Myllyniemen Puunjalostus på Åbackvägen 250.

Sammanställt av Lasse Backlund, med hjälp av Ilpo Myllyniemi.

Den här byggnaden på Åbackvägen 250 där Myllyniemen Puunjalostus verkade i flera år byggdes år 1967 av snickaren Johannes Myllyniemi (1904-1985).

I början av 1930-talet startade Johan Adolf Myllyniemi (1906-1985) ett snickeri i sitt bostadshus på Åbackvägen 251. Johan Adolf som kallades Johannes växte upp på andra sidan Åbackvägen och han hade år 1932 byggt sitt hem och den tillbyggdes efter något år med ett litet snickeri i den norra ändan. Före det hade Johannes arbetat på Westas skidfabrik i Kristinestad och år 1928 hade Johannes gift sig med Sylvia Salin (1906-1985) från Kristinestad. Vill du läsa mera familjen Myllyniemi, så skall du klicka HÄR!

Här på skidfabriken Westa nära Varvsbacken i Kristinestad arbetade Johannes år 1927, han står här längst till höger. Westa tillverkade också möbler och inredningar. till exempel en stor del av inredningen i den svenska samskolan tillverkades här.

Flygbilden är från år 1961 och Myllyniemis gård uppe till höger. Den högra ingången gick till snickeriet och den vänstra till Johannes och Sylvias bostad. Snickarvirket finns upplagrat nära landsvägen. Åkervägen på andra sidan Åbackvägen leder till Oskars gård, som revs år 1961.

I januari 1935 bjöd Johan Myllyniemi ut möbler i Syd-Österbotten.

I snickeriet tillverkade Johannes allt från möbler till fönster och dörrar. Han var känd som en bra snickare och det goda ryktet spred sig i nejden och han fick arbeten också i grannkommunerna. Den här snickeriverkstaden i bostadshuset blev småningom för liten och år 1956 byggde Johannes om fähuset vid sitt barndomshem på andra sidan vägen. Han höjde upp taket och gjorde vissa andra förbättringar. Han kom dock snart på andra tankar för något snickeri blev det inte av det gamla fähuset, utan år 1967 byggde Johannes den snickeribyggnad som fortfarande står kvar.

Byggarna Pihlajamäki från Vanhakylä och Rantamäki från Alakylä som just rest upp den första knuten till det nya snickeriet år 1967.

Johannes´ äldsta son Seppo (f. 1936) som arbetade i Sverige när snickeriet byggdes, återvände år 1968 och arbetade i snickeriet med fönster och dörrar till början av 2000-talet när han gick i pension. Yngsta sonen Jukka (f. 1944) hade år 1966 skaffat sin första grävmaskin och han gjorde bland annat grunden till snickeriet. Han arbetade som snickare det första året och har efter det arbetat med grävmaskiner. Den sista aktiva snickaren på Myllyniemen Puunjalostus var sonen Ilpo (f. 1942) och hans fru Marjatta (f. Kiviharju i Isojoki år 1947).

År 1970 annonserade Myllyniemi så här i Syd-Österbotten.

Här är det mycket folk i snickeriet. Från vänster Seppo, Jussi Myllymäki, Ilpo, Alli, okänd, Johannes och okänd.

Snickaren Ilpo Myllyniemi framför ingången till måleriet, där inredningsartiklar som skåpdörrar och lådor sprutmålades med flerkomponentfärger. Ilpo tillverkade köksskåp och garderober, som han för det mesta själv monterade hos kunden.

Inne i själva snickeriet finns en gammal trotjänare, en universalmaskin tillverkad på Stenbergs i Stockholm. Den här maskinen köpte Johannes i Sverige och fraktade den till Finland under vinterkriget år 1939. Risken för att fartyget skulle torpederas var stort vilket betydde att maskinen inte kunde försäkras under frakten.

Den tummade broschyren från Stenbergs finns fortfarande i behåll. Räkningen på 31 500 mk är inte lika tummad. Omräknat i dagens valuta skulle den ha kostat lite över 11 000 e.

Allt gick bra med transporten och den dyra maskinen installerades i snickeriet där den fortfarande står och är i användbart skick. Den här maskinen var dyr och finansierades med lån och allmänna pratet var att den här maskinen nog kommer att sätta Johannes i konkurs. Den höga inflationen efter kriget blev dock räddningen, för på några år hade lånet ätits upp av sig själv.