Nämnda firmas montör leder inmonteringen.
Första gången skall mjölk mottagas den 2 december och har som mejerska antagits bland 5 sökande Ester Sjövall från Sideby. Andelsmejeriet har sålunda blivit en verklighet. Ganska dyrt har det blivit, men så är det också stort att det kommer att hinna till för ortens behov i långa tider. Väl är det även byggt.
Tidningen Syd-Österbottens skrev så här efter invigningen:
Det nya andelsmejeriet i Dagsmark invigdes söndagen den 21 december under talrik anslutning av såväl bysborna som från grannbyarna. Inbjudna voro särskilt grannmejeriernas styrelser jämte personal. Festen började kl. 1 p. d. med demonstration av det tidsenligt uppförda mejeriet. Allmänheten förplägades med smörgås och kärnmjölk. Så flyttade man till ungdomshemmet för att fortsätta festen. Efter det ”Modersmålets sång” fulltonig och kraftig klingat i den fullsatta festsalen, talade magister F o r s s från mejeriskolan i Gamlakarleby om betingelser för mjölkproduktionen, med andra ord om skötseln och inredning av ladugården samt mjölkens uppbevarande. Det lärorika och med intresse åhörda föredraget belönades med kraftiga applåder.
Nu följde en längre paus med gratis kaffeservering, varefter magister Forss ännu talade om hur smöret bedömes och kvalificeras före exporten. Lantbrukaren O. Jeppson tackade sedan på Pjelaks mejeri vägnar för inbjudningen, lyckönskande dagsmarkborna för mejeriet och uttalade han förhoppningen att det må få en ljus framtid. På Tjöck mejeri vägnar frambar handlande M. M a n g s ett tack för inbjudningen samt lyckönskade till framgång. Magister Forss frambar på mejeriförbundet ”Enigheten” hälsningar jämte lyckönskan för det yngsta barnet i förbundet. Nu följde paus till kl. 8 på kvällen, då festen ånyo vidtog i ungdomshemmet. Programmet inleddes med sången ”Jag älskar min hembygd”. Direktör Viktor Nylund gav därpå en historik om mejeriets tillkomst och dess kassör Viktor Björklund föredrog tablå över byggnadskostnaderna, vidare bjöd programmet på deklamation av studeranden Rurik Nylund, samt en pigg bygdemålsberättelse av Aina Lillkull. Sist följde svängom till god musik. Festen avslöts kl. 12 på natten.
När bygget var färdigt så var helt klart att detta mejeri klarade av att ta emot och förmedla mjölken till större uppköpare. Tillverkningen av smör kunde ske rationellt och på ett förmånligt sätt. Mejeriet fick tydligen en bra start och vill du se siffrorna för år 1930, så publicerades de i Syd-Österbotten efter årsstämman i mars 1931. Klicka HÄR för att läsa mera. Vill du läsa mera om Centrallaget Enigheten, som skötte om smörförsäljningen, så skall du klicka HÄR!
År 1931 bröt en världsomfattande depression ut, vilket medförde att priset på exportsmör sjönk. Detta påverkade mejeriets verksamhet och detta kan du läsa om i årsmötesreferatet från april 1932.
Den ekonomiska nedgången i Europa fortsätter och det sätter spår också i mejeriets verksamhet. Vill du läsa om årsstämman som hölls i mars 1933, så klicka HÄR!
Mängden mjölk som hanterades kunde variera väldigt mycket från år till år, vilket bland annat kan utläsas ur årsberättelsen för år 1933, som du kan läsa här!
Oroligheterna i Tyskland 1934 inverkade på jordbruket i Dagsmark, då smörexporten dit blev begränsad. Enligt disponenten ”Lid” Viktor Björklund så hade bönderna börjat satsa mer på spannmålsodling och det beror mycket på att veteodlingarna utökats betydligt på kort tid. Det var ju ”Pala” Viktor Hägglund som hade börjat med veteodlingen i Dagsmark i början på 30-talet och år 1934 höll Viktor Nylund på Ab Pärus-Fors Oy på att bygga den nya vetekvarnen bredvid kraftverket.
Vill du läsa mera om Andelsmejeriets höstmöte 1934, så klicka HÄR!
Vill du läsa mera om bygget av vetekvarnen i Perus, så klicka HÄR!
I motsats till andra mejerier i grannbyarna hade Dagsmark Andelsmejeri en mycket god ekonomi och kunde med vinstmedlen investera i maskiner och köpa upp större skogsskiften. Det är oklart hur stora de här mejeriskogarna var. Men stora mängder stockar kunde huggas då Dagsmark Ungdomsförening i början på 1950-talet skulle bygga sitt nya föreningshus. Hela byn kunde alltså dra nytta av de vinstmedel som mejeriet hade. Vill du läsa mera om Mejeriskogarna och dess historia, så skall du klicka HÄR!
Vill du läsa om stämman i mars 1938, skall du klicka HÄR.
Den 28 november 1939 skrev Syd-Österbotten om mejeriets höstmöte, vill du läsa artikeln så klicka här! Man kunde gott tro att mjölkmängderna skulle öka från år till år, men det gjorde de inte, så här skrev den dåvarande disponenten Algot Björklund i årsberättelsen för år 1948.
Trots att mejeriet till en början gick bra dök det upp oväntade hotbilder. Flera bönder började ändra inriktning och gick ifrån mjölkproduktion till mera lönsamma odlingar, främst då morötter och potatis. Det här tärde på mejeriets lönsamhet och det blev svårare och svårare att kunna göra de investeringar som behövde göras. Efter kriget beslöt styrelsen att gå upp i det nybildade Syd-Österbottens Andelsmejeri som bildats i Lappfjärd. Dagsmark Andelsmejeri överlät en del egendom till det nya mejeriet och fick i gengäld andelar i mejeriet.
Verksamheten upphör
I oktober 1949 upphörde så produktionen, som bara hann pågå i ett par decennier. Då Andelslaget upplöstes skulle egendomen delas mellan delägarna. Nu framkastades ett förslag att alla de betydande tillgångarna som mejeriet hade skulle doneras åt Dagsmark Ungdomsförening. Det var klart att alla inte gillade detta och på stämman där detta ärende upptogs var åsikterna delade. En del ville att tillgångarna skulle delas jämt mellan ägarnas enligt andelar men då steg bonden Karl Hemberg upp och tog till orda. Han lade handen på rocken där plånboken brukade vara och så sade han bestämt, att om här fanns sådana fattiga med som inte har råd med att donera sin andel till ungdomsföreningen, så skall de kontakta honom så skall han ur egen ficka betala andelen i mejeriet åt dessa. Detta visade sig vara ett smart drag av Hemberg, för när stämman fortsatte så var det ingen som mera vågade opponera sig mot förslaget. Det är oklart om Hemberg hamnade att betala åt någon delägare men Dagsmark Ungdomsförening fick alla mejeriets tillgångar som donation.
Många familjer hann bo i de lägenheter som fanns i övre våningen. Tor Bäckström var arbetsledare åt Stenström och han bodde där med sin fru Anna-Lisa. Marita och Bjarne Grans hann bo där en tid, likaså Lasse Granér och Astrid med dottern Ing-Britt, Valter och Lisen Rosengård, Ragnar och Verna Långfors, Torsten och Seija Långfors med dottern Sonja, Gunnar och Gunhild Rosengård och på slutet Bror och Gunni Lundell med sin familj.
Eftersom mejeriets arkiv försvunnit är det svårt att veta vem som suttit i styrelsen och vem som arbetade där. Aktiva personer fanns det gott om, bland annat Frans Agnäs, Erland Norrgård, Erik-Anders Englund och Erland Krook.
Viktor Björklund var disponent fram till 1946 då hans son Algot tog över. Denne hade då redan gått i Svenska mejeriskolan i Vasa och han arbetade fram till år 1950 då han flyttade till Helsingby mejeriet utanför Vasa. År 1955 flyttade Algot Björklund till Valios mejeri i Vasa där han blev övermejerist.
Maskinister i Dagsmark var bland annat ”Stål”-Frans Nyberg från Byåsen och Otto Nyholm från Lappfjärd, som flyttade till Dagsmark och byggde hus på Lisa-Moravägen. Astrid Björklund, g. Granér arbetade där som mejerska, liksom Aina Eklund och Sylvia Myllyniemi. År 1948 bodde mejerskan Anni Rosenback (f,1926) från Påskmark på mejeriet, hon som sedan gifte sig med Karl Nygren. Åtminstone år 1936 var Emil Backlund styrelseordförande och mot slutet var det Valdemar Rosengren.
Rosengård och Stenström tar över byggnaden 1953
Då mejeriverksamheten upphörde, så beslöt Dagsmark Andelsmejeri i mars 1953 att sälja mejeribyggnaden och lägenheten Kilgärdet 4:63 åt Valter Rosengård för 500 000 mark. Redan i juni samma år sålde Valter Rosengård mejeriet och hela lägenheten vidare för 600 000 mark åt fabrikörerna Konrad Stenström (f. 1901) och dennes son Edsel Stenström (f.1926). Edsel var gift med Märta Elisabeth Bäckström (f. 1931 i Helsingfors). Familjen Stenström hade från tidigare ett cementgjuteri i Nämpnäs i Närpes.
Stenström började tillverka så kallade Tell-block i det nedlagda mejeriet. Det här var en ny uppfinning från Sverige. Byggstenarna av cement visade sig ha goda isolerande egenskaper tack vare de lufthål som fanns inuti stenen. Vissa beräkningar den tiden visade att kostnaderna att bygga hus med tellblock blev lägre än att bygga på traditionellt vis med trä. Bland annat det affärshus som Eskil Storkull byggde på Bygränden 1 byggdes med dessa tellblock.
Ragnar och Verna Långfors tar över byggnaden 1958
År 1958 köpte Ragnar och Verna Långfors verksamheten och byggnaden av K. Stenström. Dom hade i flera år varit bosatta i Canada men flyttade nu till mejeriet och fortsatte med tellblockstillverkningen.
Bror Lundell tar över byggnaden och verksamheten 1964
1964 flyttade Bror Lundell med familj hem från Sverige och köpte då mejeribyggnaden och verksamheten av Ragnar och Verna Långfors. Långfors hade året innan byggt ett nytt hem åt sig mittemot mejeriet.
Bror som är född i Bromarv hade utbildat sig till svetsare. På skolan hade han träffat Gunni Ålgars från Korsbäck som arbetade på köket i skolan. Efter utbildningen flyttade paret till Sverige där Bror arbetade som svetsare på olika företag.
Efter flytten till Dagsmark fortsatte Bror Lundell med tillverkningen av tellblock. Eftersom han var svetsare började han vintertid utföra svetsningsarbeten på värmeanläggningar i växthus. Den här verksamheten växte och han började med rörmokeri på sidan om tellblockstillverkningen. I slutet på 1960-talet lade han ned tillverkningen av tellblock och fortsatte därefter enbart som rörmokare med eget företag.
Byggnaden förstörs i häftig brand 1977
I juni 1977 blev hela mejeribyggnaden förstörd i en brand. Familjen Lundell som då bodde i övre våningen miste allt sitt lösöre och flyttade tillfälligt till Andersson hus på granntomten.
Bygget av mejeriet som genomfördes i slutet på 1920-talet med stor entusiasm och framtidstro fick alltså ett abrupt slut en vacker sommarkväll i juni 1977. Efter branden byggdes ett nytt egnahemshus på samma ställe.
År 1976 gjorde byggmästaren Kurt Backlund upp ritningar på den gamla mejeribyggnaden och så här såg de ut:
I den största lägenheten mot norr bodde ägarna Bror och Gunni Lundell från och med 1964. I lägenheten mot väster bodde Gunnar Lundell men då han flyttade till Sverige så flyttade systern Ulla Lundell dit tillsammans med modern Gunhild. De bodde före det i Bromarv. I lägenheten mot söder bodde Gunnis syster Margit, född Ålgars då hon var hem på semester från Sverige. Tillsammans med sin man Arne Ulfves byggde Margit sedan en gård nära Byåsen och efter det har ingen bott stadigvarande i denna lägenhet.
