År 1950, på årsmötet i januari valdes Nils Lillkull till ordförande och i styrelsen invaldes Åke Backlund, Arne Rosengren, Einar Lind, Boris Långfors, Frans Storkull, Frida Klemets, Greta Gröndahl, Elvi Söderkvist, Eskil Agnäs och Åke Klemets.
Efter de normala valen, så diskuterades behovet av en ny föreningslokal. Det här har diskuterats redan i två års tid men nu ansågs det vara dags att gå från ord till handling eftersom behovet var påtagligt. Det pågående byggandet av den nya lokalen i Lappfjärd påskyndade beslutet om nybygge.
Byggmästare Forsséns ritningar granskades och kunde godkännas efter smärre ändringar. Årsmötet beslöt att bygget skall genomföras så fort som det bara är möjligt. Två kommittéer valdes för att genomföra projektet.
En byggnadskommitté tillsattes och där invaldes Frans Storkull till ordförande och Einar Lind, Rurik Nylund, Algot Björklund, Nils Lillkull, Karl Hemberg, Emil Nyholm och Emil Klåvus.
En annan kommitté tillsattes också, eller rättare sagt ett ekonomiutskott, som skulle ordna finansieringen i nära samarbete med byggnadskommittén. I utskottet valdes folkskolläraren Einar Lind till ordförande och till medlemmar valdes Nils Lillkull, Åke Hemberg, Yngve Söderkvist och handlande Nils Nelson.
För ekonomiutskottet stod det klart att något bidrag inte kan fås av varken stat, församling eller kommun. Återstår då att ordna finansieringen inom byn och det kommer att bli bybornas uppgift att bekosta byggandet av lokalen. Det ifrågasattes om detta är möjligt men då tog kommittén till det gamla talesättet och igen ta det till heders på fullaste allvar, nämligen ”All som en, som dagsmarkan”!
Syd-Österbotten 18.11.1954:
Enighet och offervilja gav Dagsmark uf ståtligt samlingshus.
Invigningen av ett nytt förnämligt ungdomshem är väl om något ett bevis för att det fortfarande finns initiativkraft, framtidstro och offervilja på den finlandssvenska landsbygden Det märkliga är att det är en så pass liten by som Dagsmark, som svarar för byggprestationen. Och ännu märkligare är att den stora byggnaden fåtts till stånd med frivillig arbetskraft. Men så är ju dagsmarksborna kända för att hålla ihop när det gäller gemensamma intressen.
I en debatt om finlandssvenskarnas framtid har man ställt frågan, var de svagaste positionerna finns. Dagsmark har för sin del gett en fingervisning om att det är nog på annat håll än den sydösterbottniska landsbygden som försvaret behöver sättas in. Invigningshögtidligheterna på söndagen blir inte bara en högtidsstund för byns egna invånare, de blir samtidigt ett manande och hoppingivande inlägg i debatten om den finlandssvenska stammens fortbestånd i detta land.
Hösten 1950 satte man i Dagsmark igång med grundgrävningen för bygget och samtidigt gjorde byggmästare Forssén de första utkasten till ritningar för ungdomshemmet. Byggnaden är uppförd delvis i två våningar. Den första våningen består av en rymlig hall, serveringsrum, kök, förvaringsrum och en festsal som är 16 x 10 meter. I andra våningen finns en ljus och rymlig mindre sal jämte hall, som är reserverad för byns marthor, rum för föreningssammankomster, samt ytterligare tre rum i vilka telefoncentralen skall inrymmas.
Bygget har till övervägande delen fåtts till stånd på frivillighetens väg. Byborna har utfört 1 250 gratisdagsverken, som i pengar överstiger en miljon mark. Dessutom har utförts 250 hästdagsverken, motsvarande 75 000 mark, samt bil- och traktorkörslor till ett värde av 30 000 mk. Bönderna i byn har gett 450 stockar, värda i pengar 324 000 mk och vidare har spannmålsinsamlingen inbringat 130 000 mk.
Det största bidraget till bygget har ungdomsföreningen erhållit av Dagsmark andelsmejeri, som tillskjutit 550 000 mk och dessutom fick föreningen ur mejeriets skog hugga c. 700 stockstammar till ett uppskattat värde av c. 300 000 mk.
Den skuld föreningen häftar i då den stora byggnaden nu står färdig, uppgår endast till 600 000 mark, ett talande bevis för vad offervilja och enighet kan åstadkomma.
Invigningsfesten börjar på lördag den 20 november med Jam-Sessions toner, för att fortsätta på söndagen kl. 20. Festtalet hålls av riksdagsman Verner Korsbäck.
Syd-Österbotten 23.11.1954:
”Majbo” kulturellt centrum i Dagsmarkbygden.
Föreningen med 25 medlemmar har invigt sitt 10-miljonershus.
Den gångna veckohelgen gick för dagsmarkborna helt i jubiléets tecken. Mest så gällde det också en festlighet i byns historia, som skulle manifestera byns samhörighetskänsla på ett speciellt sätt. Det var pompa och ståt då det nya församlingshemmet ”Majbo” skulle invigas.
Det kulturella evenemanget inleddes redan på lördagskvällen med en teaterunderhållning, där föreningens teateramatörer i egen regi uppförde en treaktare av Ebenhard inför en fulltalig publik på inemot 600 personer. Scenpremiären blev lyckad i alla avseenden. Den rymliga och smakfullt inredda scenen hade påpassligt utnyttjats av regissörerna och de uppträdande utförde sina roller med en tydlig inspiration. Sist avprovades det nya dansgolvet för första gången.
När själva huvudfesten på söndag kväll började var även den rymliga festsalen fullsatt med äldre och yngre byssbor, inbjudna forna medlemmar och representanter för grannföreningarna, sammanlagt omkring 500 personer.
Sedan de inbjudna undfägnats med kaffe inleddes det gedigna programmet med ”Modersmålets sång”, varefter föreningsmedlemmen Åke Hemberg välkomnade publiken med reflektioner kring det nya ungdomshemmet ”Majbo, som kommer att bli ett hem för byns samtliga föreningar och därmed en hela bygdens kulturhärd. Pärus stråkorkester under sin vicedirigents, folkskolläraren Th. Stenlunds ledning intonade därpå ett hörspel av Wagner, samt toner av Sjöberg, som spelades med god nyansering.
Festtalet.
Kvällens festtal hölls av riksdagsman, agronom Verner Korsbäck som helt fängslade sitt auditorium med temat ”Våra ungdomars framtidsmöjligheter och erkannerligen de svenskas”. Efter att inledningsvis ha konstaterat grunddragen av ungdomens livsyttringar nuförtiden är lika goda som förut trots annorlunda livsbetingelser, övergick talaren att beröra betydelsen av god och gedigen yrkesutbildning. Vår svenska ungdom är i olika avseenden behäftad med mera svagheter än landets finska ungdomar, sade riksdagsmannen, som bland annat belyste detta med exempel från studievärlden där studietempot och studieresultaten i medeltal är lägre bland svenskarna än på finskt håll.
Hos våra ungdomar intar nöjeslivet en alltför stor plats. Vi svenskar saknar den rätta energin och framåtandan och den personliga egoism i det som görs är en farlig törnetagg för oss. Vi har alla möjligheter att skapa oss en framtid i vårt land, om vi har den rätta viljan, modet och arbetslusten, avslutade riksdagsman Korsbäck.
Det märgfulla talet åtföljdes av högklassig solosång utförd av dagsmarklärarinnan Else-Maj Hemberg, som till lärare Einar Linds orgelackompanjemang sjöng sånger av Kilpinen, Aspelin och Linnanvuori.
Byggnadskrönikan.
Med två vackra musikstycken exekverad med inlevelse och nyas av stråkorkestern inleddes programmets andra del. Byggnadskommittémedlemmen föredrog därpå byggnadskrönikan varvid bland annat framgick att föreningen som grundades år 1896 arbetade till en början i fjorton års tid utan lokal. Föreningens första lokal, som nu tjänstgjort i 43 år uppfördes helt av ungdomarna själva. Då föreningen pr 1946 fyllde 50 år, väcktes tanken på ett nytt ungdomshem. Den 6 februari 1949 fattades beslut om bygget varvid en byggnadskommitté bestående av Frans Storkull, Rurik Nylund, Einar Lind, Emil Nyholm och Sigge Boström utsågs. Av dessa har den förstnämnda varit drivkraften i byggnadsföretaget. I föreningens kassa fanns då 81 607 mk. 80 män och 30 kvinnor har utfört gratis dagsverken för över en miljon mark. De äldre i byn har samlat in 892 000 mark i kontanter och material och ungdomarna själva 810 000 mark. Ett omvänt förhållande till vad fallet var då förenings förra hus byggdes.
Hela byggnadsvolymen som utgör 3 600 kubikmeter har hittills kostat 4 301 000 mk. Byggnadens fulla värde är dubbelt denna summa. Ett talande bevis för vad enighet och offervilja kan åstadkomma. På grund av emigration och andra bortflyttningar har föreningen för närvarande endast 25 aktiva medlemmar.
Frans Storkull hyllad.
På programmet följde sedan en stämningsfull melodram av fru Adele Fogde till lärare Einar Linds ackompanjemang. Lyckönskningarnas långa rad inleddes av direktör Rurik Nylund, som slutade med att till nestorn i föreningen och drivkraften i bygget Frans Storkull, som själv utfört ett halv års gratis arbete, överlämna en minnesgåva, samt en blomsterbukett. Den hedersvärda mannen hyllades med ett fyrfaldigt leve av publiken. Storkull tackade rörd för all den hedersbevisning, som kommit honom till del.
Lyckönskningarnas mångfald.
Dagsmarkbornas i förskingringen välgångsönskningar framfördes av ingenjör Gunnar Gröndahl, som även uttalade ett varmt tack till Pärus stråkorkester, som i mer än 30 års tid berikat det kulturella livet i kommunen. Talaren efterlyste även ett större tillskott av ungdomar i orkestern.
Personliga hälsningar framfördes av Tjöck-Påskmark ungdomsförening, Alakylä ungdomsförening i Bötom, Lappfjärd ungdomsförening, Svenska föreningen Brahegården i Kristinestad och Korsbäck ungdomsförening. För föreningen gamla medlemmar som var med då den förra lokalen byggdes talade översköterskan, fröken Aina Wadström, som även med värme rekapitulerade ungdomsminnen från denna tid, vilket mottogs med stor tacksamhet av publiken.
Telegrafiska lyckönskningar till dagsmarkborna upplästes från familjen Boström i Sverige, samt familjerna Gröndahl, Mannfolk, Huhtanen, Emil Pärus, Emil Norrback och Selim Klockars, samt Verna Grankull, Selma Båsk, konsulent Jarl Celvin och Vanhakylä ungdomsförening i Storå.
Till sist framförde föreningens ordförande Åke Grans Dagsmark ungdomsförenings djupt kända tack till byggnadskommittén, alla som på ett eller annat sätt hjälpt till med bygget, samt till alla som medverkat i kvällens program.
Den glansfulla invigningsfesten avslutades med ”Slumrande toner”, som till orkesterackompanjemang sjöngs med speciell inlevelse och lyftning.
Under den husesyn som företogs under pausen i programmet blev det allmänna omdömet: rymligt, smakfullt och hemtrevligt. Dagsmarkborna är värda en eloge för de goda prestationerna.
Dagsmark ungdomsförening har med starkt decimerad medlemsskara, alla nöjesskatter och ungdomskriser till trots, målmedvetet och med energi och framtidstro uppfört åt sig ett samlingshus, som kommer att bli av vital betydelse i byns kulturella liv.