Sammanställt av Lasse Backlund år 2016.
Länkar:
Om du vill läsa tidningsartiklar om Elektricitetsbolaget Lumen, så skall du klicka HÄR!
Om du vill läsa en utförlig teknisk beskrivning av kraftverket, så skall du gå till det digitala tidningsarkivet, där tidningen Teknikern den 15 oktober 1900 publicerade en lång artikel. Klicka HÄR, så kommer du dit direkt.
Elektricitetens historia i Kristinestad
I början på 1900-talet blev det aktuellt med elektrisk ström i Kristinestad och det var affärsmännen bankdirektör Hans Estlander, Emil Axelin och August von Willebrand som i början på år 1900 föreslog att de tillsammans med staden skulle bilda ett bolag för att producera belysningsström. Strömmen skulle främst användas för att lysa upp stadens gator och torg, som hittills lysts upp med petroleumlampor. De styrande i staden var välvilligt inställda till herrarnas förslag och bad att dessa skulle inkomma med kostnads- och lönsamhetsförslag.
Till stadsfullmäktiges möte i april 1900 hade de skrivit följande förslag och kalkyl:
”Av Herrar Stadsfullmäktige uppmanade att inkomma med kostnadsförslag och räntabilitetskalkyl för en elektrisk beslysningsanläggning här i staden, få vi härmed till fullgörande härav bilägga Allegemaine Electricitets Gesellschafts kostnadsförslag, vilket är det fördelaktigaste av de inlämnade förslagen.
Detta förslag slutar å Fmk 53,000:- av vilket kapital vi kunna erbjuda staden till övertagande av Fmk 25,000:- Vi bilägga en aproximativ räntabilitetskalkyl uppgjord så försiktigt som möjligt och utvisande att affären borde bliva vinstgivande.
Ifall Herrar Stadsfullmäktige besluta sig för att teckna aktier i bolaget anhålla vi att Herrar Stadsfullmäktige ville utse en eller flera personer att vid möte, som kommer att utlysas för granskning av stadgar, utseende av interimsstyrelse m.m. representera staden”.
Det allmänna beredningsutskottet som hade behandlat frågan för stadsfullmäktiges möte föreslog nu att staden skulle teckna aktier i det kommande bolaget för Fmk 25,000:- och att pengarna skulle tagas ur den så kallade brännvinsskatten. Utskottet föreslog också att staden skulle anslå högst 4,000 mark för upplysande av stadens gator, allmänna platser och stadsbron.
Ab Lumen grundas.
Ett enigt stadsfullmäktige godkände detta förslag och de gav drätselkammaren i uppdrag att av medlen ur brännvinsfonden teckna aktier i elektricitetsbolaget.
Staden utsåg apotekaren Sandlund och affärsmannen Konrad Sundman till representanter i nybildade Aktiebolaget Lumen.
Till följande fullmäktigemöte i juni 1900 hade styrelsen för Ab Lumen anhållit om att få uppställa nödiga stolpar för de elektriska ledningarna i staden. Anhållan godkändes enhälligt.
Ganska snart klarnade det för både Ab Lumen och de styrande i staden att kostnadsförslaget på 53,000 mark inte kommer att hålla. Elektricitetsverket blev att kosta hela 120,000 mark, en överskridning med mer än det dubbla! Redan nu gick det upp för alla parter att lönsamhetskalkylen inte skulle hålla eftersom lån måste upptagas för skillnaden och räntekostnaderna blev betydande.
Nyttan av elektricitetsverket var dock så stor att några större protester inte inkom. Generatorn anskaffades från Tyskland och den drevs av en ångpanna som eldades med ved. Stolpar sattes upp och ledningar drogs till torget, stadsbron och de större gatorna.
Under sommaren 1903 gjorde stora förbättringar på Lumens kraftverk och så här skrev Syd-Österbotten 24.10.1903: Aktiebolaget ”Lumens” elektricitetsverk är numera försatt i komplett skick, samt i stånd att leverera all den strömstyrka som kan behövas i staden. På gården har uppförts en storartad brunn efter byggmästare Holmströms ritning. Elektricitetsverket disponerar numera över två ångpannor och två ångmaskiner, sa att vid förfall för den ena, kan den andra användas. Den nya ångpannan och maskinen är levererade av Metvikens Mekaniska verkstad i Wasa. Maskinen har 100 effektiva hästkrafters styrka och är en stående coumpondmaskin. Vidare har inom verket inretts en välbehövlig remontverkstad. Genom dessa kompletteringar och förbättringar tror sig bolaget kunna erbjuda sina kunder en större trygghet och jämnhet i strömleveransen.
Syd-Österbotten skrev så här 28.11.1903:
Aktiebolaget Lumens fabrik för alstrande av elektriskt ljus har under höstens lopp försetts med ny ångmaskin av tandem coumpond vertikal typ om 100 effektiva hästkrafter och 210 omlopp i minuten. Med maskinen drivs tvenne elektriska dynamon, den ena om 175 ampere och 240 volts, den andra om 60 ampere och 110 volts spänning och arbetar denna så jämt och bra att den från 0—175 ampere gör en differens på endast 5 slag i minuten. Bolaget äger nu tvenne ångmaskiner och sedan den även under hösten skaffat sig en ny ångpanna står det välrustat inför vinterkampanjen. Den nya pannan har en yta av 55 kv.meter med 8 kg. ångtryck per kv.centimeter och 13 kg vattentryck samt försedd med ingenjör Westbergs patenterade rostanordning, varigenom bränsle inbesparas och rök- och gnistbildning undvikes. Vid jämförelse mellan vedåtgången vid den nya pannans användning har man trott sig kunna märka en besparing av omkr. 20 proc. Aktiebolaget Metvikens mekaniska verkstad i Wasa, som levererat såväl den nya maskinen som pannan har visat sig väl kunna konkurrera med utländska fabriker av samma slag. Fanriken har redan levererat inalles 50 maskiner från 10 till 150 hästkrafter, av dem är 39 av coumpond typ. Senaste tisdag emottog Lumens direktion utan anmärkning den uppställda maskinen och ångpannan och har det elektriska ljuset, sedan den nya maskinen kommit till användning, blivit synnerligen jämnt.
I tidningen Syd-Österbotten står det den 28. 1.1905, att: ”Elektrisk kraft har hittills i vår stad använts uteslutande för belysningsändamål. Numera har dock dylik kraft begynt användas även för drivning av maskiner. I går installerades i vårt tryckeri en 10 ampeers motor för att driva vår tryckpress.”
I Sydin 23.5.1905 skrivs om ett förslag till staden:
Inlösning av elektricitetsverket.
Bolaget Lumen hade i en skrivelse, som på annat ställe i dagens blad, hos stadsfullmäktige anhållit, att staden skulle för en summa av 80 000 mk övertaga elektricitetsverket och beslöt stadsfullmäktige tillsätta en kommitté av tre personer för att bereda frågan och ägde denna att sig till hjälp tillkalla fackman. Till kommittén invaldes hrr Snellman, Granfelt och Lind.
Skrivelsen lyder så här:
”Till herrar Stadsfullmäktige i Kristinestad.
Då vår elektriska belysningsaffär icke bär sig för oss, utan varje år lämnat förlust, se vi oss nödsakade, att på sätt eller annat får en ändring till stånd häruti. För våra lån har enskilda personer iklätt sig borgen och kan det icke för dessa vara någon uträkning, att låta affären hava sin gång, ty varje år som går blir deras risk naturligtvis större, då medel till nödiga avskrivningar icke finnas. En realisation av vår egendom torde därför i en eller annan form bli nödvändig. Då nu emellertid staden är största såväl aktionär som konsument i bolaget, synes det oss riktigast att förrän andra åtgärder vidtagas, åt den hembjuda våra elektriska belysningsanläggningar. Senaste bolagsstämma beslöt därför även att för ett pris av Fmk 80.000 hembjuda staden vårt elektricitetsverk under förutsättning, att en härför enligt bolagets stadgar sammankallad stämma kommer att godkänna beslutet.
Detta pris måste anses synnerligt lågt, då anläggningen kostat bolaget cirka Fmk 115.000 och känt är att t.ex. staden Fredrikshamn för ett mindre elektricitetsverk utan dubbla ångmaskiner och ångpannor fick betala över Fmk 80.000.
Ytterligare är att observera att i händelse vi blir tvungna sälja vår affär till privatpersoner, dessa för att kunna med vinst driva rörelsen, vore tvungna att betydligt höja priserna på elektrisk ström. En sådan prisförhöjning kommer naturligtvis tyngst att drabba staden som största konsument av belysningsström.
Vi har därför till Herrar Stadsfullmäktiges prövning velat överlämna detta vårt förslag, då det måhända för staden vore förmånligast att övertaga affären.
Kristinestad den 3 maj 1905.
Aktiebolaget Lumen
Hans Estlander”
I slutet på juni 1905 sammanträdde stadsfullmäktige och behandlade Lumens förslag och beslöt så här enligt Syd-Österbotten 1.7.1905:
Bolaget Lumens förslag om att staden måtte övertaga bolagets elektricitetsverk jämte det kommittéutlåtande som i ärendet tillkommit remitterades till bol. Lumens i och för inhämtande av bolagets yttrande i anledning av kommitténs förslag. Kommittén föreslog att staden skulle övertaga elektricitetsverket för en summa av omkring 70.000 mk.
Den 29 juli 1905 annonserade Lumen i tidningen Syd-Österbotten så här:
Aktionärerna i Aktiebolaget Lumen behagade sammanträda till extra bolagsstämma på Stadshotellet härstädes fredagen den 11 instundande Augusti kl 5 e.m. för att besluta om väckt förslag att försälja bolagets egendom och därav följande eventuell upplösning av bolaget.
Kristinestad, den 22 juli 1905.
Styrelsen
Mötet som var utannonserat till 11 augusti måste dock inhiberas på grund av att antalet deltagare var för få.
I april 1906 så behandlades frågan igen i stadsfullmäktige i Kristinestad. Bolaget ville överlåta elverket till staden för en summa om 80.000 mark och hade inkommit med kalkyler som uppvisade god lönsamhet. Tidningen Syd-Österbotten var välvilligt inställd till förslaget och hade gjort egna uträkningar som uppvisade bättre lönsamhet än vad bolaget själv hade räknat ut.
Borgmästare Granfelt föreslog att elverket skulle inköpas men under mötet ville ledamöterna Partanen och Sandlund att ärendet skulle bordläggas för att kunna få in bättre utredningar. Flera ledamöter ville också att en ingenjör Sandberg skulle ge utlåtande om kraftverkets skick och vilka investeringar som borde göras. Fullmäktige enades om detta förslag och ärendet bordlades.
I slutet på april 1906 på Ab Lumens stämma så utsågs till verkställande direktör Emil Axelin, till meddirektörer valdes Konrad Sundman och Bruno Wendelin. Tydligen hade bolaget visat vinst för det senaste året, eftersom det beslöts att gamla förluster skulle täckas av vinsten.
Efter detta var det relativt tyst kring bolaget Ab Lumen och staden inlöste inte bolaget, utan det fortsatte verksamheten med egna krafter. Det var hela tiden problem med lönsamheten och investeringarna på både elverket och ledningarna var stora. Bolaget blev tvunget att ta lån i de lokala bankerna för att finansiera verksamheten.
Artikel i Syd-Österbotten i april 1912:
Belysningsfrågan bordlägges.
Sedan förstärkte fullmäktige beslutit att för A.B. Lumens egendom i och för inlösen erbjuda ett pris om 50.000 mark, hade nämnda bolags aktionärer och fordringsägare behandlat frågan samt därvid ansett sig icke kunna godkänna stadens anbud såsom enligt deras tanke alltför lågt. Istället hade bolagsstämman erbjudit elektricitetsverket jämte därtill hörande egendom staden till inlösen för en summa av 65.000 mark. I och för behandling av A.B.Lumens motoffert sammanträdde senaste onsdag stadsfullmäktige i förstärkt antal.
Stadsfullmäktiges beredningsutskott, som förehaft ärendet till beredning, föreslog att förstärkte stadsfullmäktige ville besluta att godkänna A.B. Lumens anbud samt förty inlösa elektricitetsverket för 65.000 mark. Emot utskottets hade reservation anförts av ledamöterna Hydén och Karsten.
Vid sammanträdet uttalades av herrar Munsterhjelm och Sandlund åsikten, att tvenne av fullmäktiges ledamöter såsom sysslomän i firman Carlströms konkurs, vilken firma tecknat borgen för en del av bolagets skulder, vore jäviga att deltaga i ärendets behandling, ehuru de för sin del icke ville yrka på något beslut från fullmäktiges sida i detta avseende. Jävsanmärkningarna vederlades dock från annat håll.
På anhållan av hr Sandlund, som ansåg att vissa uppgifter från bolaget Lumen ytterligare borde införskaffas samt fullmäktiges expert, ingeniör Leire borde sättas i tillfälle att bemöta mot dennes utlåtande gjorda anmärkningar, bordlades ärendets behandling till ett följande sammanträde. Förstärkte fullmäktige beslöt dock efter omröstning med 10 röster mot 10, varvid ordförandens röst avgjorde, att ifrågavarande uppgifter icke skulle infordras.
Belysningslampor till den nya järnvägsstationen på östra sidan.
Redan år 1900 hade aktiebolaget Lumen av staden fått tillstånd att uppsätta stolpar och elledningar på gatorna. Beslutet var lite otydligt och helt villkorslöst, kanske mest på bristande kunskaper om branschen. Bolagets ansökan var också bristfällig och möjligast kort: ”Hos herrar Stadsfullmäktige så vördsamt vi anhålla att å stadens gator uppställa nödiga stolpar för den elektriska belysningen”.
År 1912 då järnvägen och den nya stationen byggdes så hade fullmäktige beslutit att elektriska lampor skall uppsättas där och på vägen dit. Lumens koncession gällde dock inte järnvägsområdet, så de ansökte om nytt tillstånd. I juli 1912 hade ett syneinstrument uppgjorts med nya säkerhetsföreskrifter och nu beslöts att dessa skall gälla.
Staden säljer sina aktier i Ab Lumen.
År 1912, den 21 november anhöll handlanden Konrad Sundman och vicekonsul Bruno Wendelin att staden gratis skulle överlåta sina 250 aktier utan ersättning åt dem. Herrarna skulle iså fall överta bolagets lån. Fullmäktige kunde inte avgöra frågan utan sammankallade det förstärkta fullmäktige, som tyckte att aktierna skall säljas på offentlig auktion. Beslut om försäljning fattas av stadsfullmäktige den 11 april 1913.
År 1913, den 2 juli såldes stadens innehav av 250 aktier på auktion. Aktierna 251-300 såldes först och inropades av Konrad Sundman för 4 mark, 1 penni per styck. Aktierna 301-400 såldes för samma pris åt konsul Wendelin. Aktierna 401-500 såldes åt handlande Sundman för 4 mark, 51 penni per styck. Hela auktionen inbringade 1 052,50 mark. Aktierna hade i tiden kostat staden 25 000 mark.
Nu var bolagets alla 530 aktier i privata händer.
Sågägaren Viktor Nylund från Dagsmark köper kraftverket av Ab Lumen.
År 1914 och 1915 var frågan om en försäljning av kraftverket igen uppe till behandling i bolaget. Staden gavs nu en möjlighet att inlösa Ab Lumen för ca 42.000 mark men igen var det nejsägarna som vann. Flera ledamöter var av den åsikten att staden borde grunda ett nytt elbolag och inte köpa in sig i Lumen som var både olönsamt och föråldrat.
I slutet av mars 1915 så slog sågägaren Viktor Nylund från Dagsmark till och köpte han kraftverket och alla andra tillgångar av Ab Lumen för 35.000 mark. På en extra bolagsstämma i juni 1915 så beslöt stämman att upplösa bolaget eftersom egendomarna var sålda. Nylund använde inte det gamla firmanamnet utan han kallade det ”Elektricitetsverket i Kristinestad”. Han hade ju då redan erfarenhet av vattendriven elproduktion i Gamlaforsen i Dagsmark, så vi kan anta att han visste vad han gjorde.
Vill du läsa mera om bonden och sågägaren Viktor Nylund, så skall du klicka HÄR!
På sommaren 1916 var elverket stängt på grund av reparation. Viktor drog samtidigt elledningar från sitt kraftverk i Gamlaforsen i Dagsmark till Kristinestad . Samtidigt som han byggde flera skolor, så planerade han också sin största satsning någonsin, vattenkraftverket i Håkåskforsen i Perus som han döpte till Pärus-Fors Ab.
Efter att Pärus-Fors Ab fått igång elproduktionen i Perus, så stängdes kraftverket i Kristinestad och maskinerna såldes. Själva byggnaden såldes åt fru E. Skogström för 27 000 mark i början på 1926. I januari år 1952 startade Elis och Evert Bodman ett ullkarderi i den gamla kraftverksbyggnaden. Det här karderiet hade de i december 1951 köpt av Elis Lillträsk och Egil Lindholm i Lappfjärd och det flyttades då till staden.
Efter det har byggnaden bytt ägare flera gånger och den revs år 1971 före ämbetshusen byggdes på andra sidan Parmansgatan. Rivningen gavs ut på entreprenad och endast ett anbud kom in och det var Stig Sjöstrand från Pjelax som ville ha 1 500 mark för besväret.
Staden grundade Kristinestads Elektriska affär 1925.
År 1925 övertog staden distributionen av elektrisk ström och bildade då Kristinestads Elektriska affär. På våren övertog staden de elektriska ledningarna av Pärus-Fors Ab och de värderades till 254 000 mark. Staden lånade pengar till inlösningen men begärde redan i september om stadens borgen för ett lån för rörelsekapital om 100 000 mark. Elektriciteten köptes till ett visst pris av Pärus-Fors Ab och i samma veva avskaffades de så kallade ackordlamporna. De här lamporna hade en fast årsavgift men nu skulle varje abonnent skaffa egna elmätare och betala för förbrukningen. Flera abonnenter protesterade mot denna kostnad men nya direktören K. L. Saari uppgav att staden också köpte ström genom mätare.
Foton.
