Sammanställt av Lasse Backlund 2015, med hjälp av Lilli Lillkull, Kerstin Berglind och Rita Södergård. Historiken uppdaterad i december 2016.
Den här gården byggdes av Karl och Gunhild Lillkull år 1961. På samma ställe stod den gamla gården som Erik Henrik Lillkull byggde i mitten av 1800-talet, då släktgrenen flyttade till detta ställe.
Gårdens och släktens historia.
Den här ståtliga bondgården på Sunnantillvägen på A-sidon byggdes i mitten på 1800-talet av bonden Erik Henrik Lillkull (1814-1878). Erik Henrik var son till Erik Johansson Lillkull (1788-1825) som var den verkliga storbonden i Dagsmark med hela 400 hektar åker och skog. Han ägde så gott som hela A-sidon från Lappfjärds å upp till Bergåsen och från Kvarnå till Bymossen.
Detta ofantligt stora hemman delades då sönerna Erik Henrik och Johan blev myndiga ungefär 1835. Johan, som sedan började kallas för ”Pelas-Gåbbin” tog över fädernegården som stod nära Lillbron mittemot nuvarande bönehuset.
(Vill du läsa mera om ”Pelas-Gåbbin” och hans efterkommande , så klicka här).
”Pelas-Gåbbinas” yngre bror Erik Henrik byggde då detta nya hem åt sig där ”Ner-Pelas” och blev bonde där med sina 200 hektar. Men en tid efter att Erik Henrik gifte sig på 1830-talet med Anna-Greta Pärus (1813-1893) så flyttade han till Perus och blev måg där.
(Vill du läsa om Erik Henrik och hans efterkommande, så klicka här så kommer du till Lillkulls släktutredning, gå sedan till tabell 70).
Erik Henriks syster Anna Lena tar över gården och hemmanet.
Då Erik Henrik flyttade till Perus så övertogs gården och hemmanet av hans yngre syster Anna Lena (1821-1870) som hade gift sig med Matts Björses (1818-1880) från Lappfjärd som bytte namn till Lillkull då han blev måg här.
Matts och Anna Lena Lillkull fick flera barn med endast 3 levde till vuxen ålder:
-Johan Henrik (1841-1884), som kallades för ”Pelas-Hindrik” som gifte sig 2 gånger. Första gången var han gift med Anna Kajsa Berg (1844-1881) från Uttermossa och med henne fick han dottern Ida (1878-1958) som sedan gifte sig med Viktor Nylund. Andra gången gifte han sig med Anna Kajsas yngre syster Sofia Berg (1858-1932) och med henne fick han dottern Selma (1884-1971) . Selma gifte sig sedan med läraren Henrik Rosenback från Kvarnå (1879-1945) som var lärare i Perus 1905-1945. När Selmas mor Sofia blev änka, så gifte hon sedan om sig med Niklas Kaivo-oja och med honom fick hon sonen Artur Berg. (Vill du läsa mera om Sofias Artur, så klicka här så kommer du till deras historik). Johan Henrik var mycket aktiv då den första skolan byggdes och startade sin verksamhet. I samband med storskiftet så delades det stora hemmanet så att Berg Artur fick närmare 30 hektar och ”Pelas-Hindrik” 70 hektar.
–Maja Lena (1844-1881) som gifte sig med Anders Utter (1836-1886) från Uttermossa. De fick en dotter Maria Utter (1867-1950) som gifte sig med Carl Erik och fick bland annat dottern Sigrid, som hade café i byin och som på äldre dar gifte sig med Storås-Selim.
(Vill du läsa mera om Maria Utter och hennes familj, så klicka här.
Vill du läsa om Sigrids café så skall du klicka här.)
–Josef (1851-1917) kallades för ”Pelas-Josip” som gifte sig med Anna Kajsa Äbb (1852-1931) från Lappfjärd. Josef tog över hemgården och blev bonde där och fick i samband med storskiftet ungefär 90 hektar att odla och sköta.
Josef Lillkull tar över gården och hemmanet.
Josef ”Pelas-Josip” Lillkull var en mycket aktiv person som har betytt mycket för utvecklingen i Dagsmark. Han var med i så gott som alla föreningar som fanns och var också med och startade nya. Det var bara i Dagsmark Ungdomsförening som han inte var aktiv i. Eftersom han var djupt religiös så ordnade han ofta religiösa tillställningar med inbjudna predikanter i sitt hem. Och det var väl nog i hans hem som idén föddes att det skulle bildas en evangelisk förening i Dagsmark. Tillsammans med folkskolläraren J.J. Wadström så drogs verksamheten i gång och det blev en livlig sådan som resulterade i att evangeliföreningen år 1915 kunde inviga ett eget bönehus nära Lillbron. Josef blev föreningens första ordförande och var också i övrigt aktiv där hela sitt liv. (Vill du läsa mera om bönehuset, så klicka här).
Josef Lillkull var mycket aktiv då den nya folkskolan grundades i Dagsmark år 1878 och under åren 1882-1890 var han direktionsordförande och under åren 1882-1884 var han skolans ekonom.
Då den extra eller urtima lantdagen skulle sammankallas i januari 1899, så skulle det väljas lantdagsmän och dessa skulle utses av elektorer. På kommunalstämman i Lappfjärd utsågs 3 elektorer, bland annat Josef Lillkull.
Jordbruket låg honom mycket nära och han var mycket aktiv inom Dagsmark Lantmannagille. Han fick till och med pris för välskött trädgård år 1907 och 1910 fick han 8 mark i prispengar för god skötsel av ladugården. Också inom det politiska var han engagerad och hans namn figurerar på alla kommunala dokument från den tiden. Han var en fixare och lobbare som arbetade för kommunens bästa och som har påverkat utvecklingen i Dagsmark på ett mycket positivt sätt.
Det kan tyckas underligt hur han hann sköta sitt stora hemman, då en så stor del av hans tid gick åt att sköta samhälleliga frågor. Det måste ha funnits många pigor och drängar på gården som skötte vardagssysslorna. Josef var ju också ägare till en liten kvarn nere i Gamlaforsen men den bjöd han ut till salu i tidningen år 1897.
Köparen till denna vattendrivna kvarn hittades inom släkten då Josefs brorsdotter Ida och hennes man Viktor Nylund köpte kvarnen. Viktor drev möjligtvis denna kvarn en tid men så började han bygga om den till en såg och ett snickeri. År 1905 avyttrade Viktor inredningen till kvarnen och sedan satsade han enbart på träförädling. Viktor Nylunds köp av denna Josef Lillkulls kvarn var nog startskottet för en industriell utveckling av sällan skådat slag.
Josef Lillkull dog den 30 maj 1917 och vill du läsa ett par nekrologer från tidningarna, klicka HÄR!
Josef ”Pelas-Josip” och Anna Kajsa fick 3 barn som blev vuxna:
–Otto Emil (1881-1942) som emigrerade till Amerika år 1903 och han kom inte tillbaka. Vad som riktigt hände med honom där och vad han gjorde där har länge varit oklart, för sista gången han hörde av sig var år 1931. Han efterlystes i flera tidningar i Amerika och år 1942 så anhöll hans bror Johan att Otto skulle dödförklaras på tinget i Lappfjärd. Så blev det också, och han förklarades död den 1 januari 1942.
Efteråt ryktades det att han fortfarande levde där och Ann-Britt Lillkull har bidragit med intressanta uppgifter om Otto: den 3 september 1903 anlände Otto ensam och ogift till Boston i Massachusetts med fartyget Ultonia från Liverpool. Han uppgavs vara blond, blåögd och av medellängd, omkring 175 cm och vägde 72 kg. Han hade av någon orsak förlorat det högra ögat.
Otto blev amerikansk medborgare år 1920 och han var då bosatt i Los Angeles i California. Vid folkräkningarna 1930 och 1940 hade han uppgett yrket ”Cement finisher” och år 1940 hade han uppgett en årslön om 780 dollar.
År 1922, vid 41 års ålder gifte sig Otto med Ida Sofia Kaskinen som då var 46 år, i San Berdino i California. Ida Sofia var född i Åbo år 1876 och hade kommit till Amerika år 1907 med fartyget United States från Köpenhamn. Enligt dokumenten hade Ida Sofia ljusbrunt hår och blå ögon, hon var 155 cm lång och vägde 48 kg. Hon blev amerikansk medborgare först 1934.
Otto Emil dödförklarades i Lappfjärd 1942 men han dog alltså på riktigt 24 januari 1955 i Los Angeles och hustrun Ida Sofia dog redan 1943. Några barn torde ej finnas.
-Amanda Emilia (1890-1951) som år 1912 gifte sig med Frans Agnäs (1890-1973). Frans for till Amerika år 1914 på samma gång som Anna Cecilia Lillkull, hon som var dotter till Josef Lillkull som dog i Syd-Afrika. Manda reste sedan år 1916 till Amerika och med Frans fick hon 2 barn men de återvände till Dagsmark runt 1920 eftersom Frans´ bror Anselm, som var den blivande bonden på Agnäs hemman, hade stupat i frihetskriget. Då de kom tillbaka blev de bönder och fick då ytterligare 2 barn.
(Vill du läsa mera om Amanda, så klicka här så kommer du till historiken om Agnäs gård).
-Johan Sigfrid (1884-1957) också kallad för ”Pelas Jåhan”, som år 1904 gifte sig med Ida Maria Lindell från Lillsjö (1882-1962). Ida var dotter till Konstantin Lindell (1848-1905) och Anna Kajsa (1843-1908), de var torpare bosatta i Lillsjö. Idas bror Karl, som kallades ”Kånstonas-Kalle”, gifte sig till Klemetsändan och blev far till både Artur och Valter Lindell.
Johan Lillkull tar över gården och hemmanet.
”Pelas Jåhan” gick i faderns fotspår och var minst lika aktiv med de kommunala uppdragen som han. Han var också lika kyrklig och han lär inte ha missat många gudstjänster i kyrkan.
”Pelas Jåhan” var från 1920-talet fram till 50-talet Lappfjärds kommuns starka man som var med i allt, som kommunen företog sig.
År 1920 blev Johan vald till kommunalfullmäktiges ordförande, ett uppdrag som han hade i 5 års tid. År 1936 blev ha vald på nytt och höll på ända till 1950, då han blev vald till kommunalstyrelsens ordförande. Under åren 1926 fram till 50-talet satt han både som ordförande och sekreterare i kommunens kolonisations-nämnd och från år 1935 som ordförande i legonämnden. Det här var den tiden två mycket viktiga nämnder, som utvecklade landsbygden och gjorde torparna fria med rätt att lösa in sina torp av hemmansägarna. Flera hundra så kallade obesuttna familjer kunde med förmånliga kommunala lån inlösa den mark där de bodde och fick på det viset någorlunda drägliga och tryggare levnads-förhållanden.
Johan var under många år nämndeman vid tinget i Lappfjärd och otaliga är de hemmanspapper som han uppgjort. Under flera år var han ordförande i skoldirektionen vid folkskolan i Dagsmark. ”Pelas-Jåhan” var nog den tidens kommunalare, som var med i allt som skedde, det är bara i ungdomsföreningen där hans namn inte figurerar. Deras äldsta dotter Hulda var däremot mycket aktiv och var ungdomsföreningens sekreterare och kassör under långa tider på 1920-talet.
Johan var ju också skrivare och hur han hann med alla bouppteckningar, testamenten och köpebrev är nog en gåta eftersom han fortfarande hade ett stort hemman. Visserligen delades pappa ”Pelas-Josipas” hemman mellan Johan och hans syster Amanda Agnäs men det var ändå betydande arealer som skulle skötas.
Den 15 januari 1944 skrev Syd-Österbotten en artikel om Johan Lillkull, då han fyllde 60 år. Vill du läsa den, klicka HÄR!
Johan och Ida fick 5 barn som alla levde till vuxen ålder:
–Hulda Maria (1904-1988) som gifte sig med ”Holmbergas” Emil Löfgren (1903-1971) och de blev bönder på en del av det hemman som deras avlägsna släkting ”Pelas-Viktor” Lillkull hade förlorat år 1910.
(Vill du läsa mera om Hulda och Emil, så klicka här så kommer du till Löfgrens historik.
Vill du läsa om Pelas-Viktor och hans förlorade hemman, så klicka här).
-Elin Irene (f. 1906) som gifte sig med Sigfrid Landgärds från Lappfjärd (1904-1976) och bodde där hela livet. Läs mera om Landgärds HÄR!
–Gunnar Sigfrid (1913-1986) som gifte sig år 1934 med Guldi Linnea Nyström (1914-1990) och de övertog en del av hemmanet och bodde sedan i en gård som de byggde ca 200 meter västerut från hemgården. Läs mera om Gunnar och Guldi längre ner.
–Julia Ingeborg (1914-2008) som gifte sig med Bertel Långfors från Klemetsändan (1911-2002) och bodde där hela livet. (Vill du läsa mera om Julia och Bertel, så klicka här så kommer du till Långfors historik. Rulla ner lite, tills du hittar rätt).
–Karl Valdemar (1923-1997) som år 1947 gifte sig med Gunhild Julina Wikman (f. 1922), född och uppvuxen i Perus. Karl och Gunhild övertog hemgården och en del av hemmanet av sina föräldrar. Läs mera om Karl och Gunhild längre ner.
Hemmanet delas mellan Gunnar och Karl Lillkull.
Gunnar och Guldi Lillkull.
Det var år 1934 då Johans äldre son Gunnar (1913-1986) gifte sig med Guldi Linnea Nyström (1914-1990) som var dotter till Niklas Nyström (1872-1959) och Anna Kajsa (1868-1955). Anna Kajsa var dotter till ”Rebeck-Kalle” alltså Karl Lillkull som bodde på A-sidon. Anna Kajsa gifte sig i unga år i Amerika med Josef Lillkull men de återvände till Dagsmark i början på seklet. Josef reste sedan till Syd-Afrika tillsammans med grannen Karl Blomkvist för att arbeta i gruvorna. Anna Kajsa blev plötsligt änka med 3 små barn då Josef omkom i en gruvolycka julen 1904. De bodde då på Lillkull hemman Rosengård 5:5, det som vi i dag kallar för Nyströmas. Deras äldsta dotter Anna Cecilia (f. 1897 i Amerika) flyttade tillbaka till Amerika och gifte sig där med Emil Backman. Den yngre dottern Hulda (1901-1973) föddes i Dagsmark och gifte sig sedan med Emil Norrgård från Klemetsändan. Sonen Thure Anselm (1903-1973) flyttade också till Amerika och dog också där.
År 1908 gifte änkan Anna Kajsa Lillkull om sig med Niklas Nyström (1872-1959) och han flyttade då som måg och bonde till Lillkull hemmanet. Niklas Nyströms far var Niklas Berg (1835-1913) som var född i Storå, men bosatt på löjtnantsbostället Öjst i Lappfjärd och dog i Strömfors och modern hette Anna Kajsa Mikander el Mannfolk från Lappfjärd (1833-1916). Anna Kajsa och Niklas fick två barn, sonen Lennart som övertog hemgården och dottern Guldi, hon som gifte sig med ”Pelas-Gunnar” Lillkull.
I december år 1935 övertog de halva hemmanet som då värderades till 35 000 mark. Åt Gunnars föräldrar skulle de ge livstids sytning, plus att de till Gunnars systrar skulle 5,000 mark var i utlösen. Följande år byggde de en ny gård som låg några hundra meter västerut från hemgården.
Gunnar var bonde men liksom sina förfäder också aktiv inom lokalpolitiken och han satt som ledamot både i kommunalfullmäktige och i kommunalstyrelsen. Han satt också i direktionen för Sydbottens Andelsbank och han var en tid också direktionens ordförande. Mellan åren 1935 och 1951 fick Gunnar och Guldi 4 barn, varav 2 bor i Lappfjärd, en bor i Sverige och en är bosatt i Dagsmark. I denna släkt har de kommunala engagementen verkligen gått i arv, för på 1990-talet satt Gunnars äldre son en tid både i stadsfullmäktige och i styrelsen i Kristinestad.
Karl och Gunhild Lillkull.
Karl som var betydligt yngre än sina syskon föddes år 1923 och år 1947 gifte han sig med Gunhild Wikman (f. 1922). Gunhild var dotter till Selim Wikman (f. Lillgäls i Lappfjärd 1891-1969) och Aina (f. Haaranoja 1893-1970) som då bodde i Lillmossen i Perus. Selim for till Amerika år 1926 och arbetade på ett såg och stannade till 1936 då han kom tillbaka till Perus. Han byggde då en ny gård åt familjen nära folkskolan i Perus dit Gunhild flyttade tillsammans med sina föräldrar och sina tvillingsystrar Inga (f. 1916 senare gift med Arvid Knuts) och Elin (f. 1916 senare gift med Gunnar Norrholm). Den tredje systern Linnea (f. 1918) dog endast 18 år gammal då hon arbetade i Pjelax. År 1939 då Selim fick gården färdigt byggd så reste han tillbaka till Amerika, men återvände på äldre dar och de bosatte sig då på Åbyggändan, där de bodde till sin död.
Under mellankrigstiden arbetade Gunhild Wikman i Helsingfors och tänkte väl stanna där för gott, men så kom kriget emellan och så många som möjligt evakuerades till landsbygden, och i den vevan återvände Gunhild till hemorten efter endast 9 månader.
”Pelas-Kaal” alltså Karl Lillkull och Gunhild tog över den gamla fädernegården och den andra halvan av Lillkulls hemman Sten 5:10. Karls föräldrar Johan och Ida flyttade då ut i lillstugan som stod på samma gårdsplan och de bodde där tills de dog.
År 1961 revs den gamla bondgården som då var över 100 år gammal och en ny modern gård byggdes på samma ställe. Den försågs med mineritplattor som den tiden blev mycket populära.
Karl och Gunhild arbetade som bönder och mellan åren 1948 och 1965 fick de 5 barn. Hemmanet övertogs av deras äldsta dotter och hennes man som är bosatta i Lappfjärd och nu har åkrarna övertagits av följande generation, som är djuruppfödare bosatta i Skaftung. Själva bostadshuset har sålts åt utomstående.
Foton.
Om du vill höra om hur det gick till då julkorset skulle tändas och när det skulle släckas hos Lillkulls, så kan du höra Susanne Bodmans berättelse här: