Artikel i Syd-Österbotten 31.8.1950, renskriven av Lasse Backlund i augusti 2024.
Stenåldersboplats från 1300 – 1400 f. Kr har utgrävts i Korsbäck på Långängsbacken. Intressanta fynd har gjorts i bronsåldersgravar på sjönäset mellan Korsbäckträsket och Lillsjön.
Senaste vecka företogs under ledning av magister C. F. Meinander från Arkeologiska kommissionen utgrävningar av en stenåldersboplats på Långängsbackan i Korsbäck.
Redan år 1915 hittar Viktor Nedangård på stället en mejsel och år 1925 gjorde Erland Lindqvist talrika fynd av stenredskap. Stället blev då uppodlat. Fynden, en rät mejsel, en hålmejsel, en pilspets av kvarts, en brynsten och två slipstenar, gav en antydan om att här var platsen för en stenåldersbosättning.
Tack vare ett ekonomiskt bidrag på 10 000 mark från Lappfjärds församling kunde Arkeologiska kommissionen nu företa en undersökning av boplatsen.
Arkeologiska kommissionen har i år ett statsanslag för utgrävningar på 80 000 mark men har genom bidrag från olika håll kunnat göra utgrävningar för över 700 000 mark. Utgrävningarna i Korsbäck i sommar kom att kosta ca 20 000 mark.
Vad hittade man i Korsbäck då? Magister Meinander betecknade utgrävningarna som rätt lyckade. På Långängsbacken hittade man på en 80 m² yta tre mejselfragment, ett not- eller revsänke samt ett tjugotal större och mindre krukskärvor ävensom rikligt med kvartsflisor från bearbetade kvartsredskap. Kvartsredskapen har alltså tillverkats på platsen medan mejslarna importerats, troligen från Björneborgstrakten, som synes ha varit ett tillverkningscentrum för västra Finland.
Även resterna av en eldstad kunde spåras. Magister Meinander bestämde boplatsens ålder till 1300 – 1400 f. Kr.
Marken på Långängsbacken, som ligger 16,74 meter över vattenhöjden i Lappfjärds å i Dagsmark är stenblandad mjällera i varm sydväst sluttning på östra stranden av Lillsjön.
I skogen ovanför Långängsbacken finns några gravar, vilka dock möjligen är från senare tid än stenåldern. Likaså finns ett 20-tal bronsåldersgravar (500 f. Kr.) på sjönäset mellan Korsbäckträsket och Lillsjön (Sandviks-skogen). Av dem undersöktes nu sex gravar. Två av gravarna innehöll rikligt med krukskärvor och brända ben. Genom mönstret i krukornas ornament kan deras ålder rätt väl bestämmas. I en grav hittades också en flintsten, vilken stenart inte finns på platsen, utan är ditförd.
Flera av gravarna synes vara öppnade och undersökta av skattsökare, som trott sig finna gömda skatter där. Forntidens folk var fattiga och gömde nog inte sina värdesaker i gravarna.
Sedan år 1882 är det vid vite förbjudet för icke fackmän att förstöra fornminnen. Däremot är det skäl att alla fornminnen, gravar, funna stenredskap och dylikt bli anmälda och kända. Hittade stenredskap (torviggar) har i tiderna nyttjats vid trolldom och därtill behövs de ej längre. Låt dem nu komma fram för att sprida ljus och kunskap över en tid, som än så länge ligger i dunkel.
Upphittade fornfynd kan anmälas till byarnas skolor. Ingenjör Gunnar Gröndahl kommer att uppgöra en karta över socknens forngravar. Anmäl till honom om misstänkta gravplatser.