På initiativ av Hilma Norrgård och lärare August Långvik skapades ett ståtligt minnesmärke över Wilhelm von Schwerins bedrifter i striderna i Ömossa den 6 september 1808. Avtäckningen skedde den 6 september 1936 och tidningen Syd-Österbotten skrev om detta i två nummer. Så här skrev tidningen dagen före avtäckningen, alltså den 5 september 1936:
Wilhelm von Schwerinmonumentet i Ömossa avtäckes i morgon kl. 12.
Den till hugfästande av underlöjtnanten greve Wilhelm von Schwerins hjältedåd vid Ömossa den 6 september 1808 resta minnesstenen på slagfältet avtäckes högtidligen i morgon kl.12.
Till avtäckningshögtidligheterna anländer från Sverige chefen för Kungliga Svea artilleriregemente, överstelöjtnanten W. af Kléen och den unge hjältens namne, Wilhelm von Schwerin, son till ättens nuvarande huvudman. Överste af Kléen åtföljs även av sin adjutant, löjtnant Erhardt.
Bland gästerna från Finland märks kommendören för Fältartilleriregementet 4 i Vasa, övertelöjtnant G. Schauman, militärattachén vid svenska legationen i Helsingfors, major Tengberg och ställföreträdande distriktschefen för Vasa skyddskårsdistrikt, kapten G. Skrifvars. Till högtidligheten sänder första skyddskårskretsen ett hederskompani, som kommenderas av kretschefen, löjtnant B. Ståhl.
Programmet vid avtäckningen upptar bland annat fältgudstjänst på svenska och finska av kapellanen i Lappfjärd, pastor Stjernberg, avtäcknings- och överlämningstal, kransnedläggning, deklamation av Dr. G. Bergroth samt musik av Kristinestads skyddskårs hornkapell under ledning av kapellmästare K. Schulz. Kl. 15 anordnas soldatmiddag i Ömossa ungdomshem.
Hur monumentet kom till.
Först nu har det förutom en inre krets blivit känt hur monumentet kommit till. Initiativet fattades för ungefär ett år sedan av fru Hilma Norrgård, född i Ömossa men sedan en tid tillbaka bosatt i Stockholm. Uti en därvarande tidning publicerade hon några insändare och begärde medel för monumentet.
Saken väckte genast intresse och på flera håll förklarande man sig villig att understöda detsamma. Under ledning av läraren August Långvik bildades också i Ömossa en kommitté för att på ort och ställe för idén vidare. Innan man dock på detta sätt hunnit skrida till att förverkliga tanken, tog Svea artilleriregementes officerskår och ätten von Schwerin saken i sin hand. Dessa har sedan dess låtit uppresa monumentet i samarbete med kommittén i Ömossa.
I följande nummer av Syd-Österbotten som utkom onsdagen den 9 september 1936 så fanns det en verkligt lång artikel om hur avtäckningen gick till. Artikel som var försedd med 3 bilder täckte mer än en hel sida och löd så här i förkortad form:
Wilhelm von Schwerin-monumentet i Ömossa avtäcktes senaste söndag på 128-årsdagen av hjältens minnesrika bragd. Hotande moln täckte himmeln men längre än till ett obetydligt duggregn nu och då gick det dock ej. Fast det sålunda inte var något typiskt festväder, hade en publik på omkring 1 500 personer samlats, vilket visar hur allmänt landsdelens folk omfattar de känslor, vilka tagit sig i uttryck i resandet av minnesmärket.
Alla inbjudna gäster var närvarande, plus den svenska vicekonsuln E. Hartman från Vasa och vicekonsuln Frans Henrikson från Kristinestad. Stadsarkitekten I. Serenius var också med, det var ju han som hade gjort ritningen till monumentet.
Högtidligheterna skulle börja kl. 12 med på grund av att de rikssvenska gästernas chaufför hade kört vilse, så blev det en försening på en timme. Framför monumentet som ligger på en liten bergshympel invid landsvägen, mitt emot Sandvik gård uppställdes första skyddskårskretsens hederskompani med Lappfjärd skyddskårs fana i spetsen.
Med Kristinestads skyddskårs hornseptett under kapellmästaren K. Schulz ledning spelade Vasa marsch, avlämnade kompaniet av kretschefen, löjtnant B. Ståhl åt överstelöjtnant Kléen. Denne höll ett kort tal till skyddskåristerna och tolkade de känslor han hade, då han som svensk officer, om också bara för en liten stund fick föra befälet över en finländsk trupp.
Hälsningstalet.
Lärare August Långvik, som hade varit monumentkommitténs energiske ordförande höll hälsningstalet, där han hälsade gästerna från det forna moderlandet och medborgarna från Finland varmt välkomna.
Han betonade att händelserna 1808 och minnesmärket är betydande för Sideby och speciell Ömossa. Det kan inte förnekas att Wilhelm von Schwerin för oss alla är ungdomsidealet, som gått som en ledstjärna genom livet, sade August. I Ömossa har det hittats både kanonkulor och druvhagel och dessa betraktas nu som kära minnen. Han tackade alla som hjälpt till med monumentet, speciellt då Hilma Norrgård, den grevliga ätten von Schwerin och Kungliga Svea artilleriregemente.
August Långvik passade också på att läsa en dikt som Hilma Norrgård hade skrivit speciellt för detta tillfälle:
Skogar och bygd igenom
slingrar sig vägen.
Mossen låg solbelyst
kyttlandsrök över tegen.
Stilla sjöng ån sin visa,
lågmält susade säden
i en bortglömd och stilla by
vid urgamla kronovägen.
Rasta en stund vid åbron,
främling från färden.
Marken du trampar här
hyser heliga värden,
Böj ditt huvud och vörda
ynglingens hjälteminne,
hedra plikttroget mannamod
i femtonårsgossens sinne!
Medan du står vid vården,
bed för de döda!
Här vilar många glömda
djupt under markens gröda.
Sekellång deras vila
varat, till sena tider.
Må nutida släkten värna
om minnet av tappra strider!
Fältgudstjänst.
Efter hälsningstalet följde så en fältgudstjänst som hölls på både svenska och finska av pastor Stjernberg från Lappfjärd.
Avtäckningstalet.
Efter fältgudstjänsten trädde överstelöjtnant Kléen fram till monumentet och höll ett avtäckningstal. I talet framhöll de långa banden mellan broderfolken i Sverige och Finland. Mycket blod har de spillt på de gemensamma slagfälten, främst då nere i Tyskland. Han tyckte också att den period som nu skall minnas var en mörk sådan, ett sorgespel, märkt genom nederlag och förräderi.
Som motvikt till denna mörka period i vår historia ville han då nämna speciellt Wilhelm von Schwerin, vars bana var kort med lysande. Det var närmast som ett stjärnskott. Wilhelm kom till Kristinestad den 27 augusti, den 6 september stred han i Ömossa. Åtta dagar senare stred han för andra och sista gången i Oravais, där han blev dödligt sårad. Hans krigarbana blev endast en månad lång men minnet av honom lever för evigt.
Kléen hoppas i sitt tal att minnesstoden för alltid skulle vara ett minne för kommande generationer. Det skall bringa sin hyllning åt de tusende , som offrat livet för fädernelandet.
Efter det långa talet föll täckelset medan musik spelades och då blottades det tre meter höga monumentet. Det har formen av en fyrkantig pelare, sammanfogad av grobhuggna, röda granitblock. Huvudfigur på stenen är en bronsrelief av hjälten, gjord av konstnären Fredrick Lindström efter en tavla, som 1809 målades för Svea artilleriregemente. Överst på stenen läses årtalet 1808, nederst ses en fyrkantig bronstavla med tre kronor med texten: ”Åt minnet av fänriken vid Kungl. Svea artilleriregemente, greven Wilhelm von Schwerin. Regementet och hans ätt reste vården”.
Monumentet.
Underlag för monumentet är som nämnt en tätt invid vägen liggande berghympel, vars topp skurits av och jämnats med grus. Sidorna har klätts med grön grästorv och upp till stenen leder en trappa av finhuggen grå granit. Helhetsintrycket är harmoniskt och tilltalande.
Slutligen överräckte greve Wilhelm von Schwerin minnesstoden åt Sideby kommun. Han berättade kort om de intryck som hans farfars farbror hade gjort på honom.
På Sideby kommuns vägnar mottog kommunalfullmäktiges ordförande Uno Hanses minnesstoden. I sitt tal betonade han att det var ättens Schwerins och Svea artilleriregementes förtjänst att minnesmärket kommit till stånd.
Ett stort antal kransar nedlades vid monumentet och efter det så bjöds det på soldatlunch på ungdomshemmet. Under lunchen överräckte lärare Långvik gåvor till de svenska gästerna. Bland annat kanonkulor och druvhagel och de svenska experterna kunde genast konstatera att det var just kulor som Wilhelm von Schwerin hade avlossat. De skulle sättas i regementets ”silverkammare” bland alla andra dyrgripar.
Dikt skriven av ”Björnkors” Adolf Berencreutz, som lästes vid avtäckningen i Ömossa:
Vid Wilhelm von Schwerins minnessten,
till fru Hilma Norrgård, August Långvik och biträdande Ömossabor.
Se´n förra seklet än var ungt,
Ömossatrakten minnet sjungt,
om hjälten, vuxen knappt till man,
men i vars hjärta modet brann,
för trohet, plikt och fosterland,
och som av sår i ädel strid,
göt liv vid Österbottens strand,
och hyllas nu av senfödd tid.
Tack svenska kvinna, Finlandsfödd,
som av Ömossabor stödd,
har väckt den tappres minne opp,
som här slöt ung sitt levnadslopp.
Det är så ljuvt i självisk tid,
att binda få en hyllningskrans,
åt dem, som under livets id,
ej glömt en bragd, så ren som hans!
Må minnesvården stå som tolk,
för tacksamhet från Sveriges folk,
att yngling, svensk med gossemod,
för Finlands frihet offrat blod,
och må, lik ton från Fänrik Stål,
i bådas hjärtan blomma än,
den offergärd för bådas mål,
som en gång gavs av tappre män.
Så skall på Finlands kära jord,
den vården tala djupa ord,
om samförstånd och brödraskap,
som sluta skall det våldets gap,
som på vårt fria Bottenhav,
kan vilja lägga maktens ked,
och åt vår frihet reda gav,
Så minne, vingen om oss bred!
Innan man slutligen skildes höjdes ännu ett fyrfaldigt leve för de svenska gästerna. Och så var Ömossas stora dag till ända.
