Artikel skriven av signaturen ”Å.” införd i Syd-Österbotten 3.10.1936. Renskriven av Lasse Backlund i mars 2021.
En vård restes på graven år 1905.
G. Skrifvars skrev i denna tidning den 29 augusti 1936 den verkligt intressanta skildringen av krigshändelserna i Kristinestadstrakten sensommaren 1808 och slaget vid Oravais där Wilhelm von Schwerin blev dödligt sårad i bröstet. Han avslutar artikeln med orden: ”Han dog den 27 september och begravdes invid Kalajoki kyrka under militära former. Platsen, där han ligger begraven, föll dock småningom i glömska och har senare icke kunnat fastställas.”
Alldeles riktigt! Då något tillägg om gravplatsen inte har varit synligt i tidningen, ber jag med några rader få nämna för intresserade av ”den lilla oskrivna historien” om åtgöranden i denna angelägenhet i Kalajoki för trettio år sedan, varom en skutskeppare från Pedersöre då berättade mig.
Vid detta århundrades ingång och attacken mot vårt samhällsskick, ja, hela vår tillvaro, som igångsattes av vår arvfiende, börjande med februarimanifestet år 1899, uppväcktes även hos befolkningen i Kalajoki tanken på det olyckliga kriget år 1808, som förfäderna har berättat om. Oron tilltog och slutsatser gjordes om hur det nu kunde komma att gå med det arma Finland under ryskt godtycke. Man sökte tröst och styrka även nu i Ordet, väl vetande att Herren prövar blott, han ej förskjuter.
Församlingsmedlemmarna erinrade sig vid besök i kyrkan vad de av sina farföräldrar hade hört om det rysliga krigets framfart på orten samt även om „nuori kreivi” (den unga greven) som då dött där. Anvisning hade av en och annan getts på ett igenvuxet ställe i närheten av kyrkans kor, där den allmänna meningen ansåg att han fått sin sista vila. Platsen hade alltid betraktats med särskild vördnad även av ungdomen, då man berättat om vem som där vilade samt att den unga greven var från Sverige och hade dött för Finlands försvar.
Inom handlanden Joh. Löfqvists och fabrikanterna Friis’ familjer framkastades förslag om hedrande av greve Wilhelm von Schwerins minne genom resande av en vård på hans grav på socknens kyrkogård. Från ord skred man till handling med verklig iver, och år 1903 restes gravstenen på antytt ställe. Det var närmast den för två år sedan hädangångna docenten, med. & kir. dr Reguel Löfqvist, som jämte en av herrarna Friis, senare Pohjanpalo, försökte fastställa gravplatsen och genom sitt energiska ingripande och personliga anseende slutligen lyckades få gravstenen upprest på den antagliga gravplatsen tack vare stor offervilja vid insamling av penningmedel inom Kalajoki.
Enligt vad jag nu i mitt dunkla minne kan ihågkomma av ett fotografi som togs för 100-årsminnet, är vården av svart granit, kanske halvannan meter i höjd, och upptar på den finslipade framsidan rang, namn, födelse- och dödsår inhuggna i frakturstil samt underst: ”Kalajokibor reste vården”. Allt på finska språket.
Den här gravstenen är rest snett till vänster mot kyrkans kor, och en av grannarna blev sedermera kyrkoherden, prosten Ottelin, som var en betydande person i församlingen. Till 100-årsdagen 1908 kunde genom gästgivarens på orten försorg ett fotografi anskaffas av graven, och ansågs det lämpligt att en avbildning sändes till den unga hjältens födelsebygd, där Tärna folkhögskola är belägen 9 km söder om Sala i Västmanland, samt bilder av monumentet i Oravais och Wilhelm von Schwerins bro.
