Texten är skriven av Helga Englund år 1936 men jag har gjort vissa förtydliganden med grön text.
Förr var det vanligt att man hade öppen åker på ett ställe hela tiden. Där sådde man råg och korn på samma ställe i åratal efter varandra, för man hade dåligt med plogar och om man lät gräset växa där så måste man gräfta upp det, då man skulle så någonting där. På farfar ”Koll-Josipas” tid (bonde under åren 1874-1909) såddes råg i: Storgropen i Kvarnå, Sottmåsan i Palon, Sånantill på A-Sidon, Godäng på Åbackan, ”Under Gollberg” och ”UtförJosipasHindrikas” ovanför Lindells nedlagda köksfabrik. På Storkulls gamla boplats ”Nedanfökull” och Kilgärdan nedanför småskolan, där hade vi potatis. Det var mest korn och råg man sådde. De nämnda åkrarna gödslades med kreaturgödsel, medan alla andra åkrar fick vara utan gödsel.
På 1880-1890 talet började man så timotej. Tidigare sådde man inte in gräsfrö, utan det fick växa vad som helst. Första året kom det bara ogräs och de följande åren började det komma tåtel. Man slog höet med liar och det gällde att vara tidigt uppe på morgonen i höbärgningen. Redan kl. 3 på morgonen skulle gräset slås medan det var dagg i gräset, för det gick lättare då. Omkring 1895 inköptes den första slåttermaskinen och då blev höbärgningen lättare.
Den första storplogen köptes också omkring 1895. Säden tröskades med slagor ända till år 1906, då det första tröskverket inköptes till byn. Hela byn var då i bolag om tröskverket. Det var av Munktells fabrikat och drogs av en ångmaskin. Det används ännu (år 1936) men är nog dåligt nu. Det finns omkring 10 tröskverk i byn nu (år 1936). Vi har ett eget tröskverk och det drages av en elektrisk motor.
Råg och potatis odlades så mycket att man kunder sälja men korn hade man bara för husbehov. Rågen och potatisen såldes tidigare på torget i Kristinestad. På farfar ”Koll-Josipas” tid fick man för en tunna råg 20-25 mark och potatisen kostade 4-6 mark tunnan. Nu säljes säden till uppköpare i Kristinestad. Ännu är rågen det viktigaste sädesslaget här, som odlas mest. Vi fick senaste höst (år 1935) omkring 60 hektoliter råg, 28 hl. korn och 50 hl. havre. (En mycket stor brist är det att vi ej för varje år mätt upp säden, så att vi kunde veta hur mycket man skördat varje år).
För tre år sedan (år 1933) kom ett nytt sädesslag till och det var vete. Man har ju tidigare försökt något år men det ville ej lyckas så bra. I höstas (år 1936) skördade vi 28 hektoliter vårvete.
I början på farfar ”Koll-Josips” tid (ungefär 1870-talet) fanns det på vår gård 1 häst, 2 kor och 7 får. När sönerna blev vuxna så utökades kreaturbesättningen till 2 hästar, 5-6 kor, 15 får och någon gång fanns det till och med ett svin. På ”Koll-Josipas” tid och även senare beredde man smöret så, att man silade mjölken i träbunkar. Ibland lät man det bli till fil och tjärnade filet till smör men man brukade även skumma grädden av mjölken och tjärnade den. Smöret såldes på torget i Kristinestad och man kunde få 1,25 – 2 mark per kilo. Så gick det till ända till 1929 då andelsmejeriet byggdes i byn. Pappa Erik Anders Englund var ordförande i den första styrelsen och arbetade mycket för mejeriet, liksom min farbror Viktor Nylund. Nu (år 1936) har man mejeriet i byn och ingen önskar väl sig tillbaka till den ”gamla goda tiden” då smöret bereddes där hemma.
Fäbodar har inte funnits i byn, så vitt jag kunnat få veta. Under betestiden fick alla byns kor beta tillsammans på de samfällda ängarna. Men sedan skiftesregleringen 1910 har varje bonde sina skiften för sig.
Korna har varit av den gamla oförädlade rasen. År 1930 bildades en tjurförening, som anskaffade en västfinsk avelstjur, som hette Murre. När den såldes 1936, var man missnöjd med den och ville överge allt avelsarbete. Men min pappa Erik Anders och några andra driver fortfarande på att få en ny tjur och fortsätta med avelsarbetet. En ny tjur har nu i mars (år 1936) köpts från Kovjoki.
Englunds hemman har också haft en halv lott i Dagsmark Storsjö träsk. När man bärgade träsket var det så sumpigt och vått att man måste gå på ett slags skidor, som kallades ”andrar”. Höet bars i land till ladorna på stränderna med vidjor eller också drogs det på en släpo. Nu (år 1936) håller Storsjöträsket på och torrläggas och staten har gett lån och bidrag till omkring 700 000 mark.
Om du vill läsa om hur det gick till bärga gräset i Storsjö Träsk, så skall du klicka HÄR!
Någon seglation har inte förekommit på Storkulls hemman, men andra bönder i byn brukade nog förr bedriva seglation. De köpte upp smör i socknarna här runtomkring och packade smöret i stora tunnor. Sedan gick man i bolag om ett segelfartyg och förde smöret till Sverige. Det var mycket pengar som behövdes för ett fartyg, varför endast förmögnare bönder brukade segla på Sverige. De kallades ofta för ”smörskojare”.
Från senare tider kan nämnas en binäring som min farfar ”Koll-Josip” bedrev. Det var en liten vattensåg som byggdes vid Storbron och ägdes av min farfar Josef ”Koll-Josip” Storkull, bönderna Josef ”Kårk-Antas-Josip” Nygård och Viktor ”Kårk-Viktor” Eklund. Ivar ”Ådd-Ivar” Vesterback fick fjärdedelen i sågen i stället för vattenkraften, ty forsen och sågplatsen var på hans hemman. Såginredningen köptes från Tjöck av ”Maripotin” och den såldes sedan till Kärjenkoski. På sågens ställe byggdes sedan en vattenkvarn. Denna nedrevs 1932 sedan den varit förfallen i många år.