Sammanställt av Lasse Backlund i mars 2020, med hjälp av Olavi Jantunens dotter Liisa Holopainen från Villmanstrand, Eva Grönlund och familjen Norrvik. Ralf Rönnlund har bidragit med trevliga berättelser.
Bonden Egil Norrvik (1928-2016) föddes i Norrviken och han var son till Selim Knus, senare Norrvik (1900-1985) och Julanda (1904-1988). Julanda var dotter till ”Eljasas Viktor” Rosenback (1861-1917) och Edla Maria Båsk (1860-1941). Julanda var född på Sebasbackan men växte upp på Finngärdstå i Lappfjärd dit familjen flyttade, då de sålde sitt hemman åt familjen Agnäs.
Egils hustru Birgit (1928-2017) var dotter till bonden Erik Anders Englund (1880-1948) och Amanda (f. Korsbäck 1888-1974). Birgit växte upp i en gård som ligger närmaste granne med Norrviks gård, så när hon flyttade till den nya gården år 1964, så var det nästan som att flytta hem igen.
År 1952 gick Egil i lantbruksskolan i Korsholm och efter det vistades han i Canada där han arbetade i skogarna. Då han efter en tid återvände, så köpte han i juni 1955 Sandlunds hemman på Sunnantillvägen av änkan Hilma Sandlund. Det hemmanet hade i tiderna varit på 30 ha men Hilma Sandlund hade sålt ut vissa delar, så att då Egil köpte det fanns det jordbruksmark 9 ha och skog 16 ha. Köpeskillingen betalades kontant och förutom den skulle Egil också ge en viss mängd ved i sytning varje år. Säljaren Hilma Sandlund undantog ett vedlider och en lillstuga, där hon sedan hade rätt bo.
Gårdens och hemmanets historia.
Vid storskiftet 1900-1912 fick bonden Erik Johansson Lång (1836-1902) sitt hemman placerat i en öde trakt i Palon. Hemmanet på 55 ha var väl samlat i ett hemskifte, plus ett område i södra Lillsjö. Erik Lång hade före storskiftet bott någonstans på Brobackan och hans marker var utspridda över hela byn. Erik Lång var nära släkt med Eklunds och Westerbacks på Brobackan och med Nygårds upp i Korsbäck.
I en skrift om storskiftet i Dagsmark skrev ”Lill Kårk” Bertel Forslin, att Kårk Erik Lång var en framstående hemdoktor, som hade patienter ända från Övermark. Kårk Erik Lång hade för övrigt en bror som hette Johan Henrik Lång (1816-1886) och han blev måg på Båsk hemman i Kias kroken, då han år 1840 gifte sig med Brita Maria Båsk (1822-1888). Johan Henrik är mest känd som den som såg till att kyrkan i Lappfjärd blev byggd i mitten av 1800-talet.
Under storskiftets gång dog Erik Lång och hälften av hans hemman övertogs då av änkan Lena Andersson Lång (1837-1926), som kallades ”Kårk Lena”. Den andra hälften av hemmanet övertogs av sonen Erik Johan. Lena höll gästgiveri i gården, där resande kunde ta in och vila och få något att äta. Det har berättats att då några pojkar från Tresk en söndag var cyklande ner till Dagsmark, så for de med ”trampvagnen” till Lena för att få äta lite fil. Lena hade flera filbunkar på en hylla men eftersom hon var liten till växten, så räckte hon inte upp för att se vilken fil som var färdigt ”löpna”. Men då sträckte hon upp handen och stoppade ner ett finger i bunken och om filet fastnade på fingret, så var det inte färdigt. Men då hon hittade en bunke där hon kunde stoppa ner fingret utan att filen fastnade, så kunde hon servera det åt pojkarna.
Enligt en tidningsartikel i Wasa Tidning från november 1884 som Eva Grönlund har hittat, så hade Erik och Lena Lång gästgiveri och skjutshållning redan när de bodde på Brobackan. Det var så att guvernören i Vasa uppmanade länsmannen att hålla auktion på sysslan och den som bjöd minst, fick uppdraget för 3 år i taget. I kommunen fanns det 6 gästgiverier och för en ersättning om 425 fick Erik Lång hålla gästgiveriet i Dagsmark. Det var den näst högst summan av alla gästgiverier, för Lappfjärd norra gick för den högsta summan 590 mk medan Sideby var lägst med 220 mark. Hela systemet med gästgiverier och skjutshållningar avslutades som obehövligt 1936.
Erik och Lena Lång hade två barn:
-dottern Anna Sofia (1861-1938) som var gift med Viktor Strömberg (1859-1925) och de bodde i en bondgård som stod på det ställe där Ragnar Skogman byggde sin gård på 1950-talet. De hade endast en dotter som dog i unga år.
-sonen Erik Johan (1873-1962) som var gift med ”Mokkelinas” dotter Matilda Långfors (1872-1948). Erik Johan, som kallades ”Kårk Erk Jåhan” gifte sig år 1927 med Matilda, som kallades ”Mokkelinas Tilda”.
År 1913 övertog så sonen Erik Johan hemmanet av sin mor. På det nya hemmanet råkade det finnas en del av ett gammalt torp nära landsvägen mitt på en rå. Största delen av torpet låg på ”Pala Josipas”, alltså Josef Granlunds mark och denne hade år 1916 arrenderat ut torpet åt Heikki och Ulrika Hemberg. Dessa hade tidigare bott på Lillsjölidvägen där ”Rintalas”. År 1920 sålde både Josef Granlund och Erik Johan Lång var sin del av torpet och den del på 0,2 ha som låg på Erik Johans sida fick namnet ”Ulrikasborg” och den del på 0,3 ha som låg på Josef Granlunds sida fick namnet ”Hernbärg”. Efter Heikkis och Ulrikas död på 30-talet såldes dessa områden åt ”Kuoppa” Ivar Mäki från Storå.
Erik Johan Lång tar över.
”Kårk Erk Jåhan”, alltså Erik Johan och Matilda fick inga barn. Redan 1927 så sålde de halva hemmanet åt Anselm och Hulda Peltomaa från Storå. Det sålda området bestod mest av skog och Erik Johan blev kvar med odlingsmarkerna på 14 ha i västra ändan plus ett skogsområde på 10 ha i den östra ändan av hemmanet. Peltomaa sålde sedan ut sitt nyinköpta hemman i mindre delar, bland annat åt familjen Hemberg.
Trots att Erik Johan sålde halva hemmanet åt Peltomaa, så hade han ändå så pass stort hemman kvar att han inte klarade av det utan drängar och pigor. På dörren till ”fårnöttse” hade han ett lås, som var svårt att använda och så att andra skulle kunna öppna det, så hade han skrivit på låset:
Les opp mot sol,
och åter ner mot jol!
Varsaviita tar över.
I januari 1937 sålde Erik Johan och Matilda återstoden av hemmanet Lång i Palon åt Armas Varsaviita från Storå. Köpesumman var 169 000 mark, plus att köparen skulle ge livstids sytning åt båda säljarna. Själva flyttade Erik Johan och Matilda till ”Mylläris gård” på Brobackan som de köpte samma år av Vilhelm och Elna Norrback, som hade hamnat på obestånd.
Den nya ägaren Armas Varsaviita (född i Storå 1897) var gift med Hulda Vainionpää (f.1900) bodde i Vanhakylä och han flyttade alltså inte till bondgården i Palon. Möjligtvis hyrde han ut gården åt behövande fram till år 1941, för det var då han hyrde ut gården åt kommunen. Den finska folkskolan verkade i gården i några år tills den flyttade till Löfgrens gård nära Lillbron.
Jantunen tar över.
I augusti 1946 sålde Armas Varsaviita hemmanet åt karelarna Juho och Maria Jantunen. Trots att köpeskillingen var över 1,2 miljoner mark, så betalade Jantunen en blygsam handpenning och resten skulle han betala när han av staten hade fått ersättningen för sitt förlorade hemman i Karelen. Fadern Juho Jantunen var redan i 60-års ålder, då han blev bonde i Palon. Juho var född i Jaakkima år 1884 och år 1907 gifte han sig med Maria Lankinen som var född 1886 i Jaakkima. Mellan åren 1908 och 1924 fick de 4 döttrar och en son och hela familjen evakuerades efter krigsslutet. Sonen Olavi som var född 1911 deltog i kriget, där han avancerade till löjtnant.
Juho, som kallades ”Ukko” blev då bonde på Lång hemmanet tillsammans med sonen Olavi. I november 1949 gav makarna Jantunen halva hemmanet som gåva åt Olavi, alltså hälften av markerna och hälften av skogen som låg vid Rävåsvägen. Juhos bästa vän var nog hästen Lippo, som han hade tagit med sig från Karelen. Lippo förstod precis vad Juho ville och därför kunde den köras till och med utan betsel, eller ”bitolar” som de kallas i Dagsmark. Vid besök i Nelsonas affär behövde inte Juha binda fast hästen, som de andra gjorde, utan den stod snällt och väntade utanför affären.
Trots ägarbytena skulle sytningen åt Erik Johan Lång betalas enligt kontraktet från 1937. Där ingick en viss mängd ved och säd, men också 2 000 kg torrt hö. Detta skötte Jantunen om ända till 1953 då han inte längre levererade höet åt Erik Johan. På grund av detta blev det process på tinget och Jantunen försvarade sig med att höet nog fanns med att det var Erik Johan som själv borde hämta det från gården i Palon. Sytningskontraktet som var i övrigt var klart och tydligt men nämnde ingenting om hur överlämnandet av höet skulle gå till och var. Tingsrätten var dock av den åsikten att Jantunen borde ha levererat höet till Brobackan där Erik Johan bodde och Jantunen ålades att betala 5 mark per kilo för höet åt Erik Johan.
Norrvik tar över.
Jantunens alla barn förutom Olavi bodde på andra orter. År 1957 dog Maria och år 1961 dog Juho och de är båda begravda på Åsändan. Efter Juhos död sålde arvingarna gården och hemmanet åt bonden Egil Norrvik. Hemmanet bestod då av 14 ha åkermark och 10 ha skog.
Egil rev då ner den gamla gården som stod med långsidan mot vägen. Möjligtvis hade gården före storskiftet stått någonstans på Brobackan. Stockarna hyvlades till byggnadstimmer för den nya gården som skulle byggas på samma tomt. Gården som byggdes år 1964 revs år 2024.
Hemmanet Lång nr 1 är fortfarande i familjen Norrviks ägo.
Foton.
