Sammanställt av Lasse Backlund 2015 och uppdaterats i oktober 2016.
A-Sidon och Sånan var i tiderna en ogästvänlig trakt helt utan bebyggelse. Bymossen bredde ut sig från Risåsen till Kvarnå och det fanns nästan inga odlingsbara områden. Till på köpet var det mycket svårt att ta sig till den andra sidan eftersom det saknades bro över Lillån. Nedanför Byin så fanns visserligen en vinterväg väster om Gamla forsen, så åtminstone vintertid gick det att med häst köra från Dagsmark upp till Korsbäck längs Gamla vägen, som börjar ungefär ”fö Rebeck elder fö Pelas-Gunnaras”.
De första invånarna som flyttade till A-Sidon var troligen bonden Lars Larsson Lillkull (1729-1815) som med sin familj flyttade från Storåkrin i Byin i samband med det första storskiftet i slutet på 1700-talet. Lars Larsson var ingift i Lillkulls släkt och byggde en gård på A-Sidon nära nuvarande Lillbron.
Det var inget litet hemman som Lillkull odlade upp, efter någon tid var hemmanet hela 400 hektar stort, med andra nästan hela A-Sidon. För att ta sig dit behövdes en ordentlig bro och möjligtvis så var det någon Lillkullare som byggde den första bron av trä.
Enligt en statlig vägförordning i november 1927 så skulle alla byvägar ha en bestyrelse, som hade att se till vägarna och broarna hölls i skick och underhölls på överenskommet sätt. På höstar och vårar skulle vägarna granskas tillsammans med kronolänsmannen. På en mantalsägarstämma i Lappfjärd i januari 1929 tillsattes så styrelser för samtliga vägar i Dagsmark och i resten av kommunen. Dagsmark by delades upp i 3 distrikt, där Korsbäckvägen och Norrvikvägen tillsamman bildade ett distrikt och till ordförande för båda vägarna valdes Erland Hammarberg från Korsbäck. Övriga ledamöter blev Johan Lillkull och Johannes Stenlund, med Erland Lind och Emil Backlund som suppleanter.
Den här gruppen arbetade effektivt och inom något år byggdes nya broar av sten, både i Korsbäck nedanför Lindqvists och över Lillån i Dagsmark. Byns starke man ”Pelas Jåhan”, alltså kommunalmannen Johan Lillkull gjorde år 1931 en ansökan att Tresk-vägen skulle bli klassad som byaväg och underhållet således lagt på delägarna.
Den här stadiga bron användes flitigt och samtidigt byggdes en ny väg till Korsbäck ungefär på samma ställe som i dag. Korsbäckborna kallar den ännu för Bymåsstå allt fram till Bergåsen.
Bygget av den nya Lillbron 1998.
I mitten på 1990-talet blev det bestämt att en ny bro skall byggas över Lillån, eftersom den gamla inte längre motsvarade tidens krav på bärförmåga och trafiksäkerhet. Det uppskattades att byggkostnaderna skulle bli närmare 2 miljoner mark.
Några större olyckor på Lillbron är inte kända, detta trots att bron var smal och mycket trafikfarlig. Men eftersom trafiken ökade och bilarna blev större så byggdes år 1998 en helt ny bro, som väl uppfyller dagens krav. Den byggdes betydligt högre än den gamla och det betydde att Lillbrobackan försvann i samband med bygget.
Lillbron i dag.
