Sammanställt av Lasse Backlund i november 2020, med hjälp av Gösta Norrgård. Flera foton lånade av Sixten och Helfrid på Åbackan.
Den här gården byggdes åren 1945-1946 av Eskil Norrgård. Han var son till bonden Emil Norrgård (1899-1966) och Hulda (f. Lillkull 1901-1973). I maj 1946 gifte han sig med Alice Gröndahl (1925-2017) från Åbackan. Alice var dotter till Evert (1898-1961) och Amanda Gröndahl (1897-1985) och syster till Håkan och Sixten.
Eskil Norrgård (1919-1990), som kallades ”Jöranas Eskil” växte upp med många syskon i gården på Dagsmarkvägen 250. Flera av syskonen dog i unga år och det var endast Else (1924-2016) och Arne (1926-2014) som levde till vuxen ålder. Som brukligt var så började han tidigt hjälpa till med hemmanets sysslor och sköta om sina sjuka syskon.
Under vinterkriget, i februari 1940 blev han inkallad i militärtjänst men det hann bli fred före han hamnade till fronten. Han utbildades till radioman och i februari 1942 blev han överförd till reserven. I juni 1943 blev han inkallad till krigstjänst och han blev hemförlovad i november 1944.
Efter hemförlovningen utbildade sig Eskil till bänksnickare på en snabbkurs och han arbetade lite över ett år på Kristinestads Möbel som snickare. Efter kriget var Eskil aktiv medlem i Dagsmark Ungdomsförening och hann vara både ordförande och kassör.
På hösten 1946 kunde Eskil och Alice flytta in i den nya gården och i oktober föddes sonen Gösta. I november 1947 föddes andra sonen Bengt.
Det var svåra tider i Finland efter kriget och i juni 1950 for Eskil till Sverige för att söka efter arbete och en bostad. Han fick genast arbete på Furusunds varv och Mek. Verkstad på Högmarsö i Stockholms skärgård och Alice och de två pojkarna följde efter i juli 1950. Familjen bodde ute i skärgården ända till 1953 då dottern Britt-Marie föddes.
År 1952 medan de bodde i Sverige så köpte de Stenfors lägenhet nr 6:62, som bestod av tomten, lite åker och skog i Brännängen av Eskils föräldrar.
På hösten 1953 flyttade Alice och barnen tillfälligt hem till hennes föräldrahem på Åbackan och äldsta sonen Gösta hann gå en termin i folkskolan i Dagsmark. Under tiden sökte Eskil efter nytt arbete på fastlandet och i september 1953 blev han förman på snickeriverkstaden på Dyviks Bruks Ab i Österåkers kommun. I början av 1954 flyttade Alice och barnen tillbaka till Sverige och familjen var samlad igen.
År 1957 blev Eskil och Alice svenska medborgare och de bodde kvar i Dyvik så länge som barnen växte upp. Eskil arbetade hela tiden och Alice skötte om barnen och hemmet. År 1973 lades bruket ned och Eskil fick då nytt arbete som snickare på Arlanda flygplats. Eskil och Alice flyttade då till Märsta där de bodde så länge de levde.
Gården i Dagsmark blev inte riktigt färdig byggd och efter flytten till Sverige var ju huset obebott med undantag av en kort tid då Eskils bror Arne och hans hustru Anja bodde där, medan de byggde sin gård i närheten.
På 1960-talet så bestämdes det dock att gården skall rustas upp och sättas i skick för att användas som sommarhus. Efter det användes gården flitigt och Eskil och Alices vistades där långa tider under somrarna. Också barn och barnbarn trivdes där, så att det var liv och rörelse under semestertiderna.
Efter Emil Norrgårds död 1966, så delades hemgårdens marker mellan barnen Eskil, Else och Arne medan änkan Hulda fortsatte att bo kvar i den gamla gården till sin död 1973, då den såldes åt utomstående. Eskil överlät sina marker till Arne och Börje så att endast den ursprungliga tomten återstod.
Eskil Norrgård dog år 1990 och efter flera års tvekan så såldes huset år 1995 till de nuvarande ägarna, som använder huset som året runt bostad.