Sammanställt av Lasse Backlund, som är avlägset släkt med Kalle Ebb.
På 1800-talet var det ännu en stor skam att få ett oäkta barn, det var tillkommet i synd och kyrkan accepterade inte dessa barn som man gjorde med äktenskapliga barn. Vi kan därför bara fantisera hur det var i familjen Ebb i Lappfjärd där Karolina skulle få barn och inte var gift. Karolinas far var skeppsredaren, storbonden och kommunalmannen Johan Ebb (1813-1879). Om du vill läsa mera om Johan Ebb och hans rederi, skall du klicka HÄR!
Karolina som föddes år 1866 hade 9 syskon varav 4 uppnådde vuxen ålder. En av dessa var Henrik, min mormor Hilma Rosenstedts far. En annan var Maria som gifte sig med Johan Henrik Ingves, som är farfars far bland annat till Sveriges Riksbankschef Stefan Ingves.
Men Karolina blev gravid och var ogift. Månntro det var därför hon flyttade till Åbo för där födde hon enda sonen Karl ”Kalle” Alfred Ebb (1896-1988). Det är svårt att veta vad Karolina arbetade med men det är desto lättare att veta vad Kalle gjorde. Han var en mångsysslare av sällan skådat slag.
Kalle Ebb föddes alltså utom äktenskapet 1896 i Åbo och han gifte sig för första gången med Lempi Järvinen och tillsammans grundade de en slipsfabrik år 1920 som fick namnet Ebb-Solmio Oy. Kalle Ebb hade ett gott öga för färger och med Lempis goda praktiska och ekonomiska färdigheter blev detta företag mycket framgångsrikt. Välkända affärer sålde dessa slipsar och de blev någonting av en statussymbol för välklädda herrar. Slipsfabriken har bytt ägare några gånger men är fortfarande verksamt i Helsingfors.
Kalle och Lempi fick endast en son. Han var född 1922, hette Heimo och han stupade i Ihantala i slutskedet av Fortsättningskriget 1944. Det här var ett svårt slag för Kalle och Lempi som de aldrig kom över. Precis som pappan var Heimo duktig idrottare och hans bästa resultat är trea i finska mästerskapen i slalom. År 1945 gifte Kalle om sig med Märtha Reikko.
Kalle Ebb deltar i olympiska spelen i Paris 1924.
Men det är nog som idrottsman som Kalle Ebb är mest känd. Han var väldigt mångsidig och deltog i stora tävlingar både nationellt och internationellt. Hans största merit är från OS i Paris 1924 då han blev femte i 3 000 meter hinder. Tiden 9.57 skulle i dag inte räcka långt men var den tiden ett mycket gott resultat. Det var i juli 1924 som Kalle Ebb deltog hinder i de olympiska spelen i Paris. Tävlingarna försiggick på Colombes stadion och det var lite publik på läktarna. Några franska deltagare fanns inte den här dagen, så det var bara utländska turister som tittade på tävlingarna.
I hinder, som den tiden kallades ”steeplechase”, deltog 3 finländska löpare. Ville Ritola från Peräseinäjoki, som vann tävlingen var ingen favorit precis, eftersom det var hans första hinderlopp någonsin. Han tog hindren väldigt dåligt, vilket ledde till att han på det andra varvet ramlade ned i vattengraven. Men han var desto bättre på att löpa och vann sedan med 100 meter till godo på tvåan Elias Katz från Åbo.
Under hela loppet höll sig Kalle Ebb längst bak i kön och det var först på det sista varvet, som han ökade farten och kom i mål som femma. Det sades efteråt att med lite förståndigare löpning, skulle han kunnat ha blivit fyra. Att bli femma är ju mycket bra men ändå hamnade Kalle lite i skymundan på grund av dubbelsegrarna Ritola och Katz.
Övriga meriter.
I de finska mästerskapen tog han bara en medalj och det var på 400 m häck där han fick brons år 1924.
Han blev också distriktsmästare i cykling och så tog han FM-brons i 200 meter bröstsimning.
Internationellt är han mest känd som racerförare. Han vann många stora tävlingar och var också aktivt med och startade stora tävlingar. Under mellankrigstiden var olika tävlingar på isbanor, tillförlitlighets- och precisionstävlingar populära. Den första internationella biltävlingen på bana kördes 1929 på Kottbybanan, och i denna segrade den sedermera kända allroundidrottsmannen Karl ”Kalle” Alfred Ebb på en Auburn. Han vann bilklassen 1933 och 1935 i Djurgårdsloppet, som kördes första gången 1932 och nedlades 1963. Både bilar och motorcyklar körde den ca två km långa banan.
Kompressorvagnarna som var Ferdinand Porsches konstruktion var bilar som främst användes i sportvagnstävlingar mot Alfa Romeo och Bentley. De var inte enbart för tävlingar utan kunde lika gärna köras på allmänna vägar. På grund av de framgångar de haft ville rikemanssönerna på den tiden ha en likadan. Man kunde då beställa en bil med motor enligt önskemål. Porsche lade ned så mycket tid på dessa att han till slut anklagades för att försumma övriga modeller. Motorn hade en enkel överliggande kamaxel och Roots kompressor som drevs av vevaxeln. Detta var ett system som han sedan använde på Auto Union tävlingsbilar. Denna bil är försedd med den största motorn på 7,1 liter. 42 bilar byggdes av vilka ca 20 finns kvar. Bilen har körts av Karl Ebb och Caraciola under 30-talet och kom till Sverige på 40-talet där den bytte ägare ett flertal gånger. Hittades senare i ett bedrövligt skick hos en skrothandlare av Bertil Lindblad i mitten av 50-talet. Om Bertil se Autohistorica 1/96 Han använde sedan 20 år för att återställa den i nuvarande skick.
En annan sport som låg Kalle varmt om hjärtat var slalomåkning. Han var en pionjär inom området och mycket aktiv åkare. Han grundade Suomen Slalom-Seura i maj 1941, och år 1949 byggde han Finlands första slalombacke med en riktig skidlift i Janakkala, som hette Kiianlinna men som numera hör till Kalpalinna.
Kalle blev finsk mästare i slalom år 1938 och silver tog han 1943. Tillsammans med sin hustru grundade de Kalle och Märtha Ebbs stipendiefond som årligen delar ut stipendier åt lovande juniorer.
Kalle Ebb dog i Helsingfors 1988 och ligger begravd på Sandhamns begravningsplats bredvid hustrun Märtha och bredvid sin mor Karolina. Med tanke på resultaten och mångsidigheten så kan man gott konstatera att Kalle Ebb är en av de största idrottarna i Finland med rötterna i Lappfjärd.
Kalle Ebb vinner Djurgårdsloppet 1933.
I maj 1933 kördes det andra Djurgårdsloppet i Helsingfors. Motorcyklarna körde först 50 varv på den 2 km långa banan och sedan startade biltävlingen med samma längd. Svenskarna och norrmännen var favoriter men finländaren Kalle Ebbs namn fanns också med i spekulationerna.
Mer än 40 000 åskådare hade sökt sig till tävlingsstället och förväntningarna på Kalle Ebb vara stora. Starten lyckades bra men efter några varv fick Kalle problem med sin bil och måste till depån för att bland annat byta tändstift på sin Mercedes bil. I brådskan råkade mekanikerna glömma kvar en tidning ovanpå kylaren och under tävlingens gång fattade tidningen eld, då motorn blev varm.
Kalle trodde förstås att motorn hade fattat eld men när han märkte att så inte var fallet, så kunde han gasa på för fullt för att hinna ifatt konkurrenterna.
Mot slutet av loppet fick värsta konkurrenten Widergren problem med motorn och tvingades bryta loppet och Kalle Ebb kunde då vinna tävlingen och han fortsatte sedan med ett ärevarv inför 40 000 jublande åskådare. Vid prisutdelningen fick Kalle Ebb motta en lagerkrans, som han dock gav vidare åt den olyckliga mekanikern, som hade glömt tidningen ovanpå kylaren i början av tävlingen.
Efter den här segern lovordade alla landets tidningen Kalle Ebb för hans insats och de skrev att det här hittills var den största segern inom finsk motorsport.
I HBL gav han följande intervju den 8.5.1933:
”Jag är glad som en lärka över segern i synnerhet då jag hade en så vacker inledning. Men det var i alla fall som om den gamla oturen funnits kvar då det kvarglömda papperet på kylaren fattade eld. Då trodde jag först att det var ute med mig och att bilen brann, men då jag såg att saken icke var så farlig beslöt jag fortsätta. Under tiden hade ju de värsta konkurrenterna fått ett stort försprång. Men i tävlingar av detta slag kan ju vad som helst inträffa det vet jag tillräckligt om sedan gammalt och då det såg som mörkast ut, kom också överraskningen.
Underlig blev förresten denna tävlan. Den första malören föll på min del, men den sista på motståndaren vännen Widengrens. Hade icke min malör inträffat utan jag fått köra på för fullt, så tror jag, att kampen mellan oss två hade blivit hård. Nu fick Widengren i början ett för stort försprång, för att det egentligen skulle bli någon kamp. I slutet var det hans tur att ha otur och då blev det heller icke någon fart. Det gäller att ännu en gång mötas i detta lopp och då hoppas på, att vardera får köra utan malörer. Då skall de motorintresserade få se på fart och körarförmåga.”
Karl A. Ebbs slipsreklam.
