Sammanställt av Lasse Backlund 2017, med hjälp av Dick Hemberg och Margaretha Englund. Inga-Lill Sandström har bidragit med viktig information.
Det här huset byggdes år 1932 av ”Heembergas-Kalle”, alltså Karl Hemberg (1902-1986) och Hulda (f. Storkull 1903-1969) och familjen bodde här till år 1971 då huset revs och en ny modern gård uppfördes på samma plats.
Ulrika och Heikki Hemberg.
Karl Hemberg var son till Ulrika Josefina Kuusela (1864-1933) som bodde i Ylikylä i Bötom. Ulrikas far Jaakko Kuusela var från Teuva och var gift med Liisa och de fick 7 barn och Ulrika var äldst. I mitten på 1880-talet gifte sig Ulrika med Axel Viktor Viita, som for till Amerika år 1889 och rapporterades död där år 1899.
År 1902 fick Ulrika sonen Karl medan hon bodde i Bötom. Ungefär år 1905 gifte sig änkan Ulrika för andra gången med änklingen Heikki Hemberg (1850-1920). Heikki var född i Honkajoki och hade varit gift med en Maria Margareta men då hon dog år 1900, så flyttade Heikki till Sideby med 5 barn. Heikki Hembergs namn har skrivits på många olika vis, till exempel Henrik Gustafsson Mäenpää, Henrik Gustafsson Henberg, Heikki Kustaanpoika Heenperi-Heikkilä. Heikki flyttade sedan till Bötom då han gifte sig med Ulrika men i april 1907 flyttade de till Dagsmark. Heikkis son Isak bodde en tid i Norrviken och han arbetade som dräng, bland annat hos Nygårds. Vill du läsa en utförlig utredning om Heikki Hembergs släkt, så skall du klicka HÄR!
Året innan i juni 1906 hade Heikki Henberg-Mäenpää köpt hemmanet Dragås 4:14 på Lång skattehemman. Hemmanet på ungefär 20 ha låg på A-sidon, under Bergåsen nära Gamla vägen, därtill fanns det lite skog på Bergåsen och i Villurin. Säljare var bondeänkan Karolina Esaiasdotter (f. Korsbäck 1851-1934). Karolina var änka efter Johan Henrik Lillsjö el Lång (1847-1905).
De flyttade troligen inte till det nya hemmanet Dragås 4:14 trots att de år 1907 anmälde att de skulle flytta en bostadstimra dit. Tillsammans med Anders Forsgård anhöll han också att flytta gemensamma sytningshus. I skogsbrynet finns fortfarande en fungerande brunn, som högst troligt är grävd på denna tid.
I november år 1907 sålde Heikki (Henrik) Henberg och Ulrika Josefiina Lång hemmanet på 1/36 mantal vidare åt Sven Kangasniemi och i det köpet ingick också ett bostadshus. Då Heikki och Ulrika sålde hemmanet åt Kangasniemi, så flyttade de själva till ett torp i Klemetsändan, som vi i dag kallar för Norrgård Gunnaras lillstugon. Där hade tidigare bott Heikki Henbergs bror som hette Johan Teivala tillsammans med hustrun Anna. Johan for till Amerika redan 1897 men hade någon son, som troligen lämnade kvar i Klemetsändan.
Efter några år där ”Jöranas” så flyttade familjen Hemberg till Lillsjölidvägen, där de år 1911 köpte ett hemman av det som i tiderna hade varit ”Pelas-Viktoras” jättehemman. De byggde där en liten stuga, som fortfarande står kvar. År 1915 sålde Heikki och Ulrika hemmanet i Lillsjö och de flyttade då upp till Palon där de byggde en gård på lägenheten Ulrikasborg, men som sedan blev kallat ”Kuoppa”. Stället hade tillhört Kårk-Erk-Jåhan Lång. Heikki Hemberg dog 1920 medan Ulrika levde där till 1933. Karl Hemberg och hans halvsyster Aili Välimäki sålde sedan gården i början av 30-talet åt Iivari Mäki, som kallades ”Kuoppa-Iivari” och denne sålde stället åt sonen Toivo Mäki och hans hustru Elma Nöjd. Karl Hemberg sålde gården åt Iivari med det villkoret att de får bo kvar tills deras nya gård skulle bli färdig på andra sidan landsvägen.
Den här gården i Lillsjö har efter Hembergs haft flera ägare. Följande ägare var Ida och Johannes Hietaoja, som tog namnet Granlund men som kallades ”Lilltopinas-Johannes”. De köpte gården hösten 1915 och enligt mantalslängden 1917 bodde de sedan på Rosenblad hemman i Palon. Johannes och Ida Hietaoja flyttade från Löna parcellen i Nystad, som de då hade sålt åt Krook-Erland och Klemets Erik Anders.
År 1930 bjöd Ida ut gården och hemmanet på 25 tunnland. Men det var först år 1933 som Selim och Agda Bergqvist övertog gården, följande ägare blev Eero och Elna Mylläri. År 1948 övertogs gården av Rintala-Joss eller bonden Juho Rintala från Bötom, som var gift med Helmi Alina Sjöblom från Lappfjärd. De hade 5 barn och det var sonen Mauno (f. 1935) och hans hustru Inga som sedan tog över gården. 1971 köpte ”Dunderas-Einar” Koivumäki huset och i dag har huset ägare från främmande ort.
Karl och Hulda Hemberg.
Sonen Karl Hemberg (1902-1986) bodde hos sin mor och styvfar som barn och sedan på flera ställen i Dagsmark. I mitten av 1920-talet blev Karl aktiv inom Dagsmark ungdomsförening och han uppträdde regelbundet i teaterstycken och som berättare. Han har till och med uppträtt med sång tillsammans med Hulda Storkull från Åbackan. År 1927 gifte han sig med just denna Hulda, som var född 1903 på Milantå på Brobackan, men som i samband med storskiftet 1900-1912 blev utflyttade till Skräddarmossen på Åbackan. Hembergas Kalle och Hulda bodde första tiden i ”Pala”-Viktor Hägglunds lillstuga i Palon och där föddes de första sönerna och första dottern. Sedan flyttade de till lillstugan i Palon där Karls mamma Ulrika bodde tillsammans med Heikki. Stället hette ”Ulrikasborg” men kallades sedan ”Kuoppa” efter att Karl hade sålt det. Kuoppas låg nära Dragåsen på landsvägens norra sida. I lillstugan som inte ens hade något golv levde de fattigt och enkelt, barnen hade inte mat varje dag.
Den 29 december 1928 köpte Karl och Hulda Hemberg ett 4 ha stort område några hundra meter västerut från Kuoppas och på andra sidan landsvägen. Säljare var Anselm och Hulda Peltomaa från Storå och de hade år 1927 köpt ett halvt hemman av ”Kårk Erk Jåhan” alltså av Erik Johan Lång i Palon. Paret Peltomaa från Storå bodde alltså inte själva på den ungefär 25 ha stora delen de köpte av ”Kårk Erk Jåhan”. Kårk Erk Johan som var gift med Mokkela Tilda bodde själv i en stor bondgård där Norrviks bor i dag och han hade ärvt hemmanet av sin mor, som kallades ”Kårk-Lena”.
På den nya tomten som döptes till Långholm byggde Hembergs år 1932 ett nytt och rymligt hus i modern stil.
År 1937 byggde Hembergs ett uthus med fähus och stall på gården och de utökade hemmanet genom att köpa in mera mark. Tidigt började han också köpa upp stockar, som sedan sågades på kompanjonen Emil Nyholms såg i Kvarnå. Det sågade virket såldes sedan till Kaskisten Puutavara i Kaskö, som sålde det vidare till utlandet.
Efter en tid skiljdes deras vägar, men Karl Hemberg fortsatte att köpa upp virke som han lät såga till plankor och bräder på Pitkäkoskis såg i Kärjenkoski eller på en såg i Villamo. Det färdiga virket såldes fortsättningsvis till Kaskö. Karl Hemberg blev delägare i Kaskisten Puutavara, så det var naturligt att sälja det dit. Någon gång i början på 50-talet, så föreslog Karl att mjölnarbröderna Veli och Voitto Kangas som hade en kvarn i Klemetsforsen, skulle bygga en såg bredvid kvarnen. Hemberg till och med lovade en del gratis virke till sågen, bara de skulle bygga den. Han lovade också att de skulle få såga en viss mängd åt honom varje år.
Det här var ett så pass lockande erbjudande att bröderna Kangas började bygga sin första cirkelsåg. Det här samarbetet fortsatte i flera år och utökades vartefter. På 50-talet köpte Hemberg en Bedford lastbil med vilken stockarna hämtades från skogen och det sågade virket kördes till Kaskö. En del virke sålde han åt privata byggare i närområdet.
Med ålderns rätt slutade Karl Hemberg med de egna virkesaffärerna någon gång på 70-talet, men fortsatte en tid som uppköpsombud åt Kaskisten Puutavara.
Hustrun Hulda Hemberg skötte hela tiden ladugården och hemmet, och de fick med tiden 11 barn, varav 4 dog i unga år. Hulda dog år 1969 och ett par år efteråt byggdes en ny gård på samma plats där den gamla hade stått.
Efter Huldas död 1969 övertogs hemmanet av sönerna Dick och Sten Hemberg. Änklingen Karl bodde där i ungefär 10 år men flyttade i början på 80-talet till Vasa, där han köpte en lägenhet på Långviksgatan och han bodde sedan där tills han dog år 1986.
Karl Hembergs hemman som övertogs av sönerna Dick och Sten är fortfarande i släktens ägo men har övertagits av följande generation. Arealerna har under årens lopp utökats rejält och odling av potatis är dominerande.