Sammanställt av Lasse Backlund 2013, med hjälp av Annel Nyholm. Historiken har uppdaterats flera gånger efter det.
Länkar:
Inga-Lill Sandström har bidragit med en utredning om huset och dess tidigare ägare och vill du läsa den direkt, så skall du klicka här!
Historia:
Den Lutherska evangeliföreningen hade bildats år 1873 och år 1890 fick föreningen sin första medlem från Dagsmark. Det var läraren och byns allt i allo J.J. Wadström. Han var född i Yttermark år 1861 och blev vald till lärare i Dagsmark år 1882. Han var lärare i 37 år och blev efter det föreståndare för Unionbankens kontor i Lappfjärd. Biblioteket i Dagsmark grundade han år 1894 och Dagsmark Ungdomsförening år 1896. Han var föreståndare för Posten i Dagsmark och i flera år var han kommunalfullmäktiges ordförande.
Det var alltså han, Johan Jakob Wadström som drog i gång en rörelse av sällan skådat slag. Han fick byns ledande män med i föreningen och under några år hölls möten hemma hos bonden Josef Mattsson Lillkull. Större tillställningar ordnades i den gamla skolbyggnaden.
Så småningom blev Josef Lillkulls stuga för liten och den 1 juli 1913 beslöt en grupp Dagsmarkbor att bilda en bönehusförening. Föreningen beslöt också att inköpa en tidstypisk bondgård med 5 rum för 2 000 mark. Säljare var Anders och Mathilda Forsgård eller kanske det bara var Mathilda som sålde för Anders hade emigrerat till Amerika år 1910 och han återvände inte.
Huset som bönhusföreningen köpte var mycket gammalt och troligen byggt av den första bonden Lång som flyttade till denna sida av Lillån från Byin. Hur stort det var från början är oklart och möjligtvis hade det byggts till i något skede. Sedan bodde ju här bland annat Maria Utter (1867-1950) och hennes man Karl Erik (1867-1901) f. Skrivars i Uttermossa. Maria Utter var dotter till ”Pelas” Maja Lena Lillkull (1844-1881). Maria och Karl Erik fick många barn, blad annat Sigrid som sedan innehade Central kafeét, som kallades för Sigridas kafé. Då Karl Erik dog så sålde Maria gården åt Anders och Mathilda Forsgård.
Mathilda hade 4 barn men endast dottern Alexandra f. 1894 nådde vuxen ålder. Alexandra gifte sig sedermera med Artur Rosengren, blev utdimitterad från småskolseminariet i Vasa 1918 och blev efter det småskollärarinna i Dagsmark fram till år 1940 då maken Artur blev lärare i Träskvik och flyttade dit, men ägde också en gård på A-sidon i Dagsmark, ett stenkast från bönehuset. Vill du läsa mera om Sandra och Artur Rosengren, så klicka här!
Finansieringen av detta husköp sköttes på ett ovanligt sätt. I stället för att låna pengar på banken till höga räntor så lånade föreningen pengar av bonden Sigfrid Haga, från Kalax by i Närpes. Han var en sann missionsvän och var bekant med predikanten J. A. Sundström.
Styrelsen för bönehuset som bestod av bönderna Josef Lillkull, Erik Anders Rosengren, Viktor Långqvist, Erland Båsk, Viktor Eklund, Alfred Nordberg, Viktor Nyroos och handlanden Josef Henrik Storkull beslöt att bygga om den gamla bondgården för att bättre anpassa den till den nya verksamheten. Bondgården skulle också byggas till med en vinkel som skulle bli själva bönesalen. Två kamrar i den västra delen revs för att ge rum för festsalen. Ritningarna uppgjordes av byggmästaren Einar Wadström, som var son till lärare Wadström.
Den här tillbyggnaden uppfördes av Dagsmarks andra stora man, nämligen bonden och sågägaren Viktor Nylund. Arbetet gjordes år 1914 till en total kostnad om 2 120 mark.
Som ett dokument för eftervärlden skrev Viktor en text på en av takåsarna som kan tolkas så här:
This bylding is byld of the millovner or bylder Wicktor Nylund 1914.
På svenska ungefär: Denna byggnad är uppförd av sågägaren eller byggaren Wicktor Nylund 1914.
På en annan takås har Viktor Nylund skrivit lite utförligare när det här arbetet utfördes. Texten på bilden här under kan tydas så här:
Byld in the somar att the time wen potatoes was planted, may 29 1914.
På svenska så här: Byggd på sommaren den tid när potatis var sätt, 29 maj 1914.
Bönehusvännerna deltog med talkokraft genom att renovera köket och serveringsrummet, de satte också stenfoten under nybygget. Under början av år 1915 gjordes inredning såsom predikstol, bänkar och estrad. Alltsammans överläts till Evangeliföreningen, som ännu i dag står som ägare till huset.
Så var allt klart för invigning. Tisdagen den 15 juni 1915, kl. 12 på dagen samlades så Dagsmarkborna till invigningsfest. Talare var bland andra kyrkoherden Georg Laurén från Lappfjärd, Arvid Hydén från Sverige och Gustav Vilhelm Pass från Terjärv. Glädjen var stor trots att bönesalen inte var helt färdig.
Vid invigningen saknade den nya bönesalen brädfodring, den gjordes först år 1920 och rödmålades på samma gång. Bönehuset uppvärmdes med kakelugnar och oljelampor användes till belysning vid behov.
Verksamheten fortsatte och flera predikanter predikade på tillställningarna. Alla predikanter var kanske inte så seriösa och skolade för sin uppgift, så här skrevs det i en tidningsartikel i april 1916:
Bildningsfientlig predikant.
I Dagsmarks bönehus uppträda stundom predikanter, vilkas andragande är av tvivelaktigt värde. Sistförliden vecka, onsdag och torsdag, uppträdde härstädes såsom andlig talare arbetaren Karl Söderlund från Närpes, Finby, jämte en annan för meddelaren obekant person. Söderlund, som tillsvidare saknar förutsättning för att uppträda som predikant, ansåg dock därvid nödigt bestraffande uttala sig mot tidens ondska. Orsaken till att kyrkobesöken minskar och ungdomslokalerna äro överfyllda var enligt talarens mening – nutidens skolor. I skolorna rotfästes gudlösheten och där i skolorna jämte i nutidens ungdomsliv är roten till allt ont. Läroböckerna i skolorna äro ogräset bland vetet, icke ens a-b-c-boken är fri från otrosfrö, ty här läser man numera om tuppar och hönor. I denna stil fortgick det övriga av hans andragande. En predikant, som utpekar ungdoms- och bildningssträvandena, enkannerligen skolorna, såsom vållande tidens ondska, har påtagligen tagit sig talan i en sak, som han icke begrundat eller förstår.
Varpå beror det, att äldre personer, den stora massan av folket, varav en god del icke tillhört någon ungdomsförening eller deltagit i dess verksamhet, icke besöka kyrkan? Söderlunds uttalande var av det slag, att stora flertalet kunde uppskatta dess ringa värde. Vi tillråda honom, att han – innan han härnäst uppträder – ville väsentligen utvidga sina kunskaper om möjligt i en skola och mera sätta sig in i det ämne, vars tolk han vill vara. Eljes må han icke besvära sig att vidare uppträda som predikant. En predikant i våra dagar får icke försvara sitt underhaltiga vetande därmed, att han i likhet med apostlarna är olärd.
Bönehuset upplåts åt Evangeliska Folkskolan.
Den 8 mars 1926 beslöts att bönehuset skulle upplåtas för den nyinrättade Evangeliska Folkhögskolan men först gjordes en större renovering med målning och tapetsering. Under åren 1926-1928, alltså under två läsår verkade så denna skola i Dagsmark. Skolan invigdes under högtidliga former den 1 november 1926.
Rektor för denna skola var folkskolläraren J.E. Sjöblad som var folkskollärare i Dagsmark 1921-1930. Han var föreståndare vid Evangeliska Folkhögskolan under åren 1926 till 1952. Eleverna i denna skola kom från olika håll som var inhysta i familjer i byn. Efter de här två åren flyttade skolan till bönehuset i Jeppo och från och med 1942 finns den i Vasa. Den här skolan ägs av en garantiförening i nära anslutning till Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland. Vill du läsa mera om Johannes Sjöblad, skall du klicka HÄR!
De andra folkhögskolorna i Österbotten var inte alls nöjda med den nya folkhögskolan i Dagsmark. Först och främst var det folkhögskolan i Lappfjärd man tänkte på, eftersom denna redan under en längre tid hade haft problem med elevrekryteringen.
Så gott som alla finlandssvenska tidningar tog upp detta ämne och de flesta fördömde den nya ”evangeliska” folkhögskolan. Tidningen Syd-Österbotten behandlade frågan flera gånger på ledarplats men föll sedan till föga och kunde godkänna skolan, eftersom det bara skulle vara en ambulerande sådan. Om du vill läsa den långa följetong, som publicerades i dagstidningarna över hela landet, så klicka HÄR!
Första året 1926-27 var det totalt 30 elever i skolan och av dessa var 7 från Dagsmark, nämligen: Selim Eklund, Jenny Kankaanpää, Selim Lång, Arvid Norén, Leander Nyholm, Lennart Nyström och Gunnar Storkull.
Följande år 1927-28 var det totalt 26 elever men nu var det hela 10 elever från Dagsmark: Signe Grönroos (gift Grans), Einar Hägglund, Anna Krook (gift Lundgren) Elna Lillkull (gift Lillkull), Paulina Nordberg (gift Finne), Hulda Nyholm (gift Hammarberg), Amanda Rosengren (gift Hägg), Alfred Storkull, Anselm Storkull och Signe Strömberg (gift Holmberg).
I början på 1930 bildades Dagsmark Elandelslag och från december 1931 köptes elektriciteten därifrån.
År 1933 kunde avdelningen betala bort den sista delen av det lån de tagit av Sigfrid Haga för att finansiera gårdsköpet och tillbyggnaden.
Då vinterkriget bröt ut i slutet på november 1939 beslöt att Evangeliska Unga skall ge 500 mark till julpaket åt reservisterna. De evakuerade karelarnas situation diskuterades också på mötena.
En minnes- och hyllningsfond bildades i samband med Erland Rosenbacks bortgång 1943 och år 1944 inköptes de första hyllningskorten och kuverten. År 1952 beslöts att pengar från försäljningen av hyllningskorten får användas till underhåll och reparationer av bönehuset. Lappfjärds Församling ger också ett årligt bidrag till bönehuset.
Den 7 februari 1960 anskaffades altartavlan, som är målad av läraren Nils Enberg från Korsnäs. Följande år byggde styrelsens medlemmar det uthus som fortfarande står på gårdsplanen. Virket fick de genom insamlingar.
I juli 1965 firades så 50-års jubiléet under två dagars tid. Historiken uppgjordes av lärare Einar Lind och finns återgiven längre ner på denna sida.
Bönehuset har renoverats och förbättrats flera gånger och i februari 1969 tillsattes en grupp för att planera en större renovering. Byggmästaren Harry Lillkull som är bördig från Dagsmark åtog sig att gratis uppgöra nödvändiga ritningar. Under tiden som renoveringen pågick så hölls samlingarna i folkskolans utrymmen. Nu installerades centralvärme och el-systemet förnyades. Det upptogs lån för denna renovering och Evangeliföreningen gick i borgen för ett lån på 15 000 mark.
1974 fyllde Evangeliföreningen 100 år och av den anledningen anskaffades en förstoring före-ställande Fredrik Gabriel Hedberg (1811-1893). Han hade varit präst och psalmförfattare och räknas allmänt som den evangeliska rörelsens fader.
Den 14 december 1975 var det så dags för återinvigning av det nyrenoverade bönehuset och det var ju 60-års jubileum på samma gång. Beda Westerback skänkte en Martin Luther-tavla till bönehuset.
Evangeliska Folkhögskolan firade 50-års jubileum i november 1976 och då var det besök av många forna elever och lärare.
Evy Nygren, f. Forslin skänkte år 1977 en Nattvarden-stramaljtavla. Syföreningen sydde stramaljtavlan och inramningen bekostades av fröken lärarinnan Hulda Lindell.
Sommaren 1980 fick avdelningen byggnadslov för en utbyggnad innehållande hall, pannrum och WC. 8-9 december 1984 firades 70-års jubileum med uppvaktningar av Lappfjärds församling, Evangeliska Unga i Lappfjärd och av SLEF i Österbottens Södra krets. Företagaren Elof Lindell hade tillsammans med Lappfjärds församling gett bidrag för anskaffande av ett piano, som invigdes på samma gång.
År 1985 tillverkades ett nytt kors av metall på taket. År 1990 fick avdelningen som gåva ett altarskrank och ett altarbord från Luthergården i Närpes och något år efteråt tillverkade Arvid Dahlroos en hylla att förvara sångböckerna i.
Den 24 oktober 1986 var det fullsatt på bönhuset då Evangeliska Folkhögskolan firade sina 60 år. Rektor Ola Österbacka sade att mycket har förändrats på 60 år men budskapet om Jesus är detsamma. Walter Fredriksson var också med och det var han för 60 år sedan också. –Vi var som en enda stor familj, och upplevde glädje och harmoni. Det gällde också att hålla kakelugnarna varma, maten tillreddes på en vedspis och flickorna måste hjälpa husmor. Husmor bodde på bönhuset medan alla andra bodde i gårdar. Lektionerna hölls på bönhuset medan slöjd och vävning hölls ute i byn.
Programmet på 60-års jubiléet bestod och sång, predikan av Gustav Norrback och tal av Johan Lindqvist.
1994 blev en viktig milstolpe i bönehusets historia för då gav Domkapitlet tillstånd att ha gudstjänster med nattvardsgång. Det här firades i samband med bönehusets 80-års jubileum 1995. Bönehuset fick en nattvardskalk och ett oblatfat i silver av Lappfjärds församling. Lappfjärdsbon Hannes af Hällström donerade en kollekthov.
År 1997 fick bönehuset kommunalt vatten, tidigare togs vattnet ur Evert Storkulls brunn. Eftersom detta vatten var av dålig kvalitet så tog serveringsgruppen med vatten hemifrån för kaffekokningen.
I början på 2000-talet anskaffades en högtalaranläggning och Beatrice Nyholm hade också knypplat spetsen till en ny altarduk.
Den gamla orgeln som anskaffats redan 1924 skulle repareras och med den kunniga orgelbyggaren, kantor Juhani Martikainens hjälp gjordes detta år 2003.
Julannandagen år 2009 radierades gudstjänsten från bönehuset och hördes alltså av hela Svensk-Finland. Kyrkokören deltog med sång och talare var Johan Eklöf.
Bönehuset i dag.
Med tanke på husets ålder är det i dag välskött och i bra skick. Avdelningens medlemmar arbetar ideellt både med husets skötsel och verksamheten och utan den talkoandan som råder skulle bönehuset ha förfallit och kanske förstörts. Här nedan några bilder som visar hur snyggt och prydligt allting är.
Syföreningen.
Syföreningen har varit aktiv under så gott som alla år med sammankomster både på bönehuset och i hemmen. Ännu idag är syföreningen verksam och samlas några gånger under höst- och vårterminen. Här nedan några fotografier av aktiva deltagare.
Juniorverksamheten.
Juniorgruppen samlades en gång i veckan under höst- och vårterminen och som ledare fungerade flera Dagsmarkbor, bland annat: Elvi Hällfors, Deris Ålgars, Else Korsbäck, Alice Dahlroos, Lars Ålgars, Ralf Nyholm, Bror Vikfors, Arvid Dahlroos, Holger Hammarberg, Rune Lindblad, Annel Nyholm, Jarl Granlund, Gunvor Hammarberg (Rosengård), Gunvor Hammarberg (Vikfors) Beatrice Nyholm och många flera.
Första raden: Lena Lindblad, Rita Lillkull, Sonya Björklund, Boel Agnäs, Ann-Lis Berglund, Maj-Lis Berglund, Kerstin Lillkull, Bernice Lillkull och Ann-Britt Lillkull.
I andra raden sitter: Inga-Lill Lillkull, Gunlis Guss, lite skymd Kerstin Agnäs, Carola Björklund, Maj-Britt Holmqvist, Rita Kangas, Bernice Norrgård och Bengt Lindblad längst till höger.
I tredje raden står Bror Skogman, Harry Kangas, Kjell Hemberg, Alpo Rintamäki, Håkan Söderqvist, Roger Nygren, Ove Grönroos och Leif Rosenback.
I följande rad står ledarna Elvi Pettersson och Deris Ålgars och i mitten Arto Rintamäki och Börje Norrgård.
Längst bak står Rune Agnäs, Leif Eklund, Gösta Lillkull, Ingmar Rosengård, Bror Rosenback och längst till höger Bjarne Rosengård.
Ledarna i klungan till höger är Else Korsbäck och Alice Dahlroos, sedan Alf Lönnqvist, Lars Ålgars, Ralf Nyholm och Bror Vikfors.
Söndagsskolan.
På söndagsförmiddagarna var det söndagsskola i bönehuset och ett stort antal barn i skolåldern brukade besöka söndagsskolan.
Avdelningens aktiva damer skötte och sköter fortsättningsvis om serveringen på bönehusets samlingar.
Jubileumshistoriker från gångna år:
50-års jubiléet firades i juli 1965 under två dagars tid. Historiken som uppgjordes av lärare Einar Lind kan du läsa genom att klicka här!
I slutet av år 1975 var det så dags för återinvigning av bönehuset efter den omfattande renoveringen. Historiken gjord av predikanten Bror Vikfors kan du läsa genom att klicka här!
60-års historiken år 1975 gjordes som ett axplock ur de gamla protokollböckerna, uppgjord av Bror Vikfors och mycket välgjord och intressant. Vill du läsa den, så klicka här!
Evangeliska Ungas 70-års historik uppgjord av Bror Vikfors år 1984. Vill du läsa den, så klicka här!
Bönehusets och Evangeliska Ungas 80-års historik uppgjord av Bror Vikfors år 1994. Vill du läsa den, så klicka här!
Vid 80-års jubileet berättade Bror Vikfors om sina hågkomster och vill du läsa dom skall du klicka här!
Den 15 oktober år 2005 var det så dags att fira 90-års jubileum på bönehuset med traditionsenlig samling. Nedanstående artikel ur Sändebudet november 2005.
100 år är en aktningsvärd ålder för vem som helst och år 2015 kunde jubiléet firas på bönehuset. Sändebudets utsände Leif Erikson var också på plats och han skrev så här:
