Artikel om Selim Björses i Syd-Österbotten 4.9.1948:
Selim Björses, en uppburen klubbledare.
En märkesgestalt bland ledarna för landsbygdens ungdom är lärare Selim Björses i Lappfjärd. Ända sedan 1929 har han stått i spetsen för arbetet bland ungdomen och barnen i hemkommunen Lappfjärd. Han har städse drivits av en stark önskan att skapa en god ungdom, en ungdom med rika kunskaper om jordens skötsel, med kärlek till naturen, till växter och djur, till hembygden och förfädernas arbete.
Det är lärare Björses som gjort klubbidén känd i Lappfjärd och som gjort att lantbruksklubben blivit en maktfaktor av betydenhet i kommunen. I knappast någon annan kommun i Österbotten har lantbruksklubbarbetet lämnat så tydliga spar efter sig som just i Lappfjärd. Under de 18 år lärare Björses stått i spetsen för lantbruksklubben har lappfjärdsbygdens yttre tavla förändrats i hög grad. Manga hundra flickor och pojkar har under årens lopp hört till klubben, de har vuxit upp till män och kvinnor, vilka som fullvuxna bevarat och förkovrat de lärdomar de i ungdomen inhämtat. De har också tillämpat dem.
Den grönska och prakt som i dag möter oss i Lappfjärd i form av trädgårdar och planteringar bär till stor del lantbruksklubbens stämpel. Lantbruksklubbarna arbetar för att höja vårt folk i andligt och materiellt avseende. Det är ett arbete med ungdomen för ungdomen och vårt folk. Lappfjärds lantbruksklubb är ett verk av Selim Björses. Sedan senaste vår är han inte längre direkt ledare för klubben, men han arbetar dock ännu i mån av tid för densamma. Må landsdelen ännu länge ha förmånen ha honom med i lantbruksklubbarbetet, arbetet där de växandes hjärta hand, huvud och hälsa övas.
Artikel i Syd-Österbottens trädgårdsnummer 4.9.1948, skriven av lantbruksklubbens ledare Selim Björses från Lappfjärd:
Trädgårdsodlingen utvecklar de ungas skönhetssinne.
Klubbarbetet i Lappfjärd har resulterat i hundratals vackra trädgårdar.
Intresset för trädgården och dess växter har märkbart ökats i våra bygder under de senaste decennierna. I Lappfjärd fanns i början av detta sekel trädgårdar endast vid några enstaka tjänstemannabostäder. Dessa planteringar tedde sig då likt fridfulla oaser på den vida slätten, när stormarna sveper kring de kala boplatserna. Köksväxtodlingen inskränkte sig vanligen till några kryddväxter. Frukter och bär odlades mest som rariteter. Trädgårdens produkter användes i ringa utsträckning vid matlagningen och den dagliga kosten var därför enformig och vitaminfattig.
Skolor och föreningar började dock under seklets första decennier sprida kännedom om trädgårdens växter, deras odling och användning i hushållet, och bygdens folk anammade kunskaperna. I början gick det långsamt, men då de första trevande odlingsförsöken gav goda resultat, ökades snart intresset. I Lappfjärds kommun var Dagsmark by under lång tid ett gott stycke framom andra byar på trädgårdsodlingens område, främst tack vare läraren J. J. Wadströms verksamhet.
I de övriga byarna ökades intresset för trädgårdens växter starkt i början av 1930-talet. I mitten av 1920-talet var sådana växter som tomater, gurkor, pumpor och bönor ganska sällsynta växter, både i trädgården och på matbordet. Detsamma kan sägas om frukter och bär. Men under 1930-talets senare del såg man här och var i bygden små tomatkast samt smärre gurk- och bönodlingar. Många nya trädgårdar med fruktträd och bärbuskar hade också anlagts. Den enformiga slätten med sina kala boplatser och gråa gårdar hade nu märkbart förskönats. Våra lantbruksklubbar har en viss andel i denna utveckling på trädgårdsodlingens område. Klubbarna har hos oss liksom i andra länder lyckats sprida kunskap bland bygdens folk. Klubbledaren kan under sina dagliga färder ge nyttiga råd om växterna och deras skötsel.
De vuxna har sällan under sommarens bråda vardag tid för experiment med nya växter, odlingsmetoder och matrecept. Den växande ungdomen är däremot vanligen villig att följa sin ledares anvisningar. De flesta ungdomar har intresse för levande växter och djur och en slumrande forskarhåg ger dem lust att pröva nya vägar och egna krafter. Trädgårdsodlingen ger dem möjligheter att pryda kring hem och gård och tillfredsställer och utvecklar deras skönhetssinne. När de ungas verksamhet är förlagd till hemmets omedelbara omgivning, följer de äldre, mer eller mindre intresserade, med de ungas verksamhet och får själva lärdomar och erfarenheter.
Som bevis för det ovansagda må nämnas att när klubben i Lappfjärd 1929 började sin verksamhet ville ingen odla morötter, rödbetor och lök i större mängd, eftersom skötseln av odlingarna med de då vanliga odlingsmetoderna var arbetsdryg och gav dåliga skördar. Då klubbmedlemmarna senare lärde sig att använda goda redskap och arbetsmetoder ökades arealerna väsentligt och i dag odlas dessa växter både av klubbmedlemmar och av bygdens husbönder över stora ytor som är tio, ja hundra gånger större än för tjugo år tillbaka. När klubbmedlemmarna år1930 anlade sina trädgårdar och planterade sina fruktträd skakade många på huvudet åt nymodigheterna. Sedan dess har hundratals trädgårdar med fruktträd, bärbuskar och prydnadsväxter anlagts. De pryder nu lappfjärdsbygden och skänker människorna både andliga och materiella värden.