Uppgjort av Lasse Backlund år 2013, med hjälp av Voitto Kangas och Harry Kangas. Uppdaterats i december 2016.
Tidig historia om Klemets kvarn.
Det var i mitten på 1600-talet som bonden Lars Larsson Klemets tillsammans med sina många söner byggde den första kvarnen i Klemetsforsen. Sönerna Anders Larsson Klemets och Henrik Larsson Klemets, senare Båsk övertog kvarnen vid sekelskiftet.
-Följande ägare var Lars Andersson Klemets (1686-1755) som var gift med Valborg Storkull.
-Följande ägare var Lars Larsson Klemets (1727-1796) som var gift med Margareta Småträsk.
-Följande ägare var Lars Larsson Klemets (1761-1834) som var gift med Anna Lång.
-Följande ägare blir sonen Anders Larsson Klemets (1794-1834) som var gift med Anna Greta Småträsk från Lappfjärd.
-Följande blir Johan Erik, Andersson Klemets (1827-1868) och han var gift med Anna Kajsa Storkull.
-Följande ägare var sonen Anders, Johan Eriksson Klemets född 1867 men som dog redan 1898. Denna Anders var gift med Matilda Storfors som var dotter till Johan Josef Storfors, f. Lång från Kaas hemman i Tjöck. Denne Johan Josef kallades vanligtvis för ”Storfåssin” och var gift med Edla Yrjäns från Påskmark. Storfåssin och hans Edla bodde i ett litet hus väster om kvarnen.
År 1897 anhöll mjölnaren Anders Klemets om tillstånd av guvernören i Vasa för sin kvarn i Klemetsforsen och vill du läsa om den förrättning som hölls, så skall du klicka här!
På hösten 1898 skulle Anders tillsammans med sin hustru Matilda vända på en kvarnsten men på grund av den stora påfrestningen så dog han av ansträngningen. I Kristinestads Tidning den 18.1.1899 annonserade förrättningsman Arthur Lewán att mjölnaren Anders Klemets kvarlåtenskap och egendomar skall säljas på auktion den 23 januari och att den består av en vattenkvarn med 2 par stenar och grynmaskin i utmärkt skick. Därtill 2 boningshus i gott skick, ¼ lott i Dagsmark Storsjöträsk, arrendemark på Lång hemman, kreatur och annan lösegendom.
Dottern Alexandra var bara 4 år då pappa Anders Klemets dog och år 1902 gifte mamma Matilda om sig med Anders Björses från Perus. De köpte då en bondgård på A-sidon av Maria Utter, som år 1901 hade blivit änka med flera barn. Matilda och Anders bytte då namn till Forsgård och deras dotter Alexandra blev sedan småskollärarinna och gifte sig med Artur Rosengren från Åbackan. Bondgården på A-sidon där de bodde, sålde Matilda Forsgård till bönhusföreningen och den byggdes sedan om till bönehus i början på 1900-talet.
Flera ägare till Klemets kvarn.
Efter detta tragiska dödsfall bytte kvarnen ägare flera gånger. Efter Anders död 1898, så tog hans bror Viktor Klemets, senare Engström över verksamheten men redan i april 1900 bjöd denne ut kvarnen i Kristinestads Tidning. Följande ägare blev då ”Kvään Viktor”. Han hette Viktor Korsbäck då han föddes år 1866 där Holmbergas uppe i Korsbäck men år 1892 bytte han namn till Guss då han gifte sig med Vilhelmina Guss från Tjöck. ”Kvään Viktor” var bror bland annat till Holmbergas-Karl Löfgren som köpte Pelas Viktors hemman bredvid Lillbron. Han var också bror till Henrik Rönnblad som tog över hemgården, alltså den gård där P. Hammarberg bor i dag.
År 1908 sålde Kvään Viktor kvarnen åt Matti Koskenkorva (f. 1864 i Bötom). Denne kallades ”Kvään Mattas” och tillsammans med hustrun Liisa hade han 6 barn. Då Kvään Viktor Guss sålde kvarnen så köpte han efter år 1910 ”Glas Kajsas” alltså änkan Anna Kajsa Klemets gård som stod på Sunnantillvägen, nära korsningen till Långas tå på andra sidan ån och blev bonde där.
Omkring 1912 övertog Johan Viktor Solfvin från Kristinestad kvarnen och han blev följande mjölnare och tillsammans med sin familj flyttade han till Dagsmark. Åtminstone sonen Alfred Solfvin (1912-1996) är född i Dagsmark medan dottern Elna (1907-2001, gift med Runar Grans) nog är född i Kristinestad.
(Vill du läsa mera om sågverksförmannen, mjölnaren och smeden Johan Viktor Solfvin, så skall du klicka HÄR!)
I en artikel i Kaskö Tidning den 10 november 1920 så står det att en ny kvarn har kört igång i Kalaks i Närpes, vilket betyder att närpesborna hädanefter inte behöver åka med hästarna i långa karavaner till kvarnarna i Dagsmark för att mala.
År 1922 finns Antti Mikkonen (f. 1883 i Kexholm) antecknad som ägare till kvarnen men det är oklart om han också bodde i Dagsmark. Som boende finns antecknade bland annat Kustaa Viktor Lehtonen och Arvo Virtanen.
År 1929 sålde Mikkonen kvarnen för 10 000 mark åt affärsmännen Frans Talvitie (f.1873 i Vanhakylä) och Artturi Mäkelä (f.1893 i Storå). Inom kort sålde dessa kvarnen åt Heikki och Hilda Niemi från Storå men dessa fick ekonomiska svårigheter och Frans Talvitie och Artturi Mäkelä köpte tillbaka kvarnen för 6 500 mark.
I januari 1930 köpte herrarna Talvitie och Mäkelä tilläggsmark runt kvarnen av Josef och Ida Guss, av Ida Vestergård och av Emil Nyberg.
De ekonomiska problemen fortsatte och utmätning följde. Trots utmätningen så sålde herrarna Talvitie och Mäkelä år 1932 kvarnen åt Artturi Laaksonen och dennes hustru Selma från Tammerfors för 20 000 mark. Artturi kände inte till utmätningen utan fick nys om den då han transporterade maskiner från Tammerfors. Efter en svår och lång rättstvist gjorde parterna en förlikning vilket betydde att Frans Talvitie ägde hälften och makarna Laaksonen andra hälften. I mars 1936 sålde Selma sin andel i kvarnen åt sin man Artturi Laaksonen.
I oktober 1936 sålde Frans Talvitie och Artturi Laaksonen hela kvarnen åt Kalle och Anna Mäkelä från Käkisalmi för 36 000 mark.
I maj 1938 sålde makarna Mäkelä kvarnen åt Bertta Ylisalo från Tammerfors för 105 000 mark.
Kangas tar över.
12 december 1938 sålde Bertta Ylisalo lägenheten Klemetskvarn med därtill hörande kvarn åt makarna Väinö och Tilda Kangas från Kankaanpää för 160 000 mark. Då familjen Kangas tog över så pratades det i byn, att nu kom det igen en ny ägare, denna gång från Kankaanpää ”får se hur länge de här stannar”. Väinö och Tilda var hemma från Vihteljärvi by i Kankaanpää, båda var födda år 1897. Äldsta sonen Voitto som då arbetade på Gummifabriken i Nokia blev kvar där, men de övriga barnen flyttade med föräldrarna till den gård som stod på kvarnområdet.
Under kriget hade han besökt Dagsmark ett par gånger under längre permissioner. Bland annat hade han gift sig med Elsebeth Lillsjö, som också fick sin första dotter under krigstiden.
Efter kriget började Voitto arbeta på kvarnen vid Pärus Fors tillsammans med Runar Grans och Evert Lillgäls. Sedan arbetade han i Kristinestad på Kristiinan Puu som arbetsledare.
År 1945, den 22 mars avled mjölnaren Väinö Kangas och genom ett nyligen uppgjort inbördes testamente övertog änkan Tilda hela lägenheten Klemetskvarn 1:65 med därtill hörande kvarn. Sönerna Veli och Voitto skötte själva malandet vid Klemets kvarnen, som drevs enbart med vattenkraft. Eftersom de flesta tak den tiden täcktes med pärtor började bröderna tillverka sådana också.
År 1960, den 1 augusti sålde Tilda Kangas hela lägenheten Klemetskvarn 1:65 åt sönerna Veli och Voitto för 600 000 gamla mark.
Den här pärthyvlingsverksamheten avtog med tiden och Karl Hemberg som handlade med virke uppmanade bröderna att börja såga stockar. De införskaffade då en cirkelsåg som placerades under taket där pärthyveln stod.
Bröderna byggde till sågen och skaffade en hemtillverkad ramsåg som dock inte fungerade tillfredsställande. Så det blev att köpa begagnade ramsågar av gjutjärn, bland annat från Pihlavan Saha, från Virdois och från Jalasjärvi. Stockarna skaffades i huvudsak från nuvarande Kristinestads område.
Utomstående transportföretag skötte transporten av virket från skogen till sågen, bland annat Alvar Björklund, Lindedahl och på senare tid bröderna Silander. De färdiga produkterna gick på export via hamnen i Kristinestad. Transporten till hamnen sköttes med sågens egen lastbil. Som mest sågades 900 standarder. Standard var en måttenhet som i början på 1900-talet användes för virke som skulle skeppas med fartyg. En standard motsvarar ungefär 4,5 fast kubikmeter.
Dagtid sågades det stockar och på kvällarna maldes det i kvarnen. Det blev långa arbetsdagar för bröderna som delade på ansvaret för både kvarnen och sågen. När det var som livligast arbetade upp till 18 personer på sågbacken men den vanliga arbetsstyrkan var 10-12 man. Kvarnen drevs med vattenkraft medan sågen drevs av elektricitet som köptes av Pärus Fors AB.
Kvarnkammaren var en populär plats där både personalen, kunderna och grannarna gärna vistades. Där brukade Dal-Frans Grönlund och Halt-Erik Asplund och många andra sitta och diskutera. Om väggar kunde tala så skulle de säkert ge material till flera böcker.
Ett annat företag som växt kraftig och utvecklats bra var Lindell som verkade i närheten. Direktören Elof Lindell visade intresse för sågen och förhandlade med bröderna Kangas om en affär i början på 80-talet, men den ledde inte till resultat.
Metsäliitto köper området och sågen år 1981.
En dag tog Metsäliitto lite överraskande kontakt med Voitto med förslag att de skulle köpa sågen av bröderna. Den äldre brodern Voitto var då redan i pensionsåldern så de beslöt att sälja alltsammans åt Metsäliittos dotterbolag Metsäliiton Teollisuus Oy. Köpeskillingen var 100 000 mark och köpet genomfördes i Helsingfors den 6 april 1981. Metsäliitto hade inget intresse att fortsätta verksamheten i Klemets-forsen utan de sade upp hela personalen och stängde sågen för gott.
I flera år stod sågen och kvarnen öde. En dag dök Matti Sundberg från Metsäliitto upp hemma hos Voitto och frågade vad som skulle göras med byggnaderna. Eftersom Voitto inte hade några önskemål beslöts det att allt skall rivas.
Så skedde också och inom kort stod ramarna kvar som en lämning från en storhetstid.
Fotografier och tidningsartikel.
