Förbudslagen som hade trätt i kraft år 1919 hade förorsakat en laglöshet av sällan skådat slag. Lönnbränningen pågick oavbrutet och spritsmugglingen var mycket vanlig, åtminstone i våra svenska kusttrakter. Alla myndigheter gillade inte heller denna förbudslag och flera poliser såg mellan fingrarna och lät olagligheterna fortgå utan att ingripa.
Nykterhetsföreningen Framtid i Dagsmark reagerade på detta och skickade en varning åt länsman Dahlström i Lappfjärd, den lydde så här:
I anledning av de laglösa förhållanden, som nu råda i Lappfjärd och dess utbyar på grund av spritmissbruk och hembränning, sammanträdde nykterhetsföreningen i Dagsmarks bestyrelse den 14 dennes, för att utröna, huruvida några åtgärder möjligen kunde vidtagas för stävjandet av berörda samhällsmoralen nedbrytande tillstånd.
Därvid beslöts, att därest Hr befallningsman i Lappfjärd, såsom ordförande i nykterhetsnämnden icke inom denna vecka sammankallar denna och sätter dess medlemmar i aktivt arbete för uppspårandet av brännvinskokarna och säljarna, anser sig nykterhetsföreningens bestyrelse tvungen att, så skyndsamt de berörda olagliga förhållandena fordra, anföra klagomål i saken hos Landshövdingen i Vasa, samt tillika begära hjälp i kampen mot hembränningen från sistnämnda myndighet.
Dagsmark den 19 dec 1921.
På nykterhetsföreningen i Dagsmark vägnar
Matilda Ahlskog