Sammanställt av Lasse Backlund 2014, uppdaterat i oktober 2016. Eva Grönlund har bidragit med flera tidningsartiklar och John Hammarberg med flera fotografier.
Vill du se flera fotografier av Storbron, så hittar du mera i Ingmar Rosengårds eget album, som du kommer till om du klickar HÄR!
Storbron över Lappfjärds å i Dagsmark byggdes år 1855, endast 2 år efter att den gamla välvda stenbron, cirka 100 meter längre norrut förstörts. Enligt en artikel i Finlands Allmänna Tidning den 14 maj 1853 skulle den välvda stenbron blivit förstörd på grund av översvämning i samband med islossningen. Det här skulle ha hänt 29-30 april efter några dagars töväder och regn. Bron var byggd så sent som år 1848 och hade då kostat hela 6 000 rubel silver.
Då den tidigare stenbron förstördes i vårfloden år 1853 blev det genast stora problem i kommunikationerna, eftersom det var här som huvudvägen från Kristinestad till Tammerfors gick. De stora textilfabrikerna med Finlaysson i spetsen importerade stora mängder amerikansk bomull från England och det skeppades via hamnen i Kristinestad. Den här tiden fanns ingen järnväg från Tammerfors söderut och därför låg hamnen i Kristinestad bra till och färdiga vägar fanns.
Ett normalstort fartyg lastade omkring 2 000 bomullsbalar, som vägde 200 kg per styck. De här fraktades vintertid med hästslädar till Tammerfors genom Lappfjärd och Dagsmark. En häst orkade transportera 3 balar i gången vilket betydde att en båtlast krävde närmare 700 hästlass. Hur dessa transporter organiserades i praktiken är tillsvidare oklart. Men i vilket fall som så medförde broraset stora problem, inte bara för Dagsmarkborna utan också för de långa transporterna.
Prästsonen Carl Gustav Estlander, som var född i Lappfjärd men som var professor i Helsingfors har i sin bok ”Ungdomsminnen” skrivit att år 1854 så gick det en färja över ån i Dagsmark, när han med häst skulle ta sig från Storå till Lappfjärd.
Enligt lärare Lind så var det entreprenören Samuel Forsman från Kärjenkoski som ledde och utförde brobygget. Han kallades ”Käringkåsk Samel” och troligtvis så var en del av stenhuggarna från samma by. Ett år efter att Stora bron blev färdig, så åtog sig Samuel att för 2 690 rubel silver bygga det sockenmagasin i Lappfjärd, som i dag inrymmer församlingshemmet.
Så här lyder Souranders betyg, daterat 9 december 1921:
Bron är uppförd år 1855 uti 2 spännverk av resp 12,5 och 12,6 m. fria öppningar. Mellanpelarens bredd är 6,5 m. Grunden utgöres av lerblandat grus och sten. Landfästena och pelarena är utförda av kilad och delvis huggen sten, grundad på stockrust. Stockrusten äro visserligen under vattenytan, men ändock så högt belägna, att vattnet speciellt under mellanpelaren, håller på att utgräva grunden under rusten. För att förhindra vidare utskärning är det nödvändigt att utföra stenkastning kring pelaren och framför landfästena.
Brospannen äro av trä och relativt friska. Brolocket kunde icke granskas, medan undersökningen utfördes vintertid, då detta var betäckt av snö.
Bron är beräknad att uthärda maximalbelastningen d.v.s. en lastvagn vägande 6 000 kg med 3 m axelavstånd. Bron kan således godkännas, blott de broplankor som eventuellt äro angripna av röta, ombytes och stenkastning utföres kring pelaren och framför landfästena.
I mitten på 1970-talet förnyades brolocket och bron var därför stängd under två månaders tid. Den lokala persontrafiken kunde ske över en provisorisk träbro medan biltrafiken måste ske via Perus. Bron gjordes också smalare, från 6 meter till 4,5 m men med samma 13 tons bärförmåga som tidigare.
Slutet för gamla Storbron och början på den nya.
På 1970-talet blev allt mer uppenbart att Storbron inte längre klarade av den ökade trafiken. Långtradarna hade blivit både tyngre och längre och den tvära kröken direkt efter bron på södra sidan uppfyllde inte dåtida krav. Flera förslag på ny vägsträckning lades fram och den som vägverket lyfte fram var en ny väg över Byåsen, förbi centrum i Dagsmark. Det fanns flera förslag på platser där den nya bron skulle byggas.
Den som sist och slutligen framkastade det förslag som sedan verkställdes var Rurik Nylund. Han ansåg att byn utarmardes om vägen drogs uppe i skogen. Idén ansågs bra och planeringen inleddes. Alla var inte nöjda med planerna, bland annat Åke Klemets som ägde hela Klemets åkern fick den sönderdelad i två trekanter.
I mitten på 70-talet var så planen klar och godkänd och meningen var att bygget av den nya bron skulle ske mellan åren 1977-78. Den 7,6 km långa vägen ner till Lappfjärd skulle enligt planerna byggas 1980-81.
Undersökningar hade gjorts om trafiktätheten och år 1970 var det mellan 620-950 fordon per dag som körde på Dagsmarkvägen. Redan år 1974 hade antalet fördubblats och den här utvecklingen påskyndade givetvis broprojektet. Mellan åren 1971-74 hade det inträffat 11 olyckor på vägen, varav 1 med dödlig utgång. Dagsmark med sina stora industrier behövde goda förbindelser åt alla håll men det dröjde flera år innan tillräckligt med pengar kunde anslås för byggandet.
Det dröjde ända till år 1982 förrän staten kunde anslå den första miljonen för brobygget och följande år lossnade ännu ett par miljoner mark. Eftersom planen var klar så kunde bygget starta i september 1983. Eftersom den gamla stenbron måste rivas före den nya kunde byggas så byggdes det en tillfällig bro av metall på den östra sidan om Storbron.
Brobygget utfördes av Vasa distriktets Väg och Vatten och som arbetsledare fungerade Jaakko Harjula. Normalt var ett 20-tal man i arbete på brobygget och för dessa hade det byggts en hel barackby som stod på tomten där bybutiken står idag. Flera arbetare bodde under veckorna i Dagsmark just i dessa baracker.
Det budgeterades att bron skulle komma att kosta 3 miljoner mark men de verkliga kostnaderna blev endast 2,45 miljoner. Den är 70 meter lång och har en bredd på 10,5 meter. Mittöppningen är 40 meter och på båda sidorna är öppningarna 15 meter. Det är en smäcker bro som går i en svag böj, samtidigt som den sluttar en aning. Konstruktionen är av typ lådbalksbro, vilket betyder att de 2 längsgående balkarna är tomma inuti och i dessa ihåligheter finns spännvajrar som bär upp bron. Den här byggmodellen gör bron betydligt lättare och den ser inte så robust ut. Själva locket på bron är 15-20 cm tjockt vilket anses som mycket tunt. 64 ton armeringsjärn användes vid bygget och 15 ton spänningsvajrar.
Byggmästaren Jaakko Harjula tyckte att bygget var ett riktigt problembygge eftersom bron var böjd och att den därtill sluttade. Men han tröstade sig med att byggarna behövde varken vinkel eller vattenpass i arbetet. Några riktiga problem blev det aldrig med bygget och allt gick planenligt.
Det här brobygget var årets största inom hela Vasa disktiktet och samtidigt byggdes också Väg och vattens nya depå i Lålby nära vägen till Kristinestad. Så det var mycket på gång just detta år.
Samtidigt med brobygget byggdes också nya anslutningsvägar på sträckor om 800 meter, den längsta snett över Klemets åker. Med dessa anslutningsvägar inräknade steg de totala byggkostnaderna till 4,4 miljoner mark.
Medan grävningsarbetena i ån pågick så togs det så gott som dagligen vattenprover i ån. Kemisten Kalevi Savolainen som är hemma från Sideby, vars företag fanns i Ilmajoki skötte om provtagningen. Några förändringar i vattenkvaliteten kunde inte konstateras varken under byggnadsskedet eller efteråt.
Nyström konstaterade vid invigningen att vägarna i Kristinestad börjar vara i gott skick, ett faktum som befolkningen i kommunen sätter stort värde på. Han tillade att man i Dagsmark har speciell rätt att ställa stora krav på vägarna, eftersom byn utgör ett mycket livskraftigt område.
År 1984 påbörjades så arbetet med att grundförbättra landsvägen mellan Dagsmark och Bötomkorsningen i Lappfjärd, en sträcka på över 7 km.
Smeds Jannes drönarfoto över Brobackan år 2015, där Storåvägen med Storbron finns med. Gården i övre kanten är Westerbacks gård på Åddin.
Vill du se mera fotografier av Storbron, så hittar du flera i Ingmar Rosengårds eget album, som du kommer till om du klickar HÄR!
Tidningsartiklar om Storbron:
Finlands allmänna tidning, lördagen 14 maj 1853
Den 29 och 30 april inträffade, efter några dagars töväder och regn, islossning uti alla genom detta län flytande elfvar och bäckar, hvilka till ovanlig höjd öfversvämmade sina bräddar. Utom en mängd vattenqvarnar och mindre broar, hafva, enligt hvad härintill är kändt, en större bro i Kurikka kapell af llmola socken, en hvälfd stenbro i Dagsmark by af Lappfjerd socken, en bro nära Kauhava kapellkyrka helt och hållet, samt bron öfver Lillkyro elf till större delen blifvit förstörde.
Kuopio tidning 11.6.1853
I sammanhang härmed få vi anföra följande oss benäget meddelade berättelse om vårflodens framfart uti Hongajoki och Lappfjerds församlingar. Den 30:de April begynte vattnet stiga. Som de flesta hemman inom predikogället äro belägna på stranden af Hongajoki å, vederfors ägarna en och annan olycka. Folket å Hongaluoma hemman vaknade natten emot den 2 Maj på ett tjenstehjons nödrop och finner det inträngande vattnet redan till 2 qvarters höjd uppfylla boningsrummet; någon svårare olycka drabbade dem dock icke. En 11 års gammal gosse begaf sig från Pasto hemman till Pihlaja by, där också prestgården ligger, men blir på allmänna landsvägen kringränd av vatten, så att han seende vägen vara stängd för sig på alla sidor, nödgas taga sin tillflykt till en närbelägen lada där han efter tvenne dagar hittades av en torpare som av en händelse rodde förbi ladan. Gossen undkom faran med några dagars fasta. Sju kvarnar fördes ned av floden. Andra betydligare skador inträffade icke.
Inom Lappfjärds socken var förödelsen större. Dagsmarks stora stenbro bortfördes av strömmen i sällskap med flera mindre broar. Hela stora Lappfjärds by var översvämmad. Grisar, får och svin följde med floden. De som bodde närmare Bötomgränsen körde sina kreatur upp på Pyhävuori, där de alla räddades. Samma tid utlåntes säd från Kronomagasinet i Christinestad. Låntagare som utan att ana någon olycka tågade hemåt med sina lass, funno vägen avskuren genom vatten, varför de tvungos att stanna å Håxells gästgifveri där de uppehöll sig i flere dagar i största nöd. Saknande föda för såväl för sig som hästarna och då gästgiveriets tillgångar begynte bliva slut, hade de icke någon annan utväg, än att för tillfället sammanslå farkoster varmed de kunde avhämta livsförnödenheter från längre upp i landet belägna hemman. Här slutar korrespondenten. Från vårt närmaste grannskap hava inga av översvämningar förorsakade skador försports ehuru vattnet står ovanligt högt.
Ahti, 1878 syyskuu 7 pv, Sanomia Kristiinasta
Muutama viikko sitten kuletti muuan ajopoika halkokuormaa Lapväärtin Dagsmarkin kylässä tietä, joka kulki Brobakan sillan ylitse. Sillalla, joka on veden pinnasta noin kolmea syltä ylähällä, juoniutui hewonen ja rupesi lykkimään kuormaa taaksepäin. Poika tosin ennätti piipahtaa kuormalta sillalle, mutta hewonen kuormineen pauhahti jokeen. Tapauksesta ei kuitenkaan tullut sen kummempaa, kuin se, että kärryn pyörät irtaantuivat lavasta ja painuivat pohjaan, mutta hevonen, vaikka vähän hämmästyneenä, ui kuormineen onnellisesti rannalle.
Päivälehti 11.9.1898
Senaatti on käskenyt tie- ja vesirakennuksien ylihallituksen Vaasan piirin piiri-insinöörillä teettämään piirustukset ja kustannuslaskut Lappfjärdin pitäjässä olevien Lappfjärdin ja Dagsmarkin sekä Ristiinankaupungin maaseurakunnan Tjöckin jokisiltojen uudestaan rakentamista varten joko raudasta tai jostakin muusta kestävästä aineesta. Piirustusten tulee olla niitä pyytäneiden sillantekovelvollisten maksuttomasti käytettävinä.
Wasaposten 19.10.1900
Åbroarna i Lappfjärd. Sedan Lappfjärd och Sideby socknars samt Kristinestads landsförsamlings gemensamma vägbyggnadslag, tidigare genom guvernören i länet anhållit om uppgörande på kronans bekostnad av ritningar och kostnadsförslag för ombyggande av sten eller annat hållbart material av landsvägsbroarna över och Dagsmarks åar i Lappfjärd kommun samt Tjöck å i Kristinestads landsförsamling, har numera, enligt kejserliga senatens befallning, ingenjören Gunnar Lindqwist upprättat kostnadsförslag till nämnda broars ombyggande, vilket förslag ren överlämnats åt vägbyggnadslaget. Enligt ifrågavarande förslag föreslås att den nya bron över Lappfjärds å i Lappfjärd kyrkoby skulle utföras av järn i tre spann. De gamla landfästena och pelarna skulle härvid användas med en mindre ommurning av de övre skikten och skulle bron utföras såsom platbro med farbana upptill, vilken farbana uppbäras af tvärbjälkar av järn samt av längdsyllar av träd. Kostnaden för denna bros ombyggande är beräknad till 43,000 mark.
Bron över Lappfjärds å i Dagsmark by är även föreslagen att utföras av järn i två spann a cirka 14 meters längd, emedan grundförhållandena här icke lämpa sig för uppförandet af en stenbro. En järnbro här anses bliva jämförelevis billig emedan de gamla landfästena och pelarna kunna i ned en mindre ommurning av de övre skiktena omvändas. Bron skulle, liksom bron i kyrkobyn, utföras såsom platbro. Kostnaderna beräknas uppgå till 26,000 mark.
Bron över Tjöck a i Kristinestads landsförsamling slutligen är föreslagen att utföras av sten i ett spann av 24 meters längd och 4 meters båghöjd. Kostnaderna för denna bro- beräknas uppgå till 34,000 mark. Totalkostnaderna för förenämnda tre broars ombyggande är alltså beräknad till 103,000 mark. De nu uppgjorda detaljerade förslagen torde först i en framtid komma till användning, då någon mera omfattande remont a någon bro blir behövlig.
Inga större olyckor.
Trots den tvära kröken direkt efter bron på södra sidan har inga större olyckor inträffat. De flesta trafikanterna har iakttagit nödvändig försiktighet och anpassat hastigheten enligt väglag och mötande trafik.
Lappfjärds Historia:
Eric Jakobsson var brofogde från år 1642 i Närpes och Lappfjärds socknar. Han lät samma år åtala bl.a bönderna i Skaftung, Mörtmark och Dagsmark för motvillighet att bygga deras broar och rödja vägarna.1
Vid hösttinget 1736 klagade brofogde Johan Jöransson Olme att samtliga härkmeribor inte ville befatta sig med Lappfierds brobyggnaden. Två gamla män vittnade att bönderna i Härkmeri pläga taga del i Dagsmarks bro och Lappfjärds bro. De dömdes då att fullgöra sin skyldighet. 2
En storåbo besvärade sig vid vintertinget 1698 över lappfjärdsbor, att de årligen en stor myckenhet med bjälkar och träwärke neder åt åen med strömmen flotta, varigenom Dagsmarks åbroen som han med sina interssenter vidmakthåller, stora anstötar lider. Han begärde att bron skulle värderas, så att man hade att rätta sig därefter, ifall bron genom flottningen skulle kastas över ända, vilket bifölls. 3
1808 brände ryssarna broarna i Tjöck, Dagsmark och Bötom. Tjöck bro värderades till 4000 riksdaler, Dagsmarks bro till 300 riksdaler och Hannola bro i Bötom till 200 riksdaler.4
En större välvd stenbro blev 1848 byggd över älven i Dagsmark. Den stora vårfloden 1853 förstörde till grunden en större välvd stenbro, vars uppförande hade kostat 6000 rubel silver(=2,4 miljoner mark år 1952). och skadade en annan större bro på stenkistor, varpå skadan uppgår till 800 rubel omtalade länsmannen i årsberättelsen för 1853 och tillade, att flera träbroar på allmänna vägen och på byvägarna blivit förstörda. Den större, välvda bron, var stenbron i Dagsmark. Denna bro måste uppbyggas ånyo. I årsberättelsen för 1854 omtalar länsmannen, att en större bro på stenkistor har över älven i Dagsmark by blivit grundlagd och uppförd, vartill penningarna till kontanta utgifterna av höga kronan erhållits.5
År 1898 beslöt man att hos myndigheterna anhålla att ritning och kostnadsförslag till ombyggande av broarna i Lappfjärd och Dagsmark skulle uppgöras och broarna byggas på kronans bekostnad. De behövde bli hållbarare för den stora trafiken. Något resultat av en sådan anhållan lät icke tala om sig.