Skriven av Ragnar Backlund från Dagsmark och den publicerades i Syd-Österbotten 29.1.1991.
På Lauhavuori den höga åsen,
står källorna i rad som kossorna i båsen,
vårt vatten därifrån vi få,
som rinner sen längs Lappfjärds å.
För Dagsmark finns den stora turen,
vi har här så nära till naturen,
det allra bästa vi här kan få,
att allt hålls rent i Lappfjärds å.
Stig på Fons han vatten paketerar,
inte endast åt oss, han även exporterar,
hård valuta han därav väntas få,
fast den ej kommer från Lappfjärds å.
I Klemets forsen Helge om kräftorna pyssla,
passar bra som före detta direktörs syssla,
och kräftorna är goda, stora som små
men bara om de fångats i Lappfjärds å.
I Korsbäck de olja i rören har funnit,
nu frågas det om vart den har runnit,
nån katastrof ju ej det kan få
när den inte hamnat i Lappfjärds å.
I Pärus-Fors har nu hjulen stannat,
för några år sedan var nog där annat,
båd dag och natt måste kvarnen gå,
som drevs av vatten från Lappfjärds å.
Pom-Frit, Raisio och Estrella
som fransk potatis och chips framställa,
förr släppte de sitt avfall då,
skal och jord orenat ut i Lappfjärds å.
Svinälven nu har torkat ut,
sen grisarna vid mejeriet tog slut,
en liten stank nog känns ändå,
när man färdas längs Lappfjärds å.
Och bönderna sen ej att glömma,
som låter sitt kväve och fosfor strömma,
i stora mängder kan förstå,
raka vägen ned i Lappfjärds å.
Solanum, så heter Bjarne nu för tiden,
han hette även Pom-Frit här förliden,
sorterar potatis och packar också,
men smutsar ej alls ner Lappfjärds å.