I mars 1906 ville guvernören i Vasa att polisutredning och eventuellt åtal skulle göras eftersom flera personer hade försökt hindra uppbåden i Sydösterbotten. Prästerna och poliserna var de första som åtalades men det förekom också närapå humoristiska brott, som skulle utredas. Här några exempel tagna ur Syd-Österbotten år 1906:
1) Kommunalläkaren doktor Pelkonen från Näsby i Närpes åtalades för att han på våren 1902 hade tagit alla Kaskö stads gästgiverihästar först och främst för sin personliga skjuts till sin sommarvilla på Benvik, samt att med samma hästar forslat varjehanda egna varor till sin bostad i Näsby, varigenom hästarna kom att vara borta från staden en natt och två dagar. Meningen med detta var att få uppbådsnämndens medlemmar och de värnpliktiga ungdomarna försenade till uppbådet, som just dessa dagar pågick i Närpes. Samma Pelkonen hade också nekat personer att ge hästar, kvarter, kläder eller mat åt dessa uppbådsnämndens ledamöter, som infann sig till uppbådet. På gästgiverierna i Pjelax och Näsby hade han placerat så många nattgäster att uppbådsnämndens ledamöter inte kunde få nattlogi. Detta intygar på ed gästgivaren, gårdsägaren Abraham Granfors från Kaskö stad, färgarmästaren Johan Paakkari från Näsby i Närpes socken och doktor Pelkonens dåvarande dräng, vars namn och adress icke kunnat erhållas.
2) En annan som åtalades var domaren Björkqvist från Kaskö stad för att han på våren 1902 kört landsbor med deras hästar bort från staden och strängt förbjudit dem att skjutsa uppbådsmännens ledamöter till uppbådsstället, i den avsikt att de skulle försena sig till uppbådet, då de skulle tvingas bege sig dit till fots. Detta intygar på ed förre poliskonstapeln, numera skomakaren Samuel Oskar Hiipakka, bosatt i Kaskö stad.
3) att då poliskonstapeln Wester under sommaren 1903 tillsammans med bonden Tomas Kauppila från Näsby by i Närpes socken gick för att underrätta sytningsmanssonen Wilhelm Jofefsson Båsk eller Teir att han bör infinna sig till uppbådet i Nikolaistad, hade samma dag poliskonstapeln Nygård, även från Närpes socken, kommit till Båsk eller Teir och förbjudit honom att infinna sig vid uppbådet. Detta intyga på ed bonden Tomas Kauppila, sytningsmanssönerna Johan och Wilhelm Josefsson Båsk eller Teir.
4) att kommunalnämndens ordförande bonden Oskar Nix från Finby by i Närpes socken under åren 1902 och 1903 gått från gård till gård och sagt att ingen bör ge kvarter, mat eller någonting åt uppbådsnämndens ledamöter, inte heller åt de värnpliktiga som infinner sig till uppbådet, sägande att om de gav så skulle de få resa efter dem bort från kommunen. Intygas av färgarmästaren Johan Pakkari från Näsby by i Närpes socken, reservkompani vakten Nygård och hans lärpojke, som hämtade ved till reservkompaniet senaste sommar.
5) att Närpes distrikts häradsskrivare Sven Rune Jernström under sommaren 1903 då han förrättade mantalsskrivningen i Korsnäs by av Närpes socken på gästgiveriet innehade ”Censurfria ord” benämnda skrifter, man kunde inte utreda huruvida han skulle utdelat dem. Intygar: poliskonstapeln Heikki Kansa, boende i Korsnäs by av Närpes focken.
6) att Fattigvårdsstyrelsens ordförande agronomen Johan Stark från Lappfjärd kyrkby under sommaren 1902 på bonden Karl Henrik Henriksson Klockars bröllop i sagda Lappfjärds kyrkby nekat värnpliktiga ynglingar att gå till uppbådet sägande: ”nu är ni tokiga om ni går”, och vid samma tillfälle sagt åt värdinnan Anna Greta Ivars, att ”vad menade ni med att låta er son gå till uppbådet” och att vid samma bröllop uppstod ett stort gräl mellan gossarna, nämligen mellan dem som gått till uppbådet och dem som Stark hade fått förhindrade att gå.. Att nämnda Johan Stark år 1902 engång varit på ett sammanträde, som hölls i Lappfjärds kommunalstuga och han hade där förbjudit gossar att gå till uppbådet. Intygas under ed: värdinnan Anna Greta Eriksdotter Ivars, garvaresonen Johan Stenman, bondesonen Frans Oskar Hermansson Ivars och kopparslagaren Johan Valkama från Lappfjärds kyrkby.
7) att provisor Otto Järnström från Kristinestad stad, år 1902 nekat värnpliktiga ynglingar att gå till uppbådet samt sagt åt poliskonstapel Petter Törmä att man inte behöver gå till uppbådet då vi inte mera har någon gällande värnpliktslag, samt att en sådan man som går till uppbådet är fosterlandsförrädare och att åt sådana inte ges någon arbetsplats. Intygas av poliskonstapel Petter Törmä från Nikolaistad och fröken Aurora Kuusela från Kristinestad.
8) att doktor Wendelin och kontoristen Theodor Holmberg från Kristinestad, år 1902 i Arbetets Wänners lokal i sagda stad, hållit ett hemligt möte där de hade nekat värnpliktiga ynglingar att gå till uppbådet sägande att om ni går, kommer ni att föras till Ryssland att tjäna m. m. Intygas av poliskonstapeln Petter Törmä från Nikolaistad och garvaregesällen Johan Erland Ågren eller Krokback från Kristinestad.
9) att svenska tryckeriets faktor Frans Ahlros från Kristinestad sommaren 1902 kallat Hans Majestät Kejsaren för menedare, sägande att Kejsaren har lovat hålla sin faders lagar, men nu har han brutit dem, samt på alla sätt talat opassande om Härskaren och regeringen, som dock vittnena inte kunna vad ordalagen beträffar komma ihåg. Intygas på ed av poliskonstapeln Petter Törmä och hans hustru Dagmar Törmä från Nikolaistad.
10) att handlanden Wilhelm Parmanen från Kristinestad åren 1901, 1902 och 1903 utdelat förbjuden litteratur åt personer att läsa, så att han gett dem att läsas men därefter åter tagit dem tillbaka för att ge dem åt andra. Intygas av rådman Wallit och hans fru Ella Wallit från Kristinestad.
11) att under juli månad 1902 på Kaskö gästgiveri häradsskrivaren Sven Jernström och dåvarande borgmästare Aminoff misshandlat två ryska gårdsfarihandlare och fråntagit dem deras väskor med innehåll och fört männen ut från gästgiveriet, fastän de därstädes hyrt logi åt sig! Med anledning härav hade nämnde gårdsfarihandlanden gått att söka polishjälp och träffat poliskonstapeln Reis, som på gårdfarihandlandens begäran gick till gästgiveriet där de förut nämnda Jernström och Aminoff uppehöll sig njutande spritdrycker, och att Jernström, då Reis anlände med gårdfarihandlandarna, skuffade den ena av gårdsfarihandlandarna nedför trappan samt skymfade dem för olovliga handelsmän, varvid Reis förbjudit Jernström att uppträda på detta sätt. Jernström svarade att polisen intet hade ett göra med dem samt att de var polisens chefer, vartill Reis å fin sida sade att nog hade han som polis något att säga i dylika saker, då han såg herrarna handla orätt. Efter detta hade borgmästare Aminoff befallt poliskonstapeln Reis att hämta fiskal Söderström till platsen, som även strax anlände och tillsammans med herrar Aminoff och Jernström tog gårdfarihandlarnas varor i beslag samt förde männen bort från deras kontor, varför de måste bege sig bort från hela staben, då de inte vågade gå att söka sig kvarter annorstädes. Intygas av poliskonstaplarna Reis och Åberg från Kaskö.
12) att garvaregesällen Johan Erland Johanssn Ågren eller Krokback sommaren 1903 kommit till rådman Wallit för att fråga råd, hur han skulle göra då poliskonstapeln Klemets från Kristinestad, kom till honom på förmiddagen sägande att han måste vara hemma kl. 8 på kvällen, ty ”då kommer jag att hämta dig för att föra dig till Vasa till uppbådet”, men då nu båt låg vid stranden som avgår till Vasa, skulle han på egen bekostnad bege sig dit, vartill rådman Wallit hade sagt att det väl är bäst att fara med ångbåten då han ville fara på egen bekostnad, men då han nu hunnit till Vasa hade fiskalen i Kristinestad Forsberg per telefon gett order att sekreteraren vid poliskammaren i Vasa, som då var t. f. polismästaren, att fängsla honom till dess uppbådsnämnden vid länets styrelse sitter och att poliskonstapeln Klemets hade i garvaren Carlssons, garverigesällen Herman Linds och garverilärlingen Malmbergs, alla från sagda stad, närvaro tillkännagivit fiskal Forsbergs hemliga åsikt att skälet för häktningen var det att han själv ville gå till uppbådet och var regeringens befallning hörsam samt att enligt polis Klemets berättelse skulle Ågren av samma skäl fått stryk i Kristinestad då han återvände från uppbådet.
13) att med ångarna ”Falken” och ”Benvik” skulle transporterats över till svenska sidan, så att de mönstrades på ångbåten som matroser och sålunda sluppit att fara, däribland flera värnpliktiga ynglingar undan uppbådet. Med anledning härav antecknas följande personer, som senaste sommar på- och avmönstrades på dessa fartyg:
Falken:
Axel Sundberg från Närpes, född 1872
R. Ers från Närpes, född 1888
Herman Enlund från Närpes, född 1883
Karl Lindqvist från Björneborg, född 1884
H. Båsk från Lappfjärd, född 1884
I. Rosenback från Närpes, född 1875
Albert Österholm från Närpes, född 1863
Skommars från Närpes, född 1886.
Benvik:
R.J.Haga från Närpes, född 1876
J.J. Krook från Närpes, född 1883
R. Knös från Närpes, född 1858
Lindqvist från Sundsvall, född 1859
I Pörtfors från Övermark, född 1863
Kuusisto från Östermark, född 1847
Mannfolk från Närpes, född 1853
Karl Lindqvist från Tynderå, född 1889
J. Nygård från Närpes, född 1889
Oskar Winter från Närpes, född 1885
R. Rofhök från Övermark, född 1874
T. Reis från Pörtom, född 1867
O. Samulin från Närpes, född 1858
Josef Söderman från Närpes, född 1846
14) att år 1902 vid tiden för mantalsskrivningen häradsskrivare Sven Jernström från Kastö, bankdirektör Hans Estlander, medlem i stadsfullmäktige, borgmästare Elis Granfelt, doktor Wendelin, viceordförande i stadsfullmäktige, och kommerserådet Alfred Carlström ordförande i stadsfullmäktige, hemma från Kristinestad, hållit ett hemligt möte på Kristinestads hotell vilket möte skulle ha varit av politiskt art; men vid denna anmälan kunna vi inte fästa något avseende, av orsak att det går sådant rykte bland folket men inga bevis kunnat erhållas.
15) att år 1902 då den nya värnpliktsförordningen upplästes i Kristinestads kyrka, såsom anmälts, bankdirektör Hans Estlander och doktor Wendelin skulle ha bett allmänheten avlägsna sig ur kyrkan då sagda förordning började uppläsas, men de som vittnen som angett personerna bland annat tullförmanen Otto Granfors inte kunnat höras av skäl att han för närvarande vistas i Åbo i tjänsteutövning och förre polisen Ananias Sandbäck säger sig vara svagsynt och lomhörd varför kan säger sig inte kunnat se ej heller höra om någon bett allmänheten avlägsna sig ur kyrkan, ty folket började genast strömma ut då förordningen började uppläsas och att han blev sittande på fin plats. Han hade sett doktor Wendelin och bankdirektör Hans Estlander i närheten av dörren i kyrkan samt att bankdirektör Estlander mycket häftigt gått av och an på kyrkogolvet. Då även pastor Georg Laurén, som uppläst den där värnpliktsförordningen, förhördes angående sanningen av bordströmmandet från kyrkan, sade han att folket genast började strömma ut ur kyrkan då han började läsa förordningen, men ville inte ge just några andra svar fastän samma fråga flera gånger förnyades, sade sig blott gjort vad han skulle göra och ville inte avge några närmare förklaringar. Även denna anmälan är på grund av bristande fullständiga bevis osäker trots att den lever som ett rykte bland folket.
16) att hemmansägaren Axel Johan Henrik Grannas från Härkmeri by i Lappfjärd socken skulle ha förbannat H. M. Kejsaren och av honom givna förordningar, sagt att Kejsaren är galen samt även av alla krafter hindrat värnpliktiga ynglingar från att gå till uppbådet. Ett brev, som Frans Johansson Hannus, från Härkmeri by i Lappfjärd socken, givits som bevis, bifogas och i vilket brev Juho Hannus är vittne.
17) att sjökapten Saxen på ångfartyget Falken sänt ett brev till maskinisten Lebuschoff enligt dennes egen anmälan, i vilket brev kapten Saxen uppmanar Lebuschoff att ändra sitt namn till något annat, förmodande att hans nuvarande namn i framtiden skulle vara till skada. Kapten Saxen påstår att hans handlande uteslutande som bekant och i god avsikt, sade sig även kommit bort från ång. Falken och varit en liten tid utan plats, men att detta berott på enskilda faktiska skäl och sade sig nu ha bättre plats med högre lön. Så försäkrar maskinisten Lebufchoff eller Forsberg från Kaskö stad, sakens förhållande vara.
18) att ryske undersåten Alexander Remsujeff, från Pirttikylä by i Pirttikylä socken gett en bok vid namn ”Det passiva motståndet”, en bok som han hade erhållit av gårdsfarihandlaren Jakob Kondratjeff och denne åter i en gård i Sidbäck by av sagda socken (år 1902) där några barn skulle ha lämnat den. Boken bifogas.
19) Dessutom berättade hemmanssytningsmannen Heikki Heikkilä från Härkmeri by i Lappfjärd socken att undertecknade vittnen för honom berättat det länsmannen i Lappfjärd distrikt Lewán sommaren1902 och 1903 varit vid Lappfjärds sockengräns och vid den så kallade nya bron i samma socken för att hindra värnpliktiga att gå till uppbådet och att vid samma tillfälle varit länsman Lewán behjälpliga: kommerserådet Alfr. Carlström och konsul Erik Tötterman från Kristinestad samt även då ny värnpliktsförordning upplästes i Lappfjärd kyrka hade Lewán bett folket avlägsna sig ur kyrkan. Som vittnen angav Heikkilä följande: hemmansägaren Josef Grannas, förre nämndemannen (urmakaren) Schultz och en hemmansägare, som på orten kallas till ” soldatgossen”, och vars förnamn är Juho, alla boende i Härkmeri by av Lappfjärds socken. Eftersom sagda vittnen för närvarande var på resor kunde med dem förhör inte anställas. Då deras fullständiga namn inte heller kunde erhållas är anledning att icke kunna i detta nu säga i vilken mån saken är sann.
Nikolaistads poliskammares detektiva avdelning 14 Mars 1903.
Matti Salminen och Karl Kuni