Bruno Åkerberg (1869-1952) var född i Kristinestad och han var son till färgaren Emil Åkerberg (1842-1910) och Selma (född Fontell 1837-1914). De bodde på Strandgatan 22, där Bruno växte upp med 4 syskon. Som vuxen var Bruno bosatt i Vasa, där han avled 1952, ogift och barnlös. På julaftonen 1946 publicerade Syd-Österbotten en text av Bruno Åkerberg om julsederna på 1870-talet i staden, som lydde så här i lite moderniserad form:
I Norrstan vidtog redan på hösten förberedelser i hemarbetet för julens värdiga mottagande. Varje husmor ville bereda barnen – och sådana fanns i varje gård – julfröjd och glädje så vitt möjligt var. Nytt på fötterna skulle pojkarna få och vanliga gången var den att fjolårets kohud som beretts hos fabrikör Cederwall – bästa garveriet på sin tid – blev stövlar och smorläderskängor.
Av egna får och inköpt ull kardades och spanns ullgarn i bagarstugukammarna. På kvällarna hade tjänsteflickorna strumpstickning som tidsfördriv under sång ur Visboken för folket och Satakieli.
Stöpning av talgljus var en betydelsefull förrättning och framställningen av julgranljus var ett konststycke. Vekens tvinning och beredning för att lätt förkolna utan os och rök ombesörjdes av en särskilt kunnig person. Ett slags facklor åstadkoms av garnrester på spjälor för att motarbeta användningen av de eldfarliga pärtblossen i ladugården.
Och för det lekamliga var det väl beställt såsom palvat fårkött, kall-, varm, och rökta skinkor, rullsylta med kalvkött, fläskkorv o.s.v. Av matbröd bakades flera slag såsom hålkaksbröd, paltbröd, blodbrödskakor och jästbröd och från Närpes erhölls de smakliga surkakorna, memmabröd kallat, julölet var ett mäktigt maltdricka, i dagligt bruk förekom vanligt svagdricka. Julgröten var i mjölk kokade helgryn, serverad med smöröga. Lutfisken var lutad efter en och var husmors egen erfarenhet. Behövliga kryddor till kryddskrinet anskaffades från apoteket.
Vid allhelgonamarknaden köptes till vinterkläder närpesvadmal, dekaterat och överskuret för helgdagskostymen. Överrock eller stortröja använde aldrig en pojke under tjuguårsålder.
Stadsläkaren i Kristinestad 1874 dr L. Runeberg sade sig aldrig ha använt ytterrock innan han var fullvuxen. Hemskräddare beställdes i Närpes där Jukka var anlitad sådan. Flitig, arbetsam och tystlåten, född dövstum. Skomakarmästare fanns i staden med yrkesskicklighet och kundkrets även utom densamma.
Tack vare donationsjorden hade varje gårdsägare till en del möjlighet till självförsörjning. Ur skogsskiftet vid Lappfjärdsvägen hemkördes med stor fröjd julgranen, två famnar i höjd. Den kläddes i salen utan barnens närvaro med girlander, hemgjorda prydnader, pepparkaksfigurer, julgrisar m.m. På senare tider kunde palmljus och sådana av stearin sattes i granen på träbågar. Tyska vaxljus fanns, men de var dyra. Till helgen fästades på flaggstången en julstjärna med tjocka ljus som brann hela natten.
Till julkvällen samlades hela familjen och tjänstepersonalen för att ta emot julen inför den tända julgranen och det sjöngs en julsång. Varje person fick utse sitt eget ljus och se till att det inte slocknade i förtid. Dessutom hade frånvarande anhöriga sina ljus. Om ett sådant ljus inte brann eller om det slocknade sades det att en olycka kommer att ske.
Julklappskorgen bars in och klapparna delades ut. Barnen fick praktiska och nyttiga klädespersedlar och tjänstepersonalen praktiska ting och envar en mindre penningsumma. Kvällsvarden var stadig med jultårtor och blancmanger.
Julottan i stadens kyrka började kl. 6 med tända ljus och andaktsfyllt tempel, överfullt även på läktaren. Borgmästare C. J. Asplund hade sin plats i hörnet av lilla läktaren och invid på långsidan politierådmännen Ramstedt, Strandmans, Sundmans och Savander. Stadsfiskal Eklöf och krono- och stadskassör Felén bakom. Kantororganisten Johan Magnus Lundberg begåvad med tenorbaryten stämde upp psalmen nr 123 ”Var glad, du helga kristenhet” alla 8 verser. Före predikan sjöngs alla 15 verser i ”Av himmelshöjd jag kommen är” som verkade allt annat än upplyftande för den som stod innanför lilldörren i trängseln med trånga stövlar. Golvkallt var det dessutom. Över mängden svepte en innerlig luft med kryddnejlikdoft från de sjungande.
Sista versen började med ”Ära ske Gud” och då blev det plats under orgelläktaren där två tanter satt och för kylans skull drog sig närmare varandra. De kände mig från Granholms badstuga, och nu fick jag tjänstgöra som psalmläsare, men av trötthet läste jag ett par gånger numrorna bakfram. Pastor Carl Abraham Rikberg höll pliktskyldigast nu en timmes julpredikan mot den sedvanliga halvannan under högmässan. Det började dagas då vi från kyrkan skyndade upp för kyrkgränden till moster Ekberg, där det var kyrkkaffe med krans, sandbakelser och fyllda jultårtor från systern Lovisa. Andra dagen var det släktbesök, men pojkar fick inte visa sig på gatan, de skulle sitta inne för att på tredje dagen på gården ta emot den så kallade Blapprasryssen som då kom från Lappfjärd med sin vita Orloff-häst.