Sammanställt av Lasse Backlund 2014, kompletterat i oktober 2016.
Gårdens historia
Det här affärshuset byggdes år 1916 och är således nästan samtida med både folkskolan och bönehusets tillbyggnad. Det byggdes av handlanden Josef Henrik Storkull (1875 – 1931) som var son till bonden Josef ”Koll Josip” Josefsson Storkull (1842 – 1916) och Anna Greta Henriksdotter Båsk (1844 – 1936). Josef Henrik var bror till Viktor Nylund, Erland Norén och Erik Anders Englund.
Josef Henrik var gift med Maria Lång (1875-1945) som var dotter till ”Kalas Hindrik”, alltså Henrik Lång som bodde på Storkullavägen, där familjen Jansson bor i dag. Maria var syster till Vilhelmina (1869-1945) som gifte sig med Erik Anders Rosengren och flyttade högre upp på Åbackan.
Josef Henrik Storkull bedrev affärsverksamhet redan år 1903 då han lät registrera sitt firmanamn. I maj 1920 fick Storkull tillstånd av kommunalfullmäktige i Lappfjärd att sälja både krut och dynamit. I september 1921 fick han tillstånd av landshövdingen i Vasa att saluföra mindre giftiga medel.
J. H. Storkull bedrev lanthandel i nya affärshuset fram till sin död år 1931 och hustrun Maria fortsatte att ensam sköta om affärsrörelsen, med svågern Viktor Nylunds hjälp fram till maj 1935 då den övertogs av Erik Mårtesson Helsing (f. 1888 i Vörå) och hans hustru Selma (f.1889 som Långfors i Dagsmark) när de återvände från Amerika. För att finansiera köpet lånade de pengar av sjökapten Nils Nelson på Åbackan. Området som Maria Storkull sålde åt Anderson var 37 ar, ca 30 meter brett och 130 meter långt, mellan ån och Åbackvägen. Det bröts ut från Grönvall 4:17 och då bildades lägenheten Helsing. Det stora magasinet bakom affären ingick inte i köpet och dit flyttade Maria efter försäljningen. Marias bostad fanns i den sydöstra ändan av lagerbyggnaden.
Erik och Selma gifte sig år 1915 i Minnesota och började då använda släktnamnet Anderson. Där fick de år 1916 dottern Florence Agneta, som förlovade sig med Valter Rosengård men hon dog i unga år. Erik och Selma Anderson bedrev sedan handel i gården ända till år 1946.
År 1946 övertog Lappfjärd Andelshandel affärsrörelsen men inte själva byggnaden, som Anderson fortfarande ägde. Andelshandeln hade för övrigt redan den 9 december 1942 inköpt en passande affärstomt på andra sidan Åbackvägen. Säljare var bonden Johan Viktor Långqvist och sonen Gunnar, köpeskillingen bestämdes till 9 000 mark och lägenheten på ca 700 kvm fick namnet Vägskälet.
I februari 1949 ville Anderson sälja affärsbyggnaden åt andelshandeln men någon affär blev det inte. Däremot blev det affär vid en auktion i juni samma år och det högsta budet gavs då av handlanden Nils Nelson, som då bedrev handel i Noréns affärshus på Sebasbackan. Nelson flyttade efter köpet sin affärsrörelse till den nyinköpta gården och Lappfjärd Andelshandel tvingades flytta sin filial till den tomma lokalen i Noréns gård.
År 1952, den 3 mars köpte Lappfjärds Andelshandel en tomt till av Gunnar Långqvist, denna gång närmare 1 000 kvm och den fick namnet Nyboda. Denna tomt låg norr om tomten Vägskälet och helt klart fanns det planer på ett nybygge mitt emot Nelsons affärshus. Något affärshus byggdes aldrig och de obebyggda tomterna såldes den 28 februari 1975 åt Viljo och Lena Mannila.
Det var alltså 1949 som Nils Nelson övertog hela byggnaden med både affär och bostad och bedrev lanthandel där fram till år 1981 tillsammans med hustrun Marita f. Lindell då Lasse och Eva Backlund tog över och bedrev handel till juni 1986 då byggnaden förstördes i en brand.
När huset byggdes år 1916 fanns det i närheten inga andra hus och ungefär en halv kilometer norr om det dåtida centrumet. Någon riktig väg till Åbackan var inte byggd ännu utan det fanns bara en körväg till Kalas Henriks gård och till Krook Erlands gård.
Men kort tid efter att Nils Nelson övertagit verksamheten av Erik Andersson börjar Josef Storkulls son Eskil bygga ett affärshus på andra sidan vägen. Eskil hyrde ut detta en stor del av huset åt Lappfjärds Andelshandel och Eskils hustru Hildur bedrev under en kort tid ett kafé i ett mindre utrymme.
Postkontoret i denna byggnad.
Posten som hade haft verksamhet i Dagsmark sedan år 1899 då lärare J.J. Wadström handhade sysslan i folkskolbyggnaden, togs över av handlaren Andersson då han tog över affärsrörelsen år 1935. Före det, mellan åren 1920-1935 var posten inhyst hos Alvina Klemets nära folkskolan. Men under åren 1935 till 1948 fanns postens kontor i det södra hörnet av Anderssons affärshus. Mellan åren 1948 och 1950 fanns posten hos den före detta handlaren Erik Anders Rosengård i hans hem på Brobackan. Då Erik Anders dog år 1950 flyttade posten tillbaka till affärshuset som N. Nelson hade övertagit något år innan.
Nu placerades posten i det östra hörnet och ingången fanns i gaveln mot ån. Rosengårds yngsta dotter Gunvor började nu sköta posten och det gjorde hon till 1968 då posten flyttade till det affärshus som Andelsbanken byggt år 1965. Gunvor fortsatte sköta posten hela tiden medan den fanns i Andelsbanken hus och hann vara med ännu ett par år i Lasse Backlunds affärshus, före hon gick i pension 1990.
Vattenledning redan 1916.
Dagsmarkborna har varit föregångare på många områden. Det visas bland annat med att det drogs vattenledning från källorna i skogsbrynet till Kollboden redan år 1916 då den byggdes. Handlare Storkull sålde på julaftonen 1916 en andel av vattenledningen åt sin granne Erland Krook, som då hette Fagerroos. Avståndet till källorna var endast några hundra meter och ledningen gjordes av stock.
Affärshuset förstörd i en brand 1986.
Tidigt på morgonen den 16 juni 1986 förstördes huset av en brand som enligt polisens utredningar började på vinden på grund av en överhettad frysbox. En gång tidigare var det mycket nära att huset skulle ha förstörts. I en tidning från maj 1933 står det att pärttaket på Storkulls affär hade antänts av gnistor och fattat eld. Släckningsmanskap hade med vatten lyckats släcka elden men huset fick stora vattenskador.
Butiksbilen inhandlades från Kuvaskangas och den byggdes ihop med en frysvagn från Närko i Närpes. Halva vagnen användes som kylrum och resten som butiksutrymme. Vintern 1986-87 var exceptionellt kall och snöfattig, vilket betydde att butiksbilen också var mycket kall och dragig. De tillfälliga värmebatterierna förmådde inte helt värma upp butiksbilen och det bildades till och med is på golvet. Mer än halva byn var utan rinnande vatten och de sista ledningarna tinade upp först i juli.
Den nya butiken öppnade våren 1988 ett par hundra meter västerut och på Bygränden 2 står i dag ett egnahemshus.
På sensommaren 1992 rev Bötombon Veikko Lapikisto ner det gamla magasinet, som i tiderna hade byggts av handlaren Nils Nelson. Någon timme efter att detta foto togs, så gick det så illa att en av takåsarna lossnade och Veikko som råkade stå på en stege fick den rätt i huvudet. Han föll ned från stegen på cementgolvet och han fördes med ambulans till Bottenhavets kretssjukhus. Där undersöktes han och man konstaterade hjärnskakning men inga andra synliga skador. I flera år efteråt kände Veikko dock en viss yrsel som berodde på olyckan. ”Oli se niin kova mälli” sade Veikko efteråt.
